onsdag 31 mars 2010

Askungar

Jag tog en bok i hyllan på Pressbyrån i förbifarten och hittade utan att veta om det en väldigt bra deckare. Askungar är Kristina Ohlssons debut och den får mycket beröm i baksidestexterna. Välförtjänt dessutom, för det var riktigt spännande och inte förutsägbart. Även om en del karaktärer är lite typiska så som de ofta är i polisdeckare. Jag saxar lite om handlingen från baksidan:


"En liten flicka försvinner från ett x2000-tåg som just rullat in på Centralen i Stockholm. I en annan del av Sverige lever en ung kvinna gömd, rädd för att en dag återfinnas av mannen som hon först trodde var den prins och befriare som hon sedan barnsben väntat på. Hon vet bättre än någon annan varför flickan är försvunnen.

Polisutredningen leds av kommissarien Alex Recht, den ivrige kriminalinspektören Peder Rydh och den civilanställda utredaren Fredrika Bergman, hon som skulle bli violinist men istället hamnade inom polisen.

Samtidigt växer fallet och kantas av utstuderad ondska. Hur mycket tid har de egentligen på sig innan han gör sitt nästa drag? Och vem är kvinnan som likt en skugga figurerar i utredningens utkant? Är det henne man måste finna för att få den sista pusselbiten att falla på plats?"



Det enda som jag irriterade mig lite på var att författaren envisades med att skriva att barnet som rövades bort blev skaplerat, när hon i själv verket "bara" fick huvudet rakat. Det är ändå en viss skillnad.

Det är redan fler böcker på gång och det kändes som att det lämnades öppning för det i Askungar. Författaren lägger mycket tid på att etablera karaktärerna i utredningsteamet.


I Norge går bokhandlarna ut stort med att man ska läsa "påskekrim" och om man känner sig lite norsk i påsk så passar den här boken alldeles utmärkt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar