Åsa Hallengårds romanserie om Silverslottet i Vilémov i forna Tjeckoslovakien och människorna omkring det är böcker som blandar dåtid och nutid, och perspektiv från personer i olika livssituationer och samhällsklasser. I den första boken ”Silverslottet” möter den unga Cermaka som 1939 tvingas fly med sin familj undan nazisterna, gömda i en hövagn. Vi får också följa familjens omställning från ett aristokratiskt slottsliv till ett miljonprogramsområde i Helsingborg. Dessa kapitel varvas med kapitel från 1990 där Cermakas vuxne son Franz försöker göra sig en karriär som klassisk musiker. Han reser motvilligt till Vilémov som ombud för sin mamma när familjen får tillbaka slottet från den tjeckiska staten. Han har under sin uppväxt hört mycket om slottet, men mest tänkt på det som en saga. Han ser helst att det säljs, men möts av hoppfulla bybor som drömmer om att återge det sin forna glans. I bok två, ”Den gömda musiken”, får vi följa Belia under nazismens och krigets framfart i Europa. Efter flera uppbrott finner hon till slut skydd på Silverslottet, där hon får arbete som tjänsteflicka. Hennes favoritplats på slottet är fruktlunden som alltid ger henne lugn. Även här vävs dåtid och nutid samman. i nutid är det Gudrun som är huvudperson. Hon har efter ett hårt liv i Helsingborg fått möjlighet att bo på ett slott under sina sista år. Hon hjälper Cermaka med skötseln och förberedelserna inför invigningen av ett kulturcentrum. Men Gudrun bär på ett förflutet som hon ännu inte försonats med och som hon till slut måste konfrontera. Musiken löper som en röd tråd genom båda romanerna. Den betyder mycket för karaktärerna och uttrycker ofta sådant som orden inte räcker till för. Jag tycker mycket om dessa romaner och den stämning författaren skapar genom karaktärer, miljön och musiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar