Italienska skor

Jag har aldrig varit särskilt sugen på Mankells Wallander-böcker, men det han skriver i andra genrer tycker jag inte är så tokigt.

Så jag plockade åt mig hans senaste pocket Italienska skor.  En pensionerad läkare bor ensam på en ö i Blekinges skärgård när hans ungdomskärlek dyker upp och ber honom att infria ett gammalt löfte och de ger sig av på en resa tillsammans. Det är en finstämd och lite vemodig skildring av gammal kärlek, ny kärlek, skuld och saknad.

På omslaget står det "om du bara ska läsa en bok i höst, så låt det bli denna". Jag håller med!

Mandelplockerskan

Simonetta Agnello Hornbys Mandelplockerskan känns först ganska seg och lite svår att komma in i och det är många personer att hålla reda på.

Huvudpersonen Maria Rosa Inzerillo, kallad Mennulara - mandelplockerskan, dör i första kapitlet och man får lära känna henne via andra personers berättelser och hon framstår inte från början som någon sympatisk person. Men så småningom blir man nyfiken på personen och hur en enkel tjänsteflicka kan ha fått så stor kontroll över den framstående och välbärgade familjen Alfallipe.

En mångfacetterad bild växer fram mot bakgrund av livet i den lilla byn på Sicilien.

Never let me go

Kazuo Ishiguros Never let me go utspelas i engelsk internatskole-miljö men är ändå en slags science fiction.

Till en början verkar barnen på skolan vara som vilka internatelever som helst, men har inga skollov och de åker aldrig hem. Sakta får barnen - och läsaren - ledtrådar om att de inte är vanliga barn utan att de är skapade för speciella ändamål. De får veta att det inte är någon idé att de drömmer om vad de ska arbeta med när de blir stor för de har redan en uppgift att fylla. De får veta att de inte kan få barn och att de måste vara noga med att hålla sig friska och sköta om sina kroppar.

 En spännande, tankeväckande och skrämmande bok.

Brudskeppet

Den här boken låg i en korg tillsammans med en massa andra spännande saker avsedda att avnjutas/användas på en flottfärd på Klarälven som vi fick i bröllopspresent. Men flottfärden blir inte förrän nästa sommar och jag kunde inte hålla mig borta från boken så länge. Jag får hitta någon annan bok med båt-tema tills dess.

Jojo Moyes Brudskeppet är inspirerad av en sann historia om över 600 australiensiska kvinnor som skeppades till England på ett hangarfartyg för att återförenas med de engelska soldater de gift sig med under kriget. Ja, och ni kan ju bara tänka er hur det blir när man föser ihop så många tjejer på en liten yta och lägger till ett gäng marinsoldater! Boken balanserar på gränsen till det banala, men jag tycker ändå den håller sig på rätt sida för att det ska bli bra läsning.


"Året är 1946. Tusentals kvinnor, krigsbrudar, korsar världshaven för att återförenas med de män som de gift sig med under kriget. De reser mot en osäker framtid.Stämningen är förväntansfull och uppsluppen när hangarfartyget Victoria avgår från Sydney med 650 krigsbrudar ombord."

Duck City

Jag kanske missade det när boken kom, men Lena Anderssons bok Duck City känns ganska kontroversiell och öppnar upp för en debatt om den ökade fetman i västvärlden. Men eftersom den utspelas in en Kalle Anka-lik värld och är ganska skruvad så kanske man glömmer bort det. Härligt absurd och lite läskig på samma gång.


"Duck City är belägrat av fetma. Regeringen bekämpar "den vita valen" med hjälp av ständiga kontroller och stränga bantningskliniker. Men suget efter fett, socker och salt är lönsamt, och magnaten John von Anderson djupfriterar ostört vidare i skydd av sin vänskap med Duck Citys president. Lena Anderssons Duck City är en plats som är på bristningsgränsen både fysiskt och psykiskt, en stad som är både obehagligt bekant och bedrägligt främmande."

The Last Battle

Så kom jag till slut till den sista delen i C.S. Lewis serie om Narnia. The Last Battle är den slutliga uppgörelsen mellan det onda och det goda i Narnia. Den kristna allegorin är kanske lite väl övertydlig och det känns inte helt politiskt korrekt att alla onda människor är svartmuskiga med turbaner och kallas "Darkies" och "Dogs" …


"In this, the 7th of the Narnia stories, Jill and Eustice return to help Tirian, last King of Narnia, as the land is troubled by the enemies of Aslan. Peter, Edmund and Lucy join in the great battle against the cruel Calormenes, to decide the future of Narnia."

Om skönhet

Zadie Smith är en författare som växer för mig. Jag var inte så såld på hennes hypade debut Vita tänder och tyckte att Autografjägaren var bra, men lite seg. Men Om skönhet är verkligen en riktigt härlig läsupplevelse. Den utspelas i collegemiljö och skildrar de båda familjerna Belsey och Kipps. Papporna är ärkerivaler inom samma forskningsområde, men familjernas öden flätas ändå samman. Snygg pocketutgåva också!


"Howard Belsey är en brittisk konstprofessor som specialiserat sig på Rembrandt - som han föraktar. Dessutom befinner han sig i livslång exil på USA:s östkust, i en liten stad där han bor med Kiki, en före detta smal sexig medborgarrättsaktivist, numer hårdför motståndare i den kamp som pågår i det Belseyska hemmet, utlöst av en viss makes otrohet. Deras tre barn har valt varsin egen väg att vandra: Jerome religionens stillsamma stig, Zora, den intellektuella banans vonobenattityd och Levi, som vill finna sina svarta rötter, helt andra förorters asfalt. När Jerome handlöst faller för dottern till Howards värsta motståndare, Monty Kipps, utlöses en strid mellan de två familjerna, en strid mellan det brittiska och det amerikanska, mellan ateister och troende, mellan yttre skönhet och inre ädelhet. Om skönhet är en bitsk och dräpande skildring av en familjefejd, och av när det privata blir politiskt och det politiska blir personligt, det är en humoristisk och avslöjande djupdykning i människors innersta drivkrafter och föresatser."

Kungamordet

Den fristående uppföljaren på Hanne-Vibeke Holsts Kronprinsessan heter Kungamordet och innehåller i mångt och mycket samma persongalleri och utspelas i samma miljöer, men istället för att följa miljöministern Charlotte Damgaard igen så är det den fd. finansministern Gert Jacobsen och hans hustru som är huvudpersoner. Det är rappt, det är spännande och bra. Möjligen berättas historien ur lite för många personers perspektiv för att det ska bli riktigt bra.


"Linda Lykke Jacobsen sitter och följer valrysaren framför TV:n och hör kommentatorerna tala om socialdemokraternas nederlag och om ""ett historiskt kliv åt höger"" men det enda hon kan tänka på är sin man, den nu avgående finansministern. För de flesta betraktare är han en briljant politiker och för många en självklar efterträdare till partiledarposten, men Linda ser någonting annat. Efter närmare trettio års äktenskap kan hon läsa minsta tecken och vet när det är dags att ligga lågt - men vet också att det aldrig hjälper."

Älskad, saknad

Jag tror att jag börjar sälla mig till de som hävdar att Joyce Carol Oates är värd Nobelpriset i litteratur. Hennes böcker är otroligt välskrivna och Älskad, saknad är inget undantag. Om en stor och brutal förlust, om sorg, om saknaden av en modersgestalt trots att man är vuxen.


"Nikki Eaton , 31, ensamstående, frigjord, ekonomiskt oberoende, den upproriska yngre dottern, är på väg hem till sin mor, som varje Mors Dag brukar ordna en lunch för familj och vänner. Stämningen mellan Nikki och modern är spänd, och efter festen åker Nikki hem med föresatsen att inte som vanligt ringa och tacka för senast. När hennes äldre syster två dagar senare oroligt undrar om hon hört av modern, som inte svarar i telefon, lovar Nikki motvilligt att åka dit och se vad som hänt. Ingen bil på garageuppfarten, ytterdörren öppen. Nikki går genom huset. Det är något som inte stämmer… Under det år som följer på moderns våldsamma död går Nikki gradvis genom en förvandling. Hon inser att Gwen Eaton inte bara var sinnebilden för en supermamma utan också en mångfasetterad kvinna med egna hemligheter. Nikki överväldigas av sorg och saknad när hennes mor för första gången blir synlig för henne."

