Bokbussen kommer vid midnatt av Sofie Axelzon handlar om vad som händer när bibliotekarier och bokälskare tar saken i egna händer när kommunpolitikerna inte vill satsa på det lilla landsortsbiblioteket.
Det här en varm berättelse som är inspirerad av en verklig händelse. Mysig feelgood.
Kvinnorna på Weyward Cottage av Emilia Hart är en roman om tre kvinnor som lever i olika tider men som är sammankopplade av släktskap och den lilla stugan Weyward Cottage i nordvästra England. 2019 kommer Kate till stugan som hon ärvt av sin gammelfaster Violet. Kate flyr från ett våldsamt förhållande och söker lugnet i den avskilda stugan. Gammelfastern arbetade som zoolog, men bland hennes dokument finns också dagböcker som berättar en spännande historia om kvinnorna i släkten. Vi får ta del av Violets liv när hon på 1940-talet försöker kämpa emot sin fars konservativa värderingar och hans önskan att gifta bort henne med en respektabel man. Själv vill Violet samla och studera insekter och är måttligt intresserad av äktenskap. I början av 1600-talet finner sig Altha inför rätta för häxkonst. Hon har en stark koppling till djur och natur - en fallenhet som sticker i ögonen på vissa personer.
Det här är en roman där mäns hat mot kvinnor är väldigt påtagligt, men Weyward-kvinnornas styrka ska inte underskattas. Det är starka berättelser om alla tre kvinnor, var och en i sin tid. Samspelet mellan djur och människa går som en röd tråd genom hela boken. Jag uppskattade den mycket.
När Ina hör de andra i klassen berättar om sina spännande resor och sommarplaner säger hon plötsligt att hon också ska resa till solen, trots att hon ska vara hemma hela sommarlovet. Lögnen växer och Ina kan inte ta sig ur situationen. När hon dessutom inser att Vilmer, den nya killen i klassen, bor i samma lägenhetsområdet som Ina får hon panik - hon kommer bli avslöjad! Men han kanske kan hjälpa henne att hålla fasaden uppe …
Det här var ju verkligen en ”ont i magen”-bok för mig. Jag lider verkligen med Ina som i sin önskan att passa in drar till med en liten lögn och situationen som sedan går henne helt ur händerna när allt eskalerat. Den här typen av böcker med utsatta barn som bara vill vara som alla andra berör verkligen. Jag slås ofta av hur elaka barn är mot varandra och hur mycket saker och ting hela tiden är en tävling om vem som är bäst och coolast och/eller har mest och finast saker. Det gör mig sorgsen.
Semestern av Marianne Kaurin är plågsam, men bra läsning! Om jag hade fått önska, hade hellre sett att författaren avstod från att lägga till förälskelsen mellan Ina och Vilmer. Deras vänskap är så fin och jag tycker det räcker alldeles utmärkt att de är vänner.
Längst in i skogen av Marie Hermanson är den tredje delen i den strålande bra historiska kriminalserie om polisen Nils Gunnarsson och journalisten Ellen Grönblad. En riktigt kall vinterdag 1926 besöker barnflickan Maj Naturhistoriska museet med de barn ur en fin familj hon har hand om. Plötsligt är äldsta flickan Alice spårlöst försvunnen och Nils blir inkopplad på fallet. Under utredningen vittnar flera personer om att det händer märkliga saker på museet och Nils blir allt mer förbryllad. Han ber sin vän Elin, som tidigare arbetade som journalist, om hjälp för att hitta den försvunna flickan innan det är för sent.
Den här boken har lite långsammare tempo än de tidigare delarna i serien och är inte riktigt lika engagerande, men den är fortfarande riktigt bra och intressant. Jag tror vi är många som hoppas på flera böcker i serien.
I Mord i blå kuliss av Ann Falkenberg utreder kriminalpolisen Gunhild Öst ett fall så tar henne från det till synes idylliska Mölle till Stockholm och Riddarhuspalatset.
Mord, vackra och intressanta miljöer och hemliga sällskap bjuder denna debut på och det är den första delen i serien ”Kulissmorden”.
Vi läste en klassisk Agatha Christie-deckare i bokcirkeln för ett tag sedan. I Döden till mötes är det Hercule Poirot som är detektiven och han utreder vem som mördade en viss Mrs Boynton. Hon är på semester i Jerusalem med sin familj när hon hittas död. Mrs Boynton var en riktig översittare som körde med alla i sin familj, så det finns flera motiv och potentiella gärningspersoner. Poirot erbjuder sig att lösa fallet inom 24 timmar bara genom att intervjua familjen.
Upplösningen sker på klassiskt sätt när den berömda detektiven samlar alla och utesluter familjemedlemmarna en efter en tills mördaren avslöjats.
En annan författare som förlägger handlingen i sina böcker i och omkring Åre är Sara Strömberg. Jag läste Sot i stugan på sportlovet och den var lika bra som de tidigare böckerna i serien. Huvudpersonen är journalisten Vera Bergström och i den här boken försöker hon vänja sig vid sitt nya liv som sambo. Hon får i uppdrag från Jämtlandsposten att bevaka ett dödsfall på hotell Copperhill där en känd modedesigner fallit till sin död från fjärde våningen. Kort därefter inträffar ännu ett dödsfall när en man sprängs till döds i sin eka ute på sjön. Hör dödsfallen ihop på något sätt? Och i så fall hur? Polisen verkar anse att de är orelaterade, men Vera anar ett samband och forskar vidare på egen hand.
Jag tycker väldigt mycket om den här huvudpersonen. Vera Bergström är mänsklig och relaterbar. Kriminalgåtan är som vanligt spännande och gör boken till en riktig bladvändare.
Heaven av Mieko Kawakami handlar om en 14-årig pojke som drabbas hårt av mobbing av sina klasskamrater - allt på grund av att han skelar på ena ögat. En hemlig vänskap växer fram mellan honom och en flicka i klassen som inte heller är bland de populära. De söker tröst hos varandra, men låtsas inte om varandra i skolan. Men utanförskapet är plågsamt och mobbingen ett helvete som inte verkar ta slut. Kommer deras vänskap att vara tillräckligt?
Det här var en tung och lite svår bok att läsa. Barn kan vara så otroligt elaka mot varandra! Berättarstilen är dock ganska distanserad och jag känner inte riktigt att jag kommer huvudpersonerna riktigt nära och blir så berörd som det allvarliga ämnet bjuder in till.
En tagg som dyker upp vid den här tiden 24/7 är #julijuli så jag passar på att skriva om en julbok som jag inte hann skriva om i julas. Lola flyttar till den lilla byn Polcarrow för att slicka sina sår efter uppbrottet från sin pojkvän och för att sörja sin älskade mormor som precis gått bort. Hon öppnar ett bageri och café, men engagerar sig också i byn och olika aktiviteter inför julen. Hon upptäcker också hemligheter ur sin mormors förflutna med kopplingar till Polcarrow. Hon får flera nya vänner och lär också känna byns präst Tristan som är både ung, snygg och singel … ”Christmas at the Little Cornish Bakery” av Jennifer Bibby var en av böckerna jag fick i min adventskalender från @bookshop_se och det är precis en sån där mysig, och kanske lite förutsägbar bok, som passade fint att läsa under julledigheten.
Vi tillbringar en del av semestern i en stuga utanför Åre och häromdagen besökte vi Åre chokladfabrik. Då såg jag att Viveca Sten fått en egen strut med praliner som en hyllning till bokserien Åremorden. De böckerna brukar jag läsa när vi är i stugan, men av någon anledning har jag inte skrivit om alla.
De senaste böckerna i serien heter Botgöraren, Vilseledaren, Benådaren och Gränsöverskridaren. Årepolisen tampas med olika typer av fall i de olika böckerna, men gemensamt för dem är att de är mordgåtor som får smarta och ofta oväntade lösningar och författaren använder miljön i och runt Åre som en effektfull fond.
Jag uppskattar de här spännande böckerna både på grund av kriminalhistorien i respektive bok, men också för att man får följa utvecklingen av huvudkaraktären, poliserna Hanna Ahlander och Daniel Lindskog, från bok till bok. En sjunde del i serien är på väg och den kommer jag såklart inte att missa.
Övningar i mörker av Naja Marie Aidt är en berättelse om en kvinna i Köpenhamn som efter en traumatisk händelse lider av PTSD. Hon lämnar knappt sin lägenhet och ibland sover hon under soffbordet. Men hon har några goda väninnor som stöttar henne och en gång i veckan tar hon bussen för att träffa ”PTSD-mannen”, som är det hon kallar sin terapeut. Med hans hjälp ska hon försöka bearbeta det som hänt.
Det här är en bok om våld och maktlöshet, men det jag tar med mig allra mest är den fina vänskapsskildringen. Och styrkan i att ta sin historia i egna händer. Tyckte mycket om!
Erlend Loe får mig ofta att skratta med sina underfundiga romaner. Hans senaste bok Drömmarnas cykelregister är lite för skruvad även för Loe och jag faller inte riktigt för den här berättelsen.
Huvudpersonen är den 27-åriga Solveig som varken känner sig som att hon är på rätt plats i livet, eller som en person som borde heta Solveig. En natt drömmer hon att hennes älskade cykel blir stulen, men när hon ringer till försäkringsbolaget möts hon inte av någon förståelse. Solveig tycker att det måste gå att få anmäla en stulen cykel - även om den bara stals i en dröm. Hon startar ett register över försvunna cyklar och får anmälningar från hela världen. Det visar sig att tusentals cyklar försvinner i drömmar varje natt. Solveig blir något av en hjälte när flera personer också får tillbaka sina stulna drömcyklar tack vare registret.
Det är gott om dråpliga situationer och udda karaktärer i den här romanen, men det blir för mycket av det goda för min smak den här gången.
Tigerkakshjärta av Lina Nordquist är en hjärtskärande roman om fattigdom, utsatthet och barn som blir försummade. Berättelsen löper från 1930-talet när huvudpersonen Eder är barn, till 1950-talet och fram till nutid när Eder tänker tillbaka. Men mitt i eländet finns det värme när han minns morfars stuga i Hälsingland.
Det hade kunnat bli bara en eländesskildring, men med starkt språk och ett skickligt driv blir den här boken en läsupplevelse att minnas länge.
Bara till naveln av Linea Maja Ernst är en roman om sju vänner som samlas i ett sommarhus i midsommartid. I slutet av veckan ska två av dem gifta sig. Dagarna fram till vigseln ägnas åt bad, diskussioner och överdådiga middagar, men under ytan bubblar förbjudna förälskelser. Det är en berättelse om vänskap, kärlek och begär. Om längtan efter att saker och ting skulle ha blivit annorlunda. Om yta och djup.
Det här var sällsam, men väldigt bra läsning. En bok som är svår att beskriva, men som bör upplevas.
Bara glädje hjärtat rymmer av Moa Eriksson Sandberg är berättelsen om äktenskapet mellan revykungen Ernst Rolf och den mycket yngre skådespelerskan Tutta Berntzen. De möts i Oslo när Ernst är där och gästspelar. Han visar intresse för Tutta och hon blir mycket smickrad. Kanske är detta hennes chans till både kärlek och ett lyft i karriären. Men det blir ett stormigt äktenskap och förhållandet är på många sätt destruktivt.
Jag visste inte mycket om Ernst och Tutta Rolf innan jag lyssnade på ett författarsamtal när boken var ny och så blev jag såklart nyfiken. Miljön i 1920-talets revyvärld är lockande och trovärdigt beskriven och mitt i rampljuset befinner sig dessa två människor. Författaren skildrar den med mänsklighet och värme.
Tunnel 29: Det sanna historien om den osannolika flykten under Berlinmuren av Helena Merriman är en dokumentärberättelse om modiga människor som riskerar allt för att hjälpa så många som möjligt att fly från Östberlin och den brutala diktaturen som råder där. Joachim Rudolph, en 22-åriga student, lyckas 1961 fly. Väl i frihet på västsidan bestämmer han sig för att gräva en tunnel under muren och på så sätt smuggla ut fler personer.
Det är en skildring som innehåller både hjältar och spioner och det känns som något som händer i en film - kanske skulle man till och med tyckt att det var en osannolik plot - men det är på riktigt. Mycket spännande och gripande. Läs den!
Romanen Tarantel av den guatemalanske författaren Eduardo Halfon är en säregen berättelse om en man som tänker tillbaka på sin barndom då han som tolvåring skickas till ett judiskt sommarläger tillsammans med sin lillebror. Lägret blir snart en mardröm för barnen. Lägerledaren iscensätter ett koncentrationsläger barnen får utstå skoningslös psykisk terror. När huvudpersonen inte står ut längre, flyr han ut i djungeln, men den händelsen blir också traumatisk. I vuxen ålder söker huvudpersonen upp lägerledaren för att försöka få svar på varför barnen utsattes för detta, men finns det någon försoning att få?
Det här är som ni förstår en bok som är tung att läsa, trots att den bara är 168 sidor lång. Jag tror kanske att en del av boken gick mig förbi, eller var för svårt att ta till sig, men det är omöjligt att inte bli berörd. En ovanlig läsupplevelse.
Ännu en bok som jag var säker på att jag hade skrivit om för länge sedan är Skuggor av liv av Frida Strand. Trots att jag läste författarens debut förra sommaren har jag tydligen inte kommit mig för det. Det här en stark berättelse om familjehemligheter som huvudpersonen Matilda måste konfrontera nu när hon själv väntar barn.
En välskriven roman som skildrar relationer på ett rått och naket sätt, men den handlar också om att bryta mönster och läka. Jag tyckte mycket om den här boken och ser fram emot att följa Frida Strands vidare författarskap.
Izabella Rosengrens roman ”52 Hz Världens ensammaste val” är en berättelse om upptäckten av en val som sjunger på en helt annan frekvens än den art den tillhör. Något som gör att den inte kan kommunicera med sina artfränder och potentiellt är dömd till ensamhet. Men boken handlar om så mycket mer – författaren berättar om människans i stort sett outtröttliga rovdrift på valar: från masslakt i jakt på till dagens miljöförstörelse i form av buller från sonarer, ekolod och fartygstrafik som stressar valarna.
Det är intresseväckande och skrämmande läsning. Jag blir som alltid imponerad av och nyfiken på personer som helhjärtat kastar sig in i ett område och vill ta reda på allt om det. Rekommenderas!
Rotlös av Tsitsi Dangarembga utspelas i Zimbabwe i slutet av 60-talet, när landet kallades Rhodesia, och är en delvis självbiografiskt skildring. Huvudpersonen får efter sin brors död, som första kvinna i familjen, möjlighet att gå i missionsskola och skaffa sig en utbildning. Förväntningarna från familjen om att utbildningen ska lyfta upp familjen ur fattigdomen är stora. Kontrasterna mellan det enkla livet i byn hon lämnat och tillvaron på missionsskolan blir ibland svåra att hantera – att på en och samma gång stå med ett ben på väg in i en okänd framtid och med det andra kvar i ett liv där det är en tung börda att vara en svart fattig kvinna.
En lågmäld roman som berör.
Elin Boardys roman Kejsarens ansikte utspelas i Romarriket år 123. Huvudpersonen Antinous är bara tretton år när han möter kejsar Hadrianus. Han fångar kejsarens intresse och blir inbjuden till kejsarens allra mest privata. Han får följa med på resor och jakt och de blir så småningom älskande. Författaren utgår konsekvent från de värderingar som rådde vid tidpunkten för romanen, och det är en av de saker jag tycker mycket om i den här boken. Det var dock jobbigt att det pedofila systemet beskrivs så självklart, här krockar dåtiden med mina nutida värderingar. Inslagen av övergrepp var tunga att läsa, och det finns också väldigt många och ingående skildringar av sex i boken, som kanske inte alltid förde handlingen framåt. Jag har blandade känslor inför porträttet av Antinous.
Skildringen är delvis en tidlös berättelse om en pojke som blir man, och jag uppskattar mycket hur nära författaren låter oss komma honom. Men samtidigt har jag svårt att bortse från att han är så totalt utlämnad åt kejsaren. Deras relation är på intet sätt jämställd. Jag upplever inte att kejsarens personlighet kommer fram lika tydligt som Antonius. För mig blir han i stor utsträckning en schablonartad figur nästan genom hela boken. Jag tror kanske att det beror på att han skildras helt genom Antinous blick och idoldyrkan av honom. Det är först mot slutet, när den beundrande blicken på honom slocknar lite, som han blir mer komplex.
Boken är verkligen intresseväckande - jag vill veta mer och googlar en massa för att försöka ta reda på hur nära verkligheten romanen ligger. Det känns verkligen som författaren har lyckats väldigt bra med att skapa trovärdighet.
Jag trodde att jag hade skrivit om Frida Skybäcks bok Djävulsring redan, för jag läste den direkt när den kom ut förra året. Men nu får den bli en del av #sommarblogg2026 istället. Och det är en bok som passar bra att slukläsa i semestertider.
Boken är den fjärde delen i serien om lundspolisen Fredrika Storm. Hon utreder ett brott där en man hittas död, bslagen i huvudet med en hammare, på naturreservatet Nöbbelövs mosse i Lund. Han identifieras som Mattias Lindqvist och femton år tidigare dödades hans mamma Lena dödades på ett liknande sätt. Polisen hittar snart flera likheter mellan dödsfallen och Fredrika börjar leta bland gamla ledtrådar och spår för att försöka lista ut vem som siktat in sig på att skada medlemmarna i familjen.
Det här är som vanligt en välskriven och riktigt spännande historia från författaren. Snyggt och smart! Som Lundabo uppskattar jag hur hon använder sig av nya miljöer i Lund med omnejd i varje bok. Del fem i serien är på gång och den kommer jag såklart inte att missa!
De levande är den finska författaren Iida Turpeinens debutroman och den handlar om Stellers sjöko. Boken är ett mellanting mellan roman och essä och jag som sällan läser facklitteratur tycker att det här är ett bra mellanting. Och vem hade kunnat tro att en berättelse om sjökor skulle vara så intressant.
Jag har egentligen ingen relation till sjökor annat än från en resa till Florida som jag och min man gjorde när vi väntade vårt första barn. Där såg vi sjökor, om än en mindre variant än Stellers sjökor, och blev omedelbart förtjust. Det var något intagande med de här stora, loja djuren som verkade alltigenom godmodiga. Min dotters första gosedjur fick följa med hem från resan och hon hade länge sjökon Manne i sängen. Så de har en särskild plats i hjärtat efter det.
Boken innehåller såklart skildringar av forskare och tjänstemän, men jag fastnar mest för kvinnorna som skildras - de som följde med sina män, fanns bredvid, stöttade eller väntade tålmodigt hemma. Och det är skildringen av människorna i boken som driver läsningen framåt för mig, men det blir ofta lite för detaljerade beskrivningar av håren på spindelben och olika mönster på ägg för min smak.
Jag tror att anledningen till att den här boken har blivit så populär är hur den beskriver människans förhållande till naturen. Det är något allmänmänskligt i det - intresseväckande och skrämmande på en och samma gång.
Innan löven faller av Åsa Liabäck är den andra delen i serien om människorna vid Stångån. I den här boken får vi lära känna Inger som nyligen förlorat sin man Gunnar. De hade varit gifta i över 50 år och utan honom känner sig Inger ensam och vilsen. Hon börjar prata lite med grannen Mats som fortfarande oroar sig för sin dotter Sanna (som den första boken handlade mycket om) trots att hon verkar må bättre. Han har börjat ifrågasätta sitt arbete och känner att han nog egentligen skulle vilja göra något annat med sitt liv. Vi får också återse Sofie som i förra boken flyttade in i sitt gamla barndomshem efter faderns bortgång. Hon har inlett en relation med Kalle, men grubblar på om hon ska våga släppa en ny man i hennes och barnens liv.
Jag tycker mycket om att läsa om grannarna i kvarteret vid Stångån och jag är glad att Lars och hans hönor får vara med i den här boken också. Jag blev berörd på djupet i förra boken då speciellt Sanna och hennes familjs berättelse kom nära. Lite mindre berörd blev jag denna gång, men jag uppskattar de fina relationsskildringarna och stämningen i boken, och läser mer än gärna vidare i serien.
Den alltid överoptimistiska semesterläsningshögen ser ut så här i år.
Har du läst någon av dem?
Andra delen i Mattias Edvardssons polisserie Brottsplats Söderslätt heter Vykort från en mördare och vi får fortsätta att följa Gunni Hilding vid Trelleborgspolisen. Ett vykort landar i en brevlåda. Motivet på kortet är en kyrka och på baksidan finns ett dödsdatum. Kort därefter hittas mottagaren av vykortet död just på det datum som stod på kortet. Brottsrotelns chef ber Gunni att assistera i utredningen och det blir en kamp mot tiden när fler vykort dyker upp. Samtidigt söker Gunni efter sin lillasyster Gerd som försvunnit spårlöst och Gunni är säker på att systerns kontrollerande man har med saken att göra.
Det här är en spännande kriminalhistoria som verkligen håller läsaren i sitt grepp, men för mig är den stora behållningen porträttet av Gunni. Hon är en intressant och komplex huvudperson med en annorlunda bakgrund. Senare i sommar kommer den tredje delen i serien och jag ser fram emot att läsa den.
I Schimpanserna vid Point Nemo av Cecilia Klang får vi träffa 45-åriga Lisa som fortfarande bor kvar hemma. Ja, eller hon har flyttat några hundra meter från sitt barndomshem och in i garaget som hennes pappa inrett som en lägenhet. Hon förlorade sin mamma väldigt tidigt och sedan dess har det varit hon och hennes pappa Rolf. Och en grekisk landsköldpadda som heter Danny. Lisa är en person som gillar ordning, struktur och rutiner. Hon arbetar som lärare på den lokala högstadieskolan och det utmanar minst sagt hennes tålamod. Faktiskt så till den milda grad att hon en dag helt tappar kontrollen och en incident med en elev leder till att hon blir avstängd från sitt arbete.
Rolf har vid 80-års ålder fått ett cancerbesked, men han oroar sig inte mest för att dö utan för hur Lisa ska klara sig utan honom. Han övertalar henne att de ska göra en resa till Italien tillsammans när hon inte jobbar och innan han påbörjar sin behandling. Han hoppas på att det ska ge dem tillfälle att prata ut om både stort och smått. Lisa däremot kan inte hantera att hon snart kan förlora Rolf och resan gör henne bara stressad. Om hon inte är Rolfs dotter och finns till hands för honom – vem är hon då? Trots Lisas motstånd och en knackig start på semestern blir det tillfälle att utforska de där rädslorna som de försöker dölja för varandra. Vi får också tillbakablickar till hur tillvaron var för Lisa efter att hennes mamma gått bort.
