Berlinerpopplarna

Oj, oj - vilken bra bok. Jag har precis slukat Anne B. Ragdes Berlinerpopplarna. Ett familjeporträtt av tre bröder i norska Trondheim som är sorgligt och på samma gång roligt. Och, som det står på boken, verkligt ömsint skildrat. Tor som tycker bättre om sina grisar än om människor, Erlend som försöker glömma sin uppväxt genom att inte tala om den och den korrekte begravningsentreprenören Margido. Mycket, mycket bra. Läs den!


"På släktgården Neshov utanför Trondheim samlas tre bröder vid sin mors dödsbädd. Där är äldste brodern Tor, som i alla år bott kvar och skött gården. Nu överraskar han familjen genom att presentera sin okända vuxna dotter Torunn. Där är den korrekte Margido, begravningsentreprenören, en korrekt och plikttrogen man som möter omvärlden med sträng självbehärskning. Och där är den yngste brodern Erlend, som stöttes bort från familjen på grund av sin homosexualitet. Numera lever han det goda livet i Köpenhamn, men under den lättsamma ytan bultar en smärtsam vrede mot familjen. Tjugo år har gått sedan bröderna sågs. Tjugo år sedan modern styrde deras liv med järnhand. Tiden är kommen för avslöjanden och kanske för försoning …"

Salka Valka

I somras kämpade jag ju med Halldór Laxness Independent People, som var tung men bra. Jag kände ett Islands-sug igen och hittade en gammal utgåva av Laxness Salka Valka oläst i bokhyllan. Det starka kvinnoporträttet av oäktingen Salka som växer upp i ett litet fiskeläger på 30-talet är i all sin misär ganska vackert. Även denna bok är tungläst och ordrik, men jag är svag för den här typen av böcker om "riktiga" människor.


"I "Salka Valka" skildras den isländska allmogens kamp för livet, både när det gäller deras knappa livsvillkor och kontroverser i privatlivet. I denna berättelse är alla människor svaga och alla förtjänar medlidande. Rätt och fel är inga motsatser, vilket ju var vanligt i realistiska samhällsskildringar från 30-talet, den hårda klasskampens tid. Författare och läsare känner innerlig och helhjärtad sympati för alla personerna i boken – hur lågt de än sjunker."

Caipirinha med Döden

Jag fick ett boktips av en vän och kunde inte motstå att skaffa mig pocketutgåvan direkt. Det passade utmärkt en en sådan här gråtrist och regnig Kristi Himmelsfärdsdag. Således har jag tillbringat dagen under en filt i soffan tillsammans med Maria Ernestams bok Caipirinha med Döden. Det är verkligen en "pageturner" i ordets rätta bemärkelse, men nu när jag har läst ut den önskar jag att jag hade sparat på den lite för den var så bra och jag gärna hade tillbringat lite mer tid i dess sällskap. Boken är absurd, annorlunda och mycket, mycket bra. Det är något med Ernestams språk som är verkligt särpräglat - på ett mycket positivt sätt.


"På ytan verkar Ericas liv perfekt. Hon och hennes sambo Tom älskar varandra och trivs med sin tillvaro. Eller det är åtminstone vad Erica tror. En kväll berättar Tom att han behöver en paus i förhållandet. För Erica blir det en chock. Hon går hem och dricker sig redlöst berusad och vaknar först när det ringer på dörren. Utanför står Döden. I sin desperation låter sig Erica varken skrämmas eller förundras. Kanske för att Dödens uppenbarelse inte alls stämmer med den gängse bilden. Sorgen över Toms svek förändrar Erica som intar en alltmer fördömande attityd till omvärlden. Med Döden som bundsförvant tar hon girigt chansen att städa upp i sin omgivning. I den dramatik som följer går kontrollen förlorad och hon börjar begå misstag som får förödande konsekvenser. "Caipirinha med Döden" är en dråplig berättelse, i ordets rätta bemärkelse. En udda romantisk komedi med spänningsinslag."

Kvinnor som älskar böcker för mycket

Brenda Knights bok med den lovande titeln Kvinnor som älskar böcker för mycket blev tyvärr lite av en besvikelse.

"Här får vi möta de kvinnliga författare som skrivit och berättat så lustfyllt och egensinnigt, ibland med livet som insats: från Sapfo till Anna Akhmatova, Barbara Cartland och J.K Rowlings. Det är inte ofta vi får chansen att läsa om denna stora grupp på ett så roligt och kunnigt sätt. ‘’Kvinnor som älskar böcker för mycket'’ är även en kärleksfull hyllning till den sällan besjungna kvinnliga läsaren på vars späda axlar hela bokindustrin vilar. Brenda Knight skriver med lust och glädje om kvinnors begär efter böcker."

Ambitionen är lovvärd - att presentera "glömda" kvinnliga författare och poeter och belysa mindre kända författarskap. Tyvärr blir det för bra. Det blir fragmentariskt och otillfredsställande. Det känns ju inte som om man får lära känna kvinnorna eller deras litteratur. Kanske hade det varit bättre att göra ett urval och istället presentera dem ordentligt. Jag blir inte heller klok på kronologin. Ett plus dock för frånvaron av snobbism - här representeras alla genrer - till och med Barbara Cartlands kärleksromaner.

En helt annan historia

Egentligen hade jag tänkt vänta tills andra delen av Håkan Nessers serie om kriminalinspektör Barbarotti kom i pocket. Men jag gillade verkligen Människa utan hund och när jag såg att En helt annan historia fanns på Akademibokhandeln till medlemspris så slog jag till. Tvåan är nog faktiskt ännu bättre än den första. De är helt fristående, men det är ändå trevligt att ha lärt känna karaktärerna i boken och den här har också en lite mer litterär kvalitet.


"Ett antal svenska turister umgås ett par sommarveckor i Finistère i Bretagne i början på 2000-talet, två par och två löshästar, sex nyblivna vänner inalles. De badar, äter, gör utflykter och flirtar en smula över äktenskapsgränserna. Kvar finns några spridda foton, möjligen en gruppbild, en akvarell, och en anonym dagbok som skildrar deras eskapader. Fem år senare börjar någon döda dem, en efter en, men först sedan kriminalinspektör Gunnar Barbarotti i Kymlinge brevledes förvarnats om morden. Det förblir ett uppmärksammat men ouppklarat mysterium och drevet mot den ansvarige polisen går i kvällspressen. I den andra boken om Gunnar Barbarotti får vi på nytt möta den luttrade tvivlaren och intresserade bedjaren som vi lärde känna i romanen "Människa utan hund". Hans yrkeskarriär förefaller honom alltmer dubiös medan tillvaron i övrigt plötsligt tycks full av nya möjligheter."

En kort berättelse om traktorer på ukrainska

En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka - det här är en sån bok som jag kan tänka mig att läsa bara på grund av titeln. Det låter ju helgalet - det måste man ju kolla vad det är! Annars hade nog ändå omslaget tilltalat mig - härligt retro med kartongkänsla. Men det är ju extra roligt om också innehåller är bra och det är det verkligen. Det är absurt och tragikomiskt. Och vad traktorerna har med saken att göra? Det får du läsa dig till själv.


"Två år efter att min mamma dog blev min pappa kär i en stilig blond frånskild kvinna. Han var åttiofyra och hon var trettiosex. Hon exploderade in i våra liv som en fluffig rosa granat, rörde om i de grumliga vattnen, rev upp ett slam av gamla begravda minnen till ytan och gav familjespökena en rejäl spark i baken." När deras ukrainske far, nybliven änkling, meddelar att han tänker gifta om sig, inser systrarna Vera och Nadezjda att de måste sätta punkt för en livslång fiendskap för att rädda honom. Hans nya kärlek är en yppig lycksökerska från Ukraina. Hon är hälften så gammal som han, hyser förkärlek för underkläder i grönt siden och för färdiglagad mat från livsmedelsbutikens frysdisk. Inget hinder är för stort i hennes målmedvetna strävan efter den luxuösa västerländska livsstil hon alltid drömt om. Men den gamle mannen försöker också förverkliga sina excentriska drömmar. "Det blir inga problem, säger pappa. Han har förutsett alla problem. Han har känt henne i tre månader. Förresten är hon en bildad kvinna. Apotekarexamen. Hon får inte svårt att hitta ett välbetalt arbete här när hon lärt sig engelska. Under tiden hjälper han henne med engelskan och hon städar huset och sköter om honom. Hon sitter i hans knä och låter honom kela med sina bröst. De är lyckliga tillsammans. "Hörde jag rätt? Hon sitter i min pappas knä och han kelar med hennes utsökta botticellibröst?"

De sista "stad"-böckerna

Nu har jag avslutat Fogelströms "stad"-serie och de höll verkligen hela vägen ut. Beskrivningarna av Stockholms framväxt till en modern stad är mycket bra och människoskildringarna är gripande. Till och med så att man gråter en lite skvätt när ett par av karaktärerna försvinner ur handlingen.

Minns du den stad

"I den tredje delen av sitt stora mästerverk berättar Per Anders Fogelström om Stockholm från förra sekelskiftet till cirka 1925. Det är en tid fylld av kriser och oro men också av stora framsteg som allmän rösträtt och åttatimmarsdag. I centrum står Emelie, flickan från tvålfabriken, en stark och varm kvinna. Hon blir den klippa på vilken den nya generationen av familjen vilar. Jämsides med arbetarfamiljen på Fjällgatan får vi också följa den gren av släkten som blivit borgerlig och välbärgad. Det är ännu främst de som kan njuta och ta del av stadens utveckling och ljusnande framtid."

I en förvandlad stad

"Vi befinner oss nu i Stockholm under åren 1925-1945, tjugo år som rymmer en väldig förvandling i staden och dess människors liv. Den okuvliga Emelie är familjens fasta punkt, men runt omkring henne går släktingarna sina egna vägar. Den borgerliga grenen av familjen kan njuta frukterna av stadens utveckling. Men arbetarna märker också den nya tiden och tar del i de nya möjligheterna i det begynnande folkhemmets större trygghet."

Stad i världen


"Under etthundra år har Stockholm förvandlats från en mörk och fattig småstad till dagens storstad. Nästan rasande våldsamt och omvälvande sker detta under åren 1945-1968. På 1860-talet kämpade Henning Nilsson och hans Lotten mot nöd och umbäranden i sina drömmars stad. Nu lever deras många ättlingar i en rik stad i ett rikt land. Deras vardag och villkor är olika, men de förstår att alla världens problem är deras, men Stockholm är en stad i världen."

Nu vill jag sjunga dig milda sånger

Nu vill jag sjunga dig milda sånger - titeln på Linda Olssons debutbok är en strof ur en dikt av Karin Boye. Boken är på samma gång poetisk och väldigt jordnära. Mycket sorglig och samtidigt upplyftande. Boken griper tag i mig - jag kan inte sluta läsa, men jag vill heller inte att boken ska ta slut. På omslaget till pocketutgåvan står det "En bok att tycka om" och det gör jag - väldigt mycket!


"En mörk marskväll kommer Veronika, en ung författare, till en enslig stuga i en liten by i Dalarna. Hon är på jakt efter ensamhet och stillhet, för att skriva färdigt en roman och för att komma över en stor sorg. Hennes ankomst observeras i tysthet av den gamla kvinnan som bor i huset bredvid, den enstöriga Astrid. I tryggheten bakom sina skyddande väggar bevarar hon mörka familjehemligheter och en personlig tragedi. Medan den kalla vintern efterträds av våren närmar sig de två kvinnorna sakta varandra. Mot bakgrund av årstidernas växlingar spirar en ovanlig vänskap. En vänskap som ska förändra bådas liv för alltid. "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" är en stark och gripande roman om kärlekens kraft, om de val vi gör i livet, om hur vi hanterar sorg och förluster, men framförallt om vänskap."

Barn av sin stad

Jag fortsätter med Per Anders Fogelströms Stockholmssvit. Bok två Barn av sin stad följer nästa generations vedermödor när sekelskiftet 1900 närmar sig och mycket i staden förändras. Huvudpersonerna kämpar för att hålla fattigdom, sjukdomar och smuts ifrån sig och att behålla sin värdighet mot nästan hopplösa odds. En mycket mänsklig skildring.


"Lotten Nilsson blivit änka sedan hennes man, hamnarbetaren Henning, har dött. Lotten bor med barnen vid Nytorget på Söder i Stockholm. Dottern Emelie är tolv år gammal när hon får börja bidra till försörjningen genom att packa tvålar i en teknisk fabrik. August, den äldste brodern, är adopterad i en förmögen grosshandlarfamilj och genom honom får vi följa tillvaron på samhällets mer lyckligt lottade sida. Med åren glider de två grenarna av familjen allt längre isär och klassgränserna skiljer dem allt tydligare åt."

Saker jag inte förstår - och personer jag inte gillar

Sambon fnissade sig igenom Lena Sundströms bok Saker jag inte förstår - och personer jag inte gillar så jag var tvungen att läsa den också. Jag är nog den mest opolitiska personen som finns, men i den här formen är politik kul. Lena Sundström är rapp och rolig. Själv blir jag matt och förskräckt om vartannat när jag inser vad naiv jag är och vad naiva de flesta människor är om vad som rör sig i maktens korridorer. Och vad himla dumt mycket är! Och så skrattar man gott.

"Vad hände egentligen medan vi tittade på det 32:a avsnittet av Robinson, klämde den sista DVD-boxen med Six feet under, eller renoverade gästtoaletten? Vad hände med pensionssystemet, elmarknaden, alkoholpolitiken och solidariteten? När började socialdemokraterna låta som moderater, och moderaterna låta som socialdemokrater? Lena Sundström följer spåren efter socialdemokratin. Bobby Ewing återuppstår i duschen. Lars Adaktusson skickar ut inbjudningar till en trettondagsfest. En före detta näringsminister tappar plötsligt täckningen för sin mobil på herrgården när tant Ingrid vill veta vad hon skall göra med sina Teliaaktier. Det är en bok för dem som inte vet någonting om politik, och dem som vet alldeles för mycket. Lena Sundström gör upp med makthavare och politiska svindlare. Hon gör slut med en gammal kärlek som aldrig kan sluta högerprassla och söker efter svaren på frågorna: Vem blåste oss och varför? Saker jag inte förstår - och personer jag inte gillar är en sanslöst rolig och träffsäker beskrivning av Sverige idag."

Blocket

En spännande deckare i Lunda-miljö. Jag har inte kommit mig för att läsa något av den före detta Lunda-läkaren Karin Wahlberg, men när Blocket damp ner i brevlådan var ju det lätt att hugga in på den. Som alltid roligt att läsa om bekanta miljöer och deckaren höll bra kvalitet om än inte med det där lilla extra.


"En kväll på hemväg genom fridfulla villakvarter blir Cecilia, Veronicas dotter, brutalt nedslagen. Medan Veronica vakar vid hennes sida, hittas en man strypt i en städskrubb på det väldiga sjukhuset i Lund, kallat Blocket. Claes Claesson försöker i samarbete med lundapolisen nysta i den mördade mannens förflutna, då den idylliska staden skakas av ännu ett våldsdåd. En av Cecilias tidigare rumskamrater hittas död och våldtagen i sin bostad. Kan det finnas något samband mellan de till synes så olika brotten? Och vad är det egentligen som pågår i den krets av unga läkare där såväl Cecilia som hennes tidigare rumskamrater rört sig?"

Mina drömmar stad

Mina drömmars stad -den första delen i Per Anders Fogelströms serie om Stockholm var faktiskt riktigt bra. Hade tänkt att det skulle vara torrt och tråkigt, men det är en levande skildring av hur svårt livet kunde vara i industrialismens vagga. En bok om riktiga människor, med en liten Kulla Gulla-vibb.


"Henning är bara femton år när han 1860 kommer till Stockholm för att söka arbete. Staden är en småstad, men knappast någon idyll och Henning får slita ont som sjåare i hamnen. Så träffar han Lotten och tillsammans med henne bildar han familj. De kämpar ständigt för dräglig tillvaro, mot smuts och elände. Och löftena om den växande stadens möjligheter är knappast för Henning och hans generation av arbetare."

Olja

Ibland får ju en liten faktabok slinka ner också. Gunnar Lindstedts bok Olja om vad som händer när oljan tar slut är tankeväckande, välskriven, lättillgänglig och intressant.


"Att oljan förr eller senare tar slut vet nog de flesta. Men långt innan dess kommer den att bli en bristvara. Inom några få år når den globala oljeproduktionen sin topp, för att sedan stadigt minska och aldrig öka igen. Inom fem-tio år kommer priset på olja att mångdubblas och tvinga oss till en ny livsföring. Med dyrare energi blir manuellt arbete åter viktigare. Kampen om återstående oljetillgångar pågår redan för fullt. I "Olja" berättar journalisten Gunnar Lindstedt utifrån personliga erfarenheter om de förändringar vi står inför. Spännande och välskrivet nystar han också upp de trådar som avslöjar varför oljebolag, näringsetablissemang och politiker gör allt för att dölja den kommande oljekrisen."

