Mannen som dog som en lax

Mikael Niemis försök i spänningsgenren med boken Mannen som dog som en lax är riktigt lyckat och fick mig till och med att gå upp ganska tidigt dagen efter vännernas bröllop för att jag inte ville vänta länge på att få veta hur det skulle gå. Den traditionella kriminalromanens ingredienser blandas med mustiga beskrivningar av Tornedalen och dess innevånare samt en liten smula av något nästan övernaturligt. Nöjsam lösning!


"Det börjar som en ren deckare när man hittar den vresige gamle pensionären Martin Udde död i sitt hem i Pajala, uppenbarligen mördad på ett spektakulärt sätt. Den lokala polisen får förstärkning från Stockholm när Therese Fossnes från Rikskrim skickas upp för att leda utredningen. Huvudmisstänkt blir ganska snart Esaias Vanhakoski, som utan omsvep medger att han avskytt Udde. Men berättelsen utvecklar sig efterhand till någonting mycket mer komplext än en ren kriminalberättelse. Det blir en kärlekshistoria med komplikationer, en berättelse om människans behov av språkliga och kulturella rötter och om vad som händer när dessa rycks upp, och till sist en berättelse om mordförsöket på det tornedalsfinska språket."

Ondskans leende

Marianne Fredrikssons sista bok Ondskans leende lockade då den verkade spännande och gripande, men det var tyvärr en riktig besvikelse. Hade den inte varit skriven av en redan känd författare hade den aldrig blivit utgiven. Den är vimsig, ostrukturerad, har märkliga skiften i berättarröst och tilltal och ännu märkligare skildring barnen i boken. Irrelevanta iakttagelser och inslag av tantsnusk sjabblar bort något som kunde ha varit en stark berättelse. Tråkigt att en så god författare lämnar efter sig något så här dåligt som avslutning på författarskapet.


"När Stina först träffade Per föll hennes liv på plats. Hon var framgångsrik forskare, han charmig och initiativrik ekonom. Men snart började mardrömmen. Per visade sig vara en dubbelnatur, en man vars våldsamhet låg nära ytan. Efter en dramatisk flykt - i tryggheten hos en kärleksfull familj och med skyddad identitet - tycker hon äntligen att framtiden ser ljus ut. Men så kommer domstolsbeskedet: Per ska få träffa sina flickor, mot hennes vilja. Det som händer barnen i USA förändrar hennes syn på livet och människors natur för alltid. Med den svenska naturen som fond lyfter Marianne Fredriksson i sin nya bok fram viktiga mänskliga frågor som handlar om tillit och mod, ondska och godhet."

The Silver Chair

Den sjätte Narnia-boken The Silver Chair av C.S. Lewis var en spännande berättelse om människoätande jättar och äventyr i underjorden. Nöjsam läsning även för vuxna.  


"Jill Pole and Eustace Scrubb are sent by Aslan to recover Caspian the Tenth’s lost son, Prince Rilian. Jill has to memorize signs so that they can find the way, but she forgets and they fall foul of a tribe of giants who nearly eat them."

En obekväm sanning

Vi fick låna Al Gores bok En obekväm sanning av vår vän som är arktisk oceanograf. Om man bortser från "jag är Al Gore och jag är så himla bra"-bitarna av boken så är det en bra, lättförståelig, rikt illustrerad och, framför allt, tankeväckande bok om vad vi måste göra för att rädda vår miljö och hur det vi gjort hittills har påverkat jorden och klimatet.


"Vi sitter på en tickande bomb. Under en lång rad år har vi kunnat se hur medeltemperaturen rakat i höjden, glaciärer smält bort, orkaner växt i styrka och tropiska sjukdomar spridit sig allt längre norrut. Effekterna av den globala uppvärmningen är ett av de absolut största hoten mot vår jord. Ändå väljer vi att blunda. En som inte blundar, utan tvärtom ägnar all sin tid åt att väcka opionion i klimatfrågan, är den förre amerikanske vicepresidenten Al Gore. I EN OBEKVÄM SANNING redogör han på ett enkelt och lättfattligt sätt för växthuseffekten och dess konsekvenser. Boken bygger precis som den kritikerrosade dokumentärfilmen med samma namn på de uppmärksammade föreläsningar Gore hållit runt om i världen, och hans budskap är lika rakt som skrämmande: Om vi ska lyckas rädda vår planet måste vi agera nu. Annars kan det vara för sent."

Isprinsessan

Jag hade läst ungefär halva Camilla Läckbergs Isprinsessan när jag insåg att jag hade läst den förut. Mycket riktigt så stod den i bokhyllan, men pocketomslagen var helt olika. Det är lurigt när de gör nytryck och ändrar så att man tror att det är en ny bok! Eller så är det ett tecken på att jag läser för mycket och inte kan hålla isär böckerna. Men jag bestämde mig för att läsa vidare - kanske var slutet inte så som jag kom ihåg det Men det var det så klart men det var ändå en stunds avkopplande läsning, en ganska smart ihopsnickrad intrig med lite minus för det dåliga språket. Men i hängmattan i sommar passar den utmärkt.


"Huset var ödsligt och tomt. Kylan trängde in i alla vrår. En tunn hinna av is hade bildats i badkaret. Hon hade börjat anta en lätt blåaktig ton. Han tyckte att hon såg ut som en prinsessa där hon låg. En isprinsessa. Golvet han satt på var iskallt, men kylan bekymrade honom inte. Han sträckte ut handen och rörde vid henne. Blodet på hennes handleder hade för länge sedan stelnat. Kärleken till henne hade aldrig varit starkare. Han smekte hennes arm, som om han smekte den själ som nu flytt kroppen. Han vände sig inte om när han gick. Det var inte adjö, utan på återseende. I debutromanen Isprinsessan förlägger Camilla Läckberg handlingen vintertid till sin hemort Fjällbacka och låter morden växa fram ur småstadsandans sämre sidor. Hon tecknar ett porträtt av ett slutet samhälle där alla, på gott och ont, vet allt om varandra och där det yttre skenet har stor betydelse. Något som under fel omständigheter kan bli ödesdigert…"

Morens sista suck

Jag fick kämpa ganska länge med Salmans Rushdies Morens sista suck. Men å andra sidan har ingen av hans böcker varit särskilt lätta att ta till sig. Mängder av människor som är svåra att hålla isär, komplicerade släktförhållanden och glidandet mellan nutid-dåtid, verklighet-övernaturligt finns här liksom i hans andra böcker. Jag hade nog också ganska höga förväntningar eftersom jag hört på många håll att detta är hans bästa bok. Vad jag tyckte om den? Jag vet faktiskt inte riktigt …


"Det börjar vi den kust där peppar växer. Här grundar familjen da Gama-Zogoiby ett imperium på handel och kryddor - peppar, kanel, kummin, gurkmeja, kardemumma - och senare också mer speciella varor som Baby Softo barntalk och annat vitt pulver … Ende manlige arvinge till den excentriska familjens förmögenhet är Moraes Zogoiby, en "högättad korsningsprodukt": både jude och katolik, arab och portugis - fast ändå indier med rötter i såväl slum som överklass. "Moren" kallas han, dels för sitt sydindiskt mörka skinn, dels för sitt påstådda släktskap med Boabdil den Olycksalige, den siste moren att fördrivas från Spaniens Alhambra. Och liksom en gång Boabdil bringades på fall av ett oblitt öde kommer Moren att falla, också han olycksalig. Hans fall blir en svindlande färd genom Indiens mångfald av fattigdom, fanatism, korruption och skönhet."

Fördömd

Skräckromaner är normalt inte alls min genre. Efter att ha läst Stephen Kings Djurkyrkogården var jag rädd i flera månader efteråt och såg elaka svarta katter överallt mitt på ljusa dagen. Men jag har läst Johanne Hildebrandts triologi om Freja, Idun och Saga och blev nyfiken på den här. Fördömd är något så annorlunda som en skräckroman med inslag av samisk mytologi. Och visst var den läskig, men inte så att man får mardrömmar i flera veckor. Spännande och svår att lägga ifrån sig.


"Den unga arkeologen Helena Torvald gör ett sensationellt fynd vid utgrävningen på Stalofjället: en ung kvinna som brutalt offrats på fjällsluttningen. När kroppen förs till Stockholm börjar en rad skrämmande händelser inträffa. I Helenas undersökning av fyndet kolliderar vetenskapen med det oförklarliga. För sent inser hon att offret borde ha blivit begravt, och att hennes band till det förgångna är starkare än hon anat. Nu måste hon besegra det hon väckt innan det bryter sig loss. Och det finns bara en person som kan hjälpa henne. Fördömd är en skräckroman med inslag av uråldrig samisk mytologi. Det är också en berättelse om en dotters förhållande till sin far, kampen mot mörkret och värdet av att minnas det förflutna, hur fruktansvärt det än var."

Vackra flickors lott

Var tvungen att ha nåt lättsmält i värmen på väg hem på tåget och lade min Rushdie åt sidan till förmån för en Alexander McCall Smith-pocket som jag skaffade mig på Norrköpings station. Föll inte huvudstupa för Damernas Detektivbyrå som så många andra och Vackra flickors lott är inte någon höjdar-deckare heller, men en stunds trevlig förströelse.


"Mma Ramotswe är bekymrad. Hennes detektivbyrå går med förlust och hennes fästman, mr J L B Matekoni, en av landets mest aktade bilmekaniker, är sig inte lik. Han har blivit inåtvänd och sitter mesta hemma och grubblar. Bilverkstaden förfaller och hans lärlingar slarvar. Det blir Mma Ramotswes sak att reda upp saker och ting. Mma Ramotswe får god hjälp av sin effektiva sekreterare Mma Makutsi, som fått utökade befogenheter. Mma Makutsi får dessutom ett eget fall där hon ska undersöka vilka av fyra kandidater som är mest lämpad att bli Miss Botswana. Tidigare skönhetstävlingar han nämligen slutat i skandal när det uppdagats att segrarinnan varit lösaktig, omoralisk eller på annat sätt olämplig. Mma Makutsi löser inte bara fallet med bravur, hon får även hela Damernas Detektivbyrå på fötter igen."

Natten innan de hängde Ruth Ellis

Jag vet inte vad Margareta Strömstedt vill med sin "memoarberättelse" Natten innan de hängde Ruth Ellis. Funderar på om hon hade fått ge ut den alls om hon inte redan var ett känt namn. Den är inte dålig egentligen. Bara inte särskilt engagerande. Eller så kräver den mer än en läsning …


"Natten innan de hängde Ruth Ellis handlar på samma gång handlar om Margareta Strömstedt och några andra kvinnoöden. Sårigheten, smärtan och det oändligt komplicerade i levandet vibrerar i texterna så oroande som om allt hände just nu. Margareta Strömstedt har samma ömhet i blicken vare sig hon berättar om sig själv eller andra kvinnor, och skapar på så sätt förbindelser och samhörighet mellan sig själv och dem, och oss som läser. Titelns Ruth Ellis avrättades i London 1955, dömd för att ha skjutit den man som misshandlat henne och dödat det barn hon väntade. Den unga förälskade Margareta Strömstedt befinner sig på ett hotell i Bournemouth den dallrande heta julikvällen innan Ellis ska hängas. Med hennes tragedi i tankarna hamnar hon mitt i en annan kvinnas olycka, den övergivna bittra pensionatsvärdinnan, och gråter med henne… "Jag grät med henne och längtade efter min egen älskade, han som inte var lik de andra männen. Jag grät för att jag nu var så ung och ändå kände att det som var kärnan i mig själv, kvinnan längst därinne, var uråldrig och fårad och redan märkt av tiden. Älska mig, älska mig, ropade det inom mig."

Luftslottet som sprängdes

Hade tänkt spara sista delen i Stieg Larssons Millenium-triologi till sommarläsningen, men kunde inte hålla mig. Luftslottet som sprängdes är riktigt spännande och svår att lägga ifrån sig. Som tur var åkte jag mycket tåg i helgen så jag fick chans att läsa den nästan i ett svep. Oj, så bra!


"Den tredje och avslutande delen i Millennium-serien tar vid där Flickan som lekte med elden slutade. Lisbeth Salander överlevde att bli levande begravd, men hennes problem är långt ifrån över. Starka krafter vill tysta henne en gång för alla. Samtidigt gräver Mikael Blomkvist i Salanders dolda förflutna och kommer snart sanningen på spåren. Han skriver på ett avslöjande reportage som kommer att rentvå Lisbeth Salander och skaka regeringen, Säpo och hela landet i dess grundvalar. Äntligen finns en chans för Lisbeth Salander att göra upp med sitt förflutna och en möjlighet för rättvisan - den verkliga - att segra."

Dotter önskas

Avslutade Katerina Janouchs bok Dotter önskas på lunchen. En bok om att längta efter en dotter så mycket att kanske glädjen över andra barn blir lidande. Jag är inte riktigt säker på att jag förstår tankarna och känslorna kring detta ämne. Det har man kanske lättare för om man själv är förälder eller är på väg att bli. Själv har jag ju svårt att begripa hur jag någonsin ska känna mig redo för att skaffa barn över huvud taget! Men boken är ändå bra, kanske framförallt i porträttet av en kvinna som sörjer sin mor.


"För Helena, trettionånting, en ung kvinna som inte är särskilt hårt förankrad i tillvaron, känns familjeliv avlägset. Men så möter hon Paul och bitarna faller på plats. Snabbt blir hon gravid och föder en son. Helenas mamma är en engagerad mormor. Släkten gläds åt det första barnbarnet. Och efter pojken kommer flickan förutsätter alla. Helena blir medveten om att omvärlden är fylld av kvinnor som föder döttrar. Alla utom hon själv, verkar det. När Helena blir gravid igen, händer något som förändrar familjens liv för alltid. Hennes mamma avlider hastigt. Tragedin gör att Helenas önskan om en dotter växer sig allt starkare. Att mista sin mamma när man själv just håller på att bli en, är kanske livets svåraste utmaning. Helena blir smärtsamt medveten om att hon har alltför få nära kvinnorelationer i sitt liv. En liten flicka kanske skulle kunna fylla tomrummet. Mitt i kaoset sker något oväntat. Helena hittar sin mammas hemliga dagbok. Sakta inser Helena att hennes mors liv på många sätt är ett mysterium. Vem var hon, denna på ytan lättsamma kvinna? Helenas saknad och svårigheter att finna sig tillrätta i den bitvis tunga modersrollen blandas med en önskan att få veta sanningen. Hon ger sig på jakt efter en svunnen tid. Sökan är både en tröst, en flykt och ett begär att få veta. Men jakten på svar leder in Helena till oväntade insikter. Kanske bör en del frågor förbli obesvarade. "Dotter önskas" är en roman om mammor och döttrar, men också om pappor, och om kärlek som långtifrån är okomplicerad. Det är en bok om förlust, nyfikenhet och längtan. Längtan efter saker vi kanske aldrig kan få - men just därför så förtvivlat gärna vill ha." 

The Voyage of the Dawn Teader

Min sambo jobbar hårt för att fylla fantasyluckan i min litterära allmänbildning. Han blev alldeles förskräck när han fick veta att jag inte hade läst C.S. Lewis Narnia-böcker som liten. Så jag fick alla sju delar i present för ganska länge sedan. Jag läste rask de fyra första, men kom sedan av mig. Men nu hittade jag boxen igen och fick tag på den Odyséen-liknade historien om The Dawn Treader. En av de bättre böckerna i serien tycker jag. Spännande rakt igenom.


"The Dawn Treader is the first ship Narnia has seen in centuries. King Caspian has built it for his voyage to find the seven lords, good men whom his evil uncle Miraz banished when he usurped the throne. The journey takes Edmund, Lucy, and their cousin Eustace to the Eastern Islands, toward Aslan’s country at the End of the World."

