Det här är en bok som är dråplig i ordets rätta bemärkelse. Huvudpersonen heter Pål och han jobbar som arkitekt i Stockholm, men han ägnar sig också en tel del åt att döva sin ångest med hjälp av tabletter och sex.
När han gör bort sig rejält på jobbet, flyr han till en stuga i Funäsdalen där han ska slicka sina sår tills läget på jobbet har lugnat sig.
Men han måste få in lite pengar så han tar jobb på hemtjänsten, men utan några egentliga ambitioner att jobba särskilt hårt. Pål lär känna den 98-årige Folke som är en av hans klienter. Mötet mellan Pål och Folke utvecklas till en lite annorlunda vänskap.
Dråpligt är det som sagt, och Pål är en allt annat än sympatisk person. Men författaren skriver in massor av svart humor och det finns en värme som väger upp - romanen har också en finurlig språk som jag uppskattar. För att vara en person som i vanliga fall undviker berättelser som blir alltför dråpliga eller drar mot skrönor blev jag glatt överraskad över att jag tyckte så mycket om den här boken. Del två om Pål och Folke har nyligen kommit ut och den heter "Nyttan av att kunna stå på ett ben".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar