Midvinterblot

Det är ju i alla fall en fördel med att vara sjuk och det är ju att man med gott samvete kan ligga i soffan och läsa en hel dag. Det har blivit lite väl mycket "gravidböcker" för min del på sistone, så det var skönt att läsa en riktigt ruskig och blodig kriminalroman som omväxling.

Mons Kallentofts Midvinterblot har ju fått mycket uppmärksamhet och strålande recensioner och då har man ju såklart höga förväntningar. Men den var precis så spännande och ruskig som jag hade hört - och dessutom välskriven och lite mer poetisk än genren brukar vara.

Kriminalpolisen Malin Fors och hennes kollegor vid Linköpingspolisen utreder ett mord som liknar ett forntida midvinterblot. De har få ledtrådar och har svårt att få de som eventuellt vet något att samarbeta, men sakta nystas en förfärlig och sorglig historia upp.

Den vintriga Östgötaslätten bildar en karg och ogästvänlig bakgrund och jag uppskattar det lite mer komplexa persongalleriet - även om författaren i vis mån ändå faller in i polisschabloner och nog har inspirerats en del av brittiska författarkollegor.