När jag slig igen boken kände jag först - vad är det jag har läst egentligen? Mitt huvud fick inte riktigt ihop de olika delarna i berättelsen och jag hittade inte sambandet mellan dem. Men samtidigt kände jag att det var en härlig läsupplevelse. Jag tyckte om att befinna mig i berättelsen. En av de saker jag tyckte allra mest om i den här romanen är att författaren låter naturen vara berättare. Här får vi höra åskmolnens röst och svamparnas röst likaväl som de människors röster som vi får ta del av. Det är ett spännande berättargrepp och det passar väldigt bra i just denna text. Jag uppskattar alltid att få lära mig nya saker i böcker jag läser och jag inser att katalansk folktro är något som vore intressant att ta reda på mer om.
Det är inte om bok som är lätt att beskriva, den ska nog upplevas.
Har du läst och vad tyckte du i så fall?
