Bloggstafett med Kulturkollo: Kvinnorna som gjorde mig till läsare

Idag på den internationella kvinnodagen deltar jag i en bloggstafett med kvinnotema som Kulturkollo anordnar. Jag tar över stafettpinnen från Lottens bokblogg.

Jag hade först lite svårt att komma på vilken kulturell kvinna jag skulle skriva om, men kom till slut fram till att jag inte skulle skiva om bara en kvinna, utan om flera, nämligen om några av de kvinnliga författare jag läste under min uppväxt och som man kan säga gjorde mig till läsare.

Jag tror den första författaren jag slukläste böcker av var Lisbeth Pahnke. Hennes hästböcker om Britta och Silver har jag läst flera gånger om. Jag var egentligen ingen hästtjej som hängde i stallet, men jag älskade att läsa hästböcker och att göra långa listor med hästnamn.

När jag tröttnade på hästar gav jag mig in i mysteriernas värld. Min mammas gamla Kitty-böcker av Carolyn Keene var startpunkten och som tur var fanns det ju en nästan oändlig mängd böcker att fortsätta med. Det var först långt senare som jag fick reda på att författarnamnet var en pseudonym och att det var en lång rad med spökförfattare som låg bakom böckerna.

Sedan öppnade Martha Sandwall-Bergström en dörr till genren "fattigt och eländigt", som jag uppskattar väldigt mycket än idag. Kulla Gulla-böckerna om den föräldralösa torparflickan som var så god och fin trots allt elände hon fick stå ut med slog an något hos mig som ledde till Gunborg Wilds Karolin-serie, via Lena Kallenbergs böcker om flickornas situation i 1880-talets Sverige och Margit Söderholms bondromantik för att så småningom hittade jag författare som till exempel Vibeke Olsson, Moa Martinsson och Kerstin Ekman. 

Men som så många andra hade även jag en period när jag läse allt av Maria Gripe. Det var inte Skugg-serien som var min favorit utan Tordyveln flyger i skymningen och Glasblåsarens barn som jag läser om flera gånger.

Jag läste i stort sett allt som kom i min väg - från de slitna Barbara Cartland-pocketböckerna som fanns i mina farföräldrars stuga, till Jackie Collins-böcker jag nopade ur min mammas bokhylla när jag var alldeles för ung för innehållet, men de kvinnliga författarna har alltid varit ett självklart val och de fortsätter i stor utsträckning att vara det.

Det här blev så klart ett väldigt personligt urval och det finns många fler att nämna. En del författare anses kanske mindre fina än andra, men alla vägar som leder till läsning är bra vägar. Och längs min väg fanns också flera kvinnor - min mormor, min mamma, min faster, mina låg- och mellanstadielärare och en fantastiskt folkbibliotekarie - som såg till att det alltid fanns böcker att läsa. Tack alla!

2 x Ulrike

Denna text har tidigare publicerats på Kulturkollo.

När vi nyligen hade temat "Efter kriget" på Kulturkollo tänkte jag på en gång på en roman som är en av mina starkaste läsupplevelser. Jag pratar om Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson. Handlingen i boken tar plats i Tyskland under och efter andra världskriget. Jag har läst en hel del böcker om andra världskriget och om förintelsen, men den här boken var den första jag läste om hur det var för de vanliga tyska medborgarna under kriget. Hur de först lockades att engagera sig i det nationalsocialistiska partiet och sedan kanske inte vågade annat. Jag kommer ihåg skildringarna av hur svårt livet var för befolkningen under kriget, speciellt i de belägrade städerna, med bombningar och svält – men det som sitter kvar i minnet allra mest var den fruktansvärda skildringen av hur det var efter kriget. Hur den vanliga befolkningen straffades av segrarna, att många kvinnor våldtogs eller tvingades till prostitution och människor levde i svält i ruinerna av de sönderbombade städerna. Att den här boken har satt sig så fast i minnet beror så klart på att det är en väldigt bra roman, men också för att det för första gången blev riktigt klart för mig att Tyskland under andra världskrigen inte bara bestod av kallblodiga nazistsoldater, utan att civilbefolkningen i Tyskland också var offer.

Vibeke Holst skriver om samma tema i ungdomsromanerna Ulrike och kriget och Ulrike och freden. Jag vet faktiskt inte varför jag inte kommit mig för att läsa de här två böckerna tidigare, men nu blev det i alla fall av. I den första boken är den unga Ulrike stolt medlem av partiet och beundrar Hitler väldigt mycket. Hon har svalt krigspropagandan med hull och hår och är stolt över att det tyska folket ska gå ut i krig. Mellan raderna förstår man att hennes föräldrar inte delar hennes syn på kriget och landets ledare, men de säger inget om hennes starka engagemang i Hitlerjugends flickavdelning.

Men den bild Ulrike har av sig själv och sitt land, som hon indoktrineras till under många år, krackelerar allt mer. I den andra boken har Ulrike svårt att hantera sina tankar och känslor när krigets fula sidor blir allt mer uppenbara för henne. Det här är stark läsning och speciellt boken Ulrike och freden berör. Då tvingas Ulrike till förnedring och hon har i stort sett förlorat allt.

Vibeke Olsson beskriver skickligt en efterkrigsvardag som är skrämmande och svår att greppa. Hennes böcker gör det plågsamt tydligt att det inte finns något solklart ont eller gott i krig,och att även om kriget tar slut så är lidandet långt ifrån över.

---

Ulrike och kriget
Författare: Vibeke Olsson
Förlag: En bok för alla (1996)
ISBN: 9174489178
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Ulrike och freden
Författare: Vibeke Olsson
Förlag: Bonnier Carlsen (2004)
ISBN: 9163827603
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Som ett träd i skogen

Som ett träd i skogen är den sjätte boken i Vibeke Olssons serie om Bricken. Jag har läst och älskat de tidigare böckerna och ville självklart läsa även den här.

Jag har följt Bricken genom barndom, ungdom och livet som småbarnsmor vid ett sågverk i Sundsvallstrakten. Jag har läst om hennes oro för att  inte kunna sätta mat på bordet och att inte kunna ta hand om sina barn. Böckerna har beskrivit otäcka olyckor på sågverket och svåra förluster. De är en berättelse om kärlek och barn, om strejk, hunger och alkoholism. För Bricken har liver också handlat mycket om att försöka vara en god och bra människa. En person som inte räds hårt arbete, en person som tar hand om sin familj i alla lägen.

I den här boken fyller hon 50 år (men känns mycket äldre) och väntar hem sina barn för att fira födelsedagen. Hon grubblar mycket över att de inte längre behöver henne och hur annorlunda livet ter sig för dem. Hon har svårt att släppa de gamla värderingarna och känner sig undanskuffad.

Tiderna förändras, i världen och vid sågverket. Vissa saker har blivit lättare, men Bricken och hennes familj utsätts för ännu några prövningar i den här boken.

Jag hade läst om boken innan och hört att många reagerat på att det är så mycket upprepningar i berättelsen. Det är det verkligen. Bricken riktigt ältar saker och människor om och om igen. Hennes tankar far hit och dit, hon hoppar mellan åldrar och händelse och återkommer ofta till samma sak. En 50-årig arbetarkvinna vid den här tiden var en gammal kvinna och Bricken har haft ett hårt liv med arbete och barnsängar.Här framställs hon nästan som att hon är på väg in i ålderdom mentalt, och jag tror att författaren gör en poäng av att Bricken går tillbaka i minnet om och om igen. Det går lite i linje med att den är berättelsen utspelas mot slutet av ett liv.

Även om detta inte blev en lika stark läsupplevelse som de tidigare böckerna, tyckte jag om att hälsa på en stund igen i Brickens liv. Jag undrar om författaren planerar ytterligare (en sista?) bok i serien.

Jag har tidigare läst och bloggat om:
Sågverksungen 

Bricken på Svartvik

Sågspån och eld

Amerikauret

Glödens färger

---

Som ett träd i skogen
Författare: Vibeke Olsson
Förlag: Libris
ISBN: 9789173875196
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Drömmen om Elim

Rec.ex från Libris - tack!

Den här texten är tidigare publicerad på Kulturkollo.

Drömmen om Elim av Vibeke Olsson är berättelsen om en frikyrkoförsamling i Stockholm på 80-talet. Det är en tid då församlingens verksamhet inte längre är lika självklar. Caféet är förvisso välbesökt men fungerar kanske mer som värmestuga för kvarterets olycksbarn, än en plats för bibelstudier och samtal om gud. Gudstjänsterna lockar inte så många och vissa församlingsmedlemmar tycker det som var församlingens grundvärderingar har luckrats upp alltför mycket. De saknar passionen för att föra ut församlingens budskap och de tycker att de går allför för långt mellan gångerna som dopgraven fylls. Det är också en tid då människor blir mer stressade och får ont om tid för andra. Den gemenskap som varit grunden och tryggheten för många börjar luckras upp i allt snabbare takt. Dessutom håller hela Stockholms innerstad på att förändras och med den både kvarteren och människorna runt Elim.

I den här boken är vartannat kapitel en vi-berättelse, en kollektiv röst där hela församlingen kommer till tals. Vibeke Olsson skriver själv i förordet till boken att hon inspirerades till det berättargreppet efter att ha läst boken Vi kom över havet av Julia Otsuka som är helt berättad i vi-form. Det förstärker bilden av församlingen som en enhet och det är också den "kören" av röster som får stå för det historiska perspektivet. Den kollektiva rösten fungerar bra i den här berättelsen också, men det är inte lika konsekvent utfört som i Otsukas bok och jag hade kanske önskat att författaren bara hade använt den i några få kapitel.

Övriga kapitel berättas ur olika församlingsmedlemmars perspektiv. Vi får möta församlingens pastor Andreas som vill öppna kyrkan för alla sköra och som mer än något längtar efter ett eget barn. Vi får möta hans fru Ann-Charlotte som hela tiden hittar ytterligare en arbetsuppgift i caféet i sina försök att trycka ner den känsla av tvivel som allt oftare drabbar henne. Vi får möta det unga paret Simon och Kicki, som funderar på om de inte behöver en församling med en ledare som vågar ställa krav på sina medlemmar. Här finns också Lilly som sörjer den gamla tiden, men som fortfarande tror på bönens kraft.

Jag tycket mycket om Vibeke Olssons böcker. Jag blev fullständigt överväldigad när jag läste Molnfri bombnatt och jag har älskat hennes böcker om Bricken. Det här är en annan slags bok, men det finns mycket igenkänning från de tidigare böckerna, inte minst i författarens sätt att porträttera personerna i sina böcker. Hon skriver om människor med stor omsorg och kärlek, speciellt dem som är lite udda eller sårbara. Jag blir inte lika berörd av den här berättelsen som jag blivit av tidigare romaner. Kanske är det för att boken handlar om så många personer och att jag inte kommer dem så nära som Bricken eller Hedwig i Molnfri bombnatt. Det är dock ett intressant nedslag i en miljö som är ganska obekant för mig och jag gillar särskilt de delar där karaktärerna i boken reflekterar över utvecklingen mot ett mer stressat och individualiserat samhälle, ett samhälle där det inte längre finns tid att bry sig om varandra och räcka ut en hjälpande hand. Det var aktuellt på 80-talet och det känns på många sätt ännu mer aktuellt idag.

---

Drömmen om Elim
Författare: Vibeke Olsson
Förlag: Libris förlag (2016)
ISBN: 9789173874595
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Glödens färger

Jag gillar när det är fattigt och eländigt. Jag läser gärna om människor som arbetar hårt och har det slitsamt. Handlar det dessutom om familjer, kvinnor och barn som lider så är jag såld. Ja, konstigt jag vet ;)

Men jag har slukat böckerna om Kulla-Gulla jag vet inte hur många gånger. Jag läste alla arbetarförfattare i min ungdom. Jag älskar Fogelströms Stockholmsserie och Mobergs böcker om Utvandrarna. Och jag älskar Bricken!

Jag har läst de tidigare böckerna om Brickens barndom, ungdom och livet som småbarnsmor vid ett sågverk i Sundsvallstrakten. Jag har läst om hennes föräldrars oro för att kunna sätta mat på bordet, om otäcka olyckor på sågverket, om kärlek och barn, om strejk, hunger och alkoholism.

I den femte delen i serien har vi hunnit en bit i på 1900-talet. Bricken är 40 år och änka. Hon sörjer maken och sonen som hon förlorat, men är stolt över sina barn, att hon har ett välskött hem och mat på bordet. Men hon är orolig för hur det ska gå för äldsta sonen Nikanor som är mycket engagerad i fackförbundsrörelsen och en riktig hetsporre. Hon är i sina och andras ögon en äldre kvinna och många delar av boken ägnas åt Brickens tillbakablickar. Hon tänker tillbaka och minns det som varit - sina föräldrar, ungdomsåren, åren med Natan. Hon funderar över om det finns något mer för henne att göra när hennes barn inte behöver henne och hon undrar om det kommer att finnas plats för kärlek i hennes liv igen.

Allt är ju relativt, men i den här boken är livet inte så eländigt. Men visst unnar jag Bricken att ha det lite lättare efter allt slit. Det finns ändå en hel del saker som skakar om tillvaron. Jag slukar även denna bok och rekommenderar den här serien ofta.

Mina tidigare blogginlägg om Vibeke Olssons Bricken-serie hittar du här, här och här.

---

Glödens färger
Författare: Vibeke Olsson
Förlag: Libris (2015)
ISBN: 9789173874496
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris