Orkidebarnet av Charlotta Lagerberg-Thunes är en bok som handlar om Lo - en flicka som växer upp i en familj som på ytan har allt, men där föräldrarna är synnerligen ointresserade av sin barn.
Mamman är hypokondrisk (och senare alkoholiserad) och tar på sig en martyr-roll där hon spelar ut familjemedlemmarna mot varandra och lägger ständigt dåligt samvete över Lo. Pappan jobbar mest och verkar se på sina barn som statussymboler - men då måste de förstås vara duktiga och lyckade och Lo lyckas aldrig nå upp till hans standard.
Föräldrarna tar också tydligt ställning för Los syster som sin favorit och behandlar syskonen mycket olika.
Att ett barn inte kan blomstra i en så dysfunktionell familj är inte konstigt. Lo har svårt för att sova, hon har "stenar" i magen och det går inte bra för henne i skolan. När mammans problem förvärras lägger alla vuxna i Los närhet helt orimliga krav på att hon ska hantera och ta hand om mamman. Till och med mormodern, som annars skildras mest positivt, sviker där.
Jag får också ont i magen när jag läser den här boken. Det är alltid svårt att läsa om barn som far illa, men på något vis svårare när det finns alla förutsättningar för att det skulle kunna varit bra. När man läser om familjer och barn med t.ex. drogproblem så finns det ju en "förklaring" på ett annat vis. Här blir jag arg och beklämd för att föräldrarna är så egoistiska! Det är oerhört svårt att förstå att man kan vara så ointresserad av sitt eget barn och att man kan prata så nedlåtande till barnet. Jag påminns lite om
Åsa Grennvalls grafiska roman
Deras ryggar luktade så gott, som också är en riktigt "ont i magen"-bok.
Boken marknadsförs som en berättelse om en högkänsligt person. För mig känns inte det som rätt vinkel och synd att jag som läsare få gå in i berättelsen med den "stämpeln" på Lo redan. Jag hade mycket hellre läst om henne utan att få det berättat för mig hur jag ska tolka henne. Och i den här familjen finns det bara två vägar att gå - att bli lika hårdhudad och känslokall som föräldrarna (och den vägen verkar systern ta) eller att bära oron under huden och i magen, och kämpa för att inte gå under (som Lo). Är det ett förhållningssätt som tyder på att hon är högkänsligt eller är det en helt normal, sund reaktion?
Men trots denna invändning kommer Lo mig nära och jag läser intresserat vidare för att följa henne. När hon blir lite äldre försöker hon slår sig fri från familjen och hitta sin egen väg. Men uppväxten har präglat henne och inte oväntat söker hon sig till destruktiva relationer och upprepar samma mönster om och om igen. Det är planerat ytterligare tre böcker i serien om Lo, och jag håller tummarna för att det går henne väl.
Orkidébarnet
Författare: Charlotta Lagerberg-Thunes
Förlag: Kloster förlag (2017)
ISBN: 9789188271051
Finns t.ex. hos
Bokus eller
Adlibris
