En lat påskdag (fast jag har varit på spinning!) har till större delen tillbringats i soffan med boken Fåglar utan vingar av Louis de Bernières (han har också skrivit den mer kända Kapten Correlis mandolin). Det var en härlig bok som för tankarna till samma typ av berättande med sagoton som i t.ex. Tusen och en natt. Flera olika människoöden vävs samman och man får följa dem före, under och efter kriget om det osmanska riket (senare Turkiet). Gripande, sorgligt och varmt. "För fåglar med vingar förändras inget; de flyger vart de vill och vet ingenting om gränser, och deras gräl är mycket små."
"Det osmanska riket går mot sin undergång och bittra strider pågår mellan greker och turkar. I århundraden har kristna och muslimer levt i fredlig samvaro i den lilla staden vid sydvästra Anatoliens kust. Men första världskriget bryter ut och männen skickas till frontens fasor, medan de som lämnats kvar hemsöks av svält och religiös fiendskap.
Fåglar utan vingar är en historisk berättelse fylld av patos och djup människokännedom. En roman om kärlek mellan män och kvinnor, mellan vänner, och mellan dem som tvingas strida mot varandra."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar