En obekväm sanning

Vi fick låna Al Gores bok En obekväm sanning av vår vän som är arktisk oceanograf. Om man bortser från "jag är Al Gore och jag är så himla bra"-bitarna av boken så är det en bra, lättförståelig, rikt illustrerad och, framför allt, tankeväckande bok om vad vi måste göra för att rädda vår miljö och hur det vi gjort hittills har påverkat jorden och klimatet.


"Vi sitter på en tickande bomb. Under en lång rad år har vi kunnat se hur medeltemperaturen rakat i höjden, glaciärer smält bort, orkaner växt i styrka och tropiska sjukdomar spridit sig allt längre norrut. Effekterna av den globala uppvärmningen är ett av de absolut största hoten mot vår jord. Ändå väljer vi att blunda. En som inte blundar, utan tvärtom ägnar all sin tid åt att väcka opionion i klimatfrågan, är den förre amerikanske vicepresidenten Al Gore. I EN OBEKVÄM SANNING redogör han på ett enkelt och lättfattligt sätt för växthuseffekten och dess konsekvenser. Boken bygger precis som den kritikerrosade dokumentärfilmen med samma namn på de uppmärksammade föreläsningar Gore hållit runt om i världen, och hans budskap är lika rakt som skrämmande: Om vi ska lyckas rädda vår planet måste vi agera nu. Annars kan det vara för sent."

Isprinsessan

Jag hade läst ungefär halva Camilla Läckbergs Isprinsessan när jag insåg att jag hade läst den förut. Mycket riktigt så stod den i bokhyllan, men pocketomslagen var helt olika. Det är lurigt när de gör nytryck och ändrar så att man tror att det är en ny bok! Eller så är det ett tecken på att jag läser för mycket och inte kan hålla isär böckerna. Men jag bestämde mig för att läsa vidare - kanske var slutet inte så som jag kom ihåg det Men det var det så klart men det var ändå en stunds avkopplande läsning, en ganska smart ihopsnickrad intrig med lite minus för det dåliga språket. Men i hängmattan i sommar passar den utmärkt.


"Huset var ödsligt och tomt. Kylan trängde in i alla vrår. En tunn hinna av is hade bildats i badkaret. Hon hade börjat anta en lätt blåaktig ton. Han tyckte att hon såg ut som en prinsessa där hon låg. En isprinsessa. Golvet han satt på var iskallt, men kylan bekymrade honom inte. Han sträckte ut handen och rörde vid henne. Blodet på hennes handleder hade för länge sedan stelnat. Kärleken till henne hade aldrig varit starkare. Han smekte hennes arm, som om han smekte den själ som nu flytt kroppen. Han vände sig inte om när han gick. Det var inte adjö, utan på återseende. I debutromanen Isprinsessan förlägger Camilla Läckberg handlingen vintertid till sin hemort Fjällbacka och låter morden växa fram ur småstadsandans sämre sidor. Hon tecknar ett porträtt av ett slutet samhälle där alla, på gott och ont, vet allt om varandra och där det yttre skenet har stor betydelse. Något som under fel omständigheter kan bli ödesdigert…"

Morens sista suck

Jag fick kämpa ganska länge med Salmans Rushdies Morens sista suck. Men å andra sidan har ingen av hans böcker varit särskilt lätta att ta till sig. Mängder av människor som är svåra att hålla isär, komplicerade släktförhållanden och glidandet mellan nutid-dåtid, verklighet-övernaturligt finns här liksom i hans andra böcker. Jag hade nog också ganska höga förväntningar eftersom jag hört på många håll att detta är hans bästa bok. Vad jag tyckte om den? Jag vet faktiskt inte riktigt …


"Det börjar vi den kust där peppar växer. Här grundar familjen da Gama-Zogoiby ett imperium på handel och kryddor - peppar, kanel, kummin, gurkmeja, kardemumma - och senare också mer speciella varor som Baby Softo barntalk och annat vitt pulver … Ende manlige arvinge till den excentriska familjens förmögenhet är Moraes Zogoiby, en "högättad korsningsprodukt": både jude och katolik, arab och portugis - fast ändå indier med rötter i såväl slum som överklass. "Moren" kallas han, dels för sitt sydindiskt mörka skinn, dels för sitt påstådda släktskap med Boabdil den Olycksalige, den siste moren att fördrivas från Spaniens Alhambra. Och liksom en gång Boabdil bringades på fall av ett oblitt öde kommer Moren att falla, också han olycksalig. Hans fall blir en svindlande färd genom Indiens mångfald av fattigdom, fanatism, korruption och skönhet."

Fördömd

Skräckromaner är normalt inte alls min genre. Efter att ha läst Stephen Kings Djurkyrkogården var jag rädd i flera månader efteråt och såg elaka svarta katter överallt mitt på ljusa dagen. Men jag har läst Johanne Hildebrandts triologi om Freja, Idun och Saga och blev nyfiken på den här. Fördömd är något så annorlunda som en skräckroman med inslag av samisk mytologi. Och visst var den läskig, men inte så att man får mardrömmar i flera veckor. Spännande och svår att lägga ifrån sig.