Blodsarv

En bra deckare är ju aldrig fel. Och som de flesta böcker utgivna av Minotaur så håller Denise Mina hög kvalitet. Blodsarv utspelas i Glasgow på 80-talet och har inte den traditionella kriminalaren som huvudperson utan en ung tjej som arbetar som "springflicka" på en tidning med hopp om att bli journalist. Spännande med bra personskildringar. Trist bara att det pratas så mycket om huvudpersonens diet och hur missnöjd hon är med sin kropp.


"Glasgow 1981. Den unga Paddy Meehan drömmer om att bli journalist och har precis fått sitt första jobb på en av stadens tidningar. När den treårige Brian Wilcox och efter ett par veckor hittas brutalt ihjälslagen, riktar polisen genast misstankarna mot två tolvåriga pojkar. En av dem visar sig vara kusin till Paddys pojkvän Sean. Några dagar senare publiceras namn och bild på de båda pojkarna och alla tror att det är Paddy som ligger bakom - allt för att främja sin egen karriär. I staden råder närmast lynchstämning mot förövarna. Men Paddy blir mer och mer osäker på att man hittat rätt gärningsmän. Utan stöd från kolleger eller familj ger hon sig ut för att ta reda på sanningen. Men hennes nyfikenhet är inte uppskattad och snart inser hon att det finns någon som är beredd att göra allt för att få stopp på hennes frågor."

Ett hål om dagen

Ett hål om dagen av Louis Sachar är en ungdomsroman, men fungerar lika bra som vuxenbox. Snyggt skriven pendlar den mellan nutid och dåtid och beskriver så väl hur torrt och varmt det är på Camp Green Lake att man själv blir törstig.


"Stanley Yelnats var ingen dålig kille. Men hans familj var drabbade av otur. De befann sig alltid på fel plats vid fel tillfälle. Som den dagen Stanley blev arresterad för ett brott han inte begått. Han hamnar på Camp Green Lake som ligger på en torr öde slätt, där det blir minst 40 grader varmt på sommaren. Här finns egentligen bara en enda regel Gör inte Chefen upprörd. Chefen som tvingar killarna att gräva ett hål om dagen "

En grind av mörker

Att ligga sjuk hemma har ju den fördelen att man hinner läsa lite. En grind av mörker av Tony Samuelsson är en sån där anonym bok från En bok för alla som lätt gömmer sig i bokhyllan en längre tid och bara kommer fram vid sådana här tillfällen när man inte kommer utanför dörren för att skaffa en ny bok. Men just den här boken förtjänar egentligen inte det ödet. Det är på inga sätt en "reservbok" utan en fantastiskt lågmäld skildring av människor med olika öden i en svensk vardag. Läs den!


"Yvonne är en ensamstående mamma till 20-åriga Fia hon fått med en man i Israel som aldrig träffat sin dotter. Yvonne bor i Farsta söder om Stockholm där hon arbetar i parfymdisken på ett varuhus. En trafikolycka med dramatiska konsekvenser för Fia påverkar alla i hennes omgivning. Inte minst morbrodern Billy, som startar en maniska privatutredning för att få klarhet i hur olyckan gått till. Ett kärleksfullt porträtt av en medelålders kvinna som drabbas av det värsta som kan hända en förälder - att ens barn skadas och kanske inte överlever - men som bakom katastrofen vågar glänta på dörren till ett nytt liv. En spännande och intensiv nutidsberättelse om skuldens inverkan på våra liv. Går det att korrigera misstag man gjort i livet? En roman med djupt mänskliga motiv."

Matilde

Denise Rudberg är väl Sveriges "chick-litt" drottning just nu. Boken Matilde blir en lagom paus för hjärnan då den går ner med minsta möjliga tuggmotstånd. Visst blir man lite trött på skildringarna av det glassiga överklasslivet i Stockholm och det eviga droppande av märkesnamn på kläder och prylar, men som en recensent skriver: "Visst är det ytligt, men det funkar som tillfällig verklighetsflykt".


"Matilde, ensamstående Södermalmsbo med två barn, känner att hon är redo att gå vidare efter skilsmässan. Hon säger upp sig från sitt reklambyråjobb för att skriva en roman men arbetet går efter hand allt trögare. Det är tur att hon har sin barndomsvän, konstnären Tomas som ordnar glamorösa fester i sin vindsvåning."

Fåglar utan vingar

En lat påskdag (fast jag har varit på spinning!) har till större delen tillbringats i soffan med boken Fåglar utan vingar av Louis de Bernières (han har också skrivit den mer kända Kapten Correlis mandolin). Det var en härlig bok som för tankarna till samma typ av berättande med sagoton som i t.ex. Tusen och en natt. Flera olika människoöden vävs samman och man får följa dem före, under och efter kriget om det osmanska riket (senare Turkiet). Gripande, sorgligt och varmt. "För fåglar med vingar förändras inget; de flyger vart de vill och vet ingenting om gränser, och deras gräl är mycket små."


"Det osmanska riket går mot sin undergång och bittra strider pågår mellan greker och turkar. I århundraden har kristna och muslimer levt i fredlig samvaro i den lilla staden vid sydvästra Anatoliens kust. Men första världskriget bryter ut och männen skickas till frontens fasor, medan de som lämnats kvar hemsöks av svält och religiös fiendskap.
Fåglar utan vingar är en historisk berättelse fylld av patos och djup människokännedom. En roman om kärlek mellan män och kvinnor, mellan vänner, och mellan dem som tvingas strida mot varandra."

Jag minns att jag sprang

Ron McLartys Jag minns att jag sprang är ett fynd från min favoritbokhandel i Stockholm. Jag visste inget om den när jag hittade den där, men den var billig och hade ett fint omslag och det räckte för mig just då. Men det är faktiskt en av de mysigaste böcker jag läst på länge. Så mycket värme! Läs den.


"Smithy Ide cyklar på sin Raleigh. Det var säkert tjugo år sedan sist. Mycket har hänt sedan dess. Smithy är en riktig loser - medelålders, kedjerökande och halvt alkoholiserad. Han har inga riktiga vänner och arbetet vid leksaksfabrikens löpande band är minst sagt monotont. Så plötsligt omkommer Smithys föräldrar i en bilolycka. I samma veva får han också besked om att hans älskade, men psykiskt instabila storasyster Bethany ligger död på ett bårhus på andra sidan USA. Bethany som i sin ungdom gjorde sig känd på bygden genom sin förkärlek att klä av sig naken och sedan stå blickstilla i olika poser, ibland i flera dagar. Smithy är ensam kvar när han grenslar sin gamla pojkcykel i Rhode Island i Maine i nordöstra USA för att hämta hem sin systers kvarlevor. Det blir en resa över hela den amerikanska kontinenten men också en resa i Smithys inre. Han minns sin uppväxt och vågar, kanske för första gången i sitt liv, känna både glädje och sorg över allt han varit med om och allt han försakat. Han upptäcker sig själv, livet och kärleken. Han möter människor den ena galnare eller tokigare än den andra. Att färdas med Smithy Ide är en mycket annorlunda resa. Jag minns att jag sprang är en som en roadmovie när den är som bäst."

Veronika bestämmer sig för att dö

Det kanske rimmar illa att läsa en bok om självmord en sådan här vacker vårdag, men trots det tunga ämnet finns det ändå en optimism i Paulo Coelhos bok Veronika bestämmer sig för att dö som gör boken till njutbar läsning.


"Veronika är ung och vacker, har vänner och beundrare att gå ut med, fast jobb och en familj som tycker om henne, men det är ändå något som fattas i hennes liv. Morgonen den 11 november 1997 bestämmer hon sig därför för att dö. Hon tar en överdos sömntabletter bara för att lite senare vakna upp på närmaste sjukhus. Där berättar man för henne att även om hon lever, så är hennes hjärta skadat och hon har bara några få dagar kvar att leva. Berättelsen följer Veronika genom dessa intensiva dagar medan hennes erfarenheter får henne att stilla undra vad galenskap egentligen är. Hon inser nämligen att varje ögonblick vi lever är resultatet av ett medvetet val mellan liv och död. Veronika bestämmer sig för att dö är en roman som tar sig an kanske det svåraste ämnet av alla, döden, men Coelho lyckas trots detta genomsyra texten med värme, optimism och livsvilja. Med Veronika bestämmer sig för att dö medverkade Coelho bland annat till att få igenom en Brasiliansk lag mot tvångsintagning på mentalsjukhus. Nobelprisvinnaren Kensaburo Oe har höjt romanen till skyarna, rättigheterna är sålda till 40 olika länder och mer än 5 miljoner exemplar har sålts världen över. Dessutom förhandlas det nu även om filmrättigheterna på boken."