Visar inlägg med etikett Sven Olov Karlsson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sven Olov Karlsson. Visa alla inlägg

tisdag 31 december 2024

Novellresan 2024: juni-december

Jag kom helt av mig med att följa med i #novellresan2024 men det kunde jag råda bot på så här sista dagarna innan året är slut.

Juni: Skärgården
Jag läste Ekorren av Tove Jansson (ur novellsamlingen Lyssnerskan) som handlar om en kvinna som bor ensam på en ö i skärgården. En dag upptäcker hon en ekorre på ön och börjar studera den. Det finurliga lilla djuret får kvinnan att bryta sina invanda rutiner. En fin berättelse med typisk Tove Jansson-stämning.

Juli: Indien
Mashi av Rabindranath Tagore (ur novellsamlingen Mashi och andra berättelser) är det indiska ordet för moster och titelnovellen handlar om en kvinna som tar hand om sin döende systerson. Han frågar hela tiden efter sin unga hustru som han älskar mycket, men mostern försöker skydda honom från att bli sårad eftersom hon vet att känslorna inte är besvarade och hittar på olika anledningar till varför hustrun inte besöker hans sjukrum. En berättelse om att vilja det bästa för sin familj.

Augusti: 1800-talets London

Jag valde Den blå karbunkeln av Arthur Conan Doyle som är en klassisk Sherlock Holmes-berättelse om mysteriet med en försvunnen ädelsten som dyker upp på en oväntad plats. Finurligt.

September: Barndomslandet
Mitt livs värsta julafton av Bodil Malmsten (ur novellsamlingen Svartvita bilder) är en återblick till barndomen och en händelse som satte spår. Den efterlängtade glassen som skulle serveras på julafton blir förstörd. Lite för rörigt berättad för att gripa tag.

Oktober: Maine
Jag har inte läst mycket av Stephen King av den enkla anledningen att jag är lite för feg för att läsa skräck. Men jag tog mig an långnovellen Blod säljer (ur novellsamlingen Blod säljer: nya berättelser) som kanske mer var en spänningsnovell än ren skräck. Den handlar om privatutredaren Holly som jagar en person eller varelse som livnär sig på människors rädsla och sorg. När det inte finns tillräckligt med olyckor med dödsfall att "äta" börjar varelsen orsaka olyckorna själv. Välskrivet och spännande!

November: Biblioteket

I Konsten att rädda ett bibliotek av Oline Stig (ur novellsamlingen Hägring) blir en man ofrivilligt ordförande i "Bibliotekets vänner" och det blir snabbt en roll där han förväntas agera då det lokala biblioteket hotas av nedläggning. Men mannen är inte en person som är van att ta initiativ och som heller inte vet mycket om sakfrågan. Dråpligt och lite sorgligt.

December: Vinterlandet
För sista temat fick det bli en omläsning av Snögrottan av Sven Olov Karlsson (ur novellsamlingen Årsboken). Om en kvinnas bestyr inför jul som väcker otrevliga minnen från barndomen. Vemodigt!

lördag 7 januari 2023

Årsboken

Årsboken av Sven Olov Karlsson var min sista utlästa bok 2022, men också en bok som det har tagit ett helt år att läsa. Det är nämligen en novellsamling som innehåller en novell per månad och jag har läst dem så - en i månaden.

Författaren kommer från en liten ort i Västmanland norr om den där jag själv växte upp och jag tyckte mycket om hans novellsamling Västmanland.

I den här samlingen upplever jag som lite ojämnare, men här finns några riktiga pärlor. Kanske speciellt titelnovellen, den om lingonalmanackorna, årsböckerna.

Gemensamt för novellernas är att de handlar om "vanliga" människor och att de är vardagsnära. Ett drag åt det vemodiga, den lite uppgivna tillvaron, men också skönhet i det lilla - skogens doft eller den porlande bäcken.

Jag tyckte om att läsa boken just så här, månadsvis, och låta varje novell få sin tid.

måndag 20 november 2017

Brandvakten

Rec. ex. från Augustpriset och
För två år sedan var jag bloggambassadör för Augustpriset och bevakade framförallt fackboksgenren. Då läste jag (nästan) alla de nominerade böckerna i kategorin. I år har jag bara läst den här, med det är ett bra val om man inte vill/hinner läsa alla de nominerade.

Sven Olov Karlsson, författaren till Brandvakten, blev personligt drabbad av den skogsbrand som bröt ut i de Västmanländska skogarna den torra sommaren 2014. Hans släktgård låg mitt i det drabbade området och han fick evakuera familjen och visste inte om det skulle finnas något att komma tillbaka till.

Efter branden kände han ett stort behov att få en förklaring till hur förlupen gnista från en skogsmaskin kunde leda till Sveriges största brand på hundratals år. Skogar till stora värden totalförstördes, tusentals människor (och många djur) evakuerades, många skadades och en person dog. Hur kan en sådan katastrof inträffa och hur kommer det sig att det tog så lång tid att släcka branden?

För mig blev det här också personlig läsning. Jag är uppvuxen i Surahammar i Västmanland och jag minns oron när jag fick höra nyheten. Jag ringde hem ofta för att kolla läget, var familjen fortfarande i säkerhet? Min barndomsväns föräldrar lämnade sitt hus i Ängelsberg då branden bara var ett stenkast bort och flera bekanta var engagerade eller berörda på något sätt. Sven Olov Karlssons bok är en faktabok, men det märks att han också är en historieberättare. Här finns många siffror och tekniska termer, men det är människorna som sticker ut i berättelsen. De som arbetar i skogen och de som gjorde allt för att rädda skog, hus, djur och människor undan lågorna. Här finns också en stor kärlek till författarens hembyggd, men boken handlar dock inte bara om branden i Västmanland utan gör en djupdykning i frågor som nedskärningar inom räddningstjänsten, globala klimatförändringar och hur människans eldar har skövlat skogar i alla tider.

