torsdag 26 februari 2009

Pocket & trix - svaret på frågorna

Till min hemliga Pocket & trix-vän. Här kommer svaren på frågorna:


Allmänna frågor om böcker:
Vilken genre tycker du bäst om? Jag är all-läsare, men läser nog mest samtida svenskt och olika deckare.
Finns det någon genre som du ännu inte testat men som du gärna skulle ge dig på? Nja, kan inte komma på någon nu.
Finns det någon genre som du undviker på liv och död och alltså inte vill få böcker ur? Skräck och sci-fi.
Har du någon favoritförfattare - och saknar du något ur dennes produktion? Jag gillar Arto Paasilinna, men av honom har jag nog allt. Joyce Carol Oates och John Irving är andra favoriter och där tror jag inte att jag har alla, men nästan.
Har du någon författare som du är nyfiken på och gärna vill testa? Ingen jag kan komma på tyvärr ...
Någon författare som du verkligen avskyr och inte alls vill läsa? Jan Guillou kanske ...
Har du någon lista publicerad någonstans över vilka böcker som du redan äger, månntro? Nej, men det finna en lista på sådant jag läst under 2008 och 2009 i vänsterkanten på bloggen. Och jag har många av de böcker jag har läst.
Läser du andra språk än svenska? Engelska går bra.


Särskilt för Pocket&Trix:
Te- eller kaffedrickare? Både och!
Någon speciell sort som du gillar mer än andra? Nej, men jag tyckrer inte om rött te eller saker som är smaksatta med apelsin.
Äter du godis? Oh ja!
Vilken sorts godis föredrar du? Nästan allt. Inte marmeladgodis. Saltlakrits och choklad är alltid bra (men inte apelsinchoklad).
Är naturgodis sådant som du gillar? Ja, det är OK.
Är du allergisk mot något? Nej.
Har du någon pysslig hobby? Tja, jag är lite pyssligt överlag så där tror jag. Jag gillar fina papper och sånt.
Sportar du? Nej.
Gillar du film - i så fall vilken slags film? Drama och romantiska komedier.
Favoritfärg? Brunt, turkost.
Stjärntecken? Skorpion.
Favoritdjur? Katt.
Annat? Gillar ekologiskt. Har inget emot begangande böcker. Tycker att det ska bli jättekul med Pocket & Trix :)

tisdag 24 februari 2009

Bokrea (igen)

Bokrean börjar visst idag. Jag såg inga "måsten" i katalogen så jag orkar inte gå dit och trängas - kollar lite sedan.

Kanske när det är halva priset på rean.

Idag har jag lite annat fokus.

måndag 16 februari 2009

Bokrea

Bokrean börjar visst snart. Jag har ännu inte sett en enda bokreakatalog eller förhandstittat på någon boksajt. Jag har visst lagt av mig helt. Men jag har väl ändå köpstopp på böcker om jag inte minns helt fel ...

Pocket & trix

En bok om dagen är på gång igen. Efter Pocket & prassel och Julklappspåse Large är det nu Pocket & trix som är på tur. Jag är med så klar!

torsdag 12 februari 2009

I de lugnaste vatten

En lättsam deckare i skärgårdsmiljö är I de lugnaste vatten av Viveca Sten.

En manskropp inlindad i ett fisknät flyter i land på Sandahman och en vecka senare hittas hans kusin brutalt mördad på ön. En mördare går lös i sommaridyllen och Thomas Andreasson från Nackapolisen får ta sig an fallet. Till sin hjälp har han barndomskamraten och juristen Nora Linde.

De vanliga ingredienserna för en deckare finns här. Den trötte polisen - här i form av en frånskild yngre polis med en tragisk historia i bagaget. Mördare, ledtrådar, stickspår och lösningar i sista minuten. Men det är rätt OK. Inte för lätt att gissa mördaren, men inte för svårt heller.
Miljön på Sandhamn är gemytlig och kontrasterna mellan mord och sommaridyll fungerar lika bra här som i diverse Gotlandsdeckarne. En strategiskt placerad diabetes hos en av huvudpersonerna gör att de sedvanliga komplikationerna vid upplösningen blir väl uppenbara och man kan ju undra vad polisen egentligen skulle säga om Thomas frispråkighet gentemot sina vänner om detaljer i utredningen ...

Fler böcker om Thomas Andreasson är planerade.

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Det här är en rikigt, riktigt söt bok. Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer är en brevroman och bara titeln gör ju att man blir på gott humör :)

Journalisten och författaren Juliet Ashton får en dag ett brev från en man på Guernsey i Engelska kanalen. De påbörjar en brevväxling och Juliet får lära känna efterkrigstidens Gurnsey, men också mäniskorna där. Inte minst hur de hade det under krigsåren då ön var ockuperad av nazisterna och då de bildade läsecirkeln Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap. Och Juliet kan ju inte hålla sig utan åker till Guernsey för att få veta mer. Vill du också veta vad en potatisskalspaj är för något? Läs den är boken. Du kommer att småle genom hela berättelsen.

