Mikael Jisanders nya roman, En sång till Sonja, som kan ha ett av vårens snyggaste omslag, är uppdelad i två delar. I den första delen möter vi Sonja i 1990-talets Malmö. Hon är en ung och lovande sångerska som älskar att stå på scenen på Smokey's med sitt jazzband. Hon är full av liv och förhoppningar om framtiden. En dag sitter en känd skivbolagspersonlighet i publiken och erbjuder Sonja chansen till ett skivkontrakt. Men han vill inte ha bandet utan bara Sonja som soloartist. Hon plågas av tanken på att svika bandet, men chansen till en solokarriär är väldigt lockande och hon bestämmer sig för att ta chansen. Väl på plats i Stockholm händer något som inte bara får Sonja att ge upp skivkontraktet, utan även att sluta med musiken helt. Det enda som finns kvar är en sång, utgiven anonymt utan Sonjas namn, men som blir en av 90-talets största hits.
I andra delen av boken har det gått 30 år och Clarence, som var pianist i Sonjas gamla band, kontaktar henne. Han har drabbats av en aggressiv cancer och känner att han vill göra en sista sak i sitt liv - en sak som verkligen betyder något. Han vill återförena bandet och spela en sista konsert.
Sonja vägrar. Hon har inte tagit en ton på 30 år, utan kastat sig in i livet som mamma och hemmafru utan att se tillbaka. Hennes man uppskattar inte heller tanken på att hans fru skulle ställa sig på scenen och "skämma ut sig". Tänk om någon av hans affärsbekanta skulle få veta det!
Men Clarence har bestämt sig. Han letar upp de övriga medlemmarna i bandet och övertalar dem att göra spelningen. De börjar repa tillsammans, och får dessutom en möjlighet att öppna upp sin gamla klubb Smokey's och hålla spelningen där. Till slut saknas bara en sak - att Sonja ska säga ja. Clarence börjar dessutom få ont om tid när sjukdomen får ett allt starkare grepp om honom.
Någonstans inom Sonja har ändå något börjat gro. Finns musiken kvar inom henne fortfarande? Långsamt smyger sig en längtan efter upprättelse sig fram inom Sonja. Ska hon våga berätta för världen att det är hennes röst som hörs på den numera klassiska 90-talshiten? Ska hon våga ställa sig på scenen igen? Ett oväntat brev från en gammal vän kan kanske ge henne det mod hon behöver
En sån till Sonja är en roman som visar att det aldrig är för sent, även om livet inte blev som man tänkt. Jag tycker mycket om den fina skildringen av vänskapen mellan Sonja och Clarence som inte ens 30 års uppehåll rår på. Här finns en kärlek till musik som genomsyrar hela romanen och det finns även en playlist sist i boken. En bok som är vemodig och varm och där man hela tiden önskar att huvudpersonen ska hitta sitt jävlar anamma!
