Julmys på Wishing Wood

Egentligen var jag inte jättesugen på att läsa flera böcker i serien Wishing Wood av Holly Martin efter att ha läst första delen. Men så blev jag förförd av en fin julbox från Lavender Lit och boken Julmys på Wishing Wood landade hemma hos mig. Om man vill läsa böckerna i ordning så finns det en bok emellan och det här är alltså del tre i serien.

Huvudpersonen är den tredje brorsan Brookfield i den lilla semesterbyn i Wales (de tidigare böckerna handlar om River och Bear).

Heath har nästan gett upp om kärleken och tänker att han får nöja sig med livet med sin dotter och bröderna och deras familjer bland trädkojorna i Wishing Wood. Då gör Evergreen Winter entré i hans liv när hon kommer för att säsongsarbeta i semesterbyn över jul.

Hon är en rastlös själ som reser runt i en gammal cirkusvagn med sin häst Thunder som sällskap. Händelser tidigare i hennes liv har gjort att hon har svårt att lita på människor och släpper inte gärna någon nära.

Attraktionen dem emellan är omedelbar, men båda håller tillbaka av olika anledningar.

Precis som i den förra boken är allt väldigt tillrättalagt. Människorna är perfekta och säger så kloka och förnuftiga saker till varandra. Här blir det med ytterligare en dos extra allt när den redan sockersöta handlingen kryddas med massor av julmys. Tyvärr räddar det inte upp boken. För mig blir det bara frustrerande att läsa den hör berättelsen där nästan ingen har ett normalt namn och ingen av dialogerna känns naturliga eller trovärdiga.

Jag får nog konstatera att det här inte är en serie för mig.

Huset i det blommande trädet

Jag kan stå ut med ganska mycket trams i en feelgood-roman om boken är smart eller roligt skriven och om personerna i boken är lätta att tycka om. Tyvärr kvalar inte Huset i det blommande trädet av Holly Martin in på någon av punkterna.

Har ni inte läst boken än så vill jag varna för att det förekommer spoilers i texten nedan.

Huvudpersonen Indigo, som blivit både arbetslös och förlorat sin lägenhet, också upptäcker att hon är gravid efter ett one-night stand. Kvällen var visserligen fantastisk och hon har tänkt mycket på killen (River) efteråt, men Indigo trodde aldrig att de skulle ses igen.

Nu bestämmer hon sig för att söka upp River på hans arbetsplats - en semesterby i Wales bestående av fantastiska trädhus för uthyrning.

Men när hon dyker upp där känner inte River igen henne (kanske för att hon var helt utklädd inklusive färgade kontaktlinser och presenterade sig med sitt smeknamn Indy), men hon lyckas skaffa sig ett jobb i receptionen och får bo inneboende hos River och hans lilla dotter.

Han å sin sida går och trånar efter den fantastiska kvinnan Mindy (!) som han tillbringade en natt med för inte så länge sedan. Han har till och med byggt ett speciellt trähus till henne.

Det är lite för osannolikt upplägg, lite för många konstiga missförstånd, lite för puttinuttigt och idylliskt där bland trähuset och karaktärerna pratar så himla snusförnuftigt till varandra och är så himla snygga - jag blir bara trött.

Jag har förstått att författaren är mycket uopskattad i Storbritannien och jag har läst flera positiva omdömen om den här boken av svenska bokstagrammers, men det här var inte min kopp te.