Bokmässerapport

Förra året var första gången på länge som jag missade bokmässan. Då var jag hemma med en nästan alldeles nyfödd liten tjej och det kändes inte som läge att åka upp. Årets bokmässa var också lite annorlunda. Inget 5-dagarsmaraton, ingen monteruppackning, inget vingelmingel på pressnatta, inga rödvinskvällar med kollegor. Men inte mindre trevlig för det!

I år jobbade jag "bara" lördag och söndag och för att inte längta ihjäl mig efter familjen över helgen så tog jag helt enkelt med mig dem (och passade på att träffa min faster så att hon fick umgås lite med lilla T). Maken fick roa dottern utanför mässan när jag jobbade och det blev både träff med sysslingen, lek i Slottsparken och besök på Världskulturmuseet (men då sov nog lilltjejen mest).

Jag var inne på den - för året - prickiga mässan.



Där jobbade jag så klart och lyckades nog prångla ut en och annan bok åt förlaget. Men jag hann också fika med/krama om/hälsa på trevliga författare, krama om bloggvännen Åsa (och det kändes som vi var gamla kompisar), snabbprata med f.d. kurskamrater, smyga runt bland konkurrenterna, kändisspana - och så klart shoppa böcker!

Men jag var ändå väldigt behärskad tyckte jag. Här är årets skörd:



Mest nöjd är jag med Jonas Karlssons nya novellsamling som jag fick signerad. Det var ju också min bästa kändisspaning, men den smällde inte så högt när kollegan berättade att hon pratat med honom i vår monter (för den som är nyfken så tittade han på böcker i engelska till sin 8-åring). Annars var det som vanligt Guillou, Gardell och Hellberg - de som man alltid ser. Bob Hansson och Per Ragnar sprang jag också på.

Men novellsamlingen sparar jag lite på. Istället började jag läsa Katedralen vid havet.

Ett par barnböcker blev det också så klart.



Och en fiiin Moleskin-kalender. Jag är lika förtjust i Moleskin som jag är i Jonas Karlsson, men bara en av dem får plats i handväskan ;)




Fynden bars hem i en ekologisk bokpåse.

Maken fick naturligtvis också gå en sväng på bokmässan och han kom därifrån med en fantasybok och ett par japanska animé-filmer.

Ja, och den enda nackdelen var väl egentligen de där trötta fötterna man får och ett ganska trött huvud också - det tar på krafterna att vara trevlig ;)

Trötta fötter

Med lite trötta fötter som enda biverkning är jag hemma igen från mässan. En lite rapport kommer senare.

B&B

Är på bokmässan ett par dar. Vi hörs!

Sonat till Miriam

Jag, som så många andra, läste med förtjusning Linda Olssons debutroman Nu vill jag sjunga dig milda sånger.

Sonat till Miriam är Olssons andra bok och i den återfinner man mycket av stämningarna från första boken. Lite vemodig, men samtidigt hoppfullt.

Adam Anker är violinist och kompositör bosatt på Nya Zeeland. En dag när han sitter på en parkbänk får han syn på ett hårspänne som väcker minnet av hans dotter Miriam och hennes plötsliga död till liv. Sorgen efter dotterns död fick Adam att dra sig undan från världen och gömma alla känslor inom sig. Insikten om att det är ett mönster som följt honom hela hans liv får honom att vakna upp och han bestämmer sig för att ta reda på sin egen historia och göra detta som en hyllning till sin dotter. Sökandet leder Adam från Nya Zeeland till Polen, och till Sverige där han en gång lämnat sitt livs stora kärlek.

Boken är en riktig kärleksroman - om än inte av det traditionella slaget - och handlar om hur betydelsefullt det är att prata med varandra om viktiga och smärtsamma händelser i livet.
Jag tyckte mycket om den!

Kanske gör du det också?

Blindheten

Det var när vi såg TV-serie Överlevarna som jag och maken började prata om den här boken. Han höll på att läsa en annan bok om en epidemi som nästan utlånade mänskligheten och googlade på andra apokalyptiska romaner. – Har du läst Blindheten av José Saramago? frågade han. – Javisst! sa jag. Den har vi ju i bokhyllan.

Men när jag skulle berätta vad den handlade om så hade jag faktiskt inte en aning (ja, förutom att alla blir blinda då) och boken verkade misstänkt obläddrad. Men det fick jag ju råda bot på. Boken fick följa med mig på tågresan fram och tillbaka till Västerås nu i början av veckan.

Saramago är en man av många ord – det visste jag redan tidigare – så det kan vara lite snårigt att ta sig igenom hans böcker. Hade jag inte haft så mycket obruten lästid på tågresan, så vet jag inte om jag hade orkat med den här boken just nu.

Blindheten handlar om vad händer med ett samhälle när en plötslig blindhet utan påvisbara fysiologiska orsaker sprider sig bland befolkningen. Och människorna visar sig verkligen inte från sin bästa sida …

En man som är ute och kör bil blir plötsligt blind när han stannat vid ett rödljus och kan inte köra vidare. Han får hjälp hem av en man som utnyttjar tillfället och stjäl den förste blindes bil. Ögonläkaren som undersöker den först drabbade blir snart blind även han, liksom alla patienter i väntrummet och biltjuven. De blinda spärras in på ett sjukhus för att förhindra spridningen, men allt fler insjuknar. Förhållandena förvärras snabbt – speciellt vad gäller mat och hygien.
Ögonläkarens fru blir dock inte sjuk, men låtsas att även hon är blind så att hon kan följa med sin man när han förs bort. Hon tror hela tiden att hon också ska bli blind, men det inträffar aldrig. Hon försöker vägleda de andra blinda, men på ett sådant sätt att de inte upptäcker att hon ser – då riskerar hon att bli allas slav.

Grupperingar bland de blinda uppstår och alla försöker utnyttja situationen till sin fördel. Mat och människor blir en handelsvara och ibland är skildringarna av människornas uselhet ganska så magstark.

Inget direkt hopp om att mänskligheten drar lärdom av epidemin och eller inga färdiga svar ges i slutet av boken och kanske går någon symbolik mig förbi, men det var intressant - om än inte njutbar - läsning.

The Style Strategy

Jag är en sådan där person som alltid känner mig slafsig. Jag vill gärna vara så där piffig som jag tycker att alla andra är, men jag orkar inte riktigt hålla på med smink eller att föna håret på morgonen. Jag har nästan alltid lite smuts under naglarna och oborstade skor. Mina när och kära brukar säga att det inte är så farligt som jag tror, men hur det än är så känner jag mig ändå för det mesta hafsig och slafsig.
Och även om man känner sig lite halvskaplig när man går hemifrån på morgonen så kan man ge sig 17 på att man träffar den där vännen eller kollegan som är så jäkla snygg! Alltid! (Har inte ni sådana personer i er närhet?) Och så känner man sig som något katten släpat in …

Kanske är det därför jag är lite svag för stilböcker. Jag har ju sedan innan Chic av Karina Ericsson Wärn och nu fick jag The Style Strategy. Den är skriven av Nina Garcia som är en av domarna i Project Runway (för dem som tittar på sådant) och chefredaktör på stor amerikansk modetidning.
Jag fick den av min chef och det var inte för att hon tycker att jag är slafsig (tror jag) utan för att jag, precis som hon, varit anställd på företaget i 10 år. Vi skulle gå ut och fira tillsammans med två kollegor som varit anställda i 35 år, men just den dagen låg jag hemma i magsjuka och missade en god lunch på en väldigt fin restaurang. Men när jag kom tillbaka låg boken på skrivbordet. – Man behöver lite flärd i livet när man är småbarnsmamma, sa min chef.

Boken är väl en bagatell, men den känns just flärdfull med sitt guldiga omslag och de vackra illustrationerna. Tipsen går ut på att handla kvalitet, återupptäcka och göra om gamla kläder och att inte klä sig modernt utan stilfullt. Och att ha en bra basgarderob. En bra garderob utgår enligt författaren från frågorna ”What do I have? What do I need? What do I want?” Och att felet de flesta gör är att blanda ihop ”want” och ”need”.

Och återigen önskar jag att jag kunde få till den där perfekta basgarderoben …

Lycka till! Om balans i livet och andra floskler

Jag fick boken Lycka till! Om balans i livet och andra floskler av Tinni Ernsjö Rappe och Jennie Sjögren av bästa väninnan när hon kom på besök härom helgen. Boken handlar om att det egentligen är omöjligt att få balans i livet som arbetande småbarnsförälder. Och bästa vännen är ju trebarnsmor, så hon borde väl veta.

Författarna går igenom och tar död på en del myter, sticker hål på floskler och ”läxar upp” dem som visar symptom på att vara för duktiga. Den där ”balansen” handlar egentligen bara om att få livet att gå ihop utan att bli galen. Och om vissa sker är i obalans just då, så måste de få vara så. De ger tips på vad som är hälsosam duktighet och hur man kan vara smart-lat.

Det står väl egentligen ingenting i den här boken som man inte visste förut, men den är skriven på ett lättsamt och roligt sätt. Den känns ju också väldigt mycket som att den vänder sig till en yrkesgrupp med huvudsakligen skaplig ekonomi och kontorsjobb så många av tipsen handlar om att köpa sig fri från vissa saker eller om att be chefen om liv att jobba hemifrån så att man kan hämta barnen tidigare på förskolan (det funkar ju sådär om man är t.ex. vårdbiträde).

Men det är alltid bra att få vissa sanningar upprepade för sig och det skadar inte att det görs med glimten i ögat.

Musselstranden

Jag blev väldigt besviken på SVT:s filmatisering av Mannen under trappan av Marie Hermansson. Inte ens det faktum att min favorit Jonas Karlsson var med hjälpte.

Boken är väl inte heller en av mina favoriter av Hermansson, men ändå så mycket bättre än serien. Men jag fick lust att läsa om Musselstranden av samma författare – den första boken av henne som jag träffade på. Det lustiga var att när jag började läsa om så upptäckte jag att jag inte kom ihåg någonting av boken! Jag minns väldigt starkt att vi läste den i bokcirkeln för några år sedan och jag vet att jag tyckte mycket om den. Men inget hade tydligen stannat kvar i huvudet. Det var precis som att läsa en helt ny bok.

Huvudpersonen Ulrika tar med sina två pojkar för att visa dem musselstranden – hennes barndoms magiska plats där blå musselskärvor krasar under fötter. När pojkarna gör ett skrämmande fynd på stranden tar Ulrikas minnen henne tillbaka till somrar för länge.

Boken berättar växelvis om Ulrikas nutid och ger återblickar i form av henens sommarminnen – den fascinerande grannfamiljen, grannflickan som blir hennes bästa (och enda) vän, den första kyssen och så den där skrämmande händelsen när ett barn kom bort. Och i vissa kapitel är berättarrösten en helt annan kvinna …

Boken är vemodig och det växelvisa berättandet ger ett bra driv i det annars så klassiska ”tänka tillbaka på barndomen”-upplägget. Hermanssons språk är vackert och ger en särskild känsla till skildringen av den svenska sommaren.

Väl värd att läsa om. Eller på nytt.

Noveller för världens barn (2008)

Den här boken fick jag i julklapp och sedan dess har den legat på mitt sängbord och jag har läst en novell då och då "mellan böcker". Det är nyskrivna noveller av författare som t.ex. Peter Englund, Jonas Karlsson, Susanna Alakoski och Inger Alfvén.

Men det som är roligt med den här boken är att den innehåller de sex vinnande bidragen i SVT:s novellpristävling "Slutet på historien", där sex välkända författare skrev inledningen till varsin novell och SVT:s tittare fick sedan skicka in sina förslag på slut. En jury valde bland tittarnas bidrag och de kompletta berättelserna finns alltså i den här boken. Kul grepp!

Och dessutom går ju intäkterna till en bra sak :)

The Sorrows of an American

Åh, vilken vacker bok det här var!

Jag älskade Siri Hustvedts The Sorrows of an American (Sorgesång i svensk översättning) från första ordet. Det är något med stämningen i boken som höll mig fast och drev läsningen vidare, trots att tempot är väldigt lugnt. Det finns väldigt många karaktärer i den här boken och inte alla har något med huvudhandlingen att göra, men de fyller alla en funktion i boken och det blir aldrig ointressant eller jobbigt att hålla reda på dem.

Huvudpersonerna är syskonen Erik och Inga Davidsen. När deras norskfödde far går bort, hittar de ett brev från en okänd kvinna adresserat till fadern och de förstår att de aldrig helt lärt känna sin far. Erik som arbetar som psykoanalytiker, börjar gå igenom och läsa sin fars efterlämnade papper – dagböcker, kärleksbrev, brev med skildringar från andra världskriget - i hopp om att förstå fadern, hans handlingar och val. Samtidigt bli han förälskad i den kvinna som hyr en lägenhet av honom i samma hus. Hon släpper honom inte så nära, men hennes dotter blir omedelbart vän med honom. Och han blir involverad i deras lilla familj på gott och ont när det visar sig att någon förföljer kvinnan och hennes dotter.

Inga har just blivit änka efter en känd författare och nu söks hon upp av en journalist som rotar i makens förflutna och hotar med att avslöja hemligheter om familjen.

Boken kretsar kring familjeband av olika slag och det förflutna är alltid närvarande.

Jag sträckläste och önskade samtidigt att boken inte skulle ta slut. Jag gillade speciellt persongalleriet – inte minst Eriks patienter med sina berättelser och Eriks excentriske vän som är djupt förälskad i Inga. De härliga miljöbeskrivningarna av Brooklyn är också ett plus.

Och stämningen! Den som jag inte riktigt kan beskriva.

Läs!

Sommarsquash tokolosh!

En av de konstigaste boktitlarna någonsin måste vara Sommarsquash tokolosh! av Rachel Zadok. Och vad en tokolosh är fick i alla fall inte jag helt klart för mig, men det var nog heller inte meningen. För boken myllra av mytiska varelser som inte kan förklaras.

Huvudpersonen Faith växer upp i Transvaal i Sydafrika på åttiotalet. Hennes pappa är handelsresande och hennes mamma Bella säljer grönsaker och frukt på marknaden i staden. Bella berättar magiska och skrämmande historier för dottern om älvor och andeväsen som bor runt gården. När pappan lämnar familjen får mamman en depression och blir mer och mer galen. Den svarta tjänsteflickan Nomsa blir den som står för tryggheten i Faiths tillvaro, men plötsligt en natt försvinner hon.

Femton år senare får Faith veta att hennes mamma avlidit på mentalsjukhuset hon varit inlagd på. De har då inte talats vid på tio år. Faith återvänder hem för att konfrontera händelserna från barndomen och hon inser med chockartad kraft vad som hände den där natten när Nomsa försvann.

Sommarsquash tokolosh! är en annorlunda bok, speciellt den första halvan med den mytiska inramningen. Andra halvan är en mer klassisk "göra upp med sin barndom"-berättelse.

Om jag tyckte om boken? Jag har inte bestämt mig än ...

Revolutionary Road

Hu, den här boken var ren ångest. Om filmen är likadan (och det borde den ju vara) så ska jag inte se den!

Revolutionary Road av Richard Yates handlar om Frank och April Wheeler. Till det yttre är det det perfekta paret. De har allt de kan önska sig - ett vacker hus på idylliska Revolutionary Road, Frank har ett bra jobb och April personifierad den lyckade hemmafrun som tar hand om deras väluppfostrade barn. Men bakom ytan är de djupt olyckliga. De drömmer om ett annat liv och de driver varandra till vansinne.

Det här är en sådan bok som man läser med en smygande obehagskänsla. Läsaren vet att det kommer att gå åt skogen på något sätt, men frågan är hur så man måste fortsätta att läsa.

Sommardöden

Nu var det så länge sedan jag läste den här boken att jag nästan glömt bort den, men jag tycker mig minnas att det var en perfekt sommardeckare. Sommardöden är Mons Kallentofts andra roman om Linköpingspolisen Malin Fors.

Det är den varmaste sommaren någonsin i Östergötland. En fjortonårig flicka hittas våldtagen i stadens största park, samtidigt anmäls en annan flicka försvunnen av sina föräldrar och en fasansfull upptäckt görs vid en badplats utanför staden. Det är upptakten till Sommardöden. Under några varma julidagar kämpar Malin Fors och hennes kollegor för att lösa brotten och förhindra att fler sker. Malin Fors slits mellan sitt jobb och sin familj och speciellt oron för den egna dottern. Det är en spännande och inte helt förutsägbar deckare.

Mons Kallentoft ska visst skriva en deckare för varje årstid. Jag gillade den här sommarboken, men inte riktigt lika mycket som Kallentofts första deckare Midvinterblot, men det är klart att jag kommer att läsa alla nu.