Det var ganska länge sedan jag läste Johannes Anyurus bok De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, men det är en sådan bok som är svår att samla sina tankar kring i ett blogginlägg. Nu är den Augustprisnominerad och jag skulle bli mycket förvånad om den inte kammar hem priset i den skönlitterära kategorin.
Det är en bok som inte är lätt att läsa och heller inte beskrivas, så det vet jag knappt om jag ska våga mig på. Men i centrum finns en ung kvinna på en rättspsykiatrisk klinik. En författare kommer dit för att tala om hennes inblandning i ett terrordåd, men hon ger honom en berättelse hon har skrivit och säger att hon kommer från framtiden. Hennes berättelse visar en dystopisk men alltför trovärdig framtid med rasism, låsta gränser och människor i "reservat". En framtid som verkligen inte känns långt borta. Var terrordådet en nyckelhändelse, är kvinnan hitskickad för att varna oss och finns det hopp om att kunna ändra riktning?
Jag skulle inte säga att den här boken är traditionellt "bra" som jag tänker mig en "bra roman". Det är istället en berättelse som utmanar, berör och skrämmer. Den väcker tankar och känslor och den är säregen i både språk och stil. Ibland blir jag som läsare osäker på om jag förstår berättelsen, men det är en bok som stannar kvar hos mig.
Som sagt, trots att jag inte har läst alla nominerade böcker - jag skulle bli förvånad om den inte vinner Augustpriset i sin kategori.
Det är en bok som inte är lätt att läsa och heller inte beskrivas, så det vet jag knappt om jag ska våga mig på. Men i centrum finns en ung kvinna på en rättspsykiatrisk klinik. En författare kommer dit för att tala om hennes inblandning i ett terrordåd, men hon ger honom en berättelse hon har skrivit och säger att hon kommer från framtiden. Hennes berättelse visar en dystopisk men alltför trovärdig framtid med rasism, låsta gränser och människor i "reservat". En framtid som verkligen inte känns långt borta. Var terrordådet en nyckelhändelse, är kvinnan hitskickad för att varna oss och finns det hopp om att kunna ändra riktning?
Jag skulle inte säga att den här boken är traditionellt "bra" som jag tänker mig en "bra roman". Det är istället en berättelse som utmanar, berör och skrämmer. Den väcker tankar och känslor och den är säregen i både språk och stil. Ibland blir jag som läsare osäker på om jag förstår berättelsen, men det är en bok som stannar kvar hos mig.
Som sagt, trots att jag inte har läst alla nominerade böcker - jag skulle bli förvånad om den inte vinner Augustpriset i sin kategori.
Kul att vi skrev om den på samma dag :) Liksom du tippar jag på att det blir den här som kammar hem priset, trots att jag heller inte har läst alla nominerade.
SvaraRaderaSammanträffande. Vi får se om vi får rätt.
RaderaPå något vis så landade den här romanen så otäckt i samtiden också, den kom ju veckan innan dådet i Stockholm och terrorn kom mycket nära. Jag tror också att auguststatyetten är reserverad för de här boken. Det skulle förvåna mig mycket om det inte blir så.
SvaraRaderaVerkligen! Den kommer synnerligen nära.
Radera