Vargskinnet

Kerstin Ekmans triologi Vargskinnet har stått i bokhyllan länge och väntat. Nu har jag äntligen lyckats ta mig igenom alla tre böckerna (men vissa avbrott). Jag gillar Ekman, men hon är inte lättläst. Liksom serien Kvinnorna och staden är Vargskinnet en berättelse om gripande kvinnoöden i en hård tillvaro. Miljön är den jämtländska byn Svartvattnet som känns igen från Händelser vid vatten och alla de ingredienser som gör Ekman till en så bra författare finns där. Ibland svävar hon ut i en slags andlig, mytisk berättarform som jag inte är lika förtjust i som den historiska och realistiska skildringen av människoödena, men det är inget som stör läsupplevelsen.

Guds barmhärtighet
"Med sitt rika språk drar Kerstin Ekman oss in i en bred och tät berättelse, om livets finsida och dess grovsida. Ekmans universum är helt sitt eget. Det är genialt gestaltat men samtidigt psykotiskt, anspänt, hotfullt. Varför är hennes människor så ogina, så cyniska, så självhatande, så olyckliga? Men Kerstin Ekman är en oerhört skicklig berättare och byn Svartvattnet framstår i romanen nästan som en andlig, kontemplativ plats, dit huvudpersonen kan återvända, och i den jämtländska byns långsamma vardagslunk finna ro och eftertanke. Som läsare kan man inte låta bli att påverkas och känna dragningskraften, bort från det hektiska vardagslivet till Svartvattnets tidlösa landskap fyllt med spännande människoöden, historier och myter."

Sista rompan

"Vårvintern 1916 kommer barnmorskan Hillevi Klarin med sin hygien och sin välvilja till fjällbyn Svartvattnet i Jämtland. Hon möter en hård värld där kvinnor och barn far illa. En liten lappflicka blir hennes fosterbarn. Risten är den som minns i den här berättelsen. Hon är länken mellan levande och döda, och det är hon som kan höra bäckvattnet tala. Där finns också pojken Elis, han som rymmer hemifrån och genom sjukdomen kämpar sig till konstnärernas Berlin." 

"Kriget gestaltar om livet för människorna i Svartvattnet. I den här berättelsen, som är den andra delen av trilogin Vargskinnet, är Hillevi Halvarssons dotter Myrten vuxen. När hon ger sig iväg till Stockholm tar hon med sig en hemlighet som inte ens Kristin (Risten), hennes älskade fostersyster, vet om. Kristin som lidit en svår förlust genom kriget är fortfarande den som förmår tränga genom glömskan och förbinda det gamla med det nya. Fjällets dofter och ljud talar ännu till henne, och hon vet att det finns platser i skogen där man alltid hör barngråt. Förr fanns ett namn för den gråten, och den var allas skuld och egendom. Också Elis, konstnären, finns kvar i berättelsen; han lever nu i Sverige med sin hemlighet - om vem han är och var han kommer ifrån."



Skraplotter
"Skraplotter är den sista delen i Kerstin Ekmans historiesvit om några starka kvinnoöden i den jämtländska byn Svartvattnet under 1900-talet. Prästen Ingefrid, Myrtens bortadopterade dotter, dyker en vinterkväll upp i byn Svartvattnet. Ett testamente har avslöjat släktskapet och låtit henne ärva en mindre förmögenhet och fastigheten. Kontrasten blir uppenbar mellan Ingefrids hektiska prästliv i Stockholm och den lugna tillvaron i den jämtländska glesbygden. Vistelsen i Svartvattnet visar sig bli ett nödvändigt andrum i hennes liv. I konfrontationen med sitt ursprung, med mamman och mormoderns levnadsöden, sätts hennes eget liv och hennes religiösa tro i nya avgörande perspektiv. I byn finns också den berömde glaskonstnären Elias Eriksson som efter många år flyttat tillbaka till Svartvattnet. Ingefrid och Elias livs sammanflätas under berättelsens gång, alltmedan deras livshistorier nystas upp och ett avgörande avslöjande kommer allt närmare."