Innevånarna i Björnstad försöker gå vidare efter den händelse som skakade hela orten och delade den i två läger. Maya tillbringar stora delar av sommaren tillsammans med sin vän Ana på en ö i ett försök att läka och gå vidare. Hennes lillebror kämpar med sitt dåliga samvete för att han inte kunde skydda sin syster och hans försök till återupprättelse tar sig destruktiva uttryck. Kevin och hans familj lämna staden helt för att börja om på en annan plats. Utan sin stjärnspelare faller juniorlaget samman och Peter kämpar för att behålla klubben och sin plats som klubbchef och det sker på bekostnad av hans relation till hustrun Mira. Samtidigt pågår det förhandlingar i kommunhuset som påverkar framtiden i grannstäderna Björnstad och Hed och rivaliteten dem emellan ökar ännu mer. Det är inte bara sport som står på spel utan också pengar och makt. För den manipulerande kommunalpolitikern Richard Theo är människorna i städerna ett lätt byte och han sår misstänksamhet och hat än här och än där för att gynna sina egna intressen.
Fredrik Backman skriver ännu en roman om mänskliga relationer och småstadens trångsynthet. Han gör det bra den här gången också och räds inte för att bre på. Här finns våld och kärlek. Här finns skurkar och hjältar. Här finns lojalitet och vänskap som sätts på prov, såväl som kärlek som övervinner allt. Läsningen går i rasande fart genom rappt berättade och korta kapitel. Och det känns. Och det berör. Men kanske inte riktigt lika mycket som i en första boken.
Kanske tog författaren ut alla känslor i den första boken till den grad att vi inte orkar bli riktigt lika engagerade denna gång? Kanske blir det lite för mycket - här är liksom extra allt i relationer och komplikationer. Jag gillar till exempel att Fredrik Backman väljer att skriva om en karaktär, som i en av de mest macho sportsammanhang, försöker komma underfund med sin homosexualitet, men måste det också vara så att han - och här kommer en stor spoiler - inleder ett förhållande med en okänd man som kommer till staden och att den mannen sedan visar sig vara hans nya lärare. Så här är det flera gånger - det finns en jobbig situation som någon befinner sig i som är nog så komplex och intressant att följa, men då lägger författaren på ett laget till, skruvar åt allt ett varv extra.
Jag gillar Backmans böcker jättemycket, och hur han spelar på hela vårt känsloregister, men att ha "extra allt" alltid gör att berättelserna ibland tar ut varandra.
Men missförstå mig inte. Vi mot dem är en riktigt bra och läsvärd bok med många förtjänster och här finns personporträtt som verkligen stannar kvar hos mig efter avslutad läsning. Och självklart kommer jag att läsa den tredje och avslutande delen när den kommer!
Vi mot er
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Forum (2017)
ISBN: 9789137150925
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Jag tyckte mycket om den, men Björnstad var starkare på flera sätt. Kanske för att det i den fanns en större, enskild, katastrof medan det i Vi mot er är många mindre katastrofer i en strid ström. Jag är överraskad över att jag faktiskt köper det här rakt av, trots det ganska klichéartade språket Backman använder sig av. På något sätt behärskar han det så att jag blir berörd och inte avskräckt. Jag ser också fram emot tredje delen.
SvaraRaderaHan är skicklig och drar i alla de rätta trådarna för att spela på läsarens känslor.
RaderaJag håller med dig i detta med extra allt. Själv lyssnade jag på boken, vilket inte rekommenderas. Då blir det extra extra allt.
SvaraRaderaKan tänka mig det! Då går det inte att skumma förbi heller.
Radera