Bok på film: Är Persbrandt Leif?

På Kulturnyheterna idag berättade de att Mikael Persbrandt ska spela pappan (Leif) i filmatiseringen av boken Mig äger ingen av Åsa Lindeborg.

Författarinnan själv är nöjd med valet.

Vad säger ni?

Höstläsning

Det är inte så konstigt att drabbas av habegär när man kliver in i en bokhandel och så här i början av hösten är det extra mycket nytt på hyllorna. Jag var dock sansad och klok. Istället för att handla en massa böcker gick jag direkt till bibblan och ställde mig på kö på en flera intressanta titlar.

Detta är lite av vad jag hoppas på att hinna läsa i höst:

Fina omslag

Jag var på Akademibokhandeln idag och såg dessa fina omslag. Joanne Harris "matböcker" har uppdaterats. I like!

Nordisk läsutmaning: Norge

I augusti har vi i den nordiska läsutmaningen läst böcker av norska författare. Här kommer en sammanställning.

Gothiques bokblogg gav sig i kast med en riktig klassiker och läste Svält av Knut Hamsun. Idel bohemromatik och svältande konstnärer. Dessutom en riktigt osympatisk huvudperson. Eller?

Bokföring enligt Monika läste Beate Grimsruds En dåre fri och skriver att det var en otroligt jobbig bok att läsa. Den drabbar henne. Huvudpersonen är stark och beundransvärd i sin kamp mot psykisk sjukdom. Det är en bok som hon gärna rekommenderar - till exempel till mig ;)

Unni Lindell dyker upp på ett par ställen i den här omgången. I Elinas hylla läste Honungsfällan och blev positivt överraskad. Hon tycker det är väl uttänkt och med ett bra persongalleri.

Själv läste jag Mörkermannen av samma författare och blev långtifrån imponerad. Mest uttråkad faktiskt.

Så ganska olika omdömen om Unni Lindell alltså.

Eli läser och skriver läste Ut och stjäla hästar av Per Pettersson. Norskt 1940-tal och norsk  nutid blandat. Eli tycker bäst om det som handlar om Trond under 40-talet och kanske speciellt det som handlar om hand fars upplevelser under andra världskriget.

Lottens bokblogg gick "all in" och läste två böcker på norska! Den första var Anger av Roy Jacobsen om en åldrad man som kommer ut ur fängelset efter ett långt  straff. Han försöker återknyta kontakten med sin dotter. En finstämd bok om att få en andra chans.

Den andra var Fantomsmerter av Thomas Enger. En välskriven spänningsroman som var svår att lägga ifrån sig.

Violens boksida läste en barnbok som är skriven av ingen mindre än den norska prinsessan Märtha Louise - Varför prinsar och prinsessor inte har krona på huvudet. Mycket norskt, mycket rojalistiskt.

Nilmas bokhylla läste Karin Fossum Jag kan se i mörkret. Det är inte, som man lätt kan tro, en deckare även om den innehåller både poliser och mord. Tyvärr lämnad den inget bestående intryck hos Nilma.








Så, nu tror jag att jag fått med alla. Ingen glömd?

I september - den sista månaden i utmaningen - läser vi danska författare.

Rec. ex.

Jag har precis fått ett rec.ex. av Mikael Niemis nya bok Fallvatten. Stort tack till Piratförlaget.

Jag börjar läsa på en gång :)

Era boktips

I den lilla utlottningen jag hade här på bloggen bad jag om era bästa boktips - någon bok som jag missat, men absolut borde läsa. Här är de tips jag ha fått:

11/22/63 av Stephen King
En dåre fri av Beate Grimsrud
The Story of the Oxford English Dictionary av Simon Winchester
Bländverk av Thomas Erikson
Bilden av Phoebe av Kim Edwards
Agaat av Marlene van Niekerk
Yogaliv - åtta steg till ett liv i lätthet av Ewa Lewenhaupt
Den frusna trädgården av Kristin Hannah

Tack för alla spännande tips!

And the winner is ...

Det var åtta personer som var intresserade av att läsa Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper och som anmälde sig till utlottningen. Det betyder också att jag har fått åtta boktips och åtta blogginläggstips. Tack så mycket!

För att utse vinnaren tog jag hjälp av min lille son. Istället för att dra en lott, tog han en hel näve. Då blev det en lapp kvar i skålen. Men jag tänkte att det ju också är ett sätt att dra lott ;)

Jag säger grattis till:

 

 

Ja, bloggbohemen alltså.

 

Ett paket med boken och lite annat smått kommer med posten. Mejla mig din adress på: vastmanlandskan[at]gmail[punkt]com

Tre på tre - nu kör vi!

