tisdag 5 januari 2021

Läsutmaning 2021: Kaffe och kulturs läslista

Två bokvänner har startat det gemensamma Instagramkontot @kaffeochkultur där de kommer att bjuda på kulturspaningar av olika slag. De bjuder också in till en slags läsutmaning. Jag tänkte göra ett försök att hänga på.






måndag 4 januari 2021

Fler bra böcker 2020: Alla skulle bara veta


Kan man vara en mördare, även om man inte mördat än? Ja, det tänker Henrik att han kan vara när han har konstaterat att hans personlighet stämmer överens med vanligt förekommande drag hos mördare. Han bestämmer sig för att agera på den tanken snarare än att försöka streta emot sitt öde. I boken får vi också följa polisen Martha och flickan Ida som oroar sig både för att gå till skolan, där hennes klasskamrater inte missar en enda chans att ge sig på henne, och för att komma hem där mammans aggressiva pojkvän allt oftare dyker upp.

Ulric Alstermark är ännu en av de där talangfulla personer som jag har haft nöjet att följa på nära håll. Vi arbetade tillsammans tidigare och jag läste hans debutroman Fria händer som kom ut 2015. I spänningsromanen Alla skulle bara veta ger han sig in i en annan genre, men jag känner igen språket som på ett effektivt sätt skapar bilder i mitt huvud. Här har han dessutom lyckats med konsten att hitta en unik berättarröst för var och en av bokens huvudkaraktärer - den unga Ida har ett uttryck och den mycket obehagliga Henrik ett helt annat. Båda är trovärdiga och greppet fungerar väldigt bra. 

Det är inte ovanligt i spänningsgenren med flera parallella berättelser som vävs samman på slutet, men författaren gör det på ett synnerligen skickligt sätt. Stämningen i boken är krypande obehaglig och här finns många osympatiska handlingar och tankar, men det är spännande och långt ifrån förutsägbart. Är du sugen på en bok i spänningsgenren med ett lite ovanligare anslag så rekommenderar jag denna bok.


Alla skulle bara veta
Författare: Ulric Alstermark
Förlag: Ekström & Garay (2020)

Fler bra böcker 2020: Tritonius

Kjell Westö är en favoritförfattare och i år kom en ny roman från honom som jag självklart kastade mig över. Stjärndirigenten Thomas Brander och skolkuratorn Reidar Lindell blir först grannar på den lilla orten i skärgården dit Brander sökt sig för att koppla av när han inte turnerar. Först är relationen dem emellan lite frostig, men sakta växer en tveksam och lite kärv vänskap fram dem emellan som ger dem trygghet i den vilsenhet som de båda börjar känna på äldre dar. Brander har inte haft några planer att engagera sig i sällskapslivet i samhället, men tack vare Lindells engagemang dras han också in i samhällets angelägenheter.

Som alltid har Westö mångfacetterade karaktärer och den där vemodiga stämningen som är så karaktäristiskt för honom och som jag gillar så mycket. Tritonius är roman om musik, vilsenhet och att hitta ro. Rekommenderas!


Tritonius
Författare: Kjell Westö
Förlag: Albert Bonniers förlag (2020)

Fler bra böcker 2020: Ganska nära sanningen

Rec. ex. från Rabén & Sjögren - tack!

Anna Ahlunds
nya bok Ganska nära sanningen är lite av ett återbesök. Författarens förra roman Saker ingen ser utspelas också i Uppsala på Sibylla allmänestetiska läroverk, precis som den här. 

Vi får träffa Nico som precis har flyttat till Uppsala. Nico har inte bara bytt stad utan har också ändrat namn och färgat håret rosa. Det här ska bli en nystart och en chans att bli en ny person. Nico träffar Beata, Gabriel och Hedvig, men har inte helt lätt att hitta sin nya plats vare sig på skolan eller i livet. Relationen till Beata utvecklas till något pirrig och spännande, men också svårt då det finns så många frågor kring kropp och identitet som Nico måste får ordning på för sin egen del.