Beatlesmanifestet

Jag längtar till Island så jag gav mig på att läsa en islänning till - Einar Már Gudmundsons Beatlesmanifestet. Inte mycket verkar ha förändrats i Reykjavik sedan 60-talet så jag känner igen mig. Stämningen, gatunamnen, platserna, "Byns bästa"-korvar. Så den funkar fint för att återuppleva förra sommaren, men som läsupplevelse går den mig lite förbi. Kanske är jag för ung?


"I begynnelsen var den grå bandspelaren. Så tänkte jag ofta när jag satt i Tryggvis isoleringscell ute i garaget. I den föddes Beatlesmelodierna och i dem föddes jag. Jag blev till Beatleslåtar och de uppfyllde mig. Den grå bandspelaren kom med sjömannen Hjörtur från utlandet. Först stod den i vardagsrummet och var helig. Den tillhörde min storebror Tryggvi och jag fick inte röra den, vilket naturligtvis betydde att jag alltid pillade på den. Till sist insåg Tryggvi att det var bättre att jag kunde hantera den på rätt sätt och lyssna på den med hans tillåtelse än att jag inte kunde sköta den men lyssnade på den i alla fall. Det är 1960-tal och Jóhann Pétursson, klassens clown, arbetar på ett nytt manifest som ska ersätta alla de andra. Det handlar om uppror mot föräldrar och lärare, om drömmar om framgång och berömmelse och om upptäckten av det motsatta könet. Men inte minst om musiken, som får en ny tid att randas. Med Beatlesmanifestet är Einar Már Gudmundsson tillbaka i 1960-talets Reykjavik med en sprudlande skröna från gränslandet mellan barndom och tonår."

Berlinerpopplarna

Oj, oj - vilken bra bok. Jag har precis slukat Anne B. Ragdes Berlinerpopplarna. Ett familjeporträtt av tre bröder i norska Trondheim som är sorgligt och på samma gång roligt. Och, som det står på boken, verkligt ömsint skildrat. Tor som tycker bättre om sina grisar än om människor, Erlend som försöker glömma sin uppväxt genom att inte tala om den och den korrekte begravningsentreprenören Margido. Mycket, mycket bra. Läs den!


"På släktgården Neshov utanför Trondheim samlas tre bröder vid sin mors dödsbädd. Där är äldste brodern Tor, som i alla år bott kvar och skött gården. Nu överraskar han familjen genom att presentera sin okända vuxna dotter Torunn. Där är den korrekte Margido, begravningsentreprenören, en korrekt och plikttrogen man som möter omvärlden med sträng självbehärskning. Och där är den yngste brodern Erlend, som stöttes bort från familjen på grund av sin homosexualitet. Numera lever han det goda livet i Köpenhamn, men under den lättsamma ytan bultar en smärtsam vrede mot familjen. Tjugo år har gått sedan bröderna sågs. Tjugo år sedan modern styrde deras liv med järnhand. Tiden är kommen för avslöjanden och kanske för försoning …"

Salka Valka

I somras kämpade jag ju med Halldór Laxness Independent People, som var tung men bra. Jag kände ett Islands-sug igen och hittade en gammal utgåva av Laxness Salka Valka oläst i bokhyllan. Det starka kvinnoporträttet av oäktingen Salka som växer upp i ett litet fiskeläger på 30-talet är i all sin misär ganska vackert. Även denna bok är tungläst och ordrik, men jag är svag för den här typen av böcker om "riktiga" människor.


"I "Salka Valka" skildras den isländska allmogens kamp för livet, både när det gäller deras knappa livsvillkor och kontroverser i privatlivet. I denna berättelse är alla människor svaga och alla förtjänar medlidande. Rätt och fel är inga motsatser, vilket ju var vanligt i realistiska samhällsskildringar från 30-talet, den hårda klasskampens tid. Författare och läsare känner innerlig och helhjärtad sympati för alla personerna i boken – hur lågt de än sjunker."

Caipirinha med Döden

Jag fick ett boktips av en vän och kunde inte motstå att skaffa mig pocketutgåvan direkt. Det passade utmärkt en en sådan här gråtrist och regnig Kristi Himmelsfärdsdag. Således har jag tillbringat dagen under en filt i soffan tillsammans med Maria Ernestams bok Caipirinha med Döden. Det är verkligen en "pageturner" i ordets rätta bemärkelse, men nu när jag har läst ut den önskar jag att jag hade sparat på den lite för den var så bra och jag gärna hade tillbringat lite mer tid i dess sällskap. Boken är absurd, annorlunda och mycket, mycket bra. Det är något med Ernestams språk som är verkligt särpräglat - på ett mycket positivt sätt.


"På ytan verkar Ericas liv perfekt. Hon och hennes sambo Tom älskar varandra och trivs med sin tillvaro. Eller det är åtminstone vad Erica tror. En kväll berättar Tom att han behöver en paus i förhållandet. För Erica blir det en chock. Hon går hem och dricker sig redlöst berusad och vaknar först när det ringer på dörren. Utanför står Döden. I sin desperation låter sig Erica varken skrämmas eller förundras. Kanske för att Dödens uppenbarelse inte alls stämmer med den gängse bilden. Sorgen över Toms svek förändrar Erica som intar en alltmer fördömande attityd till omvärlden. Med Döden som bundsförvant tar hon girigt chansen att städa upp i sin omgivning. I den dramatik som följer går kontrollen förlorad och hon börjar begå misstag som får förödande konsekvenser. "Caipirinha med Döden" är en dråplig berättelse, i ordets rätta bemärkelse. En udda romantisk komedi med spänningsinslag."

Kvinnor som älskar böcker för mycket

Brenda Knights bok med den lovande titeln Kvinnor som älskar böcker för mycket blev tyvärr lite av en besvikelse.

"Här får vi möta de kvinnliga författare som skrivit och berättat så lustfyllt och egensinnigt, ibland med livet som insats: från Sapfo till Anna Akhmatova, Barbara Cartland och J.K Rowlings. Det är inte ofta vi får chansen att läsa om denna stora grupp på ett så roligt och kunnigt sätt. ‘’Kvinnor som älskar böcker för mycket'’ är även en kärleksfull hyllning till den sällan besjungna kvinnliga läsaren på vars späda axlar hela bokindustrin vilar. Brenda Knight skriver med lust och glädje om kvinnors begär efter böcker."

Ambitionen är lovvärd - att presentera "glömda" kvinnliga författare och poeter och belysa mindre kända författarskap. Tyvärr blir det för bra. Det blir fragmentariskt och otillfredsställande. Det känns ju inte som om man får lära känna kvinnorna eller deras litteratur. Kanske hade det varit bättre att göra ett urval och istället presentera dem ordentligt. Jag blir inte heller klok på kronologin. Ett plus dock för frånvaron av snobbism - här representeras alla genrer - till och med Barbara Cartlands kärleksromaner.

En helt annan historia

Egentligen hade jag tänkt vänta tills andra delen av Håkan Nessers serie om kriminalinspektör Barbarotti kom i pocket. Men jag gillade verkligen Människa utan hund och när jag såg att En helt annan historia fanns på Akademibokhandeln till medlemspris så slog jag till. Tvåan är nog faktiskt ännu bättre än den första. De är helt fristående, men det är ändå trevligt att ha lärt känna karaktärerna i boken och den här har också en lite mer litterär kvalitet.


"Ett antal svenska turister umgås ett par sommarveckor i Finistère i Bretagne i början på 2000-talet, två par och två löshästar, sex nyblivna vänner inalles. De badar, äter, gör utflykter och flirtar en smula över äktenskapsgränserna. Kvar finns några spridda foton, möjligen en gruppbild, en akvarell, och en anonym dagbok som skildrar deras eskapader. Fem år senare börjar någon döda dem, en efter en, men först sedan kriminalinspektör Gunnar Barbarotti i Kymlinge brevledes förvarnats om morden. Det förblir ett uppmärksammat men ouppklarat mysterium och drevet mot den ansvarige polisen går i kvällspressen. I den andra boken om Gunnar Barbarotti får vi på nytt möta den luttrade tvivlaren och intresserade bedjaren som vi lärde känna i romanen "Människa utan hund". Hans yrkeskarriär förefaller honom alltmer dubiös medan tillvaron i övrigt plötsligt tycks full av nya möjligheter."

