Monika vill mycket gärna ha barn, med eller utan en man att uppfostra det med. Men när mensen kommer varje månad och IVF-behandlingarna inte fungerar, blir Monika mer och mer uppgiven. Hon ser tillbaka på sin egen uppväxt. Fosterhemsbarn med missbrukande föräldrar anser hon sig kunna bli en så mycket bättre mamma än hennes egen var - om bara hon fick chansen!
Den här romanen tar upp en mängd olika känslor och det är gripande när huvudpersonen ler och gratulerar med sammanbitna käkar och gratulerar när kvinnor runt omkring henne blir gravida. Känslan av orättvisa ligger tung över boken - Monika ser så många föräldrar som inte förtjänar eller förmår att uppskatta sina barn och det sticker i ögon och hjärta.
Det här skulle kunna vara en avgrundsmörk bok, men tack vare författarens skickliga personporträtt och vältajmade humor hålls berättelsen uppe. Det är inte bara en bok och ofrivillig barnlöshet och längtan utan också en roman om att förstå sina rötter, om socialt arv och om hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar