Vargtimmen

Sista boken ut för 2007 var Vargtimmen av Denise Mina - det en riktigt bra deckare. Hjältinnan är som vanligt hos Mina den unga journalisten Paddy Meehan. Hon blir vittne till en misshandel som sedan visar sig sluta som ett mord, men polisen verkar ointresserade av att reda upp mordet och hon tar saken i egna händer.

Ruskigt spännande och bra, en skickligt berättad historia som långsamt får läsaren att förstå hur allt hänger ihop - och med huvudpersoner som känns som riktiga människor.

Restoring Grace

Jag fick låna denna "pastellbok"  - Restoring Grace av Kate Fforde - av en vän när jag behövde nåt lättsmält. Och det var den verkligen. Och otroligt fånig! Men trevligt engelsk på något vis och gav samma typ av nöje som att läsa Barbara Cartland-romaner.

Hjältinnorna i chick litt påminner om Cartlands historiska dito, men här är det i en frånskild kvinna i modern miljö som kämpar med att hitta sig själv, men hon blir så klart inte "hel" förrän hon har hittat sin stora kärlek.  Det är mycket "munnen sa nej, men hjärtat säger ja" i den här boken …;)

Den brinnande flickan

Jag hann såklart läsa lite under julen också, även om det inte blev någon lästid på tåget i år, så några böcker till ska till under 2007:

Den brinnande flickan av Mark Billingham - jag gillar ju deckare från Minotaur förlag (t.ex. Reginald Hill, Peter Robinson, Denis Mina). Jag kommer ihåg att jag var ganska uppslukad av den när jag läste den, men nu när jag tittar på den kan jag inte riktigt komma ihåg den.

Jag borde ju minnas den bättre med tanke på att jag läste ut den precis innan jul, men kanske var det bara en sådan bok som ger förströelse för stunden, men som inte lämnar några bestående spår. Det är en klassisk kriminalroman med ett gammal olöst brott som kommer upp till ytan igen vid ett nytt brott och efter förvecklingar så löses de båda.

Billingham petar inte ner någon av mina andra Minoaur-deckarfavoriter från listan.

Scar Tissue

Oj, vad jag har slitit med den här boken. Jag fick den i födelsedagspresent av min bror som tycker att jag behöver uppfostras lite musikaliskt.

Scar Tissue är alltså Anthony Kiedis – sångaren i Red Hot Chili Peppers – självbiografi. Anledningen till att jag kämpade med den är inte att den är dåligt, utan att jag blir så jäkla förbannad på honom för att han knarkar hela tiden. Han är en smart person, uppenbarligen talangfull inom sitt gebit, han vet att det är idiotiskt att knarka – det är ingen romantiserad bild av missbruket – hans vänner dör omkring honom och han vet att han gör alla i sin närhet illa. Och han fortsätter ändå. Det är ett under att de lyckades bli ett så känt och framgångsrikt band och ett ännu större under att han lever och inte har fått en dödlig sjukdom.

Läsningen underlättar nog om man känner till bandet och deras låtar. Jag tyckte det blev intressant först när jag började känna igen lite. Minus för beskrivningen av alla sexuella möten i detalj. Vi fattar – du har lätt för att få brudar.

En bit av mitt hjärta

En Peter Robinson-deckare damp ner i min brevlåda och det kan man ju inte stå emot. En bit av mitt hjärta berättar två parallella mordgåtor -  en musikjournalist som mördas i nutid och en ung kvinna som mördas på en musikfestival på 60-talet. De två mysterierna vävs samman på ett spännande sätt och får en kanske lite oväntad upplösning.

Härliga engelska karaktärer, välskrivet och spännande. Men jag har väl sagt att jag gillar Robinson ;)

Glennkill - en fårdeckare

Något som låter så skojigt som en fårdeckare kan man ju inte motstå. Så när jag läste om den på bloggen Bloggbohemen så var jag bara tvungen att skaffa mig den jag också. Författaren till Glennkill heter Leonie Swann och är en tyska som skrivit denna udda deckare i typisk engelsk landsortsmiljö. Den handlar om en hjord får vars herde George en morgon hittas mördad. Fåren bestämmer sig för att ta reda på vem mördaren är. De förstår att de måste söka svaren hos människorna, men de är ju inte lätta att begripa sig på.

En deckare med mycket humor och finess och ett alldeles fantastiskt persongalleri. Ja, eller fårgalleri. Läs den!

Anna, min älskade

Jag kände för en liten paus från knarkdimmorna i Anthony Kiedis (Red Hot Chilli Peppers) självbiografi som jag håller på att läsa. Så när Anna, min älskade av Magnus Utvik kom med Amelia så läste jag den.

Det är en berättelse ur en mans perspektiv hur han reagerar när hans 29-åriga sambo drabbas av livmodercancer. Hon blir tvungen att operera bort livmodern och de inser att de aldrig kan bli biologiska föräldrar. Lättläst och bitvis gripande, om än inte särskilt välskriven. Berättelsen är till stor del baserad på författarens egna upplevelser. Jag undrar om han inte hade tjänat på att skriva den som en dokumentär istället för i skönlitterär form? Han är ju journalist och hans stil hade kanske kommit bättre till sin rätt då.

Och så kan jag inte hjälpa att jag nog hellre hade läst hennes beskrivning av den svåra processen …

Tills jag finner dig

Jag brukar gilla John Irving, men nu när jag har tagit mig igenom nästan åtta hundra sidor total snoppfixering i boken Tills jag finner dig är jag inte lika säker. Grundhistorien med huvudpersonen som söker sin far (och sig själv) - först tillsammans med sin mamma som arbetar sig igenom Europa som tatuerare och sedan ensam när mamman gått bort - är intressant och håller ändå uppe drivet i boken, men jag är inte säker på vad Irving vill ha sagt med det andra - att man blir totalt fixerad när man har en frånvarande fadersfigur?
Nån som läst den som har en tolkning?

Vi som aldrig sa hora

Jag var lite trött på snoppfixeringen i John Irving-romanen jag läser just nu, så jag shoppade en ny pocket på Knutpunkten i Helsingborg på väg hem från Danmark. Den löste kanske inte just det problemet, för den var ganska så fixerad den med. Men jag har varit lite nyfiken på Ronnie Sandahls debutroman Vi som aldrig sa hora. Det är en skildring av tre killars uppväxt i en småstad.

Det är inte vackert, det är ibland rent plågsamt och alltför pubertalt, men ändå på många sätt bra.

Jag gillar sanna historier och trodde detta var en sådan. Men när jag började läsa Judy Merrill Larsens Bara till låns så förstod jag att det var en roman, men en sådan slags roman som lika gärna kunde vara sann. Huvudpersonen Ellen förlorar sin yngste son i en olycka med en vattenskoter och måste på något vis hantera sin sorg, ta ställning till organdonation, finnas till hands för den andre sonen och kämpa för att förövaren ska bli dömd och sona sitt brott.

En ganska bra historia. Minus för den lite onödiga kärlekshistorien som författare klämt in.

Arthur & George

Julian Barnes bok Arthur & George baseras på den sanna historien om Sir Arthur Conan Doyle som hjälper George Edjali som blivit oskyldigt anklagad och dömd för att ha skrivit hatbrev och lemlästat djur. Många skrev till Conan Doyle med förhoppning om att han - liksom han romanfigur Sherlock Holmes -  skulle kunna lösa brottet. Men detta är det enda fallet man vet att han tog sig an.

Storyn griper inte riktigt tag i mig. Jag tycker det är lite långsamt och hade hoppat att det skulle vara roligare. Barnes England, England är ju superrolig. Kanske beror det också på att man vet hur det ska gå. Eller att ingen av huvudpersonerna är så hemskt sympatiskt.

Fallande änglars stad

Den hör boken fick jag av tjejerna i montern bredvid vår på bokmässan. Det bryter alltid ut en frenetisk byteshandel mellan montrarna när mässan stängt. Ingen vill packa ner och släpa hem sina utställningsexemplar.

Jag hade nog inte valt John Berendts Fallande änglars stad själv. Det är en dokumentär om Venedig som börjar 1996 när Venedigs operahus La Fenice brinner ner och den slutar åtta år senare när den nyuppbyggda operan invigdes. Det stå i baksidestexten att det är "en spaning på den vardag venetianerna lever - bortom turismen" och på så vis är den ganska intressant. Men det är lite för segt och lite för osammanhängande för att bli riktigt bra.

Men visst blir man sugen på att åka till Venedig.
Och jag blir jättesugen på att läsa Henry James The Wings of the Dove.

80 grader från Varmvattnet

Karin Alfredssons 80 grader från Varmvattnet är årets debut enligt Deckarakademien. En riktigt, riktigt bra thriller är det i alla fall. Och det läskiga i boken är inte jakten på skurken/skurkarna utan hur otroligt angelägen HIV-situationen är Afrika och hur gamla sedvänjor och vidskepelse gör situationen ännu värre. Den svenska läkaren Ellen Elg åker till Zambia för att studera sjukvården och hjälpa till med preventivmedelsrådgivning. Men hon arbetar även med en annan typ av hjälp som inte alltid uppskattas.

En bok om våld, sexualitet, kvinnoförtryck, ekonomisk makt och död.
Spännande, gripande och otäck.
Läs den!

Ett tal till min systers bröllop

Jag är ganska skeptisk till Linda Skugge. Men boken Ett tal till min systers bröllop har ju fått så enormt bra recensioner så jag ville ge den en chans. Men jag förstår inte vad det är för "rasande superbegåvat" över det här? Det är en helt OK bok och lättsam läsning, men det är som en slags Bridget Jones fast med två barn och frånvarande make. Är det möjligen det här som är "hen lit" (jmfr. chick litt)?

Domedagen gryr

Ja, ni vet ju säkert att Arto Paasilinna är en av mina favoritförfattare. Hans senaste bok heter Domedagen gryr och den gjorde mig inte besviken. Den handlar om den lite luggslitne skogshuggaren Hermanni Heskari som räddar miljonärskan Lena Lundmark när hon kraschlandar med sin luftballong på isen i Enare träsk. Som tack för han leva lyxliv i ett år på hennes bekostnad och får hjälp av Lenas morbror att bli en gentleman. Samtidigt planerar Heskari det finska folkets revolution. 

Paasilinna är lika mustig och absurd som vanligt. Karaktärerna är obetalbara. 

Det här gör mig glad!

Bokcirkelns bekännelser

Ibland är det härligt med lite "chick litt" (men varför måste alltid böckerna vara rosa?!?) och speciellt när den är välskriven som Elisabeth Nobles Bokcirkelns bekännelser.

Några omaka kvinnor samlas en gång i månaden för att prata om en bok, men pratar lika mycket om livet, kärleken och relationer. Några stående chick litt-ingredienser finns, viktnoja (såklart!) och någon som jobbar på förlag (hallå - det är inte särskilt glamouröst), men det är också ett lite annorlunda upplägg eftersom man också får 12 lästips på köpet.

En riktigt trevlig liten lässtund

80 romaner för dig som har bråttom

Strålande roliga sammanfattningar av världslitteraturen på fyra serierutor hittar man i Henrik Langes 80 romaner för dig som har bråttom. Går inte att förklara - måste upplevas. Tänk att det kan vara så enkelt att beskriva en bok!

Synderskan

Synderskan av Petra Hammesfahr (i baksidestexten kallad en tysk Minette Walters) har stått i bokhyllan ganska länge utan att jag har känt mig sugen på den. Men nu gav jag den en chans. Det är en psykologisk kriminalroman om en ung kvinna som plötsligt överfaller och dödar en man på en offentlig badstrand. Många människor är vittnen, däribland kvinnas man och son. När utredningen startar rullas ett skrämmande livsöde upp präglat av religiös fanatism, skuld och vanföreställningar.

Berättelsen var lite för rörig för att den skulle bli riktigt gripande, men var ändå läsvärd.

Saker vi kunde berätta

Tony Parssons Saker vi kunde berätta utspelas i London i slutat av 70-talet och den röda tråden i boken är musiktidningen The Paper och personerna som arbetar där.
Jag har lite svårt att identifiera mig med hela sex, drugs ‘n’ rock’n'roll-grejen så jag fångas inte riktigt av berättelsen. Musikintresse och kännedom om 70-talsband är nog en förutsättning för att gilla den.

Kathleen O’Malley är författaren till den självbiografiska boken Förlorad barndom. Hennes mamma var ogift mor i ett strängt katolskt Irland. När Kathleen är 8 år blir hon våldtagen av grannen och rättsfallet riktar uppmärksamheten mot familjen. De får rätt i domstolen, men Kathleen och henne systrar blir tvångsomhändertagna och satta i klosterskola. Där får de stå ut med vanvård, smuts, svält, barnarbete, fysisk och psykisk misshandel och förnedring. Hos mamman var de iofs fattiga, men de var alltid mätta, hela och rena - och älskade!

Boken är inte så välskriven och den är ganska ostrukturerad, men det är en gripande historia och en intressant diskussion om religiös dubbelmoral och vad som är bäst för barn.