När vatten närmar sig

När vatten närmar sig är den första delen i en ny serie av Karin Härjegård. Den är baserad på verkliga händelser kring byn Valmåsen i Härjedalen som sänktes under vatten 1960 som en del i ett vattenkraftsändamål.

Boken berättar om Elsa och Rut och deras familj som får besked om att de ska tvångsförflyttas från gården som funnit i släkten i generationer. Det är en gripande berättelse om hur de kämpat mot kraftbolaget och hur de sörjer att gården, marken, djuren och naturen måste offras.

I nutid möter vi Cecilia som känner sig låst i familjelivet och längtar efter något friare. Men hennes försök att bryta sig loss går inte bra. Hon förlorar uppdrag på jobbet och mannen som hon haft ett förhållande med drar sig undan. Samtidigt blir hon kontaktad av Rut, en äldre släkting som vill ha hennes hjälp när kommunen vill att hon ska flytta in på ett ålderdomshem. Tanken på att behöva lämna sitt hem väcker gamla obehagliga minnen.

Berättelsen rör sig mellan dåtid och nutid och den delen som engagerar mig mest är hur tvångsförflyttningen påverkar familjen i Valmåsen och hur olika händelser leder till att familjen bryts sönder. När vatten närmar sig är en berörande roman om banden mellan människor.

(den här texten är tidigare publicerad på kulturkollo.se)

Dottern och vårfloden

Karin Härjegårds populära serie om livet kring den lilla våffelstugan i Härjedalen är nu inne på den fjärde boken med Dottern och vårfloden. Böckerna kan läsas fristående, men jag tycker nog att det ger lite extra till läsupplevelsen att läsa dem i ordning då flera personer återkommer i böckerna.

I den här boken får vi lära känna Fredrika som i berättelsens början får ett brev från en kvinna som påstår sig vara hennes mor. Kvinnan skriver att hon led av psykisk sjukdom som ung och var tvungen att lämna bort sitt barn. Fredrika är en mogen kvinna som både är mor och farmor, men hon har inte haft någon aning om att hon var adopterad. Nyheten ställer hennes tillvaro på ända och hon bryter ihop på sitt arbete, mitt under en föreläsning.

För att vila upp sig åker hon till fjällen och får hyra en liten gäststuga hos Helena. Det var med henne bokserien började i Kallbaderskan bland fjällen och hon lever nu sin dröm på gården där hon öppnat en restaurang och planerar för uthyrning och evenemang. I den lugna miljön får Fredrika möjlighet att tänka över sin situation och hon funderar på om hon verkligen vill ha kontakt med sin biologiska mamma och vad det i så fall skulle innebära.

Parallellt får man följa den pensionerade Anna-Britta som lever ensam i en liten sjöstugan på en ön. Hon tänker på den dotter som hon var tvungen att lämna bort och hon undrar om hon kommer att få en chans till försoning innan knölen hon känner i bröstet gör att det blir för sent.

Det här är fin läsning om relationer och livsöden och gemensamt för böckerna i den här serien är kärleken till naturen. Naturen skildras som en läkande kraft. Att ha fjällen, sjöarna och älvarna nära. Att vandra, åka skidor, bada – men också bara sitta på trappan utanför sitt hus och njuta av humlornas surr och doften av gräs.

(Den här texten är tidigare publicerad på Kulturkollo)

Sommarutmaning: Läs klart serien - resultat

En av mina sommarutmaningar var fortsätta läsa delar i serier/läsa klart serier jag börjat på.

Jag ville först läsa ikapp i stafettserien Ellens val innan del nio Vägskälet kommer i höst. Jag trodde att jag hade två delar att komma ikapp med, men det visade sig att jag faktiskt hade läst Hemligheten, så där fick jag en bok "på köpet" kan man säga. Jag läste däremot Sommarnätter (båda skrivna av Elvira Berg) och är därmed i fas med den serien och redo för nästa del.

En annan serie som jag inte begriper varför jag inte har läst vidare i är Sara Lövestams böcker om Monika. Nu i sommar läste jag del två Bära och brista och del 3 Nu levande. Jag känner mig riktigt nöjd med detta eftersom det bara finns tre böcker och serien är helt avslutad.

Roy Jacobsens böcker om Ingrid på Barrøya fanns också på önskelistan att läsa vidare. Jag älskade De osynliga, men sen tog det slut. Böckerna kräver sin läsare, så jag läste bara "Vitt hav" den här sommaren och har fortfarande Fartygets ögon och Bara en mor kvar att se fram emot. Kanske är en Roy Jacobsen per sommar lagom?

Jag har också läst Dödsmärkt av Augustin Erba som är den tredje och avslutande delen i serien Den förlorade staden. Den tredje boken om Betty, Käraste vänner av Katarina Widholm, och ytterligare en "trea" med Pianisten vid fjällsjön av Karin Härjegård.

Det hade passat fint att läsa Längst in i skogen, som är del tre i Marie Hermanssons serie som utspelas i Göteborg på 30- och 40-talet, men det hann jag inte med.

Slutligen hade jag också skrivit upp de två sista delarna i Vibeke Olssons böcker om Bricken på läslistan. Det är en så väldigt fin serie, men det är åtta böcker och jag hade inte läst de sista två i serien. Det hann jag inte heller den här sommaren, men nu finns de åtminstone här hemma tillsammans med de andra delarna och jag hoppas snart kunna ta mig an Som skuggan följer ljuset och Stockens färd mot havet också.

Temasommar: Pianisten vid fjällsjön

Pianisten vid fjällsjön är den tredje boken i Karin Härjegårds serie som började med "Kallbaderskan bland fjällen". I den här boken får vi följa Emily som kämpar med sina studier i Uppsala och sina föräldrars höga förväntningar på henne. Hon längtar efter att få göra något annat och få utlopp för sin kreativa sida. Hon blir nyfiken på sin farmor Hilda som var kostymsömmerska. Kanske är det av henne som Emily har ärvt sin kreativitet?

Mot sina föräldrars vilja lämnar Emily Uppsala och reser till Härjedalen för att komma närmare sitt ursprung. Där träffar hon Helena, som var huvudperson i den första boken. Hon jobbar med att uppfylla sin dröm och renoverar den nyinköpta gården i Fjällnäs där hon ska öppna en restaurang. Emily flyttar in i en av gäststugorna på gården och hjälper Helena med lite allt möjligt inför restaurangens första event.

Den här bokserien är fin och hjärtevärmande läsning om att våga vara sann mot sig själv och följa sitt hjärta.

Lucka 15 i feelgood-julkalender: Sömmerskan och friheten

I Sömmerskan och friheten av Karin Härjegård möter vi Helena igen som vi lärde känna i Kallbaderskan i fjällen. Efter att i det närmaste ha flytt till Härjedalen efter en uppslitande skilsmässa fann hon en fristad i Sonjas röda stuga och arbetet på Hildas våffelstuga.
Nu när hon landat lite mer börjar hon fundera på vad hon vill göra i livet. Hon blir också mer nyfiken på vem Hilda var egentligen och varför gården där hon bodde står tom och förfaller.

Hildas historia från början av 1970-taket berättas parallellt med Helenas i nutid och läsaren får i små portioner veta vilka händelser som ledde fram till att Hilda lämnade sin man, gården och byn.

Det är när ett filmteam kommer till byn för en filminspelning som Hilda får upp ögonen för att det kan finnas mer i livet för henne än ett olyckligt äktenskap och att sköta våffelstugan.

Hon lär känna personer som ser och uppskattar henne och hon får möjlighet att göra det hon tycker allra mest om när hon får uppdrag som sömmerska åt filmteamet.

En finstämd roman om att våga ta steget att våga följa sina drömmar.

Lucka 7 i feelgood-julkalendern: Kallbaderskan bland fjällen

"Kallbaderskan bland fjällen" av Karin Härjegård handlar om Helena som mitt i förberedelserna inför sin mans födelsedagsmiddag upptäcker att hon blivit sviken av honom och han har fört henne bakom ljuset en längre tid.

Hon vet inte var hon ska ta vägen, så när hon får erbjudandet att låna en stuga i Härjedalsfjällen tar hon chansen. Ensam i stugan känns allt till en början värre, men hon ger sig ut på vandringar och lär känna Louise som driver en våffelstuga på fjället.

Louise är en ivrig vinterbadare och utmanar Helena att prova på den uppfriskande aktiviteten. Lite i taget återvänder Helenas livsglädje och när hon börjar arbeta i våffelstugan vaknar en slumrande dröm om att arbeta med mat till liv igen. Men innan hon börjar om måste Helena reda ut saker ur det förflutna.

Ja, som ni läser så är upplägget för den här boken ganska vanligt för den här genren.
Uppbrott - flytt - omstart.
Platserna byts ut, aktiviteterna/arbetsplatserna varierar (café, resturang, bokhandel, våffelstuga …), nya vänner dyker upp (och ofta ett nytt kärleksintresse), men på det stora hela är upplägget välkänt och förutsägbart.
Men det funkar ändå av någon anledning - varje författare lägger till någon liten detalj som skiljer ut just den här boken från de andra och om författaren - som här - använder miljön på ett klokt sätt adderas det lilla extra. I den här boken är fjällmiljön och till och med årstiderna i ett fint samspel med karaktärerna och man kan riktigt känna våffeldoften när man läser.

En feelgoodroman som innehåller både sorg och glädje.