A Long Winter

I lördags tog jag tåget till Louisiana Literature, men innan jag gick in på litteraturfestivalen hade jag nöjet att vara med på den frukostbokcirkel som Breakfast Book Club hade bjudit in till (tack!).

Vi samlades på ett mysigt café i Humlebaek. Boken vi diskuterade heter A Long Winter och författaren Colm Tóibín.

Vi pratade först lite om huruvida texten var en kortroman eller en lång novell med sina knappt 120 sidor. Vissa av oss hade hittat den som "egen" bok och andra som en del i en novellsamling, precis som jag. Vi kom väl egentligen inte fram till något ;)

Låt inte det nätta omfånget lura dig att tro att det här är en lättsam liten historia, utan det är en förtätad berättelse om en liten, isolerad familj som har stora kommunikationssvårigheter.

Handlingen utspelas i en liten bergsby i Spanien. Äldste sonen Miquel har återvänt från sin militärtjänst och nu är det yngste broderns tur. Brodern lämnar ett stort tomrum efter sig i den redan känsliga dynamiken bland de tre kvarvarande familjemedlemmarna. Miquel blir skakad när han upptäcker att hans mor har alkoholproblem. När hon, efter ett gräl med fadern, försvinner från hemmet ut i en snöstorm, är familjens sammanbrott ett faktum.

Det karga vinterlandskapet, den klaustrofobiska stämningen och undertryckta homoerotiska inslag bidrar till en synnerligen bister berättelse. Lägg därtill huvudpersoners ovisshet om vad som hänt modern och oro för i vilket skick de kommer att hitta henne när snön har smält.

Trots allt detta är det inte svårt att läsa den här boken. Tóibín skriver med knappa medel, men inte för kargt, en på något sätt finstämd skildring av den här familjen. Jag vet att det låter motsägelsefullt, men så kände jag det. Bokomaten lyckades sätta ord på det jag kände när jag läste - att boken, trots sitt tunga tema, var vilsam att läsa.

Jag tror de flesta i frukostbokcirkel tyckte om boken och själv blev jag väldigt nyfiken på att läsa flera böcker av den här författaren.