Drömräkning

Drömräkning av Chimamanda Ngozi Adichie handlar bland annat om den nigerianska reseskildraren Chiamaka. Hon bor sedan länge i USA och när hon blir isolerad under pandemin tänker hon tillbaka på tidigare val hon gjort, och kärlekar som passerat förbi. Chimaka är en av fyra kvinnor som skildras i Adichies nya roman. 

Jag måste nog säga att jag är lite besviken efter avslutad läsning. Visserligen hade jag väldigt höga förväntningar, men Adichie brukar leva upp till dem. Boken är för lång och för spretig. Jag får den där känslan man kan få ibland när författare blir lite för stora för sitt eget bästa och att redaktören inte vågar ge sig på texten med rödpennan trots att boken troligen hade gynnats av det. Den av kvinnorna jag berörs av mest av är hushållerskan Kadiatou vars öde är gripande, men det som slår mig mest är att jag i övrig känner mig ganska oengagerad i personerna i boken.

Läs mer om vad vi tyckte om boken i inlägget om Drömräkning på Kulturkollo konfererar.

Ger upp en bok

Jag bestämde mig för att ge upp den här boken. Jag fångas inte av den och jag har så många andra böcker jag är sugen på att läsa. Lämnar vidare den så någon annan kan få glädje av den.

Just nu i juli 2025

 

Första lördagen varje månad är det dags för ett "Just nu"-inlägg. Ni hittar frågorna på Kulturkollo och alla är välkomna att vara med på egen blogg, i sociala medier eller i kommentarsfältet på kollo-bloggen.

Just nu läser jag: Sprucket ansikte av Lotta Malmhester. Det är en deckare som var finalist i Crimetime Awards för Årets deckardebut 2023. Jag kämpar lite med den och har övervägt att lägga den åt sidan, men jag ger den några sidor till.

Just nu tittar jag: På samma som förra månaden - Good Witch och jag ska börja de nya säsongen av Ginny och Georgia med min dotter. Båda serierna går på Netflix.

Just nu lyssnar jag: på dottern som sjunger i köket när hon bakar.

Just nu njuter jag: av en ledig dag som inleddes med sovmorgon. Det behövdes efter den intensiva Japanresan med många tidiga mornar, och sedan direkt in i en jobbvecka.

Just nu längtar jag: efter flera mysiga fika- och middagsträffar som jag har bokat in med vänner nu i juli,

Döda drömmars ö

Helena Dahlgren är aktuell med en ny bok som är en spökhistoria för ungdomar, men det är en bok som passar många åldrar.

Molly har varit sjuklig hela sin uppväxt och inte fått uppleva särskilt mycket, men den här sommaren ska det äntligen hända något spännande. Hon kommer till Svalö, även kallas Döda drömmars ö, lång ut i skärgården för att gå en skrivkurs och bo på internat. Skolan är gammalt hus som mest liknar ett kråkslott och lärare är den legendariska författaren Cordelia Backe. (Jag kan inte låta bli att undra om förnamnet är en blinkning till Anne på Grönkulla …)

Molly träffar nya vänner och kommer igång med sitt skrivande tack vare den inspirerande kursledaren. Hon mår bättre än på länge och ser fram emot ett fantastiskt sommarlov. Men händer det inte lite väl märkliga saker på skolan? Molly får ofta känslan av att något är lite skevt både med huset och människorna som bor där. Sedan kommer de otäcka drömmarna – varje natt drömmer Molly om svart och iskallt vatten och hon vaknar alldeles utmattad och omskakad.

Helena Dahlgren har skrivit en spännande berättelse där den läskiga känslan sakta smyger sig på läsaren. Mitt i den somriga skärgården lurar en sanning som glimtar till som skugga här, en spegelbild där. Molly förstår gradvis att det döljer sig mer på ön än vad hon vågar tillåta sig att se.

Döda drömmars ö innehåller många litterära referenser och hela boken doftar gotisk roman. I en blandning av realism, fantasy och skräck är den är modern och klassisk på en och samma gång. Döda drömmars ö är en härligt läskig berättelse som ger, i alla fall mig, Maria Gripe-vibbar.

(Den här texten är tidigare publicerad på Kulturkollo)

Tills sommaren kommer

Vi är många som följt människorna på koloniområdet i Linköping i Åsa Liabäcks Ådala-serie. Nu har hon förflyttat sig från koloniträdgårdarna till ett lugnt villaområde där vi får lära känna grannarna Sofie, Veronica och Lars i romanen Tills sommaren kommer.

Sofie flyttar in i sitt barndomshem igen efter att hennes pappa har gått bort och hennes senaste relation har kraschat. Nu försöker hon balansera livet som ensamstående mamma till två barn samtidigt som hon sörjer sin far. Hon längtar efter tvåsamhet, men vet inte om hon ska våga ta steget in i en relation igen efter sin förra sambos svek. Barndomsvännen Veronica har köpt det ståtliga grannhuset, men Sofie och hon tappade kontakten för länge sedan. Nu nickar de mest artigt åt varandra när de ses.

Veronica har till det yttre det perfekta livet med gatans finaste hus, vackra barn, en framgångsrik karriär och en lika framgångsrik make. Men bakom den fina fasaden kämpar de med att få sin tonårsdotter att ens lämna rummet. Att få iväg henne till skolan är det inte tal om.

Lars och hans fru Ewa bor med utsikt över ån. Lars är pensionär och får tiden att gå genom att ta hand om sina hönor. Han skulle vilja göra så mycket mer, men hans reumatism hindrar honom från så mycket och med konstant smärta i kroppen är det svårt att prata om något annat. Han känner att hans fru glider längre ifrån honom, men han vet inte hur han ska få henne att vilja stanna.

De tre grannarna har från början inte mycket kontakt, men en rad händelser leder till att de måste ha med varandra att göra. I takt med att de våga släppa in varandra i sina respektive liv kommer de varandra allt närmare och en varm vänskap växer fram. Precis som i Ådala-böckerna är det här en roman som tar upp både sorger och glädjeämnen. Att författaren enligt egen utsago är ”trädgårdsnörd” märks också i den här boken där trädgård och odling får ta stor plats.

Jag tycker mycket om författarens sätt att skildra vänskap över generationsgränserna och det är roligt att personer från Ådala-böckerna dyker upp som bifigurer i den här boken. Extra berörd blir jag av berättelsen om Veronica och hennes familj. Deras kamp med och för dottern kommer väldigt nära. Psykisk ohälsa hon ungdomar är ett ämne som kan vara svårt att ta sig an, men jag tycker att författaren skildrar både dotterns och föräldrarnas perspektiv på ett skickligt sätt.

Det här är den första boken i en planerad serie och jag ser fram emot att få följa grannarna vid Stångån i flera böcker.

(Den här texten är tidigare publicerad på Kulturkollo)

Just nu i juni 2025

 Första lördagen varje månad är det dags för ett "Just nu"-inlägg. Ni hittar frågorna på Kulturkollo och alla är välkomna att vara med på egen blogg, i sociala medier eller i kommentarsfältet på kollo-bloggen.

Just nu läser jag: En djupfryst man i gula byxor av Kalle Löfqvist. Det är den första delen i serien "Morden i Lund" som jag blev nyfiken på när jag lyssnade på författaren på en bokträff. Det är alltid kul att läsa om staden där man bor.

Just nu tittar jag: Good Witch och jag ska börja de nya säsongen av Ginny och Georgia med min dotter. Båda serierna går på Netflix.

Just nu lyssnar jag: på diskmaskinen och tvättmaskinen som båda går varma. Den ena efter dotterns tjejkväll och den andra inför semesterresan vi ska åka iväg på snart.

Just nu njuter jag: det relativa lugnet inför nästa vecka som kommer att vara fullpackad.

Just nu längtar jag: efter att ovan nämnda fullpackade vecka ska vara över och att semestern ska börja.

Dottern och vårfloden

Karin Härjegårds populära serie om livet kring den lilla våffelstugan i Härjedalen är nu inne på den fjärde boken med Dottern och vårfloden. Böckerna kan läsas fristående, men jag tycker nog att det ger lite extra till läsupplevelsen att läsa dem i ordning då flera personer återkommer i böckerna.

I den här boken får vi lära känna Fredrika som i berättelsens början får ett brev från en kvinna som påstår sig vara hennes mor. Kvinnan skriver att hon led av psykisk sjukdom som ung och var tvungen att lämna bort sitt barn. Fredrika är en mogen kvinna som både är mor och farmor, men hon har inte haft någon aning om att hon var adopterad. Nyheten ställer hennes tillvaro på ända och hon bryter ihop på sitt arbete, mitt under en föreläsning.

För att vila upp sig åker hon till fjällen och får hyra en liten gäststuga hos Helena. Det var med henne bokserien började i Kallbaderskan bland fjällen och hon lever nu sin dröm på gården där hon öppnat en restaurang och planerar för uthyrning och evenemang. I den lugna miljön får Fredrika möjlighet att tänka över sin situation och hon funderar på om hon verkligen vill ha kontakt med sin biologiska mamma och vad det i så fall skulle innebära.

Parallellt får man följa den pensionerade Anna-Britta som lever ensam i en liten sjöstugan på en ön. Hon tänker på den dotter som hon var tvungen att lämna bort och hon undrar om hon kommer att få en chans till försoning innan knölen hon känner i bröstet gör att det blir för sent.

Det här är fin läsning om relationer och livsöden och gemensamt för böckerna i den här serien är kärleken till naturen. Naturen skildras som en läkande kraft. Att ha fjällen, sjöarna och älvarna nära. Att vandra, åka skidor, bada – men också bara sitta på trappan utanför sitt hus och njuta av humlornas surr och doften av gräs.

(Den här texten är tidigare publicerad på Kulturkollo)

The Garden of Small Beginnings

The Garden of Small Beginnings av Abbi Waxman är en bok som jag har haft med i många läsplaneringar och resehögar, men av någon anledning har den inte blivit läst. Detta trots att jag älskade "The Bookish Life of Nina Hill" av samma författare.

Nu fick den bli en grön bok i läsutmaningen #färggladahyllvärmare2025

Jag började läsa den när jag var på tjänsteresa i Los Angeles, men jag hade inte noterat att boken utspelas där när jag packade ner den.

Huvudpersonen Lilly har varit änka i tre år. Det har varit en lång väg tillbaka för henne och hennes två döttrar efter att maken dog i en bilolycka.

När hennes arbetsgivare anmäler henne till en kurs i trädgårdsodling för nybörjare känner hon sig först väldigt skeptisk, men kursledarens familj är en viktig kund som efterfrågat Lilly som illustratör till deras nya publikationer om odling. Men hon övertalar sin syster Rachel att följa med för att hålla ögonen på barnen och snart blir lördagsförmiddagarna i Los Angeles Botaniska trädgård veckans höjdpunkt.

Personerna som har sökt sig till kursen är där av lite olika anledningar, men trots att de är en ganska så brokig grupp växer en varm vänskap fram dem emellan.

Lilly märker också att hon är attraherad av kursledaren Edward och hans intresse för henne är nog lite mer än professionellt. Men ska hon våga öppna sitt hjärta för kärleken igen?

Vänskapen mellan kursdeltagarna är hjärtevärmande. Skildringen av Lillys sorg och av relationen mellan Lilly och Rachel är också riktigt fin. Varje kapitel inleds med en kort text med odlingstips kring en grönsak och de är skrivna på ett charmig och humoristisk sätt.

På det hela taget är det här en bok som jag blev väldigt glad av!

Turkanarapporten

Jag valde Turkanarapporten av Christian Unge när det var dags för färgen grå i läsutmaningen #färggladahyllvärmare2025

I den får vi möta den svenska kirurgen Martin som för att fly tillvaron i Stockholm efter att hans äktenskap havererat tar ett jobb som traumakirurg i Kenya.

Där möter han antropologen Nadine och det tar inte lång stund innan han blir förälskad i henne. Trots detta tackar han nej till att följa med henne på en forskningsresa till Turkanaprovinsen. Läget där är instabilt, men Nadine har rest där tidigare och Martin känner att han inte kan lämna sina patienter. Men när Nadine försvinner under resan beger sig Martin iväg för att hitta henne innan det är för sent. Det visar sig att Nadines forskning är på väg att avslöja en medicinsk gåta som är så kontroversiell att det finns många som kan tänka sig att göra vad som helst för att dölja sanningen.

Den här boken var bitvis spännande, men den var också ganska spretig och jag hade lite svårt att engagera mig i huvudpersonerna. Handlingen är intressant och trovärdig, men dialogen känns lite stolpig. Det är den första delen i serien "Afrikatrilogin", men jag känner mig osäker på om jag kommer att läsa fortsättningen.

Just nu i maj 2025

 Första lördagen varje månad är det dags för ett "Just nu"-inlägg. Ni hittar frågorna på Kulturkollo och alla är välkomna att vara med på egen blogg, i sociala medier eller i kommentarsfältet på kollo-bloggen.

Just nu läser jag: Delad stad av Set Mattsson tar sin början i Berlin 1961 precis innan gränsen mellan Öst- och Väst-Berlin stängs och muren börjar byggas.

Just nu tittar jag: inte på något särskilt. Jag är lite känslomässigt utmattad efter att ha sett miniserien Adolescence och har inte kommit igång med något annat än.

Just nu lyssnar jag: på fågelsång och våryra Lundastudenter.

Just nu njuter jag: av den enorma blomsterprakten i naturen just nu. Det känns som allt blommar på en gång och det är så vackert!

Just nu längtar jag: efter sonen som har åkt i väg på basket-cup i fyra dagar.

#paskut25 - så gick det

Så här gick det i påskläsningsutmaningen:

 
🐣Läste ut "Morden i Great Diddling" av Katarina Bivald
🐣Läste ut kortromanen "Bonsai" av Alejandro Zambra
🐣Läste slutet av "The Garden of Small Beginnings" av Abbi Vaxman
🐣Läste några kapitel i "Drömräkning" av Chimamanda Ngozi Adichie

Totalt blev det 725 sidor

 
Tack Mias bokhörnan för en trevlig utmaning som vanligt!

Påskläsningsutmaning 2025

Traditionsenligt bjuder Mias bokhörna in till en läsutmaning över påsken. Jag är med i år igen. Nedan finns en hög med böcker som har stora chanser att bli lästa i påsk.

#paskut25

Månadssammanfattning januari, februari och mars 2025

Jag brukar göra en Månadssammanfattning av mina läsa böcker, men har tydligen glömt av det helt i år. Så här kommer en kvartalssammanfattning istället. Jag gör ju detta mest för min egen skull och inte för att jag tror att ni är så hemskt intresserade egentligen.

28 lästa böcker i ganska blandade genrer. Jag tyckte extra mycket om "Sanningsberget" av Therese Bohman, "Tigerkakshjärta" av Lina Nordquist, "Du är här" av David Nicholls, "Sanning, lögn och konsekvens" av Maria Adolfsson och "Kärlek och andra mänskliga brister" av Bethany Clift.

Ser du någon favorit bland mina lästa böcker?

Spricktand

Det har tagit mig lång tid att läsa Spricktand av Tanya Tagaq.

Skildringen av en inuitflicka i en liten stad i nordligaste Kanada, blandar en tillvaro präglad av våld och alkoholism med naturskildringar och inuitisk mytologi, och den liknar ingen annan bok jag har läst.

Kombinationen av ett på en och samma gång magiskt vackert språk, och ett köttigt och rått språk förbryllar och fascinerar mig. Ibland tappar berättelsen mig helt när den tar vägen helt förbi mitt huvud. Ibland går den rakt in i hjärtat.