Semesterläsning

Det bästa med semester är ju att man har gott om tid att läsa och kanske är en regnig semester det allra bästa ur det perspektivet. Jag har i alla fall njutit av att kunna läsa nästan hur mycket som helst!

Eldest av Christopher Paolini läste jag iofs ut precis innan semestern, men den får vara med här ändå. Jag tyckte ju egentligen inte särskilt mycket om Eragon som är den första boken i trilogin, men på nåt vis var jag ändå tvungen att ta redan på vad som skulle hända. Kvalitén är fortfarande inget vidare och det finns säkerligen väldigt mycket bättre barnfantasy än så här, men kapitlen som inte handlar om Eragon utan om hans kusin Roran är faktiskt inte så dumma …


"Eragon and his dragon, Saphira, have just saved the rebel state from destruction by the mighty forces of King Galbatorix, cruel ruler of the Empire Now Eragon must travel to Ellesmera, land of the elves, for further training in magic and swordsmanship, the vital skills of the Dragon Rider. It is the journey of a lifetime, filled with awe-inspiring new places and people, each day a fresh adventure. But chaos and betrayal plague him at every turn. Eragon isn’t sure whom he can trust. Meanwhile, his cousin Roran must fight a new battle back home in Carvahall - one that puts Eragon in even graver danger. Will the king’s dark hand strangle all resistance? Eragon may not escape with even his life…"


Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors är en riktigt bra bok som verkligen får en att tänka på "godhets-begreppet". Det är kanske inte helt självklart om man gör gott för att hjälpa andra eller för att man ska må bra själv. Men det behöver kanske inte heller vara en motsägelse? I en recension skrevs det om Sara Kadefors att hon inte bara var en ungdomsförfattare (t.ex. Sandor slash Ida) utan också hade "lyckats" skriva en vuxenbok. Jag tror tvärtom att det är svårare att skriva riktigt bra för ungdomar än för vuxna, så har man klarat det så funkar det för vuxna också.


"Karin ses och ser sig själv som god och vidsynt. Gynekolog dagtid och volontär på en mottagning för illegala invandrare på kvällen. Hon låter unga Katerina från Moldavien, som utnyttjats av familjen hon arbetar hos, flytta in hos sin egen familj på Fågelbovägen 32. Ingenting blir som hon tänkt sig."


Harry Potter and the Deathly Hallows av J. K. Rowling är den sjunde och sista boken om Harry Potter och den kom ut på engelska den 21 juli - och blev ju såklart en toppenbra bröllopspresent. Smart nog fick vi också varsitt ex så att äktenskapslyckan inte behövde prövas redan på bröllopsresan. Och vi läste i ett sträck. Och det var spännande som vanligt. En "pageturner" som det så fint heter. Men sista kapitlet hade man kunnat skippa.


"His hand closed automatically around the fake Horcrux, but in spite of everything, in spite of the dark and twisting path he saw stretching ahead for himself, in spite of the final meeting with Voldemort he knew must come, whether in a month, in a year, or in ten, he felt his heart lift at the thought that there was still one last golden day of peace left to enjoy with Ron and Hermione.’ With these words "Harry Potter and the Half-Blood Prince" draws to a close. And here, in this seventh and final book, Harry discovers what fate truly has in store for him as he inexorably makes his way to that final meeting with Voldemort."


Deckare är ju aldrig fel på semestern och efter Harry Potter blev det två deckare på raken. Först Olycksfågel av Camilla Läckberg. Deckare och dokusåpa i Tanumshede - kan det vara nåt? Ja, det funkar faktiskt!


"Patrik Hedström och hans kollegor på Tanumshede polisstation har haft en lugn vinter. Men när våren kommer börjar det hända saker. Den omdiskuterade dokusåpan Fucking Tanum drar in i samhället och än en gång drabbas Fjällbacka av ond bråd död. Det som först ser ut som en vanlig bilolycka visar sig vara ett mord. Sedan Patrik upptäckt kopplingar till liknande fall runt om i Sverige inser han att gärningsmannen troligen har fler liv på sitt samvete. Kort därefter hittas en av dokusåpadeltagarna död i en soptunna. Har detta brutala mord något samband med seriemördaren som polisen jagar?"


Men britterna är ju kanske ändå ett strå vassare när det gäller deckare. I minnenas tecken av Reginald Hill är ren deckarnjutning när den är som bäst.


"När kriminalinspektör Peter Pascoe beger sig till Thorton Lacey för en återförening med några gamla skolkamrater förväntar han sig en trevlig helg i minnenas tecken. Men verkligheten blir helt annorlunda. Tre av vännerna hittas brutalt mördade i den lilla stugan och den fjärde, Colin Hopkins, är spårlöst försvunnen. Den lokala polisen misstänker genast att Hopkins ligger bakom de fruktansvärda dåden, men Pascoe är övertygad om att hans äldste vän omöjligt kan ha gjort någonting sådant. Tillsammans med sin blivande fru Ellie bestämmer han sig för att göra en del efterforskningar på egen hand. Samtidigt håller kriminalkommissarie Andy Dalziel på att undersöka en rad olösta inbrott i västra Yorkshire. Och när ytterligare ett mord inträffar verkar det som om de två fallen på ett märkligt sätt har kopplingar till varandra. Frågan är bara om Peters strävan att rentvå sin gamle vän kanske gör honom blind för sanningen!"


Nästa bok Mitt första liv av Bodil Malmsten kom i ett "avslappningspaket" och tanken var nog att avnjuta den i badet för att pusta ut efter bröllopet. Nu blev det avslappningsläsning på tåget hem från Gotland istället, men det är ju inte heller så tokigt. Jag visste inte mycket om Bodil Malmsten och har inte läst hennes böcker från Finistère, men det gör nog inget för den är boken med små korta betraktelser, funderingar och berättelser ur hennes barndom kan man man till sig ändå. Och fast man inte har vuxit upp i Norrland på 40- och 50-talet så kan man på något vis identifiera sig med det hon berättar.


"Mitt första liv" handlar om den för varje dag allt mer fantastiska barndomen i en by i mellersta Norrlands fjälltrakter och om ungdomen i London och Vällingby. Det är glesbygd och fräknar, norrsken och underläge, storstäder inte lika verkliga som hembyn. I kapitlet »Ångermanna-gatan« berättar Bodil Malmsten om sitt livs, än i dag, värsta upplevelse. Det var inte när hon vid sjutton års ålder var på vippen att dö - hennes livs värsta upplevelse var värre än döden, mycket värre. »Mitt första liv« är illustrerad med teckningar av Bodil Malmsten och fotografier ur hennes familjealbum. Dokument som lever kvar så länge Bodil Malmsten gör det, för alltid."


Busters öron av Maria Ernestam är en bok som inte liknar någon annan. Ja, det skulle möjligen vara Ernestams förra bok Caiprininha med döden. Men, nä - det här är något helt annat och jag vet inte hur man ska beskriva det. Men det är mycket, mycket bra! Roligt, skruvat och hjärtknipande sorgligt på en gång. Det är också en barndomsskildring men långt ifrån Malmstens. Läs den själv!


"Eva har i alla år vårdat sina rosor, medveten om att relationer till blommor kan vara enklare än relationer till familjen …
När hon på sin 56-årsdag får en dagbok börjar hon skriva om en värld hon gjort allt för att glömma. Villakvarteret där hon växte upp med en vacker men självcentrerad mamma, vars beteende gjorde hennes liv till ett helvete. Redan vid sju års ålder fattar Eva ett beslut. Hon ska bli den som överlever. Kriget innanför hemmets dörrar kräver sin strategi, och genom hela sin uppväxt övar sig Eva målmedvetet inför den slutliga striden. När hon är sexton år möter hon kärleken, och för första gången i livet kan hon tro på att försoning är möjlig. Men omständigheterna leder till att hon måste fullfölja sin barndoms beslut. Nu, fyrtio år senare, riskerar allt att avslöjas på grund av en olycklig slump. Och de gamla såren, liksom rosenbuskarna, rivs upp på nytt."

Mannen som dog som en lax

Mikael Niemis försök i spänningsgenren med boken Mannen som dog som en lax är riktigt lyckat och fick mig till och med att gå upp ganska tidigt dagen efter vännernas bröllop för att jag inte ville vänta länge på att få veta hur det skulle gå. Den traditionella kriminalromanens ingredienser blandas med mustiga beskrivningar av Tornedalen och dess innevånare samt en liten smula av något nästan övernaturligt. Nöjsam lösning!


"Det börjar som en ren deckare när man hittar den vresige gamle pensionären Martin Udde död i sitt hem i Pajala, uppenbarligen mördad på ett spektakulärt sätt. Den lokala polisen får förstärkning från Stockholm när Therese Fossnes från Rikskrim skickas upp för att leda utredningen. Huvudmisstänkt blir ganska snart Esaias Vanhakoski, som utan omsvep medger att han avskytt Udde. Men berättelsen utvecklar sig efterhand till någonting mycket mer komplext än en ren kriminalberättelse. Det blir en kärlekshistoria med komplikationer, en berättelse om människans behov av språkliga och kulturella rötter och om vad som händer när dessa rycks upp, och till sist en berättelse om mordförsöket på det tornedalsfinska språket."

Ondskans leende

Marianne Fredrikssons sista bok Ondskans leende lockade då den verkade spännande och gripande, men det var tyvärr en riktig besvikelse. Hade den inte varit skriven av en redan känd författare hade den aldrig blivit utgiven. Den är vimsig, ostrukturerad, har märkliga skiften i berättarröst och tilltal och ännu märkligare skildring barnen i boken. Irrelevanta iakttagelser och inslag av tantsnusk sjabblar bort något som kunde ha varit en stark berättelse. Tråkigt att en så god författare lämnar efter sig något så här dåligt som avslutning på författarskapet.


"När Stina först träffade Per föll hennes liv på plats. Hon var framgångsrik forskare, han charmig och initiativrik ekonom. Men snart började mardrömmen. Per visade sig vara en dubbelnatur, en man vars våldsamhet låg nära ytan. Efter en dramatisk flykt - i tryggheten hos en kärleksfull familj och med skyddad identitet - tycker hon äntligen att framtiden ser ljus ut. Men så kommer domstolsbeskedet: Per ska få träffa sina flickor, mot hennes vilja. Det som händer barnen i USA förändrar hennes syn på livet och människors natur för alltid. Med den svenska naturen som fond lyfter Marianne Fredriksson i sin nya bok fram viktiga mänskliga frågor som handlar om tillit och mod, ondska och godhet."

The Silver Chair

Den sjätte Narnia-boken The Silver Chair av C.S. Lewis var en spännande berättelse om människoätande jättar och äventyr i underjorden. Nöjsam läsning även för vuxna.  


"Jill Pole and Eustace Scrubb are sent by Aslan to recover Caspian the Tenth’s lost son, Prince Rilian. Jill has to memorize signs so that they can find the way, but she forgets and they fall foul of a tribe of giants who nearly eat them."

En obekväm sanning

Vi fick låna Al Gores bok En obekväm sanning av vår vän som är arktisk oceanograf. Om man bortser från "jag är Al Gore och jag är så himla bra"-bitarna av boken så är det en bra, lättförståelig, rikt illustrerad och, framför allt, tankeväckande bok om vad vi måste göra för att rädda vår miljö och hur det vi gjort hittills har påverkat jorden och klimatet.


"Vi sitter på en tickande bomb. Under en lång rad år har vi kunnat se hur medeltemperaturen rakat i höjden, glaciärer smält bort, orkaner växt i styrka och tropiska sjukdomar spridit sig allt längre norrut. Effekterna av den globala uppvärmningen är ett av de absolut största hoten mot vår jord. Ändå väljer vi att blunda. En som inte blundar, utan tvärtom ägnar all sin tid åt att väcka opionion i klimatfrågan, är den förre amerikanske vicepresidenten Al Gore. I EN OBEKVÄM SANNING redogör han på ett enkelt och lättfattligt sätt för växthuseffekten och dess konsekvenser. Boken bygger precis som den kritikerrosade dokumentärfilmen med samma namn på de uppmärksammade föreläsningar Gore hållit runt om i världen, och hans budskap är lika rakt som skrämmande: Om vi ska lyckas rädda vår planet måste vi agera nu. Annars kan det vara för sent."