Jag fick den här boken av min söta kollega Å som trodde att jag skulle gilla den. Och det gjorde jag ju så klart. Eftersom hon är duktig på att skicka vidare böcker till personer hon tror kommer att tycka om dem, så vill inte jag vara sämre utan lämnade vidare denna till syrran som besökte Guernsey så sent som i somras.

Vägen

Kanske är det tidigt på året att utse 2009 års bästa bok. Men Vägen av Cormac McCarthy ligger bra till. Men - som killen i bokhandeln sa - det är ingen bok man blir glad av.

Det är en dystopi som utspelas i en obestämd framtid. En far och hans son vandrar ensamma genom ett nedbränt landskap. Det är kallt, luften är fylld av aska, det finns inget liv - inga träd, växter eller djur. Och knappt någon mat. De passerar genom utbrända städer där de letar efter kvarglömda konserver och annat som de kan ha nytt av. Allt de har är en pistol att försvara sig med mot de laglösa gäng som rör sig längs vägen. Och de har varandra.

Vägen är en berättelse om en resa där den enda ljusglimten är kärleken mellan far och son. Det är en skrämmande och hopplös berättelse som gör ont i magen. Och det är en riktigt, riktigt bra bok!

A Cure for all Diseases

Reginald Hill är en favorit bland deckarförfattarna och den senaste A Cure for all Diseases var ju självskriven läsning. Men, den här gången var det segt att ta sig igenom den. Jag brukar annars slukar de här böckerna på nolltid. Jag tror egentligen inte att den här var sämre än någon annan bok i serien, utan det berodde nog mest på mitt eget tillstånd i januari. Så trött, så trött! Och första delen av boken består av e-post med hemmagjorda förkortningar och återgivna taldagböcker på dialekt, så det var inte helt lättsmält. Men sedan är väl det första mordet begåtts så flöt det på som vanligt.

Boken utspelas i Sandytown där kriminalkommissarie Andy Dalziel återhämtar sig från ett sprängattentat som nära nog tog livet av honom (allt detta hände i förra boken). Några markägare vill förvandla den lilla staden till en modern kurort, med spa, alternativa terapier och olika ställen för rekreation. En av markägarna hittas (så klart!) brutalt mördad. Dalziels kollega Pascoe kallas dit för att utreda brottet. Dalziel kan så klart inte hålla sig borta från utredningen och båda vill lösa mordet.
Välskrivet och spännande (som vanligt) när jag väl kom igång. Och härligt brittiskt. I like!

Hon älskade

Hon älskade av Helena Henschen hade jag bara sneglat på, men när jag blev inbjuden till en bokcirkel på nätet på bokcirklar.se så skaffade jag den genast.

Boken är Henschens biografi över sin farmor Signe, född 1885 och dotter till den kände bankiren och konstmecenaten Ernest Thiel. Ja, eller kanske snarare berättelse än biografi, för den ger ingen heltäckande bild av farmodern.

I sekelskiftets (det förra) är hon borgardottern som umgås med anarkister och socialister. Hon engagerar sig i kvinnofrågan och blir vän med Ellen Key och är aktiv i Fredrika Bremerförbundet. Under andra världskriget öppnar Signe (som är judinna) sitt hem för judiska flyktingar.

På baksidan står det: "Men hennes starkaste drivkraft är kärleken. Den löper som en röd och brinnande tråd genom hennes liv. Hon får sex barn och gifter sig och skiljer sig två gånger och inleder sedan ett livslångt och passionerat förhållande med en redan gift tysk hjärnforskare och hypnotisör. I sitt testamente uttryckte hon en önskan att det på hennes gravsten skulle stå: Hon älskade."

Jag tyckte om porträttet av den starka, engagerade Signe. Jag imponeras av henne och beundrar henne. Däremot får jag inte någon känsla för den älskande, passionerade Signe. I vilket fall som helst så verkar hon inte hysa någon större kärlek till sina barn. De lyser med sin frånvaro i boken. De tillbringade nog mestadels av sin tid med någon barnflicka.

Men boken är väldigt fragmentariskt och liknar ett pussel där bitar saknas. Kanske ska läsaren fylla i luckorna själv. Jag hade behövt lite mer information. Men jag blir intresserad och nyfiken på den här kvinnan. Boken utspelas i en spännande tid och kretsen av intellektuella som finns kring Signe fascinerar.

Vad vi tyckte i bokcirkeln? Det var lite olika. Någon tyckte den var fantastisk, något att den var trist. Jag tänkte mycket på TV-serien om Selma Lagerlög som jag sett bra någon vecka innan. Två starka kvinnor som inte riktigt passade in i sin egen tid.

onsdag 11 februari 2009

I min bokhylla ...

En bok om dagen undrar vilken författare man har flest böcker av i sin bokhylla.

En snabb koll avslöjar att de av mina böcker det finns allra flest av är Arto Paasilinna - 16 böcker. Och han har visst kommit med en ny bok precis - måste skaffa! Därefter kommer Kerstin Ekman med 10 böcker.

Men de som det finns allra flest av är makens Terry Pratchett - 22 stycken!

tisdag 10 februari 2009

Läsning

Det går inte snabbt, men jag läser faktiskt fortfarande och jag har hunnit med fem böcker sedan årsskiftet som jag ska skriva om här på bloggen. Vilken dag som helst ...