lördag 6 maj 2023

Just nu i maj 2023


 
Det är den första lördagen i månaden och innebär en "just nu"-enkät här på bloggen. Den är ett arv från forna Kulturkollo och alla som vill är välkomna att svara på frågorna på sin blogg eller Instagramkonto. Du hittar svar på frågorna också hos mina fd. Kulturkollo-kollegor Och dagarna gårFiktiviteter och Enligt O.

Just nu läser jag "När bergen sjunger" av Nguyễn Phan Quế Mai, men frågan är om jag inte ska pausa den och ta mig an "Lova mig tystnad" av Mattias Edvardsson som landade i brevlådan häromdagen.

Just nu lyssnar jag på familjens morgonljud i lägenheten. En äter frukost och klirrar med glas och bestick. En spelar onlinespel med en kompis och en stackare hostar mest.

Just nu tittar jag på Sweet Tooth med familjen, Queens Gambit med min man och Wellmania när jag tittar själv.

Just nu njuter jag av att ha en ledig och lugn helg framför mig.

Just nu längtar jag efter att få träffa en av mina äldsta och bästa vänner om ett par veckor. Vi bor alldeles för långt ifrån varandra och ses alldeles för sällan.


måndag 1 maj 2023

Månadssammanfattning april 2023

Läsresan i april har gått från Stockholm via Ådalen, Gällivare och Dalarna till Kamerun vidare till Huskvarna och Kiruna för att avslutas i Italien. Ja, och så en liten avstickare till "Dödens ö". Det är en grafisk roman av Knut Larsson och det var månadens bok i min bokcirkel. Tyvärr missade jag samtalet om den, men jag tänker att det var ganska klurigt eftersom boken nästan inte innehållet någon text.

"Stå inte för nära kanten" av Annika Mayer var månadens gula hyllvärmare i läsutmaningen #färggladahyllvärmare2023 och gul och fin var även "Ta ner solen" av Sara Molin, men den får inte räknas in i den utmaningen.

Lite #påskekrim och böcker som passade in på månadens tema #kaffeochkulturbrott blev det också med Ulrika Rolfsdotters "Syndabarn" och Anna Kurus "De ensamma".

Egentligen kan man nog säga att även "Tålamod" av Djaili Amadou Amal och "Lucretzias porträtt" av Maggie O'Farrell passar in på brotts-temat om man tänker på det i vidare bemärkelse. De två sistnämnda tillsamman med Sara Paborns "Svartstick" var månadens tre läshöjdpunkter.

Vilken var din bästa april-läsning?

söndag 23 april 2023

Vi konfererar om Svartstick


 

Visst är det trevligt att prata om böcker man läst med goda vänner men vad gör man när man bor i olika delar av landet? Man konfererar i text förstås! 


På vår gemensamma och avsomnade blogg Kulturkollo hade vi ett återkommande inslag där vi samtalade via text och nu är det dags igen. Boken vi läst är Sara Paborns Svartstick, och vi pratar ganska ingående om romanen. Vill man inte veta för mycket om innehållet så kan man spara vår text till efter den egna läsningen. 


Ulrica: Oj, vad jag tyckte om den här boken! Jag hade tur och kunde läsa den under en ganska sammanhängande period och när jag inte läste riktigt längtade jag tillbaka till berättelsen. Så härligt!


Linda: Det var mycket jag tyckte om med boken och jag fastnade för karaktärerna. Jag blev dock inte riktigt färdig med dem och för ovanlighetens skull önskade jag mig en tjockare bok.


Anna: Jag funderade mycket på karaktärerna. De tre kvinnorna Paula, Gunni och Anita. De tre representerar var sin kvinnogeneration och jag kunde känna igen både mig själv och mina äldre släktingar i dem. Just kvinnor som Anita, kvinnor som i drömmen om ett annat liv blivit gravida som ogifta och hur det förändrat hela deras syn på livet kan jag känna mycket för. Anitas sätt att leva vidare sitt liv har vi idag kanske svårt att förstå, hennes krav på dottern Gunni tycker jag också skildras mycket pricksäkert. Anita är inte en karaktär som är lätt att tycka om, var det någon av de tre kvinnorna som ni fattade tycke för? 


Ulrica: Gunni är den som jag fastnar mest för. Jag känner mycket för henne och hennes vilja att vara till lags och hennes stora längtan efter kärlek.


Linda: Jag fastnade nog mest för Paula ändå. Hur hon trasslar in sig i omöjliga situationer och försöker fly genom att åka iväg på kurs, trots att hon egentligen inte är intresserad av själva kursen. Hon vill bara bort. Sedan tyckte jag faktiskt om Anita. Hon är naiv och ganska självupptagen, men jag blev berörd av hennes längtan efter ett mer spännande liv. 


Anna: Svartstick! Jag var tvungen att googla det vackra handarbetet som verkar vara så typiskt för Dalarna. Uppvuxen som jag är med broderi runt mig så var det lite kul att läsa en roman där den typiskt kvinnliga sysslan spelar roll för handlingen. Tänk så mycket hantverk och kreativitet som broderi gett utlopp för genom åren. Det är ju liksom inte alls nyttigt utan bara till för att vara vackert! Jag skulle gärna vilja lära mig brodera men jag är omöjligt fumlig. Jag skulle inte, likt Paula, ge mig på att gå en kurs. Nu är ju Paula inte riktigt intresserad av hantverket, mer flykten från verkligheten och just det där att koncentrera sig på något annat än vardagen är ju så härligt.  


Ulrica: Jag är tyvärr hopplöst ohändig, men precis som du, fascinerad av hantverk. Jag är djupt imponerad av de som har förmågan att skapa med händerna.


Linda: Totalt ohändig även jag, men handarbete ligger ju i tiden. Ingen slump att det är just en sådan kurs som Paula hamnar på, men hon verkar å andra sidan ha testat det mesta. Lite kul hur hon skapar en identitet som händig, när hon knappt deltar på kurserna.


Ulrica: Jag gillade verkligen skildringen av kurslivet och kursdeltagarna. Nu har jag inte varit på någon hantverkskurs, men jag har besökt några kursgårdar och jag tycker att författaren fångar tillvaron och människorna där mitt i prick! Vissa tydliga typer skildras, men inte elakt utan varmhjärtat.


Linda: Jag håller med om att skildringen av kursdeltagarna är charmig. Jag gillade kanske ännu mer beskrivningen av den fantastiska, nya affären i byn där Anita börjar arbeta. Det finns en sådan hoppfullhet i det nya, som att allt är möjligt. Även Anita själv har den känslan, vilket kanske inte är konstigt med tanke på att hon har hela livet framför sig. 


Anna: Ja, kanske är det just skildringen av framtidstron som gjorde att jag fastnade mycket för Anitas berättelse, den där tanken på att både samhället och alla som lever i det kommer att leva ett annorlunda och liv än sina föräldrar. Den känslan är  förlorad för både Gunni och Paula. 


Ulrica: Ja, vilket intressant perspektiv. Jag tänkte inte så mycket på det när jag läste, men visst är det är en brytningstid och att det finns en stor framtidstro i den delen som handlar om Anita.


Linda: Svartstick är kvinnornas bok, men det rör sig några män i bakgrunden. Bengt och de som arbetar i mataffären, Gunnis pappa och Paulas man. Här får vi veta ännu mindre och just Gunnis pappa blir jag nyfiken på.


Anna: Ja, det är en man som bara skymtar, han verkar ha varit en både omtänksam och kärleksfull man. Man kan ju inte bli annat än förbannad på Bengt, hur är mannen funtad egentligen? Bilden blir något mer nyanserad med tiden men överhuvudtaget så är männen i den här boken närmast skuggfigurer. Kanske är det en poäng med det? 



Vi som pratat är Linda som bloggar på Enligt O, Ulrica som bloggar på Västmanländskans bokblogg  och Anna som bloggar på Och dagarna går …

onsdag 5 april 2023

Påskläsning

Att kombinera utmaningar är min bästa grej och nu till påsk passar det fint att kombinera #färggladahyllvärmare2023 , där vi i april läser gula böcker, med den traditionella #paskut23 som Mias bokblogg har bjudit in till.

söndag 2 april 2023

Månadssammanfattning mars 2023

Det kändes inte som att jag fick något alls läst i mars, men det var ju inte sant visade det sig.

"I munkens skugga" av Helena Thorfinn var månadens bokcirkelbok och den berättar om situationen i Burma/Myanmar på ett intressant sätt.

"Glädjen" av Justine Lévy valde jag som min gröna bok i utmaningen #färggladahyllvärmare2023

Bäst den här månaden var "Dörren" av Magda Szabó - en gripande berättelse om en äldre ungersk kvinna som arbetar som portvakterska och städerska.

Läsningen tog mig också till Finland med "Ett land av snö och aska" av Petra Rautiainen och England med "Den sista pusselbiten" av Claire Alexander.

I Sverige besökte jag ett magiskt Malmö i boken "Den femte ringen" av Helen Ekeroth och Stockholm/Norrköping i Sara Molins "Ta ner solen".

lördag 1 april 2023

Just nu i april 2023



Första april och första lördagen i månaden. Det innebär en "just nu"-enkät här på bloggen. Den är ett arv från forna Kulturkollo och alla som vill är välkomna att svara på frågorna på sin blogg eller Instagramkonto. Du hittar svar på frågorna också hos mina fd. Kulturkollo-kollegor Och dagarna går, Fiktiviteter och Enligt O.

Just nu läser jag: Nyutkomna Det gula ljuset av Augustin Erba som pappersbok och Ta ner solen av Sara Molin på plattan. Har alltid en bok på plattan/telefonen på gång för att kunna läsa i nattläge i sängen utan att störa maken.

Just nu tittar jag: på serien Succession på HBO Nordic. Jag började nu i veckan när jag var hemma och vårdade en förkylning och har redan hunnit se nästan två säsonger. Karaktärerna i den är väldigt obehagliga människor, men serien är väldigt bra.

Just nu lyssnar jag: mest på talböckerna jag kontrollerar på jobbet. Hemma lyssnar jag helst inte på något. Som vanligt.

Just nu längtar jag: efter vår! Ingen överraskning precis. Det kan väl i alla fall sluta komma snö.

Just nu njuter jag: av små saker - en bukett tulpaner på köksbordet, en god kopp kaffe och att mandeläggs-säsongen är här.

söndag 5 mars 2023

Inertia

Det är förvisso en härlig känsla att ta sig an en riktigt tjock bok och veta att man har många härliga timmars, eller kanske dagars, läsning framför sig.

Men frågan är om inte kortromanen är ett optimalt format ändå? Där novellen kanske måste stressa fram sitt början-mitt-slut eller bara ge läsaren ett (förvisso ofta skickligt skrivet) brottstycke ur berättelsen, kan kortromanen leverera en välkomponerad och avslutad historia som ändå är tillräckligt kort för att kunna njutas i en enda obruten sittning.

För ett par helger sedan hade jag lyxen att kunna ägna Inertia av Johan Daisne ett par timmars obruten tid.

Den flamländske författaren skrev Inertia redan 1950, men den blev översatt till svenska först 2021.

Vår huvudperson, en namnlös man, är på väg hem med tåg efter att ha föreläst i en närliggande stad. Det är en resa han gör ofta och omständigheterna och medpassagerarna är bekanta inslag i hans vardag. Han slumrar till en stund och vaknar upp för att märka att alla i kupén sover, tåget är nedsläckt och hans klocka verkar ha stannar på halv sju.

Han smyger försiktigt ut ur kupén för att tända en cigarr och upptäcker att alla passagerare sover och att alla klockor har stannat. Så småningom stöter han på en annan person som är vaken, en äldre professor och de får senare sällskap av den unge studenten Val.

När tåget stannar för en stund, tar det beslutet att kliva av det märkliga tåget och försöka ta sig till närmsta stad. Tillsammans vandrar de tre över ett mörkt fält mot några glimmande ljus i fjärran som aldrig tycks komma närmare. De talar om filosofi, om livet och om "inertia" - ett begrepp inom naturvetenskapen som beskriver tröghet hos objekt.

Kanske är det ungefär här i berättelsen som läsaren får bekräftat sina misstankar om vad som egentligen har hänt med tåget och de tre följeslagarna, men jag lämnar det åt er att upptäcka själva.

Daisnes skönlitterära verk säga ha introducerat den magiska realismen i den flamländska litteraturen, men där den sydamerikanska motsvarigheten ofta slår över till "mustig skröna", håller Daisnes magiska realism till en stillsammare ton. Karaktärerna i boken förundras över situationen, men tar det med jämnmod och blir inte rädda. De finner trygghet i att allt har en orsak och en verkan.

Slutet är ett uppvaknande så att säga - på vissa sätt bokstavligt och på andra sätt bildligt då de sista eventuella tvivlen om vad som utspelats skingras.

Ibland kan jag tycka att de akademiska utläggningarna är lite långrandiga och jag vill åter till det som driver handlingen framåt. Å andra sidan är det något lite rogivande och nästan trivsamt över både samtalet och de tre männens promenad över det mörka landskapet.

Det här är en intressant bok och jag tycker om att befinna mig i den här berättelsen.
En bok som är väl värd att lägga ett par timmars obruten tid på.

lördag 4 mars 2023

De tar allt ifrån mig

De tar allt ifrån mig av Linda Jones handlar om Frida som bor i en avfolkad ort någonstans i Norrlands inland. Affärerna stänger ner, folk flyttar ifrån orten, skolan är trist - det enda Frida ser fram emot är höstens älgjakt. I år ska hon äntligen få vara med!
Hennes mammas, som är jaktlagets ledare, är hennes förebild. Frida vill bli precis som hon. Men så upptäcks ett ovanligt djur i skogen och länsstyrelsen ställer in älgjakten. Fridas tillvaro vänds upp och ner. Hon ser sin mammas auktoritet som jaktledare ifrågasättas och hennes bästa vän Emmy verkar glida ifrån henne allt mer och hon förstår inte varför. Vad ska hon nu göra? Vem är hon ens om hon inte får jaga? Men en ny, trevande vänskap växer fram med Frej - nyinflyttad och inte lik någon av de killar hon växt upp med.

Den här romanen är verkligen väldigt bra! Skildringen av människorna på den lilla orten och hur dynamiken i en grupp snabbt kan växla när tradition och identitet ställs på spel känns mitt i prick. Här finns en del givna "typer", men författaren har lyckats skriva dem så att de inte känns som schabloner. Frida känns också väldigt äkta och den stökiga tillvaro hon upplever i boken väcker medkänsla och jag vill läsa vidare för att se hur det ska gå.

Det här är en riktigt fin roman som jag hoppas att många läsare upptäcker.

Hur det går med mina hyllvärmare?

Jo tack, ganska bra!😊

I utmaningen #färggladahyllvärmare2023 skulle vi i januari läsa en isblå bok. Mitt val blev Lycke av Mikaela Bley. Det är en spänningsroman om en försvunnen 8-årig flicka och tragiska familjeomständigheter. Huvudpersonen är journalisten Ellen som har en historia i sitt förflutna som påminner om Lyckes försvinnande. Då kunde hon inte göra något, men nu är hon fast besluten att hitta den som rövat bort Lycke. Otäckt och spännande!

I februari var det dags för vita böcker och jag hade många att välja på. Jag började med Linda Skugges bok 40 - Constant Reader, men det var inte riktigt en bok för mig. Alltför episodisk och upprepande för att jag skulle få in ett läsflyt, men jag uppskattade den stora kärleken till läsning och böcker som genomsyrar boken. Jag började också läsa Romeo Calling av Alexandra Potter (som jag tror att också @grefvinnan valde som sin februari-bok). Det var en ganska klassisk feelgoodbok med kärlek, förvecklingar, missförstånd och ett väntat och lyckligt slut. Helt ok underhållningsläsning. Dock hann jag inte läsa ut hela i februari, utan den spillde över några dagar i mars.


Den här månaden är det gröna titlar som gäller och jag har plockat fram 4 kandidater. Hjälp mig gärna att välja!

Pågår: vård av blogg

Det har snurrat snabbt både på jobbet och privat de senaste veckorna och energinivån har varit ganska låg. Även om jag ändå orkar läsa, har jag inte haft energi att skriva om böckerna. Men idag, när barnen är iväg på varsitt håll, hemmet är relativt i ordning och tvättmaskinen jobbar på, ska jag ta mig lite tid att uppdatera bloggen.

Just nu i mars 2023



Första lördagen i månaden innebär en "just nu"-enkät här på bloggen. Den är ett arv från forna Kulturkollo och alla som vill är välkomna att svara på frågorna på sin blogg eller Instagramkonto. Du hittar svar på frågorna också hos mina fd. Kulturkollo-kollegor Och dagarna går, Fiktiviteter och Enligt O.

Just nu läser jag: I munkens skugga av Helena Thorfinn inför bokcirkelsamtal på måndag. Jag har också några sidor kvar i Calling Romeo av Alexandra Potter som jag valde som februaribok i hyllvärmarutmaningen. 

Just nu tittar jag: serien Sweet Tooth på Netflix. Resten av familjen började titta på den när de var bortresta på sportlovet och nu försöker jag titta ikapp så att vi kan se resten tillsammans.

Just nu lyssnar jag på: eller rättare sagt - har jag precis lyssnat på  - ljudboken Nödvändigt ont av Maria Adolfsson. Det är den nyaste boken i Doggerland-serien och jag orkade inte vänta på att e-boken skulle komma på Storytel.
 
Just nu längtar jag: efter att få känna mig pigg. Ja, jag vet att jag skrev det förra månaden också, men vi har haft mycket omkring oss på sistone och dessutom har vi drabbats av olika baciller i omgångar. Piggheten lyser verkligen med sin frånvaro.

Just nu njuter jag: av alla vårtecken som dyker upp. Vintergäck och snödroppar har vi haft i ett par veckor och nu börjar också krokus, iris och påskliljor titta fram.

fredag 3 mars 2023

Månadssammanfattning februari 2023

Februariläsningen blev mycket bra - hela elva lästa böcker och en ljudbok lyssnad på.

Jag blev helt tagen av Om det inte vore för dig av Delphine de Vigan och fascinerad av Coyote av Gabrielle Filteau-Chiba, jag njöt av den söta The Reading List av Sara Nisha Adams och pusslade med Doggerland-kriminalaren Nödvändigt ont av Maria Adolfsson i öronen.

Förutom Frankrike, Kanada, USA och Doggerland i böckerna ovan har jag "besökt" Nigeria, Japan, Nederländerna, Island och Rwanda.

I Sverige har jag hoppat mellan Norrbotten, Dalarna och Stockholm.

En bra månad helt enkelt. Hur gick din läsning i februari?

lördag 4 februari 2023

Just nu i februari 2023

 

Första lördagen i månaden innebär en "just nu"-enkät här på bloggen. Den är ett arv från forna Kulturkollo och alla som vill är välkomna att svara på frågorna på sin blogg eller Instagramkonto. Du hittar svar på frågorna också hos mina fd. Kulturkollo-kollegor Och dagarna gårFiktiviteter och Enligt O.

Just nu läser jag: The Reading List av Sara Nisha Adams. Jag har precis börjat, men det kan väl inte annat än vara bra. Alldeles nyss läste jag ut Som vi lekte av Ninni Schulman - en riktigt bra första bok i en ny deckarserie som utspelas i Dalarna på 80-talet.

Just nu tittar jag: på spökjägarna Lockwood & Co tillsammans med sonen som vi började titta på när vi var hemma och var sjuka båda två. Går på Netflix.

Just nu lyssnar jag: som vanligt inte på något särskilt. Jag vill helst bara lyssna till fågelkvitter och  kattkurrande och sådant.

Just nu längtar jag: efter att få känna mig pigg och att få resa. Måste planera in lite roliga saker i vår.

onsdag 1 februari 2023

Månadssammanfattning - januari 2023

Årets första månad är slut och det blev sju böcker lästa. Flera var riktigt bra, så det blev en stark start på läsåret.

Den sista adventskalendern av Jenny Fagerlund
"Blir du ledsen om jag dör" av Nicolas Lunabba
"Vinternoveller" av Ingvild H. Rishøi - som passade fint in temat #kaffeochkulturvinter
"Lycke" av Mikaela Bley - mitt val i #färggladahyllvärmare2023
"Violeta" av Isabel Allende - månadens bokcirkelbok
"Färsk vatten till blommorna" av Valérie Perrin - bokcirkelbok till läsretreatet i Varberg
"De tar allt ifrån mig" av Linda Jones

söndag 29 januari 2023

Sömmerskans gåva

Sömmerskans gåva av Fiona Valpy är i första hand inte en skildring av förintelsen, även om det som händer Europas judiska befolkning finns i bakgrunden, men jag fortsätter på temat med böcker som utspelas under andra världskriget,
I den här boken bor och arbetar de tre sömmerskorna Claire, Mirelle och Vivienne tillsammans i Paris under nazisternas ockupation.

I modern tid åker Claires barnbarn Harriet till Paris för att söka sin släkts historia och får reda på mycket om det liv och de utmaningar som de tre väninnorna mötte under den här svåra tiden. De tog risker med fara för sina egna liv genom att hjälpa motståndsrörelsen och enskilda personer undan nazisterna. De levde med stora hemligheter och utmaningar.

Fängslande läsning, om än lite tillrättalagt på sina ställen.

lördag 28 januari 2023

De bortglömda namnens bok

I De bortglömda namnens bok av Kristin Harmel flyr Eva Traube och hennes mamma från Paris för att komma undan nazisternas tvångstransporter av judar till arbetsläger i Polen. Hennes pappa har inte samma tur utan blir tillfångatagen.

Kvinnorna tar sig till en liten stad nära den schweiziska gränsen, med förhoppningen om att kunna ta sig över gränsen. Eva, som är konstnärligt lagd, hjälper motståndsrörelsen att förfalska dokument och id-handlingar. Tillsammans med byns katolska präst och förfalskaren Remy för hon hundratals barn i säkerhet. För att hålla reda på barnens riktiga identitet för att kunna återförena dem med sina föräldrar efter kriget skapas ett snillrikt kodsystem som förs in i en gammal religiös skrift. Men efter att nazisterna invaderat byn är boken spårlöst försvunnen.

Även denna bok är baserad på en sann historia om en grupp väldigt modiga människor som räddade många judiska barn undan nazisterna.

Tatueraren i Auschwitz

Tatueraren i Auschwitz av Heather Morris handlar om Lale som skickas till koncentrationslägret Auschwitz 1942. Han får arbetsuppgiften att tatuera sina medfångar. Trots att han snart är plågsamt medveten om det öde som väntar de många personer som passerar förbi hans tatueringsbord stålsätter han sig och utför effektivt sin arbetsuppgift.

En dag står det en ung kvinna framför hans bord och han blir blixtförälskad. Kvinnan heter Gita och Lale bestämmer sig för att att de två tillsammans ska överleva de omänskliga förhållandena i lägret och skapa ett liv tillsammans när de blir fria.

En stark kärlekshistoria som trotsar de mest fasansfulla omständigheter. Baserat på en sann historia.

fredag 27 januari 2023

Dotterns berättelse

Idag, den 27 januari, är det den internationella minnesdagen för Förintelsens offer. Det finns många starka berättelser om den här skrämmande perioden i historien och jag tänkte skriva om några av dem på bloggen i helgen.

Dotterns berättelse av Armando Lucas Correa är berättelsen om Amanda Sternberg som precis blivit änka och nu ensam driver en bokhandel. Hon tvingas fly från Nazityskland med för att rädda sina två döttrar, men hon förlorar en dotter i flykten och blir skickad till koncentrationsläger med sin andra dotter.

I modern tid får en gammal kvinna i New York en bunt brev på tyska som skakar hela hennes värld.

En stark roman om moderskärlek och mod som berättas i två parallella tider. Den är baserad på den sanna historien om nazisternas massaker i den franska byn Oradour-Sur-Glane.

söndag 22 januari 2023

Veckans kulturfråga hos Enligt O: vecka 3 - 2023

Vilka tunna böcker vill du lyfta fram?

Nyligen läste jag ”Andromeda” av Therese Bohman som var en tunn bok med stort innehåll, precis som hennes tidigare romaner. 

Kim Thúy skriver också fantastiska romaner som inte innehåller så många sidor, men har ett vackert sparsmakat språk och som berör på ett allmänmänskligt plan. Jag kan till exempel tipsa om ”Vi”.

I det här sammanhanget vill jag också lyfta Cilla Naumanns roman ”Bära barnet hem” - en bok om moderskap ut olika perspektiv.

söndag 15 januari 2023

Veckans kulturfråga hos Enligt O: vecka 2 - 2023

 

Vilken för dig ny favoritförfattare upptäckte du 2022?

Det måste nog definitivt vara Ingvild H. Rishøi! Jag älskade hennes Stargate. En julberättelse och nu i januari har jag njutit av Vinternoveller.

Men även Åsa Liabäck med hennes fina feelgood-böcker om koloniområdet Ådala.