Vaggvisa

Den här obehagliga berättelsen blev verkligen slukläsning för mig. I sitt berättargrepp liknar Vaggvisa av Leila Slimani den numera nästan klassiska Och stenarna skola ropa i det att läsaren på en gång får veta både brottet och vem som begått det, men att boken sedan långsamt nystar upp omständigheterna som ledde fram till den tragiska händelsen.

Barnflickan Louise verkar till en början helt perfekt. Inte nog med att barnen verkar älska henne, hon håller också hemmet i perfekt skick och lagar underbar mat. Myriam och Paul kan inte förstå vilken tur de har haft, men de njuter av att veta att deras barn är i goda händer och att de kan ägna sig och sina karriärer. Utan att de kan sätta fingret på hur och vad börjar de så småningom känna sig lite olustiga i förhållandet till sin barnflicka - hon kommer liksom lite för nära, blir lite för privat. Men aldrig någonsin hade de kunnat föreställa sig att hon skulle göra barnen illa.

Det är skickligt av författare som använder det här greppet att hålla spänningen uppe i hela boken, men det gör verkligen Slimani. Hon jobbar med små förskjutningar som skapar en långsamt smygande obehaglig känsla som inte gör att jag håller andan trots att jag vet vad som ska hända. Otäck läsning, men bra!

---

Vaggvisa
Författare: Leila Slimani
Förlag: Natur & Kultur (2019)
ISBN: 9789127160859
Finns t.ex. hos Bokus, Adlibris eller i din lokala bokhandel.