Schimpanserna vid Point Nemo handlar om att hålla sig fast vid det välkända, men också om att våga släppa taget. Det är en berörande roman om skuld, saknad och längtan, och en väldigt fin skildring av kärleken mellan en far och en dotter.
Ja, när László Krasznahorkai tilldelades Nobelpriset i litteratur blev vi på Kulturkollo nyfikna och bestämde oss för att läsa och konferera om novellsamlingen Den sista vargen. Titelnovellen var väldigt speciell så den på 74 sidor inte hade en enda punkt. Jag blir mest provocerad av författarens sätt att skriva. Mest för att det är så onödigt.
Jag kan verkligen inte se poängen mer att skriva en text på det här sättet. Det känns bara tillkrånglat och pretentiöst. Även författaren själv måste väl innerst inne föredra att konstruera meningar med punkt och stor bokstav. Den här texten hade verkligen vunnit på tydligt menings- och styckeindelning. Den andra novellen räddar min läsupplevelse för här blir jag för första gången berörd av texten, men det räcker inte för att väcka mersmak för att läsa mer av författaren.
Mélissa Da Costas roman Allt det blå på himlen handlat om Émile som när han är 26 år får veta att han drabbats av en demenssjukdom. För att slippa utsätta sin familj för hur sjukdomen förändrar honom och för att själv få styra över sin sista tid köper han en folkvagnsbuss och ger sig ut på en resa. Han sätter in en annons där han söker ressällskap och Joanne ansluter. Hon är fåordig och tankfull, med bara en ryggsäck som bagage. Tillsammans tar de sig an resan och stoppen de gör innebär intressanta möten och upplevelser. De kommer allt närmare varandra och läsaren får veta mer om Joannes historia, samtidigt som Émiles sjukdom obönhörligen tar bit för bit av hans liv ifrån honom.
Upplägget för den här boken är intressant och det finns många fina stunder i berättelsen, men jag tycker det är lite för sentimentalt och tillrättalagt för att jag ska uppskatta läsningen fullt ut. Jag vill gärna tycka mer om boken än jag faktiskt gör.
Jag glömde min månadssammanfattning i maj. Då blev det fyra böcker lästa:
Av dessa var De levande den bok som berörde mig mest av månadens läsupplevelser.
Jonas Karlsson är en av mina favoritförfattare och hans nya novellsamling Ditt nya stjärntecken var förstås måsteläsning. Jag uppskattar verkligen författarens finurliga betraktelser och förmåga att ta en ganska vanlig situation, skruva på den bara litegrann så att det blir något helt nytt. Att novellerna hänger ihop lite löst gillar jag också. Personer kan återkomma och händelser kan berättas ur olika perspektiv. Det är väldigt snyggt.
Gillar man Jonas Karlssons tidigare böcker blir man inte besviken.
I vargens spår är Linnea Schumachers andra spänningsroman och den första delen i en planerad serie. Den utspelas i det vackra och dramatiska landskapet i Arild och Kullaberg. Boken börjar med att kriminologen Nora Storm återvänder hemorten Arild eftersom hennes mamma är svårt sjuk. Till en början känns allt som det brukar, men idyllen skakas av en mordbrand. Offren för branden är nära anhöriga till den kända inredningsarkitekten Vanessa Ceder, men motivet för branden är oklart. Poliserna Marie Borg och Lucas Silver leder utredningen, men när Marie träffar Nora och får veta hennes bakgrund som kriminolog blir hon också inblandat i att försöka lösa brottet och förhindra att fler personer drabbas.
Det märks att författaren älskar sitt Arild och eftersom hon själv också är kriminolog känns skildringen brottet och utredningen trovärdigt. Det här är en bok som är både spännande och berörande. Jag ser fram emot att fortsätta att följa serien.
Jag trodde att En halv Kaj av Mikael Jisander var en sån där tokrolig bok om en äldre man som av olika anledningar plötsligt befinner sig i någon dråplig situation. Men det är istället en vemodig men varm berättelse som mycket motvilligt utmanar sin komfortzon för att uppfylla ett löfte till sig själv och en person han saknar väldigt mycket. För att uppfylla sitt löfte reser han till Skiathos i Grekland och på hotellet träffar han Jenny som är en ambitiös och mycket stressad karriärkvinna som försöker kombinera jobbet med en familjesemester. Hon tycker att Kaj är en plump och klumpig buffel. Han tycker att Jenny är en sur torrboll. Men mötet dem emellan gör att deras respektive tillvaro förändras i grunden.
Det finns humoristiska episoder i boken och till och med en och annan dråplig situation, men det är framförallt en berörande berättelse om saknad och om mod att våga förändra sin situation.
Ja, men så läste även jag Jessika Deverts bok Tanter på tåg som har synts massor i mitt flöde. Det är berättelsen om Cina och Sollan - två väldigt olika kvinnor som av en slump hamnar bredvid varandra på ett tåg. Tåget blir kraftigt försenat och de två som helst ville ignorera varandra, börjar prata och när tåget väl kommer fram till Göteborg har en försiktig vänskap börjat spira dem emellan. Vänskapen blir Sollans räddning i en tuff situation där hon inte får särskilt bra stöd vare sig av sin själviske man eller av döttrarna som inte lyssnar på henne. Och Cina får känna sig behövd igen.
Det är en varm berättelse om vänskap och hur livet tar de mest oväntade vägar. Om det som inte blev som man tänkt och det som kanske blev bra ändå.
Jag lyssnade på Monica Nebelius Lüning på ett bokevent och blev direkt sugen på att läsa hennes kriminalserie som kallas ”Varbergsfallen”. Jag började inte från början utan valde den nyaste boken i serien Synnerliga skäl. Boken inleds med att en tonårskille hittas knivmördad vid järnvägsstationen. Ganska snart erkänner en annan ung kille mordet och brottet verkar snabbt få sin lösning. Men domaren Ingrid tycker att det är något i fallet som skaver och tillsammans med polisen Gabriella försöker hon ta reda på vad som verkligen hände.
Det här är en trovärdig berättelse med bra läsdriv. Min egen bild av det idylliska Varberg får en kontrast i den lite smutsigare bilden som boken målar upp med organiserad kriminalitet och ungdomsvåld. Författaren har själv bakgrund som domare och det är intressant att läsa en kriminalroman som berättas med från det juridiska perspektivet än polisens. Jag uppskattar också skildringen av vänskapen mellan Ingrid och Gabriella. Jag får nog läsa övriga delar i serien också.
När vi var i Italien i början av sommaren läste jag Brevbäraren i Lizzanello av Francesca Giannone. Det är alltid kul att läsa något från landet man semestrar i.
Vi var i norra Italien, men den här boken utspelas i södern och tar sin början på 1930-talet. Carlo Greco återvänder hem till Lizzanello, en liten by i södra Italien, och med sig har han sin hustru Anna. För Anna blir det inte helt lätt att passa in i byn och hon beter sig inte heller som de traditionella byborna förväntar sig. Hennes självständighet sticker i ögonen och när hon trotsar sin man och tar anställning som byns första kvinnliga brevbärare väcker det stor uppmärksamhet. Men Anna trivs med sitt arbete. Hon läser högt för de som inte själva kan läsa och får ta del av bybornas liv i både glädje och sorg.
Berättelsen handlar inte bara om Anna utan är ett gripande familjesaga där läsaren får följa de olika medlemmarna i familjen Greco genom ett världskrig och ett samhälle i förändring.
Fin läsning!
Boken är en av de nominerade till Årets bok 2026.
