Huvudpersonen är 9-årige Bruno som är arg för att hans pappas jobb tvingar familjen att lämna livet i Berlin, deras fina hus, familj och vänner och bosätta sig på ett urtrist ställe där det inte finns några andra barn att leka med.
De enda andra människor, förutom pappans militärkompisar, som bor där finns bakom ett staket och är alla klädda i likadana randiga kläder som ser ut som de har pyjamas på sig. Brunos mamma och pappa säger att han inte ska bry sig om de som bor där - de är inte människor på riktigt.
Men så en dag träffar Bruno en pojke i sin egen ålder och en vänskap utvecklas trots att de har ett staket mellan sig.
Det är en fullständigt hjärtslitande bok, helt och hållet berättad ut barnens perspektiv. Som vuxen läsare vet man precis var de befinner sig och varför, men trots detta (eller just därför?) blir slutet på boken som ett slag i magen.
Det enda jag möjligen kan ha invändningar emot är att båda pojkarna är så otroligt naiva och ovetande och verkar yngre än sina nio år.
Men, en mycket stark och bra läsning och jag förstår att den här boken ofta används som bokcirkelbok i skolor i samband med att man undervisar om andra världskriget och förintelsen.
Pojken i randig pyjamas
Författare: John Boyne
Förlag: Ponto pocket (2010)
ISBN: 9789132158711
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Jag har inte läst boken, men filmen är också väldigt bra. Tror inte jag orkar läsa boken, den är säkert ännu jobbigare.
SvaraRaderaJag tror att jag bara klarar den här historien en gång.
RaderaKan också rekommendera filmen som är precis lika hjärtslitande.
SvaraRaderaJag vet inte riktigt om jag klarar att de den faktiskt.
RaderaDottern har boken här hemma,men jag har inte läst den ännu. Hög tid tror jag!
SvaraRaderaJa, läs.
Radera