Mélissa Da Costas roman ”Allt det blå på himmelen” handlat om Émile som när han är 26 år får veta att han drabbats av en demenssjukdom. För att slippa utsätta sin familj för hur sjukdomen förändrar honom och för att själv få styra över sin sista tid köper han en folkvagnsbuss och ger sig ut på en resa. Han sätter in en annons där han söker ressällskap och Joanne ansluter. Hon är fåordig och tankfull, med bara en ryggsäck som bagage. Tillsammans tar de sig an resan och stoppen de gör innebär intressanta möten och upplevelser. De kommer allt närmare varandra och läsaren får veta mer om Joannes historia, samtidigt som Émiles sjukdom obönhörligen tar bit för bit av hans liv ifrån honom. Upplägget för den här boken är intressant och det finns många fina stunder i berättelsen, men jag tycker det är lite för sentimentalt och tillrättalagt för att jag ska uppskatta läsningen fullt ut. Jag vill gärna tycka mer om boken än jag faktiskt gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar