”Tigerkakshjärta” av Lina Nordquist är en hjärtskärande roman fattigdom, utsatthet och barn som blir försummade. Berättelsen löper från 1930-talet när huvudpersonen Eder är barn, till 1950-talet och fram till nutid när Eder tänker tillbaka. Men mitt i eländet finns det värme när han minns morfars stuga i Hälsingland. Det hade kunnat bli bara en eländesskildring, men med starkt språk och ett skickligt driv blir den här boken en läsupplevelse att minnas länge.
Bara till naveln av Linea Maja Ernst är en roman om sju vänner som samlas i ett sommarhus i midsommartid. I slutet av veckan ska två av dem gifta sig. Dagarna fram till vigseln ägnas åt bad, diskussioner och överdådiga middagar, men under ytan bubblar förbjudna förälskelser. Det är en berättelse om vänskap, kärlek och begär. Om längtan efter att saker och ting skulle ha blivit annorlunda. Om yta och djup.
Det här var sällsam, men väldigt bra läsning. En bok som är svår att beskriva, men som bör upplevas.
Bara glädje hjärtat rymmer av Moa Eriksson Sandberg är berättelsen om äktenskapet mellan revykungen Ernst Rolf och den mycket yngre skådespelerskan Tutta Berntzen. De möts i Oslo när Ernst är där och gästspelar. Han visar intresse för Tutta och hon blir mycket smickrad. Kanske är detta hennes chans till både kärlek och ett lyft i karriären. Men det blir ett stormigt äktenskap och förhållandet är på många sätt destruktivt.
Jag visste inte mycket om Ernst och Tutta Rolf innan jag lyssnade på ett författarsamtal när boken var ny och så blev jag såklart nyfiken. Miljön i 1920-talets revyvärld är lockande och trovärdigt beskriven och mitt i rampljuset befinner sig dessa två människor. Författaren skildrar den med mänsklighet och värme.
Tunnel 29: Det sanna historien om den osannolika flykten under Berlinmuren av Helena Merriman är en dokumentärberättelse om modiga människor som riskerar allt för att hjälpa så många som möjligt att fly från Östberlin och den brutala diktaturen som råder där. Joachim Rudolph, en 22-åriga student, lyckas 1961 fly. Väl i frihet på västsidan bestämmer han sig för att gräva en tunnel under muren och på så sätt smuggla ut fler personer.
Det är en skildring som innehåller både hjältar och spioner och det känns som något som händer i en film - kanske skulle man till och med tyckt att det var en osannolik plot - men det är på riktigt. Mycket spännande och gripande. Läs den!
Romanen Tarantel av den guatemalanske författaren Eduardo Halfon är en säregen berättelse om en man som tänker tillbaka på sin barndom då han som tolvåring skickas till ett judiskt sommarläger tillsammans med sin lillebror. Lägret blir snart en mardröm för barnen. Lägerledaren iscensätter ett koncentrationsläger barnen får utstå skoningslös psykisk terror. När huvudpersonen inte står ut längre, flyr han ut i djungeln, men den händelsen blir också traumatisk. I vuxen ålder söker huvudpersonen upp lägerledaren för att försöka få svar på varför barnen utsattes för detta, men finns det någon försoning att få?
Det här är som ni förstår en bok som är tung att läsa, trots att den bara är 168 sidor lång. Jag tror kanske att en del av boken gick mig förbi, eller var för svårt att ta till sig, men det är omöjligt att inte bli berörd. En ovanlig läsupplevelse.
Ännu en bok som jag var säker på att jag hade skrivit om för länge sedan är Skuggor av liv av Frida Strand. Trots att jag läste författarens debut förra sommaren har jag tydligen inte kommit mig för det. Det här en stark berättelse om familjehemligheter som huvudpersonen Matilda måste konfrontera nu när hon själv väntar barn.
En välskriven roman som skildrar relationer på ett rått och naket sätt, men den handlar också om att bryta mönster och läka. Jag tyckte mycket om den här boken och ser fram emot att följa Frida Strands vidare författarskap.
Izabella Rosengrens roman ”52 Hz Världens ensammaste val” är en berättelse om upptäckten av en val som sjunger på en helt annan frekvens än den art den tillhör. Något som gör att den inte kan kommunicera med sina artfränder och potentiellt är dömd till ensamhet. Men boken handlar om så mycket mer – författaren berättar om människans i stort sett outtröttliga rovdrift på valar: från masslakt i jakt på till dagens miljöförstörelse i form av buller från sonarer, ekolod och fartygstrafik som stressar valarna.
Det är intresseväckande och skrämmande läsning. Jag blir som alltid imponerad av och nyfiken på personer som helhjärtat kastar sig in i ett område och vill ta reda på allt om det. Rekommenderas!
Rotlös av Tsitsi Dangarembga utspelas i Zimbabwe i slutet av 60-talet, när landet kallades Rhodesia, och är en delvis självbiografiskt skildring. Huvudpersonen får efter sin brors död, som första kvinna i familjen, möjlighet att gå i missionsskola och skaffa sig en utbildning. Förväntningarna från familjen om att utbildningen ska lyfta upp familjen ur fattigdomen är stora. Kontrasterna mellan det enkla livet i byn hon lämnat och tillvaron på missionsskolan blir ibland svåra att hantera – att på en och samma gång stå med ett ben på väg in i en okänd framtid och med det andra kvar i ett liv där det är en tung börda att vara en svart fattig kvinna.
En lågmäld roman som berör.
Elin Boardys roman Kejsarens ansikte utspelas i Romarriket år 123. Huvudpersonen Antinous är bara tretton år när han möter kejsar Hadrianus. Han fångar kejsarens intresse och blir inbjuden till kejsarens allra mest privata. Han får följa med på resor och jakt och de blir så småningom älskande. Författaren utgår konsekvent från de värderingar som rådde vid tidpunkten för romanen, och det är en av de saker jag tycker mycket om i den här boken. Det var dock jobbigt att det pedofila systemet beskrivs så självklart, här krockar dåtiden med mina nutida värderingar. Inslagen av övergrepp var tunga att läsa, och det finns också väldigt många och ingående skildringar av sex i boken, som kanske inte alltid förde handlingen framåt. Jag har blandade känslor inför porträttet av Antinous.
Skildringen är delvis en tidlös berättelse om en pojke som blir man, och jag uppskattar mycket hur nära författaren låter oss komma honom. Men samtidigt har jag svårt att bortse från att han är så totalt utlämnad åt kejsaren. Deras relation är på intet sätt jämställd. Jag upplever inte att kejsarens personlighet kommer fram lika tydligt som Antonius. För mig blir han i stor utsträckning en schablonartad figur nästan genom hela boken. Jag tror kanske att det beror på att han skildras helt genom Antinous blick och idoldyrkan av honom. Det är först mot slutet, när den beundrande blicken på honom slocknar lite, som han blir mer komplex.
Boken är verkligen intresseväckande - jag vill veta mer och googlar en massa för att försöka ta reda på hur nära verkligheten romanen ligger. Det känns verkligen som författaren har lyckats väldigt bra med att skapa trovärdighet.
Jag trodde att jag hade skrivit om Frida Skybäcks bok Djävulsring redan, för jag läste den direkt när den kom ut förra året. Men nu får den bli en del av #sommarblogg2026 istället. Och det är en bok som passar bra att slukläsa i semestertider.
Boken är den fjärde delen i serien om lundspolisen Fredrika Storm. Hon utreder ett brott där en man hittas död, bslagen i huvudet med en hammare, på naturreservatet Nöbbelövs mosse i Lund. Han identifieras som Mattias Lindqvist och femton år tidigare dödades hans mamma Lena dödades på ett liknande sätt. Polisen hittar snart flera likheter mellan dödsfallen och Fredrika börjar leta bland gamla ledtrådar och spår för att försöka lista ut vem som siktat in sig på att skada medlemmarna i familjen.
Det här är som vanligt en välskriven och riktigt spännande historia från författaren. Snyggt och smart! Som Lundabo uppskattar jag hur hon använder sig av nya miljöer i Lund med omnejd i varje bok. Del fem i serien är på gång och den kommer jag såklart inte att missa!
De levande är den finska författaren Iida Turpeinens debutroman och den handlar om Stellers sjöko. Boken är ett mellanting mellan roman och essä och jag som sällan läser facklitteratur tycker att det här är ett bra mellanting. Och vem hade kunnat tro att en berättelse om sjökor skulle vara så intressant.
Jag har egentligen ingen relation till sjökor annat än från en resa till Florida som jag och min man gjorde när vi väntade vårt första barn. Där såg vi sjökor, om än en mindre variant än Stellers sjökor, och blev omedelbart förtjust. Det var något intagande med de här stora, loja djuren som verkade alltigenom godmodiga. Min dotters första gosedjur fick följa med hem från resan och hon hade länge sjökon Manne i sängen. Så de har en särskild plats i hjärtat efter det.
Boken innehåller såklart skildringar av forskare och tjänstemän, men jag fastnar mest för kvinnorna som skildras - de som följde med sina män, fanns bredvid, stöttade eller väntade tålmodigt hemma. Och det är skildringen av människorna i boken som driver läsningen framåt för mig, men det blir ofta lite för detaljerade beskrivningar av håren på spindelben och olika mönster på ägg för min smak.
Jag tror att anledningen till att den här boken har blivit så populär är hur den beskriver människans förhållande till naturen. Det är något allmänmänskligt i det - intresseväckande och skrämmande på en och samma gång.
Innan löven faller av Åsa Liabäck är den andra delen i serien om människorna vid Stångån. I den här boken får vi lära känna Inger som nyligen förlorat sin man Gunnar. De hade varit gifta i över 50 år och utan honom känner sig Inger ensam och vilsen. Hon börjar prata lite med grannen Mats som fortfarande oroar sig för sin dotter Sanna (som den första boken handlade mycket om) trots att hon verkar må bättre. Han har börjat ifrågasätta sitt arbete och känner att han nog egentligen skulle vilja göra något annat med sitt liv. Vi får också återse Sofie som i förra boken flyttade in i sitt gamla barndomshem efter faderns bortgång. Hon har inlett en relation med Kalle, men grubblar på om hon ska våga släppa en ny man i hennes och barnens liv.
Jag tycker mycket om att läsa om grannarna i kvarteret vid Stångån och jag är glad att Lars och hans hönor får vara med i den här boken också. Jag blev berörd på djupet i förra boken då speciellt Sanna och hennes familjs berättelse kom nära. Lite mindre berörd blev jag denna gång, men jag uppskattar de fina relationsskildringarna och stämningen i boken, och läser mer än gärna vidare i serien.
Den alltid överoptimistiska semesterläsningshögen ser ut så här i år.
Har du läst någon av dem?
Andra delen i Mattias Edvardssons polisserie Brottsplats Söderslätt heter Vykort från en mördare och vi får fortsätta att följa Gunni Hilding vid Trelleborgspolisen. Ett vykort landar i en brevlåda. Motivet på kortet är en kyrka och på baksidan finns ett dödsdatum. Kort därefter hittas mottagaren av vykortet död just på det datum som stod på kortet. Brottsrotelns chef ber Gunni att assistera i utredningen och det blir en kamp mot tiden när fler vykort dyker upp. Samtidigt söker Gunni efter sin lillasyster Gerd som försvunnit spårlöst och Gunni är säker på att systerns kontrollerande man har med saken att göra.
Det här är en spännande kriminalhistoria som verkligen håller läsaren i sitt grepp, men för mig är den stora behållningen porträttet av Gunni. Hon är en intressant och komplex huvudperson med en annorlunda bakgrund. Senare i sommar kommer den tredje delen i serien och jag ser fram emot att läsa den.
I Schimpanserna vid Point Nemo av Cecilia Klang får vi träffa 45-åriga Lisa som fortfarande bor kvar hemma. Ja, eller hon har flyttat några hundra meter från sitt barndomshem och in i garaget som hennes pappa inrett som en lägenhet. Hon förlorade sin mamma väldigt tidigt och sedan dess har det varit hon och hennes pappa Rolf. Och en grekisk landsköldpadda som heter Danny. Lisa är en person som gillar ordning, struktur och rutiner. Hon arbetar som lärare på den lokala högstadieskolan och det utmanar minst sagt hennes tålamod. Faktiskt så till den milda grad att hon en dag helt tappar kontrollen och en incident med en elev leder till att hon blir avstängd från sitt arbete.
Rolf har vid 80-års ålder fått ett cancerbesked, men han oroar sig inte mest för att dö utan för hur Lisa ska klara sig utan honom. Han övertalar henne att de ska göra en resa till Italien tillsammans när hon inte jobbar och innan han påbörjar sin behandling. Han hoppas på att det ska ge dem tillfälle att prata ut om både stort och smått. Lisa däremot kan inte hantera att hon snart kan förlora Rolf och resan gör henne bara stressad. Om hon inte är Rolfs dotter och finns till hands för honom – vem är hon då? Trots Lisas motstånd och en knackig start på semestern blir det tillfälle att utforska de där rädslorna som de försöker dölja för varandra. Vi får också tillbakablickar till hur tillvaron var för Lisa efter att hennes mamma gått bort.
Schimpanserna vid Point Nemo handlar om att hålla sig fast vid det välkända, men också om att våga släppa taget. Det är en berörande roman om skuld, saknad och längtan, och en väldigt fin skildring av kärleken mellan en far och en dotter.
Ja, när László Krasznahorkai tilldelades Nobelpriset i litteratur blev vi på Kulturkollo nyfikna och bestämde oss för att läsa och konferera om novellsamlingen Den sista vargen. Titelnovellen var väldigt speciell så den på 74 sidor inte hade en enda punkt. Jag blir mest provocerad av författarens sätt att skriva. Mest för att det är så onödigt.
Jag kan verkligen inte se poängen mer att skriva en text på det här sättet. Det känns bara tillkrånglat och pretentiöst. Även författaren själv måste väl innerst inne föredra att konstruera meningar med punkt och stor bokstav. Den här texten hade verkligen vunnit på tydligt menings- och styckeindelning. Den andra novellen räddar min läsupplevelse för här blir jag för första gången berörd av texten, men det räcker inte för att väcka mersmak för att läsa mer av författaren.
Juni månad bjöd på en veckas semester och då blev det lite mer lästid. Min sämsta väninna av Malin Lundskog Tanter på tåg av Jessika Devert Invid den stora skogens rand av Leo Vardiashvili Häng City av Mikael Yvesand (bokcirkelbok) Sommarminnen av Sarah Morgan Brevbäraren i Lizzanello av Francesca Giannone Av dessa tyckte jag allra bäst om Giannones bok, men det hjälpte kanske att den lästes i Italien.
Mélissa Da Costas roman ”Allt det blå på himmelen” handlat om Émile som när han är 26 år får veta att han drabbats av en demenssjukdom. För att slippa utsätta sin familj för hur sjukdomen förändrar honom och för att själv få styra över sin sista tid köper han en folkvagnsbuss och ger sig ut på en resa. Han sätter in en annons där han söker ressällskap och Joanne ansluter. Hon är fåordig och tankfull, med bara en ryggsäck som bagage. Tillsammans tar de sig an resan och stoppen de gör innebär intressanta möten och upplevelser. De kommer allt närmare varandra och läsaren får veta mer om Joannes historia, samtidigt som Émiles sjukdom obönhörligen tar bit för bit av hans liv ifrån honom. Upplägget för den här boken är intressant och det finns många fina stunder i berättelsen, men jag tycker det är lite för sentimentalt och tillrättalagt för att jag ska uppskatta läsningen fullt ut. Jag vill gärna tycka mer om boken än jag faktiskt gör.
Jag glömde min Månadssammanfattning i maj. Då blev det fyra böcker lästa: Heaven av Mieko Kawakami Resebyrån Främmande världar av L.D. Lapinski (bokcirkelbok) De levande av Iida Turpeinen (Kulturkollo konfererar) Innan löven faller av Åsa Liabäck Av dessa var ”De levande” den bok som berörde mig mest av månadens läsupplevelser.
Jonas Karlsson är en av mina favoritförfattare och hans nya novellsamling ”Ditt nya stjärntecken” var förstås måsteläsning. Jag uppskattar verkligen författarens finurliga betraktelser och förmåga att ta en ganska vanlig situation, skruva på den bara litegrann så att det blir något helt nytt. Att novellerna hänger ihop lite löst gillar jag också. Personer kan återkomma och händelser kan berättas ur olika perspektiv. Det är väldigt snyggt. Gillar man Jonas Karlssons tidigare böcker blir man inte besviken.
