Eragon

Man skulle kunna tro att jag har fastnat i barnfantasyträsket, men det har varit så mycket prat om Eragon av Christopher Paolini att jag var tvungen att läsa den. Min väninnas äldsta son blev ju förfärad när han hörde att jag inte läst den. Jag som lågt högt i kurs hos honom innan genom mitt Harry Potter-intresse sjönk som en sten.

Men nu har jag alltså läst den. Jag förstår inte riktigt hur den har kunnat bli så stor. Det känns som en väldigt basic fantasyberättelse - alla de vanliga ingredienserna, men inget utöver det. Jag är ju medveten om att den är skriven för barn, men måste språket vara så torftigt bara för det? Nu läste jag på originalspråk, men har hört att den svenska översättningen är ännu värre. Det är också lite svårt att känna någon sympati eller känna något alls för huvudpersonen som är en väldigt platt karaktär. Och tyvärr så blir det aldrig riktigt spännande …

Men, uppföljaren Eldest ligger redan därhemma så det kan hända att jag läser den med trots allt.


"When Eragon finds a polished stone in the forest, he thinks it is the lucky discovery of a poor farm boy; perhaps it will buy his family meat for the winter. But when the stone brings a dragon hatchling, Eragon soon realizes he has stumbled upon a legacy nearly as old as the Empire itself. Overnight his simple life is shattered and he is thrust into a perilous new world of destiny, magic and power. With only an ancient sword and the advice of an old storyteller for guidance, Eragon and the fledgling dragon must navigate the dangerous terrain and dark enemies of an Empire ruled by a king whose evil knows no bounds. Can Eragon take up the mantle of the legendary Dragon Riders? The fate of the Empire may rest in his hands…"

Fru Satoris - en vanlig kvinna

Elke Schmitter är en ny författare för mig och den lilla boken Fru Satoris - en vanlig kvinna har stått i min bokhylla länge utan att locka till läsning. Jag vet inte hur den hamnade där - kanske beror det på den snygga pocketutgåvan (ser helt annorlunda ut än omslagsbilden nedan). Ibland köper jag böcker bara med ögonen. Men den lilla tunna boken är inte en bagatell utan en stark skildring av en kvinnas längtan efter kärlek. På baksidan står det att den kan kallas en modern Madame Bovary och där finns många likheter.


"På en danstillställning i en landsortsstad träffar kontoristen Margarethe en ung man som hon förälskar sig i. Han är lugn och blyg, hon uppfattar knappt vad han heter, men hon är säker på att detta är hennes livs kärlek. När det visar sig att han tillhör en rik familj ändrar detta inte hennes känslor och förhoppningar. Men en dag lämnar han henne utan ett ord till förklaring - och kort tid därefter gifter han sig med en annan kvinna. Även Margarethe gifter sig - men snarare av vrede och förtvivlan än av kärlek. Hon blir fru Sartoris, hennes tid förflyter i ett livlöst äktenskap med banktjänstemannen Ernst, en trög, förnöjsam man. Hans mål i livet var att ha det trivsamt, i det avseendet var han klar och genomskinlig som ett glas vatten. År efter år tillbringar de kvällarna i soffan framför TV:n, äter nötter och dricker vin med svärmodern i fåtöljen intill och med dottern ensam på sitt rum. Men till slut bryter kärleken in i hennes liv en andra gång: all hennes oförbrukade energi får utlopp i en affär med en gift man och familjefar. Den häftigt uppblossande passionen är inte bara en flykt, den ska bli det slutgiltiga uppbrottet till ett nytt liv. Det är så hon tänker sig det, det är det hon bereder sig på - och då ska fru Sartoris inte längre vara någon helt vanlig kvinna."

Mannen i sjön

Ah, vad kan vara bättre än en söndag på soffan med en bra deckare. Det enda problemet med Arnaldur Indridasons Mannen i sjön var att den tog slut lite för snabbt. Hade gärna drömt mig bort i hans värld lite längre - mord och ond bråd död till trots.


"Vattnet sjunker undan i sjön Kleifarvatn på Island. Och på sjöbotten, fastbundet vid en rysk spionutrustning, hittar man liket av en man. Det står genast klart att skelettet är gammalt, och allt pekar på att brottet har begåtts under tiden för kalla kriget. Samtidigt som Erlendur och hans kollegor jobbar sig bakåt i tiden med hjälp av olika indicier berättas en annan historia. Den handlar om en ung isländsk student i Östtyskland på femtiotalet och slutar så småningom i vår tid. Händelser från två tidsplan vävs samman i en spännande berättelse om hur en grupp isländska ungdomar, uppfyllda av drömmar och hopp, ger sig av för att studera i det kommunistiska himmelriket Östtyskland där de dock möts av moraliskt förtryck och ett allestädes närvarande angiverisystem."

Livets vatten

Inger Alfvéns böcker ger mig alltid ångest - jag vet inte varför! Och jag vet inte varför jag fortsätter läsa dem. Någonstans i bakhuvudet hör jag väninnans röst som säger att Alfvéns böcker är bäst i världen och jag tror att jag tänker att jag ska ge dem en chans till. Livets vatten är inget undantag från ångestregeln, men å andra sidan så ska nog denna bok förmedla just den känslan.

"Det var på nyårsdagens morgon längst bak i en Boeing 767 på cirka tiotusen meters höjd över havet som Lova lärde känna Roland. Där satt han bredvid henne i nerspilld smoking med sin flygrädsla och sin dygnsgamla skäggstubb på väg till Kanarieöarna. En konstnär som livet hanterat ovarsamt, ett liv som han hanterar ovarsamt. Men det vet hon inte ännu.
Lova är en självförsörjande yrkesstolt kvinna, änka med en vuxen son som är på väg att flytta hemifrån. Hon drömmer om att leva som alla andra i glädje och gemenskap med en man och ur de första mötena växer ett trevande och knappt erkänt förhållande. Men vad som är kärlek, beroende och utnyttjande blir allt otydligare och det kräver Lovas hela viljestyrka att anpassa sin dröm till verkligheten."

Det tredje tecknet

Isländsk litteratur ligger mig varmt om hjärtat så klart. Och Yrsa Sigurdardóttirs deckardebut Det tredje tecknet var en julklapp och lite extra rolig läsning eftersom den utspelas på universitetet i Reykjavik och till stora delar i byggnaden Ardnagardur där jag hade de flesta av mina föreläsningar i somras. Som deckare betraktat kommer den inte i närheten av landsmannen Arnaldur Indridasons suggestiva berättarstil, men är absolut tillräckligt spännande för att sitta uppe till klockan tre på natten för att få veta hur det går.

"En tysk student hittas mördad och torterad på universitetet i Reykjavik. Polisen som undersöker fallet upptäcker att offret experimenterat med tunga droger och tror att gärningsmannen finns bland de lokala knarkhandlarna. Men så enkelt löses inte den finurliga gåtan. Thóra, en kvinnlig isländsk advokat, åtar sig fallet och inser snabbt att det finns förgreningar långt bakåt i tiden samt utanför öns gränser. Och till den nordvästra delen av Island, där de isländska häxbålen brann."

Vid hägerns skarpa skri

Jag upptäckte Lian Hearns serie om klanen Otori när jag läste barnlitteratur. Tidigare hade jag inte tänkt på hur fantastiskt bra och välskrivna ungdomsböcker kan vara och fantasy är inte heller min favoritgenre. Men detta känns mer som historisk roman än fantasy och är en värld man inte gärna vill lämna. Trilogin - som består av böckerna Över näktergalens golv, På en kudde av gräs och Under lysande måne - följs nu av en fjärde bok. Vid hägerns skarpa skri är en uppföljare och en bra sådan!


"Sagan om klanen Otori är en fiktiv histioria men ändå väl planterad i den japanska historien - mytbilder, religion, könsroller, främlingsfientligheten, sederna och traditionerna är alla hämtade från den stolta och starka feodala medeltida historien. Denna den fjärde delen är en uppföljare till trilogin. Vi får nu möta Takeo och Kaede efter 15 års äktenskap och gemensamt härskande över de tre ländernas rike. Profetian säger att Takeo endast kan falla för sin egen sons hand, och han har en son utom äktenskapet - som nu är 16 år! En son som Kaede inte känner till, hon som har fött honom tre döttrar, Shigeko som är 15 och tvillingarna Miki och Maya som är ett par år yngre, och hon vill inget hellre än föda honom en son."

Buddenbrooks

Att läsa Thomas Manns Buddenbrooks på semester i Kario blir en väldigt kontrast, men också en trygg tillflykt när allt runt omkring känns kaotiskt. För Buddenbrooks är en mycket klassisk roman, en familjesaga och en härlig läsning. Jag blir alltid lika förvånad över böcker där det egentligen inte händer någonting, men som ändå har ett väldigt driv i läsningen som gör att man inte kan släppa den. Tegelstensformatet kan tyckas avskräckande, men det är på intet sätt en tung bok.


"Romanen skildrar en familjs utveckling under fyra generationer från köpmän till konstnärer. Den utspelas i Lübeck, den gamla hansastaden, som här lever upp med sin hamn, sina gator, torg och idylliska omgivningar. Thomas Mann härstammade själv från en gammal köpmanssläkt i Lübeck och hans roman bygger i stor utsträckning på hans egna upplevelser. Den smärtsamma slitning som han hade känt inom sig mellan faderns trygga borgerlighet och moderns konstnärstemperament speglas i bokens konflikt mellan livskraftiga vardagsmänniskor och ömtåliga konstnärsnaturer. "Buddenbrooks" är mycket mer än en berättelse om en högborgerlig släkts öden. Den är liksom Thomas Manns hela författarskap ett slags andlig självbiografi."

Den yttersta kärlekens gulag

Den yttersta kärlekens gulag av James Meek är en bok som jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till. Kastrater, kannibaler och religiösa fanatiker i ett ruskigt kallt Sibirien - kan det vara något? Men boken släpper inte taget, jag måste få veta hur det går, jag måste få lära känna personerna i boken bättre. En sällsam historia.


"Sibirien, vintern 1919. Den lilla staden Jazyk är ockuperad av en tjeckisk legion som håller alla invånare i ett järngrepp, anförda av den storhetsvansinnige kaptenen Matula. De fördriver tiden med att dricka, längta hem och uppvakta den vackra änkan Anna Petrovna. Vad de inte vet är att större delen av folket i staden tillhör en förbjuden sekt med religiösa kastrater, självstympare, som dragit sig undan resten av världen. Till detta kaos kommer den förrymde lägerfången Samarin, halvt galen av hunger och köld. Med sig bär han revolutionens livsfarliga gnista av förälskelse och våld. Samarin blir inhyst hos Anna Petrovna och snart exploderar krutdurken…"

En märklig affär

Jag var ingen deckarfantast förut men Peter Robinsons serie om Alan Banks har fångat mig och släpper inte taget. Jag läser dem gärna på originalspråk, men nu senast blev det En märklig affär som precis har kommit i svensk pocket.


"Efter den våldsamma branden som ödelade hans hem har överkommissarie Alan Banks varit sjukskriven. Han är trött, deprimerad, och vet inte om han någonsin orkar återgå till arbetet vid Yorkshirepolisen. När brodern Roy, som inte hört av sig på många år, plötsligt tar kontakt ser Alan en chans att börja om. Han beger sig till London, men när han kommer dit är Roy spårlöst försvunnen. Samtidigt utreder kollegan Annie Cabbot mordet på en ung kvinna som har hittats död i sin bil med ett skotthål i huvudet. Ingen vet vem hon är och hon har inga handlingar på sig. Det enda man finner är en papperslapp med Alan Banks namn och adress. Den döda kvinnan visar sig vara Roys flickvän och Alan anar ganska snart ett samband med broderns försvinnande. Och ju djupare han gräver i Roys förflutna desto mer inser han hur lite de två bröderna egentligen visste om varandra."

Historikern

Det går långsamt med läsningen nuförtiden, men den här boken var rätt trevligt att ha med sig i väskan under en längre tid. Elizabeth Kostovas Historikern är en spännande bok med vampyrtema. Den påminner lite om Da Vinci-koden på det viset att en gåta ska lösas och huvudpersonerna måste läsa gamla dokument, tolka texter och resa till många länder för att hitta gåtans svar. De blir också jagade och hotade till livet. Men detta är så mycket mer välskrivet och med långt mer mångfacetterade personskildringar. Spännande och smart!

"En ung kvinna utforskar sin far historikerns bibliotek när hon en sen kväll gör en märklig upptäckt. I en bok hittar hon ett gulnat brev med en olycksbådande inledning. Sidorna i boken är helt tomma sånär som på ett träsnitt föreställande en drake. Och under draken står ett enda, skräckinjagande ord: Drakulya. Det visar sig att kvinnans far som ung forskare kom en fruktansvärd historisk sanning på spåren. En hemlighet, som folket i Östeuropa länge hade känt till, nämligen att legenden om Dracula faktiskt var helt sann. När fadern försvinner och hon måste ge sig av för att söka efter honom, inser hon att sagan faktiskt är sann och att det inte bara är hennes eget liv som står på spel."

Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstan

Det är det vemodiga namnet på Anna Gavaldas lika vemodiga novellsamling. I vanlig fall har jag lite svårt för att läsa noveller. Jag har inte tålamod att läsa dem en och en, som man bör, utan läser dem som kapitel i en bok raskt efter varandra och då blir det ju, som ni förstå, lite förvirrat. Men denna samling har jag läst på bussen och en novell är precis lagom mellan Lund och Malmö (eller tvärtom). Mysvemodet från romanen Tillsammans är man mindre ensam finns här, men novellsamlingen är väsentligt mycket mer svart och här finns inget av det hoppfulla som i romanen.

"Variationsrikedom präglar dessa noveller, drastiska, grova men alltid med en finstämd, träffsäker psykologi. De kretsar kring allt från syskonkonkurrens och äktenskaplig kyla, tillfällig sex, förälskelser och unga människors möte med etablissemanget."

Kartor för vilsna älskande

Kartor för vilsna älskande av Nadeem Aslam var ingen lätt bok att ta sig in i. Det är mängder av personer att hålla reda på, mycket outtalat och långt ifrån alla frågot får svar. Men det var ändå något med den suggestiva stämningen och det målade språket som hela tiden drev mig att läsa vidare. En bok att bita i.

"När Jugnu och hans älskade Chanda försvinner blir ingen egentligen förvånad. De två har, precis som många andra par i England, levt tillsammans utan att vara gifta, men i deras pakistanska familjers ögon har de dragit skam och vanära över hela släkten. Fem månader senare grips Chandas bägge bröder, misstänkta för att ha mördat kärleksparet. Jugnus bror Shamas har levt i England i många år. Hans hustru är rättrogen muslim och lever helt enligt det gamla hemlandets sedvänjor. Detta har drivit deras tre barn ifrån dem, inte minst dottern som giftes bort i Pakistan när hon var sexton och som nu återvänder och ställer sina föräldrar mot väggen."

Ninas resa

Låg vaken halva natten för att jag inte kunde släppa boken Ninas resa nedtecknad av Lena Einhorn. Det är en mycket gripade bok om en ung flickas liv i ett judiskt getto i Polen under andra världskriget. Man vänjer sig aldrig vid berättelser om förintelsen.

"Till att börja med var gettot ett till synes normalt samhälle, mitt i Polens huvudstad. Nina studerade i Warszawagettot, hon blev kär, hon gick på fester. Och hon tog studenten, förmodligen den enda som överlevt med ett studentbetyg från Warszawagettots gymnasium. Detta är i korthet ramberättelsen i denna gripande och spännande överlevnadshistoria. När Ninas familj och släktingar flyttar in i gettot lever de alla tillsammans - Nina, hennes föräldrar, hennes bror, hennes farföräldrar, fastrar och farbröder, tre kusiner. En efter en försvinner de ur hennes liv. Till slut finns endast Nina och hennes bror, Rudek, i livet. På gettots sista dag smugglas de ut."

Snablar

Den lugna helgen med mycket tid på tåg gjorde att jag hann läsa en hel del. Och återigen måste jag rekommendera ett helt författarskap. En stående favorit är Arto Paasilinna som skriver härligt burleska böcker med mycket humor och en oefterhärmelig förmåga att beskriva fullständigt vansinniga händelseförlopp som om de vore självklarheter. Min favoritbok är nog Kollektivt självmord, men i helgen avslutade jag hans nyaste roman Snablar som inte heller är så dum.

Sagan om mig själv

På väg ner till Skåne igen ägnade jag tågresan åt att läsa en gripande självbiografi av Gunilla Linn Persson (som bl.a. har skrivit manus till TV-serien Skärgårdsdoktorn). Hennes liv har varit kantat av rotlöshet, alkoholism och psykisk sjukdom, samtidigt som hon har haft en framgångsrik karriär som bok- och manusförfattare och uppfostrat flera barn varav ett med Downs syndrom. Tänkvärt och läsvärt!

"I Sagan om mig själv berättar Gunilla Linn Persson om sin mormor Maria som födde två utomäktenskapliga barn. Ett av dem var Gunillas mamma Ilona som tidigt blev bortadopterad. Hon blev ett barn som inte kunde leka och som vuxen en mamma som alltid höll ett avstånd. På ett flödande poetiskt språk beskriver Gunilla Linn Persson hur tidigare generationers erfarenheter har påverkat henne på olika sätt. Gunillas eget liv har varit präglat av psykisk sjukdom och sorg, men också av stark humor och kärlek som tagit henne igenom alla kriserna."

Tillsammans är man mindre ensam

Ett litet boktips. Precis en sån bok man vill kura i soffan med en regnig höstdag: Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda.

"Camille är en utbränd ung kvinna som gör sitt bästa för att försvinna. Sjuk och nedkyld räddas hon av sin granne, Philibert, som låter henne bo i sin stora lägenhet. Där finns även hans inneboende Franck som arbetar som kock och är butter och ohyfsad. Farmor Paulette är en egensinnig gammal dam som rymmer från ålderdomshemmet och flyttar in hos de tre. Boken berättar om konflikterna, ömheten, vänskapen, utbrotten, försoningarna och allt annat som händer mellan fyra personer som bor under samma tak. Fyra personer som inte har någonting gemensamt från början och som aldrig borde ha träffats. Alla är de både kantiga och kantstötta, och alla har de stora hjärtan. Detta är dominoteorin, fast tvärtom. De fyra lutar sig mot varandra, men i stället för att falla reser de sig. Det är det som kallas kärlek."