Bilden är från en dag då när jag och min svägerska satt bredvid varandra på mina föräldrars altan och ägnade oss åt ull på olika sätt.
Eftersom jag känner mig lat idag, och bloggar från telefonen, lånar jag sammanfattningen av handlingen i Wool från förlaget:
"I hundratals år har de sista människorna levt djupt under jorden i en gigantisk siloformad bunker. Ordning upprätthålls genom strikta regler och lagar och de som bryter mot reglerna döms till deportering - och i den giftiga atmosfären utanför silon innebär det döden. När silon förlorar sin sheriff hittar de styrande en osannolik kandidat i Juliette, en mekaniker utan utbildning i lag och ordning. Hon kommer snart att lära sig hur djupt hennes värld, och även hon själv, kan brytas ned. Silon och dess invånare är på väg att få veta vad historierna bara har antytt, och vad de aldrig har vågat viska om. Uppror."
Jag hade ganska stora förväntningar på den här boken. Många tyckte den var jättejättebra och serien kallas för "the next Hunger Games". Sådant är ju alltid svårt att leva upp till och i början tyckte jag att den var enormt seg! Bara en massa spring i trapporna i den där silon!
Men det tog sig! Efter ungefär halva boken började jag tycka att det var riktigt spännande och att maktspelet var fascinerande. Miljöerna är ju mycket klaustrofobiska och det är på ett sätt lätt att sätta sig in i vad det gör med människor.
Ingen storfavorit, men ändå tillräckligt bra för att jag ska vilja läsa fortsättningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar