söndag 3 mars 2013

Tillbaka till henne

Det kanske är tidigt att utse årets bästa bok redan nu, men den här kommer att ligga väldigt bra till i en "topp tio" i slutet av året.

Sara Lövestams Tillbaka till henne har stått i min hylla ett tag och jag har hört mycket bra om den. Nu kan jag instämma i hyllningskören. Det är alltid lite klurigt att blogga om en bok som man tycker väldigt, väldigt mycket om - allt låter så platt. Men jag gör ett försök.

Det handlar om Hanna med ett trist jobb på arbetsförmedlingen, en pojkvän som gör henne mer och mer irriterad och en mamma som aldrig är nöjd.

Det handlar om Signe som är folkskollärarinna och är vansinningt arg över att manliga lärare tjänar mer än kvinnliga, hennes uppvaktande kavaljer Anders och om Anna som får henne att känna så mycket mer än Anders någonsin fått.

Det handlar om ett par kängor, en linjal, ett par glasögon och en brosch som länkar samman Hanna och Signe. Som länkar samman nutid och dåtid.

Sara Lövestam skriver skickligt Hannas och Signes berättelser. Ja, framför allt är det kanske Signes berättelse - om kampen för röstätt, bättre villkor för kvinnor och om kärlek som inte accepteras i samtiden. De vackra breven mellan Signe och Anna är den stora behållningen med boken och det är de som bär berättelsen framåt och det är de som ger Hanna "nyckeln" till Signe.

Det finns så mycket i den här boken som jag tycker om. Från stort till smått.
Språket. Stämningen. Att Hanna är både stark och skör, utan att på något sätt vara de kliché som mina ord om henne antyder. Värmen som skildrar Erik och Caroline, de två äldre personer som hjälper Hanna att leta sig tillbaka i historien. Hur Signe säljer silverbeslagen på sin byrå för att ha råd att köpa en present som mottagaren längtat efter. Den bohemiska Àgi. Den strama Elvira. Och Hannas pojkvän Johan, som kanske inte är så oengagerad som man skulle kunna tro.

Eftersom jag läste den i februari faller den under temat bokälsklingar.
Behöver du ens fråga? ;) Jag kan varmt rekommendera den här boken!











Jag har tidigare läst I havet finns så många stora fiskar och Udda av samma författare.

10 kommentarer:

  1. KUl att hitta något man gilla, tack för tipset!

    SvaraRadera
  2. Åhh, jag blir helt varm i hjärtat när jag läser dina ord om denna boken. Det är väl i runda slängar ett år sedan den kom ut men jag tänker fortfarande på bokens Signe nu och då. Det är något av det bästa jag har läst. Jag brukar aldrig "läsa om" en bok,(det kommer ju ut så många nya bra hela tiden) men den här måste jag nog bara läsa igen om ett par år. Helt underbar :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Signe kommer nog att bli kvar hos mig också.

      Radera
  3. Gillade också den här boken väldigt mycket. Läser inte den här typen av böcker så mycket, men den här var riktigt bra. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då blir det nästan en extra bonus.
      Trevlig att du tittade in här :)

      Radera
  4. Tack för påminnelsen! Läste halva, gillade, var tvungen att lämna tillbaka på biblioteket och inser nu att jag helt glömt av den. Jag tyckte speciellt om den äldre berättelsen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varsågod ;) Spring nu och låna den igen.

      Radera
  5. Jag håller med. Den var så magisk att det var svårt att sätta fingret på allt som fick det att sjunga inombords. En sorg när den var slut. Nu längtar jag efter att det ska bli höst så att Saras nya bok kommer :-)
    Men före det hinner jag kika runt på din blogg en stund. Allt gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vissa böcker är det sorgligt att lämna.
      Ny bok i höst alltså - tack för tips. Trevligt att du tittade in hos mig :)

      Radera