En kort berättelse om traktorer på ukrainska

En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka - det här är en sån bok som jag kan tänka mig att läsa bara på grund av titeln. Det låter ju helgalet - det måste man ju kolla vad det är! Annars hade nog ändå omslaget tilltalat mig - härligt retro med kartongkänsla. Men det är ju extra roligt om också innehåller är bra och det är det verkligen. Det är absurt och tragikomiskt. Och vad traktorerna har med saken att göra? Det får du läsa dig till själv.


"Två år efter att min mamma dog blev min pappa kär i en stilig blond frånskild kvinna. Han var åttiofyra och hon var trettiosex. Hon exploderade in i våra liv som en fluffig rosa granat, rörde om i de grumliga vattnen, rev upp ett slam av gamla begravda minnen till ytan och gav familjespökena en rejäl spark i baken." När deras ukrainske far, nybliven änkling, meddelar att han tänker gifta om sig, inser systrarna Vera och Nadezjda att de måste sätta punkt för en livslång fiendskap för att rädda honom. Hans nya kärlek är en yppig lycksökerska från Ukraina. Hon är hälften så gammal som han, hyser förkärlek för underkläder i grönt siden och för färdiglagad mat från livsmedelsbutikens frysdisk. Inget hinder är för stort i hennes målmedvetna strävan efter den luxuösa västerländska livsstil hon alltid drömt om. Men den gamle mannen försöker också förverkliga sina excentriska drömmar. "Det blir inga problem, säger pappa. Han har förutsett alla problem. Han har känt henne i tre månader. Förresten är hon en bildad kvinna. Apotekarexamen. Hon får inte svårt att hitta ett välbetalt arbete här när hon lärt sig engelska. Under tiden hjälper han henne med engelskan och hon städar huset och sköter om honom. Hon sitter i hans knä och låter honom kela med sina bröst. De är lyckliga tillsammans. "Hörde jag rätt? Hon sitter i min pappas knä och han kelar med hennes utsökta botticellibröst?"

De sista "stad"-böckerna

Nu har jag avslutat Fogelströms "stad"-serie och de höll verkligen hela vägen ut. Beskrivningarna av Stockholms framväxt till en modern stad är mycket bra och människoskildringarna är gripande. Till och med så att man gråter en lite skvätt när ett par av karaktärerna försvinner ur handlingen.

Minns du den stad

"I den tredje delen av sitt stora mästerverk berättar Per Anders Fogelström om Stockholm från förra sekelskiftet till cirka 1925. Det är en tid fylld av kriser och oro men också av stora framsteg som allmän rösträtt och åttatimmarsdag. I centrum står Emelie, flickan från tvålfabriken, en stark och varm kvinna. Hon blir den klippa på vilken den nya generationen av familjen vilar. Jämsides med arbetarfamiljen på Fjällgatan får vi också följa den gren av släkten som blivit borgerlig och välbärgad. Det är ännu främst de som kan njuta och ta del av stadens utveckling och ljusnande framtid."

I en förvandlad stad

"Vi befinner oss nu i Stockholm under åren 1925-1945, tjugo år som rymmer en väldig förvandling i staden och dess människors liv. Den okuvliga Emelie är familjens fasta punkt, men runt omkring henne går släktingarna sina egna vägar. Den borgerliga grenen av familjen kan njuta frukterna av stadens utveckling. Men arbetarna märker också den nya tiden och tar del i de nya möjligheterna i det begynnande folkhemmets större trygghet."

Stad i världen


"Under etthundra år har Stockholm förvandlats från en mörk och fattig småstad till dagens storstad. Nästan rasande våldsamt och omvälvande sker detta under åren 1945-1968. På 1860-talet kämpade Henning Nilsson och hans Lotten mot nöd och umbäranden i sina drömmars stad. Nu lever deras många ättlingar i en rik stad i ett rikt land. Deras vardag och villkor är olika, men de förstår att alla världens problem är deras, men Stockholm är en stad i världen."