tisdag 26 februari 2019

Jag kan inte sluta gråta

Rec.ex. från LB förlag - tack!
Denna text är tidigare publicerad på Kulturkollo.

Jag kan inte sluta gråta är författaren Anne Liljeroths fjärde roman och den är baserad på hennes egna erfarenheter om att jobba sig sjuk och att drabbas av utmattningsdepression. Romanens huvudperson Josefin är dock fiktiv, men hennes berättelse är en som alltför många dessvärre kommer att känna igen sig i.

Vi får följa Josefin under ett år från det att hon kraschar och fram tills att hon börjar se en ljusning och en framtid igen.
I vartannat kapitel får vi del av Josefins egna reflektioner över sin utmattningsdepression. Både hur den påverkar henne och hur rädd hon är för hon aldrig ska bli “sig själv” igen. De plågsamma skuldkänslorna för hur hennes tillstånd drabbar familjen och barnen, och den egen skammen över att inte “klara av” saker beskrivs ärligt och trovärdigt. Här ligger den stora igenkänningen hos mig och troligen hos många andra som drabbats av depression, utmattning eller annan sjukdom som gjort att livet inte blir som man tänkt sig.

Vartannat kapitel beskriver Josefins arbetsliv och de händelser som ledde fram till kraschen. Hennes arbetssituation är verkligen extrem på ett sätt som nästan känns overkligt, men tyvärr vet jag att det inte är så utan att det tyvärr finns arbetsgivare som pressar sin personal på ett helt orimligt sätt och att det finns arbetsmiljöer som är otroligt destruktiva. Möjligen kan jag beklaga lite att författaren har valt att placera sin huvudperson i en arbetsmiljö som kanske inte riktigt alla kan relatera till. Tyvärr kan utmattningsdepression drabba i många andra typer av miljöer och orsakerna till att någon drabbas är ännu mer komplexa än att jobba långa, långa dagar och aldrig ha semester. Nu tycker jag att boken beskriver sådana saker också – som till exempel otydliga mellanchefer, upprivna direktiv och oförutsägbara strategier. Jag hoppas att inte någon läsare tänker att man bara kan bli sjuk av en sådan miljö och inte av ett mer “vanligt” jobb.

Jag uppskattar hur författaren formulerar sig kring utmattningen och hur hon sätter ord på hur hjärnan kan kännas. Som om den inte fungerar alls. Som att den faktiskt är trasig på riktigt.

Min hjärna har tömts på kunskap och jag måste lära om. Börja om. Som ett barn. Jag hatar det här. Kan inget. Klarar inget. Jag är en medelålders snorunge. Van att få som jag vill, att klara mig själv, att kunna bestämma och att minnas. Bortskämd. Jag vill bli frisk. Nu.

Också i beskrivningarna av hur relationen med barnen påverkas och Josefins enorma skuldkänslor tycker jag att Anne Liljeroth är hjärtskärande mitt i prick. Däremot får jag inte riktigt kläm på porträttet av maken Johan. Här känns det lite känsligt att skriva något, för jag vet ju inte hur mycket som är lånat ut verkliga livet, men det känns lite som om Josefin tar på sig hela skulden när deras relation krisar och att det är hon som orsakade hans svek. Jag förstår att en person kan känna så i det här läget, men det får liksom stå oemotsagt även i slutet av boken. Slutet som jag för övrig känns lite väl “ihophastat”. Det känns synd på den i övrigt starka berättelsen att “komma igen”-biten skyndas förbi på bara några sidor och en kort, om än hoppfull, epilog.

Men trots dessa invändningar så är Jag kan inte sluta gråta en fin läsupplevelse med bra läsdriv och flera pricksäkra formuleringar som sätter ord på känslor som rör utmattning och depression.

Jag har tidigare läst Bara människor av samma författare.

Jag kan inte sluta gråta
Författare: Anne Liljeroth
Förlag: LB förlag (2019)
ISBN: 9789177990598
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

onsdag 20 februari 2019

Rut flyttar ut

Vi vabbar vidare här i fjällstugan och jag passar på att tipsa om ännu en fin barnbok.

Rut flyttar ut av Ola och Evalotta Belin är faktiskt en helt ljuvlig bok i både text och bild. Rut är en väldigt kavat hjältinna som är lätt att bli förtjust i. Och det förstår ju alla - när pappan serverar gröt på marmeladmacke-dagen så kan ju faktiskt Rut inte att bo kvar hemma. 

En bok med stor humor och mycket värme!
Rec.ex. från Speja förlag - tack!

Rut flyttar ut
Författare: Evalotta Belin
Illustratör: Ola Belin
Förlag: Speja förlag (2019)
ISBN: 9789188167286
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

tisdag 19 februari 2019

Jag är inte sjuk

Rec. ex. från Rabén & Sjögren - tack!

Jaha ja. Då kör vi VAB i fjällstugan då. Trist för barnen att vara sjuka på sitt sportlov.

Innan vi åkte norrut läste vi den här fina bilderboken av Sara Bergmark Elfgren och Maria Fröhlich. Jag är inte sjuk fångar på pricken det sjuka barnet som försöker låtsas vara frisk för att inte missa något roligt (i boken ett kalas - här att åka skidor) och upplevelsen av att drömma riktigt konstiga feberdrömmar (check på det).

Boken är lättillgänglig, barnkära och väldigt fin. Maria Fröhlichs uttrycksfulla bilder kompletterar och förstärker boken på ett bra sätt och jag är väldigt förtjust i den charmiga hunden.

Rekommenderas!


Jag är inte sjuk!
Författare: Sara Bergmark Elfgren
Illustratör: Maria Fröhlich
Förlag: Rabén & Sjögren (2019)
ISBN: 9789129710830
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

måndag 18 februari 2019

Västmanländskan via Instagram



Nej, nu får det faktiskt vara nog. Omslaget må vara snyggt, men innehållet är fullständigt obegripligt! Jag är ledsen Suzanne - jag ger upp den här boken. Jag får se om jag hinner någon annan dansk bok den här månaden till läsutmaningen Månadens språk eller om det här försöket får räknas.

torsdag 7 februari 2019

2 x Ulrike

Denna text har tidigare publicerats på Kulturkollo.

När vi nyligen hade temat "Efter kriget" på Kulturkollo tänkte jag på en gång på en roman som är en av mina starkaste läsupplevelser. Jag pratar om Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson. Handlingen i boken tar plats i Tyskland under och efter andra världskriget. Jag har läst en hel del böcker om andra världskriget och om förintelsen, men den här boken var den första jag läste om hur det var för de vanliga tyska medborgarna under kriget. Hur de först lockades att engagera sig i det nationalsocialistiska partiet och sedan kanske inte vågade annat. Jag kommer ihåg skildringarna av hur svårt livet var för befolkningen under kriget, speciellt i de belägrade städerna, med bombningar och svält – men det som sitter kvar i minnet allra mest var den fruktansvärda skildringen av hur det var efter kriget. Hur den vanliga befolkningen straffades av segrarna, att många kvinnor våldtogs eller tvingades till prostitution och människor levde i svält i ruinerna av de sönderbombade städerna. Att den här boken har satt sig så fast i minnet beror så klart på att det är en väldigt bra roman, men också för att det för första gången blev riktigt klart för mig att Tyskland under andra världskrigen inte bara bestod av kallblodiga nazistsoldater, utan att civilbefolkningen i Tyskland också var offer.

Vibeke Holst skriver om samma tema i ungdomsromanerna Ulrike och kriget och Ulrike och freden. Jag vet faktiskt inte varför jag inte kommit mig för att läsa de här två böckerna tidigare, men nu blev det i alla fall av. I den första boken är den unga Ulrike stolt medlem av partiet och beundrar Hitler väldigt mycket. Hon har svalt krigspropagandan med hull och hår och är stolt över att det tyska folket ska gå ut i krig. Mellan raderna förstår man att hennes föräldrar inte delar hennes syn på kriget och landets ledare, men de säger inget om hennes starka engagemang i Hitlerjugends flickavdelning.

Men den bild Ulrike har av sig själv och sitt land, som hon indoktrineras till under många år, krackelerar allt mer. I den andra boken har Ulrike svårt att hantera sina tankar och känslor när krigets fula sidor blir allt mer uppenbara för henne. Det här är stark läsning och speciellt boken Ulrike och freden berör. Då tvingas Ulrike till förnedring och hon har i stort sett förlorat allt.

Vibeke Olsson beskriver skickligt en efterkrigsvardag som är skrämmande och svår att greppa. Hennes böcker gör det plågsamt tydligt att det inte finns något solklart ont eller gott i krig,och att även om kriget tar slut så är lidandet långt ifrån över.

Ulrike och kriget
Författare: Vibeke Olsson
Förlag: En bok för alla (1996)
ISBN: 9174489178
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ulrike och freden
Författare: Vibeke Olsson
Förlag: Bonnier Carlsen (2004)
ISBN: 9163827603
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

lördag 2 februari 2019

Månadens språk i januari: nederländska


I utmaningen "Månadens språk" hos Ugglan & Boken skulle vi i januari läsa en bok som skrivits på nederländska i original. Jag valde Trädet och vinrankan av Dola de Jong.

Den utspelas i Nederländerna mot slutet av 1930-talet när andra världskriget lurar runt hörnet. Huvudpersonen är Bea, en ganska lågmäld och lugn person. Hon arbetar som sekreterare och uppskattar trygghet och rutiner.

När hon träffar Erica inser hon snart att de är varandras motsatser. Erica är stökig, orädd och spontan. Hon förälskar sig lätt och har intensiva, men ofta ganska kortvariga, förhållanden med andra kvinnor. De bestämmer sig för att flytta ihop, men det sätter deras relation på svåra prov. Bea märker att hennes intresse för Bea är mer än bara vänskapligt, men hon klarar inte av att erkänna sina känslor ens för sig själv - hon förtärs nästan av skam och rädsla.

När kriget blossar upp inser Bea att Erica är i fara, både på grund av sin homosexualitet och för att hon är judinna till hälften. Bea gör allt för att Erica ska kunna fly i säkerhet, men tiden är knapp.

Jag tyckte om den här boken! Med sina lågmälda, men ändå intensiva personporträtt och den laddade stämningen i alla återhållna känslor hos Bea. Ett språk som flyter lätt och ett ämne som berör.

Trädet och vinrankan
Författare: Dola De Jong
Förlag: Nilsson förlag (2018)
ISBN: 9789188155405
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris