Sommarens söta

För ganska länge sedan fick jag bakboken Två systrars söta i present. Det är en otroligt vacker bok, så även om man inte bakar något ur den är det väldigt trevlig att bläddra i (men jag har använt den).

Boken Sommarens söta har jag fingrat på många gånger och jag tror jag gett bort de i present, men aldrig skaffat en egen. Idag slog jag till. Jag har hört rykten om att hallonpannacottapajen i den är helt oslagbar. Få se bara när jag kommer mig för att testa.

Fjärilen i min hjärna

Anders Paulruds bok Fjärilen i min hjärna är en bok som gör ont att läsa, som berör. Paulrud skriver ner tankar om den cancer som han vet innebär slutet för honom. Det är inte en bok om kampen mot cancer, utan mer ett bokslut, en dagbok. Det är heller ingen bok om att acceptera sjukdomen. Paulrud vill leva och är inte på något sätt besegrad. Han är uppkäftig mot sjukdomen och utmanar den genom att tända ännu en cigarett ...

En tunn bok, men ingen bagatell.

Midnight Fugue

Reginald Hill är en favorit bland deckarförfattare och jag blev inte besviken på Midnight Fugue. Andy Dalziel och Peter Pascoe i högform som vanligt.

Jag saxar lite:

"Gina Wolfe kommer till Mid-Yorkshire i sökandet efter sin försvunne make som antas vara död. Hon vänder sig till Andy Dalziel för att få hjälp. En journalist anar att det scoop han i flera år drömt om har landat i hans knä. En kvinnlig assistent till en parlamentsledamot misstänker att hennes chef döljer skelett i garderoben. En hänsynslös affärsman gör allt för att se till att hemligheter i det förgångna fortsätter vara dolda. Flera berättelser, två omaka kriminalkommissarier som försöker förstå hur allt hänger ihop och en klocka som obönhörligt tickar på."

Ja, ni förstår upplägget. Klassisk kriminalroman, men väldigt brittiskt. Och väldigt bra.

Norwegian wood

Efter att ha läst Sputnik Sweetheart blev jag sugen på att läsa om min gamla Haruki Murakami-favorit Norwegian Wood. Jag minns att jag berättade om boken för en kompis förra gången jag läste den. Jag sa att jag inte kunde berätta vad den handlade om, men att jag inte ville att den skulle ta slut. Det är något med stämningen och språket i den som gör att man vill stanna kvar i den trots att den är mycket sorglig.

Huvudpersonen Toru, hans stora kärlek Naoko, deras bräckliga kärlekshistoria. De är gamla barndomsvänner som träffas på nytt av en slump. Men då tas Naoko in på ett vårdhem för psykiskt sjuka. Toru vänta, skriver brev och de träffas under några få korta besök.

Lågmält utan att undvika de svåra. Kroppsligt men aldrig förfulat. Komplicerat och vackert.

Jag läser om och jag tycker om - den här gången också!

Den väntade

Den här boken fick jag i min julklappspåse och jag läste den ganska snart efter jul, men jag har inte kommit mig för att blogga om den tidigare: Kathleen McGowans Den väntade. Temat var mycket lovande:

Huvudpersonen Maureen Paschal ska skriva en bok om berömda kvinnor genom tiderna. Hon kommer en stor hemlighet på spåren - en hemlighet som många dött för. Hon upptäcker en mystisk profetia om "den väntade" och vem den syftar på och snart svävar hon själv i livsfara.

Det är alltså en variant på myten om Maria Magdalena som Jesus hustru och moder till hans barn och att hon är det heliga blodet ("sang real", den heliga gralen) som har fört Jesus blodsband.

Det står att boken ska vara "andlöst spännande", men tyvärr tycker jag aldrig att den blir det. Jag tycker den är stökig och inte särskilt engagerande. Jag ville gärna tycka om den, jag gillar det historiska temat och ett bra och spännande "pussel" är alltid kul. Men jag känner inget för huvudpersonen och jag gillar inte det övernaturliga temat. Tyvärr :(

De dödas bok

Jag har inte tidigare läst någon kriminalroman av Patricia Cornwell och efter De dödas bok kommer jag nog inte att läsa några fler. Jag gillade faktiskt inte alls den här boken. Den var dåligt berättad, det var svårt att hålla isär personerna, svårt att förstå varför de agerade som de gjorde och det blev aldrig spännande. Jag har dessutom helt glömt vad den handlade om så den lämnade verkligen inga spår.

Hoppa över den!

Loppisfynd

Det märks inte här på bloggen, men jag har kommit i ett läs-stim. Jag läser snabbt och kanske minns jag inte böckerna så bra sedan. Då är det tur att man kan fynda böcker på loppis. I helgen fick dessa följa med mig hem från Amnestys bokloppis. 30 kr gick kalaset på.

Dead until dark

Jag drabbades ju (som så många andra) av vampyrfeber när jag läste Twilight-serien och nu tittar vi på True Blood på onsdagkvällar. Jag läste första boken om Sookie Stackhouse för ett tag sedan. Charlaine Harris är väldigt produktiv och Dead until dark är den första i en lång rad vampyrböcker. Den är också grunden för den första säsongen av TV-serien.

Det här är lättsamma bladvändare och lite kul underhållning för stunden. Det är lite som en blandning av en dålig deckare och en Harlequin-roman, men med mer blod och sex. Jag tycker kanske att TV-serien gottar sig lite onödigt mycket i blodet och sexscenerna. Det funkar bra i böckerna ändå.

Men allra bäst är ändå signaturmelodin till True Blood.

Boktjuven

Det är så härligt att läsa en riktigt bra bok! Boktjuven av Markus Zusak är en sådan. Den utspelas i Tyskland under andra världskriget och skildrar flera verkligt gripande människoöden. Huvudpersonen heter Liesel Meminger, men den som berättar historien är Döden.

När nioåriga Liesel Memingers plockar upp en bok på marken bredvid sin lillebrors grav förändras hennes liv - det är den första bok hon stjäl. Henes fosterpappa lär henne att läsa och hon längtar efter fler böcker. Med hjälp av sin vän Rudy stjäl hon de hon kommer åt. Hon läser högt för grannarna när de sitter i skyddsrummen och för den judiske man som gömmer sig i familjens källare och håller modet uppe på dem alla.

Döden har mycket att göra under den här tiden, men tar sig tid att studera och berätta om Liesel och människorna i hennes närhet med stor respekt och ömhet. Det här är en bok som får läsaren att tro på det goda hos människan trots allt elände.

Rekommenderas varmt!

Askungar

Jag tog en bok i hyllan på Pressbyrån i förbifarten och hittade utan att veta om det en väldigt bra deckare. Askungar är Kristina Ohlssons debut och den får mycket beröm i baksidestexterna. Välförtjänt dessutom, för det var riktigt spännande och inte förutsägbart. Även om en del karaktärer är lite typiska så som de ofta är i polisdeckare. Jag saxar lite om handlingen från baksidan:

"En liten flicka försvinner från ett x2000-tåg som just rullat in på Centralen i Stockholm. I en annan del av Sverige lever en ung kvinna gömd, rädd för att en dag återfinnas av mannen som hon först trodde var den prins och befriare som hon sedan barnsben väntat på. Hon vet bättre än någon annan varför flickan är försvunnen.

Polisutredningen leds av kommissarien Alex Recht, den ivrige kriminalinspektören Peder Rydh och den civilanställda utredaren Fredrika Bergman, hon som skulle bli violinist men istället hamnade inom polisen.

Samtidigt växer fallet och kantas av utstuderad ondska. Hur mycket tid har de egentligen på sig innan han gör sitt nästa drag? Och vem är kvinnan som likt en skugga figurerar i utredningens utkant? Är det henne man måste finna för att få den sista pusselbiten att falla på plats?"

Det enda som jag irriterade mig lite på var att författaren envisades med att skriva att barnet som rövades bort blev skaplerat, när hon i själv verket "bara" fick huvudet rakat. Det är ändå en viss skillnad.

Det är redan fler böcker på gång och det kändes som att det lämnades öppning för det i Askungar. Författaren lägger mycket tid på att etablera karaktärerna i utredningsteamet.

I Norge går bokhandlarna ut stort med att man ska läsa "påskekrim" och om man känner sig lite norsk i påsk så passar den här boken alldeles utmärkt.

Livet är kort, Rytkönen är lång

I min julklappspåse fick jag den av Arto Paasilinnas böcker som jag saknade. Livet är kort, Rytkönen är lång är en bok precis sådan man tänker sig en Paasilinna-bok. Det är en skruvad berättelse, färgstarka karaktärer och det är gott om mat och sprit.

Det gamla lantmäterirådet Taaveti Rytkönen råkar hamna i baksätet på en taxi, men han kommer inte ihåg vad han heter eller var han bor. Däremot minns han en hel om hur det var under kriget då han var pansarsoldat. Men taxichauffören Seppo Sorjonen känner sympati för den gamle mannen och har inget emot att köra runt honom i Finland på en strapatsrik färd. Så småningom utvecklas en vänskap mellan de två männen då de gör allifrån att ödelägga en hel bondgård till att fälla en flock tjurar med gevär och koka korv på dem.

Finskt gemyt :)

Sputnik Sweetheart

En del författare skriver så rasande vackert. Haruki Murakami är en av dem. Språket är känsloladdat och sparsmakat på samma gång. Sprött men ändå kraftfullt. Och det spelar egentligen ingen roll vad boken handlar om. Man vill bara vara kvar i den värld han skapar. En av mina tidigare favoriter av författaren är Norwegian Wood, men den får hård konkurrens av Sputnik Sweetheart.

Handlingen är som sagt inte det viktigaste med den här boken, men karaktärerna är intressanta. Den ruffa Sumire som mer än något annat vill blir författare. Hennes vän K som alltid finns där för Sumire och som i hemlighet är förälskad i henne. Miu, den äldre kvinnan som Sumire i sin tur blir förälskad i. Ett mystiskt försvinnande gör att personernas historia vävs ihop. Det är inte ett triangeldrama, utan en berättelse om kärlek och om vilsenhet.
Och så språket!

Jag tyckte riktigt, riktigt mycket om den här boken.

Stormland

Hallgrímur Helgason skrev för några år sedan boken 101 Reykjavik - en bok som sedan också blev film. Jag är verkligen förtjust i både boken och filmen och blev därför väldigt glad när jag fick hans nya roman Stormland i julklapp. Jag väntade ganska länge med att läsa den för jag ville känna att jag hade tid att läsa den om den var lika bra som den andra.

Kanske hade jag för höga förväntningar, men jag gillade inte alls boken tyvärr. Jag förstår att huvudpersonen Bödvar - en synnerligen självgod och bitter typ - inte ska vara en person som man sympatiserar med, men för att man ska känna för en karaktär måste det ändå finnas någon förmildrande omständighet i dennes personlighet. Så känner jag inte här. Han är bara irrationell och egoistisk och det är svårt att hålla intresset uppe för berättelsen.

Inte heller föstår jag helt och hållet vad Helgason vill berätta med sin roman. Det står att det är en "ironisering av sårad manbarhet och medialiseringen av våra liv", men det är i så fall inget jag kan realtera till.

Jag får läsa om 101 Reykjavik istället.

Ingen bokblogg precis ...

Det går långsamt med läsningen just nu och ännu långsammare med bokbloggandet. Det slog mig att jag inte skrivit om en enda bok sedan årsskiftet!

Nåväl, det ska jag snart råda bot på. Så länge kan ni snegla i listan till vänster för några boktips.

Nära föräldrar

Boken Nära föräldrar av Jorun Modén ska man kanske läsa när man väntar barn eller precis blivit förälder. Det känns nästan som författaren uppmanar till ett val - är du nära förälder ellar inte? Men jag blev ändå intresserad av den efter att ha läst om den hos evasleva.

För vår del är det kanske för sent för många av valen - om vi hade velat göra dem - men det finns ju alltid några saker man kan ta till sig. Men jag tycker det är lite synd att det känns som att boken - trots att författaren hela tiden uppmanar föräldrarna att göra det som känns bäst för dem och barnet - ändå lägger en värdering i vad som är rätt och fel. Det är bättre att amma länge, det är bäst att samsova, det är bäst att bära sitt barn i sjal.

Boken uppmanar läsaren att inte "haka på" trender som inte känns rätt och även om rönen i boken inte är något nytt under solen (tvärtom betonar författaren själv att det har fungerat så här i alla tider och att det fortfarande är det vanligaste i många kulturer), så är det ju ändå så att det är en slags trend just nu i det moderna Sverige att vara en nära förälder ellar vad man än vill kalla det för. Det är ju positivt - missförstå mig inte. Jag tycker det låter vansinnigt när min mamma berättade om hur hon vägde min storebror före och efter varje matning och att barnen bara fick äta var fjärde timme eller att äldre personer säger att det är bra att barnen får skrika lite så att de luftar lungorna.

Men allt med måtta. En bok att läsa och inspireras av och plocka ihop med de andra råd och det egna sunda förnuftet om hur man mår bra som förälder och hur man får sitt barn att må så bra som det bara är möjligt.

This Charming Man

Marian Keyes är väl själva urmodern till chick litt-genren och oftast har jag gillar böckerna för att hon skriver genren smart och alltid med en bitter ton och ett allvar i bakgrunden som gör att det inte blir sötsliskigt.

This Charming Man handlar om flera kvinnor med olika relation till en och samma man. Han är snygg, framgångsrik och en riktigt kvinnokarl, men bakom allt detta lurar (så klart) en mindre vacker sida. Kvinnorna bestämmer sig för att låta honom få veta att han lever.

Författaren turas om att låta de olika kvinnorna komma "till tals" och låter var och en ha en helt egen berättartil - det är ett ganska trevlig grepp. Och även om boken innehåller rätt så självklara ingredenser så är den inte helt förutsägbar.

Huset vid havet

Rosamund Pilcher är ingen favorit, men gratisböcker är svåra att stå emot och när kollegan rensade bokhyllan hemma plockade jag på mig ett par stycken. Huset vid havet är en liten tunn sak som gick snabbt att läsa. Huvudpersonen är en ung änka som återvänder till en plats där hon i sin ungdom förälskade sig i en man som hennes mamma inte ansåg lämplig.

Det krävs ju inte precis en doktorsexamen för att räkna ut vad som händer, men det är lite störande att det händer så snabbt - det känns som att författaren hoppar över flera led i berättelsen som läsaren skulle behöva för att kunna få lite känsla för kärlekshistorien.

Isbarnet

Isbarnet av Elisabeth McGregor är en bok som vill lite för mycket. Då blir inget särskilt bra.

Boken handlar om journalisten Jo Harper som får i uppdrag att skriva om marinekologen Doug Marshalls försvinnande. Doug Marshall befinner sig i Arktis för att följa spåren efter Franklinexpeditionen, där två skepp försvann spårlöst år 1847. Nu är även Doug Marshall försvunnen.

Handlingen växlar parallellt mellan nutid och dåtid och de mest intressanta delarna i boken är när vi får följa Franklinexpeditionens tragedier. Men författaren har också försökt klämma in, inte bara ett utan två försvinnande, en konflikt mellan far och son, en förbittrad ex-hustru, ett par olika kärlekshistorier, ett tragiskt dödsfall och en mycket ovanlig sjukdom. Dessutom vill hon gärna visa sina kunskaper genom att skriva in mycket historiska, vetenskapliga och medicinska fakta - på gränsen till uppslagsbok - som gör själva grundberättelsen svår att läsa.

Ett annat liv

Jag är märkligt fascinerad av Per Olov Enquist. Trots att jag egentligen inte vet så mycket om honom. Trots att hans böcker ofta är lite för tunga och snåriga för mig.

Hans självbiografi Ett annat liv tilldelades Augustpriset 2008. I recensionerna av boken fokuserade mycket på Enquists alkoholmissbruk, men det mesta i boken handlar om hans karriär med tillbakablickar på hans barndom - som sig bör i en självbiografi. Han skriver om sig själv i tredjeperson och det är kanske lite märkligt, men det fungerar ändå bra. Kanske också för att undvika alltför mycket "jag" i berättelsen.

Jag hade önskat lite mer om människan Enquist, men det kanske inte går att skilja från författaren Enquist.

Fladdermusmannen

Jag har länge varit sugen på att läsa något av den norske deckarförfattaren Jo Nesbö, men av någon anledning har det aldrig blivit av. Men till slut slog jag till på Fladdermusmannen som är hans debutroman och den första boken om polisen Harry Hole. Den har fått fler priser för bästa kriminalroman.

Harry Hole skickas till Sydney för att hjälpa den australiensiska polisen i utredningen av mordet på en ung norska, känd från tv. Snart förstår Harry och hans kollega, aboriginen Andrew Kensington, att de har att göra med en seriemördare. Harry får lära sig både om urbefolkningens fascinerande legender och om Sydneys undre värld.

Jag blev väl inte helt såld på Nesbö och är inte helt på det klara med vad som fått dessa böcker att få så många priser. Men det var tillräckigt spännande för att vilja läsa vidare och för att vilja ge författaren en chans till.