Idag kör Pocketlovers "tre på tre"-utmaning igång.

Mina tre böcker är valda, men jag kan inte bestämma mig för vilken jag ska börja med ;)

I kväll ...

... drar jag vinnaren i utlottningen.

Nordisk läsutmaning: Mörkermannen

Unni Lundells Mörkermannen blev mitt val från Norge i den nordiska läsutmaningen i augusti. Jag hade nog egentligen tänkt läsa något annat än en deckare, men så hittade jag den här i bokbytarhyllan på jobbet och orkade inte leta mer efter norsk läsning.

Det här är sjunde boken i en serie där kriminalkommissarie Cato Isaksen är huvudperson. Men varje bok är en avslutad historia och de fungerar bra att läsa dem i vilken ordning som helst, även om man kanske har lite större koll på "ramverket" med polisernas familjer och relationer om man läser dem i ordning.

I Mörkermannen faller en medelålders kvinna ner från en balkong och omkommer. Snart konstaterar polisen att kvinnan troligen blivit mördad, men trots att det snart dyker upp ett vittne så har polisen inte många ledtrådar att gå på. Kvinnan höll sig mest för sig själv och verkar inte ha några levande släktingar. En äldre kvinna från ett äldreboende i närheten verkar dock ha varit kvinnans förtrogna och en fosterförälder finns kvar i Sverige. Kan någon av dessa personer ha nyckeln till motivet bakom mordet? Och var kvinnan egentligen den hon utgav sig för att vara?

Fallet visar sig också ha koppling till en campingplats där en ung flicka våldtogs och mördades för många år sedan. Den här sommaren jobbar Lilly som städare på campingen. Hon sover i ett enkelt rum i campingens tvättlänga och hon är säker på att någon iakttar henne genom en ventilationslucka ...

Ja, ni ser. Två spår som naturligtvis vävs ihop. Ett klassiskt upplägg. Ofta fungerar det riktigt bra. Tyvärr blir jag bara uttråkad av detta. Det är klart att jag vill veta hur det hänger ihop, men vägen dit är lite för snårig på ett ospännande sätt. Hela berättelsen känns väldigt konstruerad. Jag blir inte särskilt engagerad i Cato Isaksen eller hans partner Marian Dahle. Författaren broderar ut deras privata liv ganska mycket (som sig bör), men det blir inte särskilt intressant. Jargongen dem emellan är mest tröttsam.

Det verkar som att Unni Lindells deckare inte riktigt är min kopp te. Tyvärr.

Missa inte utlottningen!

Ni har väl inte glömt utlottningen av boken Sju jävligt långa dagar?

Jag är programchef på UR

Jag kunde inte motstå erbjudandet att bli programchef på UR. Självklart blev det ett program med litterära anknytning. Gå gärna in på länken ovan och gilla :)

 

Ps. Alla kan bli propgramchefer på UR nu när de öppnar sina arkiv

Utlottning hos Lotten

Jag är med i en utlottning hos Lotten.

Du kan också vara med, vettja.

Sju jävligt långa dagar

Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper var augusti månads bok i min bokcirkel. Vi hade hela sommaren på oss, men min vana trogen sköt jag upp det och läste ut boken samma dag.

Jag har tidigare läst Konsten att tala med en änkling av samma författare. Båda böckerna är snabblästa och lättillgängliga. De har också samma idé - att berätta om något svårt och sorgligt, men på ett humoristiskt sätt.

Handling:
Judd har en livskris efter att ha hittat sin fru och sin chef i säng med varandra. När hans far dör, reser han till barndomshemmet för att, enligt faderns önskemål, sitta shiva. Det är en sorgevecka enligt judisk tradition som innebär att Judd, hans syskon och mamma kommer att tillbringa en hel vecka under samma tak. Det kan vara påfrestande för de flesta familjer, men till saken hör att syskonen inte kommer särskilt bra överens. Inte blir det bättre av att Pauls fru är Judds gamla flickvän, att brodern Phillip är en slarver, att systern Wendy också verkar ha äktenskapsproblem och alla släktingar och grannar försöker para ihop Judd med varenda ledig kvinna som finns. Ja, och sedan dyker Judds "soon-to-be" ex-fru upp och berättar att hon är gravid. Med Judds barn.

Det här tyckte jag om med den här boken:
Precis som med Troppers förra bok så är detta ingen "skratta högt"-bok för mig, men jag småler under stora delar av berättelsen som stundom är mycket dråpligt berättad med allsköns excentriska grannar som passerar förbi shivastolarna. Jag tycker också om att alla på något sätt får ge sin bild av den döde fadern och att det mitt bland all jargong finns det ändå kärlek i familjen.

Det här tyckte jag mindre bra om:
Det är svårt att hålla koll på alla människor i den här boken - det är en rasade mängd namn och personer som nämns. Ibland är det också bara för pubertalt och tramsigt. Vissa "scener" i boken känns som någon slags skruvad pojkdröm och en del beskrivningar av sex blir alltför detaljerade. Det hade varit intressant att räka hur många gånger ordet "knulla" används i boken. Eller inte föresten ...

Men det är på det stora hela en ganska bra bok trots allt. Underhållande och bitvis väldigt rolig. Inte alls dum att lägga lite lästid på.

Boken ska filmas och det tror jag kommer att fungera bra, bara den inte blir alltför mycket fars av det. Berättelsen har lite Woody Allen-vibb, så det kan bli något i den stilen kanske. Vi ägnade en ganska lång stund åt att spekulera i vilka skådespelare som kommer att göra de olika karaktärerna i boken. Det ska bli roligt att se om vi lyckades pricka rätt.

Vill du läsa den här boken? Då ska du inte missa min utlottning här på bloggen.

Mitt perfekta liv

Jag har läst om ungdomsboksförfattaren Sarah Dessen här och där på bokbloggar och speciellt *Malin* brukar alltid puffa lite extra för hennes böcker. Klart jag blir nyfiken ;)

Nu har jag läst Mitt perfekta liv och kan absolut förstå varför så många gillar Sarah Dessen. Det är inte det bästa jag har läst i genren och det är ingen världsomvälvande historia, men det är något i berättelsen och språket som gör att det känns äkta och genomsympatisk. En känsla. En stämning. "Som sockervadd för lässjälen", står det på baksidan av min pocket och det är en ganska bra beskrivning. Fast det här är inte lika sötsliskigt som sockervadd, men ni förstår känslan.

Macy har nyligen förlorat sin far och kämpar hårt för att hålla ihop. Om hon uppför sig perfekt, ser perfekt ut och har en perfekt pojkvän kanske det börjar kännas bättre. Pojkvännen Jason är hennes ideal - toppstudent, engagerad, noggrann och välplanerad, rationell utan att låta känslorna styra. Hon vill bli som Jason.

Men när Jason åker på "brain camp" över sommaren och Macy låter honom veta hur mycket hon tycker om honom drar han öronen åt sig och föreslår att de ska göra uppehåll i sin relation över sommaren.

Macy är fast med sin stressade mamma och ett trist sommarjobb på biblioteket hela sommaren. Av en slump träffar hon Delia och börjar jobba extra på hennes cateringfirma. Där träffar hon också Kristy, Monica, Bert och Wez och de är allt annat än välplanerade. Macy upptäcker snart att hon gillar kaos mer än hon hade trott. Det visar sig att Wez också har förlorat en förälder, men det är inte bara därför Macy känner sig så bekväm med honom.

Nu har jag haft turen att inte förlora någon nära (peppar, peppar), men jag inbillar mig att det här är en bra beskrivning av hur det kan vara. Macy klandrar sig själv. Hon undantrycker sin egen sorg för att inte göra mammans värre. Hon undviker saker som påminner om fadern för att skydda sig själv. Hon söker det perfekta för att försöka återfå någon slags kontroll. Som om att vara perfekt på något vis kan kompensera faderns död.

Det håller ju inte i längden så klart. När hon vågar bjuda in lite kaos och mänsklighet i sitt liv får hon också mod att komma ihåg de saker hon älskade med sin pappa och det hjälper henne att läka.

En del saker är väldigt tillrättalagda i den här boken. Jag vet från sida ett vad det är Macy ska "bryta sig loss" ifrån och så fort Wez introduceras i boken så vet jag att det är han som ska hjälpa henne. Det är dock ingen "spoiler" att berätta detta, att veta detta för Dessen gör vägen dit intressant och i ärlighetens namn så är vi väl alla svaga för lyckliga slut ;)

Jag blir sugen på att läsa fler av Sarah Dessens böcker! Blir du?

Firar Fiktiviteters fölsedag

Fina Fiktiviteter firar födelsedag. Det gör hon med en utlottning. Sådant vill man ju inte missa ;)

För att vara med i ska man först svara på en enkät:

Fiktiva födelsedagsfirarenkäten:
Vilken var din bästa bok i sommar?
Det måste vara Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson - åh, så bra!

Vad ser du fram emot att läsa i höst?
Jag har fallit pladask också för Vibeke Olssons Bricken-böcker och ser fram emot att tredje och sista delen ska komma i pocket. Jag ska också avsluta Haruki Murakamis 1Q84-triologi.