"Den unga arkeologen Helena Torvald gör ett sensationellt fynd vid utgrävningen på Stalofjället: en ung kvinna som brutalt offrats på fjällsluttningen. När kroppen förs till Stockholm börjar en rad skrämmande händelser inträffa. I Helenas undersökning av fyndet kolliderar vetenskapen med det oförklarliga. För sent inser hon att offret borde ha blivit begravt, och att hennes band till det förgångna är starkare än hon anat. Nu måste hon besegra det hon väckt innan det bryter sig loss. Och det finns bara en person som kan hjälpa henne. Fördömd är en skräckroman med inslag av uråldrig samisk mytologi. Det är också en berättelse om en dotters förhållande till sin far, kampen mot mörkret och värdet av att minnas det förflutna, hur fruktansvärt det än var."

Vackra flickors lott

Var tvungen att ha nåt lättsmält i värmen på väg hem på tåget och lade min Rushdie åt sidan till förmån för en Alexander McCall Smith-pocket som jag skaffade mig på Norrköpings station. Föll inte huvudstupa för Damernas Detektivbyrå som så många andra och Vackra flickors lott är inte någon höjdar-deckare heller, men en stunds trevlig förströelse.


"Mma Ramotswe är bekymrad. Hennes detektivbyrå går med förlust och hennes fästman, mr J L B Matekoni, en av landets mest aktade bilmekaniker, är sig inte lik. Han har blivit inåtvänd och sitter mesta hemma och grubblar. Bilverkstaden förfaller och hans lärlingar slarvar. Det blir Mma Ramotswes sak att reda upp saker och ting. Mma Ramotswe får god hjälp av sin effektiva sekreterare Mma Makutsi, som fått utökade befogenheter. Mma Makutsi får dessutom ett eget fall där hon ska undersöka vilka av fyra kandidater som är mest lämpad att bli Miss Botswana. Tidigare skönhetstävlingar han nämligen slutat i skandal när det uppdagats att segrarinnan varit lösaktig, omoralisk eller på annat sätt olämplig. Mma Makutsi löser inte bara fallet med bravur, hon får även hela Damernas Detektivbyrå på fötter igen."

Natten innan de hängde Ruth Ellis

Jag vet inte vad Margareta Strömstedt vill med sin "memoarberättelse" Natten innan de hängde Ruth Ellis. Funderar på om hon hade fått ge ut den alls om hon inte redan var ett känt namn. Den är inte dålig egentligen. Bara inte särskilt engagerande. Eller så kräver den mer än en läsning …


"Natten innan de hängde Ruth Ellis handlar på samma gång handlar om Margareta Strömstedt och några andra kvinnoöden. Sårigheten, smärtan och det oändligt komplicerade i levandet vibrerar i texterna så oroande som om allt hände just nu. Margareta Strömstedt har samma ömhet i blicken vare sig hon berättar om sig själv eller andra kvinnor, och skapar på så sätt förbindelser och samhörighet mellan sig själv och dem, och oss som läser. Titelns Ruth Ellis avrättades i London 1955, dömd för att ha skjutit den man som misshandlat henne och dödat det barn hon väntade. Den unga förälskade Margareta Strömstedt befinner sig på ett hotell i Bournemouth den dallrande heta julikvällen innan Ellis ska hängas. Med hennes tragedi i tankarna hamnar hon mitt i en annan kvinnas olycka, den övergivna bittra pensionatsvärdinnan, och gråter med henne… "Jag grät med henne och längtade efter min egen älskade, han som inte var lik de andra männen. Jag grät för att jag nu var så ung och ändå kände att det som var kärnan i mig själv, kvinnan längst därinne, var uråldrig och fårad och redan märkt av tiden. Älska mig, älska mig, ropade det inom mig."

Luftslottet som sprängdes

Hade tänkt spara sista delen i Stieg Larssons Millenium-triologi till sommarläsningen, men kunde inte hålla mig. Luftslottet som sprängdes är riktigt spännande och svår att lägga ifrån sig. Som tur var åkte jag mycket tåg i helgen så jag fick chans att läsa den nästan i ett svep. Oj, så bra!


"Den tredje och avslutande delen i Millennium-serien tar vid där Flickan som lekte med elden slutade. Lisbeth Salander överlevde att bli levande begravd, men hennes problem är långt ifrån över. Starka krafter vill tysta henne en gång för alla. Samtidigt gräver Mikael Blomkvist i Salanders dolda förflutna och kommer snart sanningen på spåren. Han skriver på ett avslöjande reportage som kommer att rentvå Lisbeth Salander och skaka regeringen, Säpo och hela landet i dess grundvalar. Äntligen finns en chans för Lisbeth Salander att göra upp med sitt förflutna och en möjlighet för rättvisan - den verkliga - att segra."