En intressant och viktig bok!


Brandvakten
Författare: Sven Olov Karlsson
Förlag: Natur & Kultur (2017)
ISBN: 9789127149878
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

torsdag 5 november 2015

Noveller i november: tips

Jag håller på att läsa den Augustprisnominerade novellsamlingen Bli som folk av Stina Stoor och i väntan på blogginlägg om den tänkte jag tipsa om ett par andra bra novellsamlingar:

Tips 1
För inte så länge sedan läste jag novellsamlingen Västmanland av Sven Olov Karlsson. Den handlar om mitt "hem"-landskap och jag tyckte mycket om den.




Så här bloggade jag om den:
"Sven Olov Karlsson skriver lågmält och lite underfundigt små nedslag i de olika samhällena. Ingen skönmålning, men inte heller utan kärlek. Novellerna har en ganska lös koppling till den ort de handlar om, men det finns igenkänning för dem som har lokalkännedom."

Tips 2
Ett intressant novellkoncept hittar man i samlingen Avståndet emellan (flera författare). 



Så här bloggade jag om den:
"Novellerna utspelar sig i tunnelbanan och på pendeltåget i Stockholm (med omnejd) och varje novell har sin "egen sträcka". Personerna i de olika novellerna möts ibland i förbifarten när de går på och av tågen, men berättelserna hänger inte ihop. Passar ihop gör de däremot och trots att det är så många olika författare har de lyckats behålla samma känsla boken igenom. Och detta trots att ett par noveller är på norska och en på engelska. En väldigt intressant koncept!"

Tips 3
En av mina favoritförfattare är Joyce Carol Oates och hon har skrivit novellerna i Vredens änglar.


Så här bloggade jag om den:
"... det är mörka handlingar som dessa kvinnor utför, men de beskrivs på ett sådant sätt att dessa handlingar känns allmänmänskliga och nästan som det enda möjliga. Det är som vanligt skickligt skrivet och läsaren får ofta själv lägga dit den sista pusselbiten i handlingen."



torsdag 3 september 2015

Västmanland

Rec.ex. från Natur & Kultur - tack!
Jag har bott i Skåne i många år nu, men Västmanland är ändå hemma i någon bemärkelse.
Trots att jag inte kan säga att jag är speciellt stolt över mitt landskap.
Trots att jag har en ganska splittrad inställning till min uppväxtort.
Trots att jag inte heller någon längtan efter att flytta tillbaka.

Men ändå.
När jag åker "hem" är den är det ändå något i mig som klickar på plats.
Jag är inte rapsfält och hav.
Jag är granskog och insjöar.

Därför var jag väldigt nyfiken på Sven Olov Karlssons nya bok Västmanland, trots att noveller inte är det jag läser allra helst.

Tio noveller.
Tio kommuner.
Ett landskap.
Västmanland

Först: jag gillar beskrivningen av Västmanland på baksidan av boken:
"Det var en gång ett litet län som mest såg ut som en tillknycklad fyrkant.Västmanland är dess namn. En ärrad skönhet vars röst är sjungande i norr och gnällig i söder, eller bara tiger avfolkad och lugn."
Jag blir lite fånigt glad över beskrivningen av skillnaden av dialekten, då jag ofta möts av att "jaha, gnällbältet", då min egen (numera borttappade) västmanländska ligger närmare dalmålet som är Västmanlands granne i norr.

Men nu var det ju boken jag skulle skriva om. 
Sven Olov Karlsson skriver lågmält och lite underfundigt små nedslag i de olika samhällena. Ingen skönmålning, men inte heller utan kärlek. Novellerna har en ganska lös koppling till den ort de handlar om, men det finns igenkänning för dem som har lokalkännedom. Det är kanske ändå i det som ligger i bakgrunden som är det som känns mest "hemma". Beskrivningen av hur det doftar i granskogen, känslan av att gå genom ett centrum med igenbommade butikslokaler, rädslan för det som är främmande. De bra sakerna och det man inte gärna vill komma ihåg. Det som både smeker och skaver.

Jag kan inte svara på om författaren har fångat Västmanlands "själ", men hans noveller slår an något hos mig och jag tycker om att läsa dem. Det känns rentav lite hemtrevligt.

Tidigare har jag läst och bloggat om Porslinsfasaderna av samma författare.

Västmanland
Författare: Sven Olov Karlsson
Förlag: Natur & Kultur (2015)
ISBN: 9789127142770
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

lördag 20 juni 2015

Porslinsfasaderna

Tyvärr är det en nackdel att vara en lat bloggare, för jag har svårt att komma ihåg vad böcker jag läste för länge sedan handlade om. Porslinsfasaderna av Sven Olof Karlsson utspelas nära mina gamla hemtrakter och jag tror att det var därför jag laddade hem den när någon e-boksdistributör hade den på rea.

Jag får låna förlagets presentation: "I den lilla byn Eriksfors i norra Västmanland röjer familjeföretaget Silvers auktioner ut traktens dödsbon. På gårdsplanen ropar Knud sedan ut sågar, serviser och buntade trasmattor till bybor och sommargäster. Men dottern i familjen har andra planer och hon sätter dem i verket. Porslinsfasaderna handlar om att hela livet kämpa för att följa sina drömmar, eller kämpa för att till varje pris dölja dem. Om hur tre syskon särpräglas av sin mors besatta besvikelser."

Jag hade det ganska trevlig när jag läste den här boken, mycket tack vare bekanta miljöer och ortsnamn. Familjen Silver är en synnerligen skum familj och persongalleriet är rätt så färgstarkt. Tragikomisk är kanske den stämning som sammanfattar boken.