Några böcker till lilla T ...
... och ett par till mig.
Dessutom kickade jag just hem den fina boken med uppväxtklassiker som så många bokbloggare suktat efter.
Helena von Zweigbergk skriver böcker som gör att det kryper i kroppen. Det är inte skräckromaner, utan berättelser om människor som inte visar sina bästa sidor och om människor som kommer i kläm. Jag läste Ur vulkanens mun med en lätt obehagskänsla hela tiden. Sånt man bara säger är inte lika obehaglig, men har lite samma stämning med egoistiska vuxna och ett barn som kommer i kläm.
Jag handlade boken med den långa titeln Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två - om genusfällor och genuskrux i vardagen av Kristina Henkel och Marie Tomicic på Skolforum. Olika förlag hade monter bredvid oss och de gör framförallt fina barnböcker. De strävar efter att böckerna ska visa mångfald, olikhet och att de ska utmana traditionella könsroller.
Jag läser inte mycket facklitteratur nuförtiden, men ibland slinker det med någon. Barskrapad - konsten att hanka sig fram är journalisten Barbara Ehrenreich skildring av ett "socialt experiment" där hon försöker förstå hur det är att leva längst ner på samhällsstegen.
Vill man ha "feel good"-läsning, så ska man inte läsa den här boken. Moa Herngrens Jag ska bara fixa en grej i köket är en bok som svider i hjärtat.
Det här är en bok som jag återvänder till då och då.
Historisk miljö under Hansatiden på Gotland, starka kvinnor och svåra prövningar - det kan väl inte vara fel? Nej, det var det inte heller. Jag läste Elisabet Nemerts Ödets hav på ett par dagar (ja, eller det mesta läste jag under en sömnlös natt).
Jag erkänner - ibland väljer jag böcker efter omslaget. Den utstötte av Sadie Jones var en sådan. Men det var inte något dåligt val utan bra läsning.
Den här boken har också fått ligga obloggad ganska länge. Jag fick mersmak av Kate Atkinson efter jag återupptäckt henne med One Good Turn och omläsningen av I museets dolda vrår.
En nackdel med att vänta för länge med att blogga böcker är att jag glömmer bort vad de handlade om. Oscar Waos korta förunderliga liv av Junot Diaz är tyvärr en av dem. Så här presenteras boken:
Jag hade läst om Maskarna på Carmine Street av Håkan Nesser på några bloggar och den fick ganska ljumma omdömen. Jag gillar ju Nesser, så det kändes lite trist. Men jag kunde så klart inte låta bli att läsa den ändå och då tyckte jag faktiskt att det var bra. Kanske för att mina förväntningar var så låga.
En bok som jag också fått i ett pocketbyte och som jag tyckte mycket om är Jonathan Livingston Seagull (fantasilöst översatt till Måsen på svenska) av Richard Bach.
Författaren Nora Roberts skiver ibland kriminalromaner under pseudonymen J.D. Robb. Jag fick Bäddat för mord i ett pocketbyte.
Jag ska fånga en ängel av Håkan Östlundh är inte en kriminalroman på samma sätt som t.ex. Blot och Dykaren även om det är en polis som är en av huvudpersonerna och det begås ett brott som ska lösas.
Susanna Alakoskis roman Håpas du trifs bra i fengelset berör samma tema som Svinalängorna.