Isprinsessan

Jag hade läst ungefär halva Camilla Läckbergs Isprinsessan när jag insåg att jag hade läst den förut. Mycket riktigt så stod den i bokhyllan, men pocketomslagen var helt olika. Det är lurigt när de gör nytryck och ändrar så att man tror att det är en ny bok! Eller så är det ett tecken på att jag läser för mycket och inte kan hålla isär böckerna. Men jag bestämde mig för att läsa vidare - kanske var slutet inte så som jag kom ihåg det Men det var det så klart men det var ändå en stunds avkopplande läsning, en ganska smart ihopsnickrad intrig med lite minus för det dåliga språket. Men i hängmattan i sommar passar den utmärkt.


"Huset var ödsligt och tomt. Kylan trängde in i alla vrår. En tunn hinna av is hade bildats i badkaret. Hon hade börjat anta en lätt blåaktig ton. Han tyckte att hon såg ut som en prinsessa där hon låg. En isprinsessa. Golvet han satt på var iskallt, men kylan bekymrade honom inte. Han sträckte ut handen och rörde vid henne. Blodet på hennes handleder hade för länge sedan stelnat. Kärleken till henne hade aldrig varit starkare. Han smekte hennes arm, som om han smekte den själ som nu flytt kroppen. Han vände sig inte om när han gick. Det var inte adjö, utan på återseende. I debutromanen Isprinsessan förlägger Camilla Läckberg handlingen vintertid till sin hemort Fjällbacka och låter morden växa fram ur småstadsandans sämre sidor. Hon tecknar ett porträtt av ett slutet samhälle där alla, på gott och ont, vet allt om varandra och där det yttre skenet har stor betydelse. Något som under fel omständigheter kan bli ödesdigert…"

Morens sista suck

Jag fick kämpa ganska länge med Salmans Rushdies Morens sista suck. Men å andra sidan har ingen av hans böcker varit särskilt lätta att ta till sig. Mängder av människor som är svåra att hålla isär, komplicerade släktförhållanden och glidandet mellan nutid-dåtid, verklighet-övernaturligt finns här liksom i hans andra böcker. Jag hade nog också ganska höga förväntningar eftersom jag hört på många håll att detta är hans bästa bok. Vad jag tyckte om den? Jag vet faktiskt inte riktigt …


"Det börjar vi den kust där peppar växer. Här grundar familjen da Gama-Zogoiby ett imperium på handel och kryddor - peppar, kanel, kummin, gurkmeja, kardemumma - och senare också mer speciella varor som Baby Softo barntalk och annat vitt pulver … Ende manlige arvinge till den excentriska familjens förmögenhet är Moraes Zogoiby, en "högättad korsningsprodukt": både jude och katolik, arab och portugis - fast ändå indier med rötter i såväl slum som överklass. "Moren" kallas han, dels för sitt sydindiskt mörka skinn, dels för sitt påstådda släktskap med Boabdil den Olycksalige, den siste moren att fördrivas från Spaniens Alhambra. Och liksom en gång Boabdil bringades på fall av ett oblitt öde kommer Moren att falla, också han olycksalig. Hans fall blir en svindlande färd genom Indiens mångfald av fattigdom, fanatism, korruption och skönhet."

Fördömd

Skräckromaner är normalt inte alls min genre. Efter att ha läst Stephen Kings Djurkyrkogården var jag rädd i flera månader efteråt och såg elaka svarta katter överallt mitt på ljusa dagen. Men jag har läst Johanne Hildebrandts triologi om Freja, Idun och Saga och blev nyfiken på den här. Fördömd är något så annorlunda som en skräckroman med inslag av samisk mytologi. Och visst var den läskig, men inte så att man får mardrömmar i flera veckor. Spännande och svår att lägga ifrån sig.


"Den unga arkeologen Helena Torvald gör ett sensationellt fynd vid utgrävningen på Stalofjället: en ung kvinna som brutalt offrats på fjällsluttningen. När kroppen förs till Stockholm börjar en rad skrämmande händelser inträffa. I Helenas undersökning av fyndet kolliderar vetenskapen med det oförklarliga. För sent inser hon att offret borde ha blivit begravt, och att hennes band till det förgångna är starkare än hon anat. Nu måste hon besegra det hon väckt innan det bryter sig loss. Och det finns bara en person som kan hjälpa henne. Fördömd är en skräckroman med inslag av uråldrig samisk mytologi. Det är också en berättelse om en dotters förhållande till sin far, kampen mot mörkret och värdet av att minnas det förflutna, hur fruktansvärt det än var."

Vackra flickors lott

Var tvungen att ha nåt lättsmält i värmen på väg hem på tåget och lade min Rushdie åt sidan till förmån för en Alexander McCall Smith-pocket som jag skaffade mig på Norrköpings station. Föll inte huvudstupa för Damernas Detektivbyrå som så många andra och Vackra flickors lott är inte någon höjdar-deckare heller, men en stunds trevlig förströelse.


"Mma Ramotswe är bekymrad. Hennes detektivbyrå går med förlust och hennes fästman, mr J L B Matekoni, en av landets mest aktade bilmekaniker, är sig inte lik. Han har blivit inåtvänd och sitter mesta hemma och grubblar. Bilverkstaden förfaller och hans lärlingar slarvar. Det blir Mma Ramotswes sak att reda upp saker och ting. Mma Ramotswe får god hjälp av sin effektiva sekreterare Mma Makutsi, som fått utökade befogenheter. Mma Makutsi får dessutom ett eget fall där hon ska undersöka vilka av fyra kandidater som är mest lämpad att bli Miss Botswana. Tidigare skönhetstävlingar han nämligen slutat i skandal när det uppdagats att segrarinnan varit lösaktig, omoralisk eller på annat sätt olämplig. Mma Makutsi löser inte bara fallet med bravur, hon får även hela Damernas Detektivbyrå på fötter igen."

Natten innan de hängde Ruth Ellis

Jag vet inte vad Margareta Strömstedt vill med sin "memoarberättelse" Natten innan de hängde Ruth Ellis. Funderar på om hon hade fått ge ut den alls om hon inte redan var ett känt namn. Den är inte dålig egentligen. Bara inte särskilt engagerande. Eller så kräver den mer än en läsning …


"Natten innan de hängde Ruth Ellis handlar på samma gång handlar om Margareta Strömstedt och några andra kvinnoöden. Sårigheten, smärtan och det oändligt komplicerade i levandet vibrerar i texterna så oroande som om allt hände just nu. Margareta Strömstedt har samma ömhet i blicken vare sig hon berättar om sig själv eller andra kvinnor, och skapar på så sätt förbindelser och samhörighet mellan sig själv och dem, och oss som läser. Titelns Ruth Ellis avrättades i London 1955, dömd för att ha skjutit den man som misshandlat henne och dödat det barn hon väntade. Den unga förälskade Margareta Strömstedt befinner sig på ett hotell i Bournemouth den dallrande heta julikvällen innan Ellis ska hängas. Med hennes tragedi i tankarna hamnar hon mitt i en annan kvinnas olycka, den övergivna bittra pensionatsvärdinnan, och gråter med henne… "Jag grät med henne och längtade efter min egen älskade, han som inte var lik de andra männen. Jag grät för att jag nu var så ung och ändå kände att det som var kärnan i mig själv, kvinnan längst därinne, var uråldrig och fårad och redan märkt av tiden. Älska mig, älska mig, ropade det inom mig."

Luftslottet som sprängdes

Hade tänkt spara sista delen i Stieg Larssons Millenium-triologi till sommarläsningen, men kunde inte hålla mig. Luftslottet som sprängdes är riktigt spännande och svår att lägga ifrån sig. Som tur var åkte jag mycket tåg i helgen så jag fick chans att läsa den nästan i ett svep. Oj, så bra!


"Den tredje och avslutande delen i Millennium-serien tar vid där Flickan som lekte med elden slutade. Lisbeth Salander överlevde att bli levande begravd, men hennes problem är långt ifrån över. Starka krafter vill tysta henne en gång för alla. Samtidigt gräver Mikael Blomkvist i Salanders dolda förflutna och kommer snart sanningen på spåren. Han skriver på ett avslöjande reportage som kommer att rentvå Lisbeth Salander och skaka regeringen, Säpo och hela landet i dess grundvalar. Äntligen finns en chans för Lisbeth Salander att göra upp med sitt förflutna och en möjlighet för rättvisan - den verkliga - att segra."