Har du planerat något läsprojekt i höst?
Jag ska avsluta den nordiska läsutmaningen som jag också modererar och så ska jag vara med i Pocketlovers "tre på tre"-utmaning.

Finns det någon av dig ännu oläst författare som du skulle vilja stifta bekantskap med i höst?
Jag ska läsa Amanda Hellberg och jag är också nyfiken på att läsa något av Arne Dahl.

Vilken bok skulle du vilja tipsa alla om att läsa i höstrusket (/höstsolen)?
Bricken-böckerna som jag nämnde ovan och så tycker jag att alla borde läsa något av Marie Ernestam.

Sedan håller man tummarna ;)

Ja, och så säger man ju grattis och hurra till Fiktiviteter förstås!

Bokskåp i Lund

Breakfast at Darcy's

För en tid sedan läste jag From Notting Hill With Love Actually av Ali McNamara och skaffade sedan även Breakfast at Darcy's. Ibland behöver man bara lite brittisk "rom com".

Darcy lever ett hektiskt liv i London. Hennes arbete på en tjejtidning är kanske inte det mest utmanande, men hon tycker om mode och flärd och livet passar henne ganska bra. Då får hon besked om att hennes moster Molly har gått bort. De har inte setts på fler år, men Darcy har många fina minnen av sin släkting som hon tillbringar många somrar hos. Hon reser till Irland för att vara med på begravningen och får till sin förvåning veta att hon står som ensam arvtagare. Hon blir ännu mer förvånad när det visar sig att en del av arvet består av en nästan helt obebodd ö utanför Irlands kust. För att Darcy ska få ärva även de kontanta medlen måste hon bo på ön i ett år och dessutom locka med sig 14 andra personer som är villiga att slå sig ner på ön.

Man kan väl lugnt säga att Darcy är långt utanför sitt bekvämlighetsområde när hon stiger i land på ön Tara med sina designerkläder och storstadsvanor. Hon är dock mycket envis och till sin hjälp har hon den tjurige, men händige, Dermot och den vänlige och välvillige advokaten Niall. Snart har de lockat dit några äventyrslystna personer som kan tänka sig att bo på ön. De stöter på större problem än de räknat med, men Darcy börjar, mot alla odds, trivas och kanske har det något att göra med den snygga Conor som också flyttat med ut till ön.

Ja, ni förstår upplägget och det är precis så rart och förutsägbart som det verkar. Har man inget emot det så är det mysig och avkopplade läsning. Ett plus för beskrivningarna av det vackra irländska landskapet.

Bokhyllerunda: U

Udda av Sara Lövestam

Ursinne av Salman Rushdie

Unga kvinnor av Louisa May Alcott

 

Det var den sista bokstaven i bokhylleundan A-Ö (i min egna lilla ordning). Jag gick bet på bokstäverna x och z, men annars är alfabetet komplett. Ni hittar alla inlägg här.

 

Hotellet i hörnet av bitter och ljuv

Hotellet i hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford är ännu en bok som jag plockade åt mig på bokbytesdagen på jobbet.

Handling:

I mitten av 80-talet öppnas ett gammalt hotell i Seattle efter att i många år stått förfallet och igenbommat. I källaren hittas en mängd tillhörigheter från japanska familjer. Saker som blev kvarlämnade då familjerna tvångsinternerades efter angreppet på Pearl Harbour 1941.

Hos Henry Lee väcker upptäckten gamla minnen. Minnen från barndomen i Chinatown. Minnet av den starkt nationalistiska fadern som avskydde allt japanskt och ville uppfostra Henry enligt gamla kinesiska traditioner. Trots detta skickar fadern honom till en amerikansk skola. Där träffar han Keiko - en flicka med japanska föräldrar, men som i alla avseenden anser sig vara amerikanska. De blir vänner, men måste hålla det hemligt för Henrys far. När Keiko och hennes familj blir tvångsförflyttade gör Henry allt som står i hans makt för att få träffa Keiko och hjälpa henne och han bryr sig inte länge om faderns ogillande.

Det här tyckte jag om med den här boken:
Det mesta faktiskt. Jag tycker om blandningen mellan nutid och dåtid. Jag tycker om att jag som läsare får små bitar av berättelsen i taget. Jag tycker om sättet den är berättad på. Jag tycker om porträttet av både den unge och den gamle Henry Lee. Det är ingen "åh, den här boken är så bra att jag inte kan sluta läsa"-bok, men det är bra läsning och en intressant del av amerikansk historia som jag visste väldigt lite om.