Just nu i april 2025

Första lördagen varje månad är det dags för ett "Just nu"-inlägg. Ni hittar frågorna på Kulturkollo och alla är välkomna att vara med på egen blogg, i sociala medier eller i kommentarsfältet på kollo-bloggen.

Just nu läser jag: lite blandat med tre olika påbörjade böcker. En av dem är Spricktand av Tanya Tagaq som är intressant, men ganska krävande.  En annan är Garden of Small Beginnings av Abbi Waxman, som var mars månads bok i läsutmaningen #färggladahyllvärmare2025 som jag inte hann läsa ut innan månadsskiftet. Och den sista är Silverslottet av Åsa Hallengård som jag började på trots att jag inte var klar med de andra.

Just nu tittar jag: på Netflix-serien Ghosts som är lagom småtrevligt.

Just nu lyssnar jag: på den isländska sångerskan Laufey som min son har introducerat mig för.

Just nu njuter jag: vårvädret.

Just nu längtar jag: efter påsk då jag ska träffa mina föräldrar och min syster.

Simma i vinterskog

Åsa Hallengårds roman Simma i vinterskog handlar om Ann och Kjell, ett medelålders par som bor på en gård på Bjärehalvön i Skåne. De båda sönerna är utflugna sedan länge och hör inte av sig så ofta som föräldrarna skulle önska. Ann blir allt mer frustrerad över tillvaron. Hon känner att Kjell tar henne för given och förväntar sig att hon ska sköta allt i hemmet. Hon saknar sönerna och känner att hon inte har något syfte. För att hantera sina känslor simmar hon längd efter längd i poolen där ingen ser henne gråta.

Kjell är nöjd med livet på gården och tycker att de har det bra, även om han har märkt att Ann inte är så glad längre. För tillfället oroar han sig mest för att de nya ägarna till traktens herrgård, ett ungt par från Stockholm, inte kommer att bjuda in till den traditionsenliga jaktmiddagen som alltid ordnats där. När Kjell och Ann åker över till grannarna vid deras inflyttningsfest händer något som skakar om tillvaron i trakten och för grannarna. Det blir också ett startskott för Ann och hon bestämmer sig för att förändra sitt liv – frågan är bara om det ska ske med eller utan Kjell. De har fastnat i sina roller och bristen på kommunikation dem emellan

Simma i vinterskog är en varm berättelse om vänskap, kärlek, ensamhet och tvåsamhet.

(Den här texten är tidigare publicerad på Kulturkollo.)

Bloggstafett med Kulturkollo: Kvinnorna som gjorde mig till läsare

Idag på den internationella kvinnodagen deltar jag i en bloggstafett med kvinnotema som Kulturkollo anordnar. Jag tar över stafettpinnen från Lottens bokblogg.

Jag hade först lite svårt att komma på vilken kulturell kvinna jag skulle skriva om, men kom till slut fram till att jag inte skulle skiva om bara en kvinna, utan om flera, nämligen om några av de kvinnliga författare jag läste under min uppväxt och som man kan säga gjorde mig till läsare.

Jag tror den första författaren jag slukläste böcker av var Lisbeth Pahnke. Hennes hästböcker om Britta och Silver har jag läst flera gånger om. Jag var egentligen ingen hästtjej som hängde i stallet, men jag älskade att läsa hästböcker och att göra långa listor med hästnamn.

När jag tröttnade på hästar gav jag mig in i mysteriernas värld. Min mammas gamla Kitty-böcker av Carolyn Keene var startpunkten och som tur var fanns det ju en nästan oändlig mängd böcker att fortsätta med. Det var först långt senare som jag fick reda på att författarnamnet var en pseudonym och att det var en lång rad med spökförfattare som låg bakom böckerna.

Sedan öppnade Martha Sandwall-Bergström en dörr till genren "fattigt och eländigt", som jag uppskattar väldigt mycket än idag. Kulla Gulla-böckerna om den föräldralösa torparflickan som var så god och fin trots allt elände hon fick stå ut med slog an något hos mig som ledde till Gunborg Wilds Karolin-serie, via Lena Kallenbergs böcker om flickornas situation i 1880-talets Sverige och Margit Söderholms bondromantik för att så småningom hittade jag författare som till exempel Vibeke Olsson, Moa Martinsson och Kerstin Ekman. 

Men som så många andra hade även jag en period när jag läse allt av Maria Gripe. Det var inte Skugg-serien som var min favorit utan Tordyveln flyger i skymningen och Glasblåsarens barn som jag läser om flera gånger.

Jag läste i stort sett allt som kom i min väg - från de slitna Barbara Cartland-pocketböckerna som fanns i mina farföräldrars stuga, till Jackie Collins-böcker jag nopade ur min mammas bokhylla när jag var alldeles för ung för innehållet, men de kvinnliga författarna har alltid varit ett självklart val och de fortsätter i stor utsträckning att vara det.

Det här blev så klart ett väldigt personligt urval och det finns många fler att nämna. En del författare anses kanske mindre fina än andra, men alla vägar som leder till läsning är bra vägar. Och längs min väg fanns också flera kvinnor - min mormor, min mamma, min faster, mina låg- och mellanstadielärare och en fantastiskt folkbibliotekarie - som såg till att det alltid fanns böcker att läsa. Tack alla!

Just nu i mars 2025

 Första lördagen varje månad är det dags för ett "Just nu"-inlägg. Ni hittar frågorna på Kulturkollo och alla är välkomna att vara med på egen blogg, i sociala medier eller i kommentarsfältet på kollo-bloggen.

Just nu läser jag: Turkanarapporten av Cristian Unge som var februaris bok i läsutmaningen #färggladahyllvärmare2025 men som jag inte hann läsa ut då.

Just nu tittar jag: på Schitt’s Creek på Netflix med lite blandande känslor. Ibland är den jättebra och ibland är det lite för mycket lyteskomik för min smak.

Just nu lyssnar jag: på musik från studio Ghibli-filmerna. Igår var vi på en jättefin konsert på Malmö Live med musik ur japansk anime-film och datorspel.

Just nu njuter jag: av att det är lite ljusare tider och att allt fler vårtecken börjar visa sig här i Lund.

Just nu längtar jag: efter lite ro i sinnet. Det är mycket som händer på en och samma gång och det gör mig tyvärr lite splittrad och stressad.

Du är här

Åh, vilken mysig bok det här var!

David Nicholls "Du är här" handlar om Michael och Marnie - två ensamma personer, som via en gemensam bekant hamnar på samma vandringstur i Lake District.

Michael vandrar för att han inte står ut med att vara i sitt tomma hus efter att hans fru flyttat ut. Marnie vandrar för att hon inte orkar säga nej en gång till till sin väninna som tjatar på henne att hon måste lämna sin lägenhet som, efter skilsmässa, Covid-karantän och hemmakontor, blivit i det närmaste ett fort för Marnie.

Den ena efter den andra personen i vandringssällskapet ger upp när vandringen och vädret blir mer utmanande än de trott. Michael och Marnie är på många sätt väldigt olika, men under vandringen börjar de uppskatta varandras sätt att vara och de upptäcker också att de har en hel del gemensamt.

Charmigt, varmt, roligt och väldigt brittiskt.

Just nu i februari 2025

 

Första lördagen varje månad är det dags för ett "Just nu"-inlägg. Ni hittar frågorna på Kulturkollo och alla är välkomna att vara med på egen blogg, i sociala medier eller i kommentarsfältet på kollo-bloggen.

Just nu läser jag: Somewhere beyond the Sea av J T Klune som är uppföljaren till den fina The House in the Cerulian Sea.

Just nu tittar jag: fortfarande på Parenthood på Netflix, men nu är det bara en säsong kvar.

Just nu lyssnar jag: APT med Bruno Mars och Rosé.

Just nu njuter jag: av att det är tulpansäsong igen. Jag vill ha en bukett på köksbordet hela säsongen - det är sådan vardagslyx.

Just nu längtar jag: efter imorgon för då ska vi gå och se musikalen Les Miserables.