Böcker A-Ö

Oj, vad skoj! En ny bokutmaning från *Malin*. Jag sackade ju av från bokfemman lite mot slutet, men nu är jag på igen.

"Första bokstaven ut blir W. Utmaningen är att nämna en bok OCH en författare på bokstaven. Någon som ni gillar, avskyr, skrattar åt, gråter till, skräms av. Ja, listan kan göras lång men motivera ditt val så vi vet om vi ska hänföras eller skrämmas bort."

• Författaren får bli Kjell Westö. En finlandssvensk författare som fler borde upptäcka. Vådan av att vara Skrake är nog min favorit.
• Boken är Wuthering Heights av Emily Brontë och den behöver väl knappast förklaras :)

Svampkungens son

Marie Hermansson är en favorit så jag ställde mig på kö på hennes senaste roman Svampkungens son på bibblan. Och igår hade den kommit. Hemma var det strömavbrott, så jag tänkte att jag lika bra kunde sitta kvar på bibblan en stund och läsa och på en och en halv timme hade jag läst ut boken.

Den handlar om Gunnar, som växer upp tillsammans med sin far, en känd svampexpert och kvinnotjusare. De bor ensamma i en enslig stuga ute i skogen, men varje söndag under svampsäsongen kommer grupper med kvinnor för att delta i faderns populära svamputflykter. Gunnar har inte samma tur hos kvinnorna som sin far och när den förtrollande Madeleine dyker upp på en svamputflykt blir Gunnar blir galen i henne, men hon faller istället för fadern och de gifter sig.

Porträttet av Gunnar som står i skuggan av sin far och åtrår sin styvmor är skickligt berättat. Boken är lättsam och underhållande, men kanske inte lika stark som Musselstranden eller Mannen under trappan.

Himmel

Jag fick Torbjörns Flygts nya roman Himmel i present av mina kollegor när jag gick på föräldraledigt. I helgen har jag avnjutit den på soffan. I Himmel möter läsaren flera olika människor med väldigt olika bakgrund och med olika livsöden, men som alla berör. Det "lyckade" överklassparet, den misshandlade invandrarkvinnan, familjen som faller sönder på grund av spelmissbruk - alla är omsorgsfullt, nästan kärleksfullt, porträtterade.

På baksidan står det: "De lever i samma stad. Då och då stöter de ihop. Att säga att deras vägar korsas vore att ta i. Så ser det inte ut i livet. Men de bor ju faktiskt under samma himmel. Och ibland får de syn på den."

Så är boken. Vemodig. Men med en strimma hopp! Och riktigt bra läsning.

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket

Romanen Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket av Gunnar Ardelius blev jag nyfiken på när jag hörde honom prata om den på Svenska barnboksinstituet när han debuterade. Men det blev aldrig av att jag läste den. Men efter en påminnelse hos Nina lånade jag den på bibblan och slukade den på nolltid.

Den är klassificerad som roman och står på ungdomsavdelningen, men är kanske mer - precis som Nina säger - som en lång kärleksdikt och det är en bok som inte bör lämna någon oberörd oavsett ålder. De korta kapitlen som beskriver kärleken mellan Morris och Betty är sparsmakat formulerade och de väl utvalda orden träffar mitt i prick.

Annorlunda, vacker och oj, så bra!

Vi måste prata om Kevin

Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver är kanske en bok som man inte ska läsa när man är gravid.

16-åriga Kevin skjuter en dag ihjäl nio personer på sin skola. I brevform berättar sedan hans mamma om hans barndom och hur hon ända sedan han var bebis har misstänkt att något inte står rätt till med honom. Hon har aldrig blivit trodd, men breven ge henne chansen att berätta sin historia utan att bli avbruten. Hon beskriver sin son och dennes uppväxt på ett naket och osentimentalt sätt. Hon lämnar ut sig själv och sina upplevelser av att vara otillräcklig i mammarollen, funderar över skuld, ansvar, om ett barn kan vara ont från födseln och om man som förälder måste älska sitt barn.

En stark berättelse med en - för mig - oväntad vändning på slutet

Swing it!

Med tidningen Hennes fick man pocketen Swing it! av Linda Unnhem.

Den handlar om Lars som arbetar som dagmamma åt sin systers barn i väntan på att slå igenom som författare. Han är ganska nöjd med sin lugna tillvaro när hans flickvän föreslår att de ska testa en trekant , och samtidigt får han veta att kompisen anänder Lars bild för att sexchatta på nätet. Båda förhållandena ställs på sin spets och slutet är kanske inte så förutsägbart som man skulle tro.

Men det är ingen bok som lämnar några bestående intryck och jag tror att den får åka i påsen till Erikshjälpen direkt.

I denna ljuva sommartid

I söndags nappade jag åt mig en klassisk sommarkänsledeckare i Gotlandsmiljö av Mari Jungstedt.

I denna ljuva sommartid handlar även den om kriminalkommisarie Anders Knutas och hans kollegor vid Visbypolisen, som får ett brutalt mord på halsen mitt i turistsäsongen. Det är förutsägbart, men det funkar. Jag klämde den på ett par timmar.

Erfarenhetslexikon

I brist på annat så lånade jag en bok från makens sängbord - Erfarenhetslexikon av Kjell Eriksson och Ola Karlsson. Det är en slags uppslagsbok om erfarenheter som andra människor har gjort och som man kan läsa för att slippa göra om samma misstag.

Småroligt, och väldigt mycket "den ironiska generationen", men fungerar ju egentligen inte att sträckläsa.

Kalla mig prinsessa

När vi skulle åka till vännerna i Danmark tyckte jag att det passade bra att nappa åt sig en dansk deckare på Pressbyrån - Kalla mig prinsessa av Sara Blaedel. Den kvinnliga kriminalpolisen Louise Ricks utreder en serie brutala våldtäkter och för att fånga gärningsmannen så använder hon sig själv som lockbete.

Trots ett intressant upplägg och bra beskrivningar av rejält otäcka scener, så blir den här boken aldrig riktigt spännande …

Med lätta bevis

För ett tag sedan läste jag deckaren Maisie Dobbs av Jacqueline Winspear. Den gillade jag ganska mycket och blev därför glad när jag hittade en bok till med samma huvudperson. I uppföljaren Med lätta bevis har Maisie Dobbs etablerat sig som privatdetektiv och tar sig an ett fall med en försvunnen arvtagerska. Fallet utvecklar sig snabbt till något mer allvarligt när några märkliga dödsfall kan kopplas till den försvunna kvinna.

Den här gången kände jag mig inte riktigt lika förtjust. Mest för att Dobbs plötsligt utvecklat någon slags övernaturlig förmåga eller synskhet som jag inte riktigt kommer överens med. Men lite underhållning för stunden ska man ju kanske inte förakta.

Bok på film: Mýrin

Alla vet ju att jag gillar Island och kanske också att jag gärna läser deckare av Arnaldur Indridasson. Nu har en av hans deckare - Glasbruket (på svenska) eller Mýrin (på isländska)  - filmatiserats och fått den spännande (?) engelska titeln Jar City. Den klassiskt buttre kriminalaren får i uppdrag att utreda ett mord som visar sig ha kopplingar till två små flickors sjukdom och död och en genbank som kallas just "Glasbruket".

Det är kargt, det är grått, det är isländskt, det är bra - något att svalka sig med i sommarvärmen.

Maisie Dobbs

I pocketutbytet landade boken Maisie Dobbs av Jaqueline Winspear i min brevlåda.

Boken utspelar sig i London i slutet av 1920-talet och huvudpersonen är en privatdetektiv som heter Maisie Dobbs. Hon kommer från små omständigheter, men har haft tur och fått möjligheten att studera i Cambridge. I den här boken tar hon sig an sitt första fall. Boken känns som en söt blandning av flickbok och klassisk engelsk deckare.

Det är lättläst, men inte lättvindigt och jag läser gärna fler böcker om Maisie Dobbs.

Ivans återkomst

Ivans återkomst av Tawni O’Dell var en annan bok som dök upp i pocketbytet. Ivan förlorar sin far i en gruvolycka när han är bara sex år gammal. Långt senare är han en firad fotbollsstjärna, men när han skadas så återvänder han hem till det lilla gruvsamhället och sin familj som han bara haft sporadiskt kontakt med. Där försöker bygga upp ett nytt liv, men konfronteras med gamla bekantskaper och händelser.

Det är nog inte en bok som jag själv skulle ha tagit i pockethyllan, men det beror inte på handlingen - som är helt OK, om inte något som lämnar något väldigt bestående intryck trots fina recensioner från både SvD och DN - utan på att den dåliga översättningen av titeln (originalet: Coal Run) och det fasansfulla pocketomslaget som inte har något med bokens handling att göra  - gör att det ser verkligen ut som kiosklitteratur.

Jämför med originalet som åtminstone speglar stämningen i boken och det lilla gruvsamhället.

Mästaren och Margarita

Efter att ha sett pjäsen Mästaren och Margarita så blev jag sugen på att läsa om Mikahil Bulgakovs roman med samma namn. Jag vet de som säger att det är den bästa boken någonsin, men jag var inte så övertygad när jag läste den. Men bra är den - om än väldigt konstig.

På baksidan står det: "En en mystisk främling uppenbarar sig i Moskva. I hans sällskap finns en naken kvinna, en man i jockeymössa och en jättelik svart katt som röker cigarr och skjuter pistol. Snart börjar skrämmande, våldsamma och farsartade saker hända."

Ja, mycket bättre än så kan man nästan inte beskriva händelserna i boken. Man måste nästan läsa själv. Jag är road.

Vi, de drunknade

Oj, den här tegelstenen till bok - Vi, de drunknade av Carsten Jensen - är nog något av det bättre jag läst.

Handlingen kretsar kring den lilla danska staden Marstal och dess innevånare och sträcker sig över flera generationer. Bokens "vi" är stadens innevånare som gemensamt berättar historien på ett otroligt skickligt sätt. Samtidigt får vi följa några starka huvudpersoner och deras livsöden. Allt binds samman av havet - som innevånarna lever av, som de inte kan leva utan och som de både älskar och hatar.

Men man ska inte mista sig och tro att det bara är en "sjömansroman". Danskarna är bra på det är - riktiga krönikor - och Jensen bok är otroligt välskrivet, dramatiskt och rörande. Jag kan varmt rekommendera den.

OK, amen

I vår nyinrättade "bibliotekshylla" på jobbet ställer vi böcker som vi läst och rekommenderar och så kan man låna av varandra där. Där hittade jag OK, amen av Nina Solomin.

Det är en slags dokumentärroman om chassider, ultraortodoxa judar, skriven av en svensk journalist. Det mest spännande med de här chassiderna är att de valt att leva mitt i New York och deras konservativa och minst sagt gammeldags sätt att leva kontrasterar enormt mot den ultramoderna staden. Nina Solomin får arbeta hårt för att få inblick i den väldigt slutna kretsen, men får möjlighet att berätta om många spännande personligheter och hon skildrar chassidernas värld med respekt och värme.

En halv gul sol

Chimamanda Ngozi Adichies En halv gul sol utspelas i Nigeria och handlar om tvillingsystrarna Olanna och Kainene. De kommer från en förmögen familj, men är väldigt olika och väljer helt olika liv. Men när inbördeskrig bryter ut i Nigeria blir det svåra tider även för de priviligerade. Hem och familjer splittras och systrarna får söka tröst och stöd hos varandra.

Det är en genuint välberättad historia (och den har vunnit många priser) och den griper tag och engagerar läsaren. Ett av de starkaste porträtten i boken är Olannas och maken Odenigbos tjänare Ugwu, en fattig pojke från landet med huvudet på skaft som behandlas nästan som en i familjen och som sedan blir tillfångatagen och tvingad att gå ut i strid.

En mycket bra bok!

Brunstkalendern

Jag vet inte om det är något fel på mig just nu. Jag måste vara ovanligt känslosam för jag lipade (lipa som i grina alltså) mig igenom Emma Hambergs Brunstkalendern. Den handlar om tre systrar som vuxit upp på en mjölkgård, men i vuxen ålder har valt helt olika liv. När deras far går bort återvänder de motvilligt till gården för att hjälpa sin mor att komma igenom sorgen, men samtidigt bearbetar de sina egna liv och mycket ställs på sin spets.

Jag tror egentligen att det här är en ganska ordinär bok (jag lipade inte speciellt mycket till Mossvikenfruar till exempel), men det var ganska skönt att ligga en ledig fredag på soffan och gotta mig lite i syrrornas öden och lipa och snora tillsammans med dem.

Ett år av magiskt tänkande

Ett år av magiskt tänkande är Joan Didions skildring av sin makes död och sorgarbetet som följer därefter. Joans make, sedan 40 år tillbaka, John dör i en hjärtinfarkt dagen innan nyårsafton. Hon skriver denna bok för att bearbeta sorgen efter maken, för att försöka förstå varför han dog och för att hitta ett sätt att leva utan honom. Samtidigt kämpar hennes enda dotter mot en svår sjukdom.

Många av mina kollegor har läst boken och pratat mycket om den och därför hade jag höga förväntningar. Boken är skriven på en väldigt intellektuell nivå, fylld av citat från författare och filosofer. Ofta går det mig förbi. Det är i de små uttrycken för sorg - som att inte förmå sig att slänga en förpackning intorkade tuschpennor som hon fått av maken - som griper tag i mig. Kanske var det dumt av mig att läsa den  just nu när jag själv känner mig stressad och splittrad, då den är ganska fragmentrisk och det är svårt att hålla ihop berättelsen.

En plats i paradiset

Hittade en bok från En bok för alla i hyllan här hemma. Hama Dosan beskriver i En plats i paradiset en kurdisk mans flykt från Saddam Husseins Irak och de prövningar som sedan möter huvudpersonen när han söker asyl i Sverige.

Det framgår inte riktigt om boken är självbiografisk, men troligen är åtminstone en del av av händelserna självupplevda. Och även om de delar av berättelsen som utspelar sig i irakiskt fängelse, och som beskriver helt ofattbar tortyr, är väldigt starka, så är det nog ändå huvudpersonens känsla av ensamhet och rotlöshet i det nya hemlandet - utan familj, släktingar eller vänner, som berör mest.