Jag gillade verkligen att hänga med Nico och Beata, och Uppsala ger en fin bakgrund åt bokens handling. Boken skildrar också en varm framväxande vänskap mellan Nico och fastern Valenka som han är inneboende hos. Hos Valenka finns en intressant bakgrundshistoria som visar att Nico och fastern har mer gemensamt än de först tror.

Anna Ahlund är väldigt skicklig på att skriva berättelser om ungdomar som känns trovärdiga och sanna och där HBTQ-perspektiv är en helt naturlig del av handlingen. Bland hennes karaktärer finns personer som är gay, bi eller trans utan att det känns konstlat eller undervisande. Det som framförallt slår mig med författarens böcker är att det aldrig finns rätt eller fel slags kärlek – utan bara kärlek!

Delar av den här texten är tidigare publicerad på Kulturkollo.

Ganska nära sanningen
Författare: Anna Ahlund
Förlag: Rabén & Sjögren (2020)

Fler bra böcker 2020: Jag borde ha sagt det först

Rec.ex. från författaren och 
Wahlström & Widstrand - tack!

Jag har turen att känna några riktigt talangfulla personer och Annika Wall är en av dem. Därför var det extra spännande när hennes roman Jag borde ha sagt det först landade i brevlådan. I min årssammanfattningslista nämnde jag den här boken som "årets lyckopiller" och det kan ju tyckas märkligt att välja en skilsmässo-roman i just den kategorin, men jag blir lycklig av den här boken.

Visst, det är kanske inte så lustigt med Fias och Kristians skilsmässa, men Annika Wall fångar relationen dem emellan så bra, så smart och så mitt i prick! Här finns smärta och sorg, men också en bitsk humor och en förhoppningsfull känsla. Lättast är förstås att knyta an till Fia och jag sörjer med henne, skrattar med henne och hejar på henne.

Jag flyger fram över sidorna när jag läser  - författarens språk är rappt, roligt och smart! Romanen är snabbläst och roande, men inte lättviktig och aldrig banal. 

Uppföljaren Mammor är också människor kommer senare under 2021.


Jag borde sagt det först
Författare: Annika Wall
Förlag: Wahlström & Widstrand (2020)

Fler bra böcker 2020: Nattavaara


Jag avslutade läsåret 2020 med den otäcka dystopin Nattavaara av Thomas Engström och Margit Richert. Den beskriver ett land i sönderfall, efter pandemier och klimatkatastrofer. I Norrbotten har ett utbrytarsamhälle skapats som inte längre lyder under Sveriges lag. Människor kämpar mot hungersnöd och är utlämnade till rövarband som plågar landsbygden. Var och en är sig själv närmast och det finns litet utrymme för medmänsklighet.

Det är en rå berättelse som på samma gång känns osannolik och skrämmande nära. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen på den här serien.

Nattavaara
Författare: Thomas Engström och Margit Richert
Förlag: Bokfabriken (2020)

Fler bra böcker 2020: Sparven

Handlingen i den här boken är placerad i Stockholm i mitten av 1700-talet. Huvudpersonen Sparven är dotter till en dödgrävare och inte ovan vid livets allra obehagligaste sidor. När hennes pappa försvinner lämnar hon staden för att bo tillsammans med sin mor. Mamman hade tidigare lämnat familjen för att leva med en grupp människor som bildat en kristen sekt. Sparven är inte alls övertygad om att sekten är rätt för henne, men hon hoppas att hon i skydd av den ska kunna hitta svaret på vad som hänt med hennes pappa.

När jag pratade med min mamma i telefonen tipsade jag henne om att läsa Sparven av Elisabeth Östnäs som jag precis avslutat.  Jag sålde in den med orden "det är precis så där fattigt och eländigt som vi gillar!". Det låter kanske inte som något vidare betyg, men tro mig - det är det. Vi gillar båda att läsa trovärdiga historiska romaner, gärna med starka kvinnoporträtt, om "helt vanliga" människor. Och då är det faktiskt ofta ganska fattigt och eländigt. När det dessutom är en författare som kan skriva historiska romaner så bra som Elisabeth Östnäs gör, är det bara att luta sig tillbaka och låta sig svepas med i berättelsen.


Sparven
Författare: Elisabeth Östnäs
Förlag: Bokförlaget Forum (2020)

Fler bra böcker 2020


Nej, men det kändes liksom lite snålt att bara nämna de där sju böckerna jag bloggade igår av alla de bra böcker som jag läste förra året, när det fanns många flera som var bra, roliga eller läskiga läsupplevelser. Några av dem har jag redan bloggar om som t.ex. Goda grannar av Mattias Edwardsson, If I Never Met You av Mhairi McFarlane, Strandläsning av Emily Henry, Mellan djävulen och havet av Maria Adolfsson och Ödesmark av Stina Jackson.

Men mitt bloggande har varit minst sagt sporadiskt i år och det finns fler bra böcker att nämna, så idag skriver jag därför om ett gäng "fyra plus"-are som är väl värda att läsa.

Photo by Nataliya Vaitkevich from Pexels

söndag 3 januari 2021

Årets bästa böcker 2020: Blodsbunden

Det kan vara så att jag har två böcker av Augustin Erba på min topplista i år, men så är det. Efter att jag hade läst Snöstorm kändes det självklart att befria Blodsbunden från hyllvärmar-ödet när det blev dags för bokstaven E i läsutmaningen #mina_hyllvärmare2020

Blodsbunden tar avstamp i författarens eget liv som barn till en gästforskare från Egypten och berättelsen utforskar känslan av att aldrig känna sig hemma i något sammanhang, vare sig i förorten där familjen bor eller i den fina privatskolan i centrum där barnen går. En bok som utmanar blodsband och kulturellt arv, en bok om rotlöshet och identitet, men också en bok fylld av hopp. En bok som berör på djupet och som berättas på ett fantastiskt språk. Rekommenderas!


Blodsbunden
Författare: Augustin Erba
Förlag: Albert Bonniers förlag (2015)

Årets bästa böcker 2020: Där kräftorna sjunger

Där kräftorna sjunger av Deila Owens läste jag för att prata om den i en digital bokcirkel. Där må ni tro att diskussionernas vågor gick höga. Vissa älskade boken, andra tyckte att den var platt, fånig och inte trovärdig.

Och ja, visst kan jag se att det finns saker i den här boken som gränsar lite till tantsnusk (i bokcirkeln gjordes referenser till både Grottbjörnens folk och Den blå lagunen), men jag tillhörde de som älskade den. För mig var det en riktigt bladvändare och jag gillade verkligen att befinna mig i den lilla del av träskmarken vid North Carolinas kust där Kya växer upp nästan helt utan familj. Att författaren kan mycket om naturen i denna del av USA och har inspirerats av den är tydligt och det är också i de delarna boken briljerar. Men jag berörs och sveps med i boken. Jag engageras i berättelsen om naturbarnet Kya - även om jag hade kunnat vara utan själva mordhistorien - och förlåter boken de bitar som är banala och inte helt trovärdiga för att jag gillade helheten så mycket. Jag är inte ensam om det heller - boken var den mest sålda romanen i USA 2019, den har blivit en internationell bästsäljare och den fick utmärkelsen Årets bok 2020.


Där kräftorna sjunger
Författare: Delia Owens
Förlag: Bokförlaget Forum (2020)

Årets bästa böcker 2020: Snöstorm

Mitt första möte med Augustin Erba var romanen Snöstorm som vi bokcirklade med Kulturkollo läser i början av året. Och vilket möte det var! Jag kände mig väldigt drabbad av den här boken när jag läste den och gav den ett högt betyg på Goodreads. Så här i efterhand har jag egentligen lite svårt att fånga vad det var jag tyckte så mycket om med den. Kanske var det att jag tyckte mycket om att vara i Erbas språk och berättelse just där och då. För språket är något utöver det vanliga, på ett sätt sparsmakat men samtidigt beskrivande. Vilsamt var ett ord som nämndes när vi bokcirklade om den och det känns passande.

Det här är en realistisk och vardagsnära roman om kärlek som inte blev och om vemodet i att livet inte riktigt blev som kan hade tänkt. Läsvärd!


Snöstorm
Författare: Augustin Erba
Förlag: Albert Bonniers förlag (2019)

Årets bästa böcker 2020: Kirke


 Vi läste Kirke av Madeleine Miller i bokirkeln och i vi var alla väldigt imponerade. En välskriven roman om den mytomspunna gudinnan Kirke. Berättat med ur hennes perspektiv blir det berömda mötet med Odysseus en annan historia än i de klassiska berättelserna.

Själv blev jag helt tagen - jag gillar allt med denna bok! Jag är svag för grekisk mytologi, gillar moderniseringar av myter och berättelser om starka kvinnor. Full pott! 


Kirke
Författare: Madeleine Miller
Förlag: Wahlström & Widstrand (2019)

Årets bästa böcker 2020: Karin Smiroffs trilogi om Jana Kippo


Det är ett nöje att sälla sig till hyllningskören om Karin Smirnoffs trilogi om janakippo. Böckerna har ett särpräglat språk och med personporträtt som inte på något sätt är insmickrande är dessa böcker ingen lättsam feel good-läsning, men när man har kommit in i dem är de inte heller tungläst. Tvärtom flyger jag genom sidorna och njuter trots att det stundom är en mörk och obehaglig berättelse. Miljön i den lilla västerbottniska byn Smalånger och i moderns hemby Kukkojärvi i norra Norrbotten ger ytterligare en dimension till läsningen och blir nästa som en egna karaktärer.

Det är ett imponerande romanbygge och fantastiskt bra. Alla borde läsa!


Jag for ner till bror, Vi for upp med mor, Sen for jag hem
Författare: Karin Smirnoff
Förlag: Bokförlaget Polaris(2018, 2019, 2020)

Årets bästa böcker 2020

Photo by Markus Winkler from Pexels

Nu skrivs den massor av blogg- och instagraminlägg om de böcker som hamnade på årets topplista. Jag vill såklart inte vara sämre, så det kommer en radda blogginlägg om de böcker som jag tyckte allra bäst om i år. De är utan inbördes ordning för det har jag inte lyckats reda ut, men det är de böcker som jag gett fem stjärnor på GoodReads i år (men de är inte nödvändigtvis utgivna 2020).

lördag 2 januari 2021

Läsutmaning 2021: Färgglada hyllvärmare



Utmaningarna för 2021 duggar tätt på #bookstagram och jag kommer hoppa på några av dem - till exempel den här som @grefvinnan håller i där tanken är att beta av hyllvärmare med färg som urvalsmetod. Eftersom vår julgran blockerar halva bokhyllan kanske jag inte hittade alla gröna hyllvärmare, men någon av dessa ska läsas i januari.

Just nu i januari


Kulturkollotraditionen att skriva att "just nu"- inlägg den första lördagen i månaden tyckte vi var värd att bevara så den dyker upp på flera bloggar idag t.ex. Enligt OOch dagarna går och Fiktiviteter. Häng gärna på du också på din blogg eller på Instagram.

Just nu läser jag både Vinterkriget av Philip Teir och Flera sidor av oss av Karin Wallén. Jag hade börjat på den första innan nyår, men på nyårsdagen var jag lite för trött för den, så jag började på Walléns bok som jag hade fått tips om av Lotta och den verkar väldigt lovande. Den blir nog utläst först.

Just nu tittar jagFamiljen Bridgerton, precis som många andra. Perfekt underhållning och underbara kostymer.

Just nu lyssnar jag och familjen på de sista avsnitten av radiojulkalendern Knäckarbanketten som vi inte hann lyssna klart på innan jul. Riktigt bra anpassning av boken och lite lätt "julifierad".

Just nu längtar jag efter icke-digitala kulturupplevelser! Jag vill gå på bio, teater, konserter och utställningar.

fredag 1 januari 2021

My Year in Books 2020

Så här blev resultatet av årets läsning enligt GoodReads. 122 böcker lästa (målet var 120) och ett snittbetyg på 3,5. Men jag har gett sex böcker betyget 5 och hela fyrtioåtta böcker fick betyget 4. Mer om det under de närmsta dagarna ...

onsdag 30 december 2020

Vi listar 2020


En gammal Kulturkollotradition är att lista kulturåret och vi är några som fortsätter med den traditionen på våra egna bloggar. Du hittar liknande listor hos Helena på Fiktiviteter, Linda på Enligt O, Anna på Och dagarna går, Lotta på Hyllan och Fanny på Litteraturkvalster och småtankar.

Låna gärna kategorierna, lägg till och ta bort och skapa din egen lista!

Årets klassiker: Det är ju inte en klassiker i den rätta bemärkelsen kanske, men Madeleine Millers Kirke hanterar det klassiska berättelsen om gudinnan Kirke och hjälten Odysseus på ett nyskapande sätt.
Årets kvinnokamp: Lisa och Lilly av Mian Lodalen
Årets sorgligaste: Att vi bestämde oss för att lägga ner Kulturkollo. Det var ett tufft beslut, men när inte tiden eller energin finns längre och ingen vill göra ett halvdant jobb så var det ändå det bästa beslutet.
Årets gapflabb: Jag har nog tyvärr vare sig läst eller sett något riktigt, riktigt gapflabbsroligt på hela året. Synd. Det här året hade ju det verkligen behövts.
Årets historiska: Sparven av Elisabeth Östnäs är en stark och välskriven berättelse som utspelas i mitten av 1700-talet. Den handlar om en dödgrävardotter som efter sin fars försvinnande följer med sin mor till Värmdö för att leva tillsammans med en kristen sekt.
Årets obehagligaste: Jag läste Alla skulle bara veta av Ulric Alstermark i somras. Det är en psykologisk spänningsroman som är riktigt så där krypande obehaglig. Fast på ett bra sätt.
Årets dystopi: Jag läste precis ut Nattavaara av Thomas Engström och Margit Richert och det var en riktigt otäck dystopi.
Årets nya bekantskap: Karin Erlandsson och hennes fina barnböcker har varit en väldigt trevlig bekantskap detta året. Vi har läst både serien Legenden om ögonstenen och julkalenderboken Nattexpressen med stor behållning för hela familjen.
Årets tegelsten: Blodsbunden av Augustin Erba (537 sidor)
Årets faktion: Jag läser inte alls mycket i denna genre, men jag har läst Ålevengeliet av Patrik Svensson, så det får bli den.
Årets sämsta: Kan vara Rolf av Malin Lindroth, en bok som jag vare sig tyckte om eller förstod mig på.
Årets memoar: Ninni Schulmans Flickebarn nr. 291 var stark och berörande.
Årets återseende: Det är alltid lika trevligt när Kjell Westö släpper en ny bok och jag läste Tritonius med nöje.
Årets huvudperson: För mig måste det nog ändå bli Jana Kippo i Karin Smirnoffs trilogi. 
Årets filmupplevelse: Tja, det har ju inte blivit många biobesök precis, men i somras när restriktionerna lättade lite tillfälligt gick jag och barnen och såg Pixarfilmen Framåt som var både fin och rolig.
Årets möte: Jag är så glad att jag hann träffa en helt gäng bokvänner på läsretreatet i Varberg i månadsskiftet januari/februari. Ett år då alla andra bokaktiviteter, resor och umgänge blev inställda är det ett fint minne att leva på.
Årets magplask: Hela det här året känns väl som ett enda stort magplask ...
Årets lyckopiller: Om man kan säga att en skilsmässoroman är ett lyckopiller så är Jag borde sagt det först av Annika Wall det. Det är alltid roligt att läsa smarta och rappa romaner.
Årets läskigaste: Frida Andersson Johanssons skräckroman Ek om regalskeppet Vasa var riktigt, riktigt otäck.
Årets debut: Det måste väl ändå vara Samlade verk av Lydia Sandgren som har knockat alla recensenter och som kammade hem årets Augustpris i den skönlitterära kategorin. Jag har dock inte själv läst den ännu.
Årets pristagare: Jag är väldigt glad att Elin Anna Labba fick Augustpriset i fackbokskategorin för Herrarna satte oss hit.
Årets överskattade: För mig var det nog tyvärr Fjärilsvägen av Patrik Lundberg som jag inte alls levde upp till vare sig till mina förväntningar eller till det ros den fått i media.
Årets underskattade: Nu är den ju skriven 2019, men jag läste den i år och jag tycker inte Augustin Erbas roman Snöstorm alls har fått tillräckligt med uppmärksamhet. Språket är fantastiskt. Läs den!
Årets scen: Så mycket scenkonst har det ju inte heller blivit, men vi hann gå och se Malmö Operas otroligt fina uppsättning av Skönheten och odjuret precis innan pandemin stänge allt.
Årets TV-serie: Strålande bra Kärlek och anarki är självskriven här!
Årets titel: Kanske Där kräftorna sjunger av Delia Owens. Den fick utmärkelsen Årets bok och har sålt i stora mängder världen över, men den delar också bokvärlden där många hyllar den, men där nästan lika många andra tycker den är skräp.


lördag 26 december 2020

Nyårssprinten 2020

 
Imorgon börjar @nyarssprinten. Jag brukar ha svårt att tajma lässprintarna pga familjens tider, men tycker att det är kul att vara med ändå! #nyarssprinten20

torsdag 24 december 2020

Lucka 24 i feelgood-julkalendern: Löften, kyssar och varm choklad

Jag avslutar feelgood-julkalendern med en riktigt julig bok. Löften, kyssar och varm choklad av Sofia Fritzon utspelas i fjällvärlden dagarna innan jul. Hillevi har åkt dit för att gå på en fest hos sitt ex. Dessvärre blir hon dumpad av sin pojkvän precis innan hon åker och ser inte fram emot att gå på festen utan sällskap. Men hur ska hon hitta en dejt på bara några dagar på en plats där hon inte känner någon?
Som av en slump träffar hon Simon. Hans familj äger stugbyn där hon hyr stuga och han är tillfälligt hemma över jul. Som av en slump vill han gärna också ha sällskap på festen eftersom Hillevis ex är sambo med Simons ex.
Så de låtsas vara ett par, men för att verka trovärdiga låtsas de även vara ett par inför Simons familj. Efter några dagars umgänge med julmys, pepparkaksbak och många koppar varm choklad börjar känslor växa fram mellan dem, men ingen av dem vågar erkänna det för varandra. Dagen efter festen ska Hillevi resa hem och efter jul ska Simon återvända till sitt liv i en helt annan stad.

Ja, ni förstår - klassiskt upplägg med missförstånd och kommunikationsproblem, kryddat med julmys i stora lass. Läsaren vet precis hur det ska sluta, men det gör ingenting. Lättsamt, snabbläst och trevligt!

En fristående fortsättning på Två hjärtans karameller.

Andra som bloggat om boken: Hyllan och Nilmas bokhylla.

Löften, kyssar och varm choklad
Författare: Sofia Fritzon
Förlag: Lavender Lit (2020)