Och jo, jag läser för all del fortfarande, men jag hinner och orkar inte läsa lika mycket längre nu när jag är inte i småbarnskarusellen. Det märktes till exempel när jag åkte tåg upp till mina föräldrar häromveckan. Då brukar jag kunna klämma ganska många sidor på en resa. Men när man samtidigt ska underhålla en bebis, blir det inte så mycket läst.Men jag hann i alla fall avsluta Sommaren i Mamarrosa av Monica Ali.
Får ni någon gång känslan av att man hade uppskattat en bok (eller film) bättre om man inte hade haft några förväntningar på den? Jag tror i alla falla att jag började läsa den här boken med helt fel förväntningar. Jag tyckte väldigt mycket om Monica Alis förra bok Brick Lane. Den utspelas i London och handlar om en kvinna från Bangladesh som blir bortgift med en man hon aldrig träffat och hur hon kämpar med att komma tillrätta i sitt nya hemland och i sitt äktenskap. Boken oftade kryddor och kulturkrockar, den var tragisk och mänsklig och riktigt, riktigt bra. Det kändes som författaren skrev om en verklighet som hon kände till.
Sommaren i Mamarrosa utspelas i Portugal. Läsaren för lära känna både bybor, inflyttade och turister. Personerna passerar förbi varandra och påverkar varandras liv på olika sätt. Det är ingen dålig bok. Men karaktärerna kommer inte till liv på samma sätt som jag hade förväntat mig. Boken doftar inte som jag hade förväntat mig. Jag får inte samma känsla av att Ali vet vad hon skriver om.
Men jag får en känsla av att jag hade gillat den här boken om jag inte gått in i den med fel förväntningar. Synd.
Nu läser jag böckerna om Alberte av Cora Sandel (tjock tre i en-pocket, så det tar lite tid) och smyger in med Gunnar av Bob Hansson däremellen.
