 |
| Rec.ex. från Forum - tack! |
Tyvärr ledde nog boktiteln till lite orimliga (och kanske orättvisa?) förväntningar, för boken kvalité når inte riktigt upp till titelns, eller vad man ska säga.
Lyckliga människor läser och dricker kaffe av Agnès Martin-Lugand handlar inte särskilt mycket om vare sig lyckliga människor, böcker eller kaffe (eller jo, en del om kaffe) utan är namnet på det café huvudpersonen Diane driver. Eller åtminstone gjorde hon det innan hennes man och lilla dotter omkom i en olycka. Den förlamande sorg och de känslor av skuld som vi finner huvudpersonen mitt i när boken börjar är verkligen starkt beskrivna och gripande. Dianes familj och hennes bästa vän och kompanjon Felix försöker nå henne, men hon är inte mottaglig för deras omsorger.
För att få sörja ifred - och kanske för att komma vidare - reser Diane till en stuga i en avlägsen by på Irland. Här tar boken en ny vändning och blir en rejält förutsägbar kärlekshistoria komplett med grinig, men ack så stilig, man (i det här fallet Dianes nya granne) som hon ena sekunden hatar, för att i nästa sekund förälska sig i. Addera obligatoriskt hinder i form av vacker, världsvan och självisk kvinna som också har siktet inställt på den grinige mannen och ni vet hela upplägget.
Jag har inget emot lättsam och förutsägbar romantik, men det här går de olika svängningarna i sådant tempo att jag nästan blir åksjuk.
Plus ändå för några roliga bifigurer, vackra miljöer på Irland och det inte helt förutsägbara slutet. Läs den - kanske i hängmattan i sommar. För den ger en stunds underhållning; utan att lämna något stort bestående minne, och det kan vara precis vad man behöver ibland. Som jag skrev på något forum - a sweet little nothing.
Lyckliga människor läser och dricker kaffe
Författare: Agnès Martin-Lugand
Förlag: Forum (2016)
ISBN: 9789137144658
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Titlar som är bättre än boken är ju ett tema för sig. Jag tror att Göran Hägg skrev om detta i något sammanhang och bekände att han aldrig hade läst "Det finns en krog på vägen till varje revolution", bara av rädsla för att bli besviken.
SvaraRaderaJa, det är på något sätt en fara att lova för mycket titeln.
RaderaÅh nej! Jag som trodde, p g a titel och omslag, att detta skulle vara en lite melankolisk, väldigt fransk bok med tydliga lite drag av svårmod. Lite åt det tyngre hållet men ändå glimrande tillgänglig. Förstår att jag helt missdömt den.
SvaraRaderaNejm franskt vemod är det inte. Jag tror att det var det som var "problemet" - att jag läste med fel förväntningar.
RaderaJa, det var lätt att bli åksjuk i de där svängarna. Jag tänker att det märks dels att det är en debut, dels att den är egenutgivning. Det finns flera tillfällen där jag tror att en redaktör hade varit till hjälp.
SvaraRaderaJa, precis ;)
RaderaJag gillade den väldigt mycket just för att den ger en verklighetsbaserad bild av vad sorg kan innebära, i stället för att "romantisera" sorgen. Man är inte stabil som människa i ett sådant läge, utan "svänger" fram och tillbaka, och jag tycker Agnès illustrerar det perfekt. Inledningsvis var den en egenutgivning, men fångades sedan upp av ett förlag.
SvaraRaderaJag hade inget problem med huvudpersonens svängningar var gällde sorgen (en biten var fint skildrad), att hon mitt i de blir attraherad av någon och till och med förälskad. Jag tyckte bara att det var synda att författaren valde en så klyschig kärleksintrig.
RaderaJag upplevde något liknande när jag läste boken, det var som att läsa en skoluppsats utan djup, kronologiskt berättad och utan sidospår eller oväntade händelseutvecklingar. Första kapitlet var fantastiskt bra, men resten av boken berörde mig inte alls.
SvaraRaderaHär är min recension: https://justnujusthar.com/2016/05/10/recension-lyckliga-manniskor-laser-och-dricker-kaffe-av-agnes-martin-lugand/
Då får jag hoppa över tills sig och läsa!
Radera