Bokrea

En liten sväng på bokrean blev det ändå.

Några böcker till lilla T ...










... och ett par till mig.










Dessutom kickade jag just hem den fina boken med uppväxtklassiker som så många bokbloggare suktat efter.

Lite dolt bokbloggande

Med det förra inlägget har jag äntligen (!) bloggat klart alla böcker som jag läste under 2010. Nu ligger det ett par böcker från detta år i "lästa högen" som jag ska skriva om - vilken dag som helst ;)

Men den uppmärksamme har kanske sett att jag har ägnat mig åt lite annat bokbloggande. Eller så märks det inte alls. Men överst på denna bloggsida ligger nu två flikar och under flikarna finns länklistor till alla de böcker jag läst och bloggar från 2008 och framåt (kanske orkar jag någon gång ge mig på att länka upp alla böcker från 2007 och halva 2006 som finns på gamla bloggen).

Varför har jag nu lagt en massa tid på det här då?
Ja, det kan man verkligen fråga sig!

Jag är väl helt enkelt bara en riktig boknörd. Och jag älskar listor;)

Sånt man bara säger

Helena von Zweigbergk skriver böcker som gör att det kryper i kroppen. Det är inte skräckromaner, utan berättelser om människor som inte visar sina bästa sidor och om människor som kommer i kläm. Jag läste Ur vulkanens mun med en lätt obehagskänsla hela tiden. Sånt man bara säger är inte lika obehaglig, men har lite samma stämning med egoistiska vuxna och ett barn som kommer i kläm.

När den 15-åriga systersonen Jonas landar på trappan hemma hos Susanne förändras hennes stillsamma tillvaro. Hon har dragit sig undan i ett hus på landet för att återhämta sig efter utbrändhet och en skilsmässa. Nu behöver systern Louise hjälp med att se efter sonen medan hon ordnar upp sitt röriga liv. Susanne och Jonas är främmande för varandra och känner sig båda svikna och lurade, av livet i allmänhet och av Louise i synnerlighet.

Relationen mellan Jonas och Susanne och hur den utvecklas är självklart det mest intressanta i boken. Läsvärt.

Ge ditt barn 100 möjligheter

Jag handlade boken med den långa titeln Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två - om genusfällor och genuskrux i vardagen av Kristina Henkel och Marie Tomicic på Skolforum. Olika förlag hade monter bredvid oss och de gör framförallt fina barnböcker. De strävar efter att böckerna ska visa mångfald, olikhet och att de ska utmana traditionella könsroller.

Den här boken för föräldrar (och andra vuxna som har hand om barn) är en slags handbok för hur man undviker att cementera de traditionella könsollerna i sitt förhållningssätt till och uppfostran av sitt barn, men också hur man undviker att värdera allt barnet gör - att inte ordet "duktig" är det som behövs för att bekräfta barnet.
Boken är lätt att läsa och lätt att ta till sig - men det är inte så enkelt att genomföra i verklighet. Det är verkligen skrämmande hur lätt det är att falla i fällan (framförallt "duktighets"-fällan) även när man tror att man är medveten.
För mig är det verkligen befriande att författarna inte gör anspråk på att utplåna skillnader mellan pojkar och flickor. Jag är ingen extremt radikal jämställdshetsperson och har svårt för resonemang om helt könsneutrala namn och att utplåna han/hon som ord och ersätta dem med hen. Jag tror helt enkelt att det är vissa fundamentala skillnader och att det är viktigt att ha en könsidentitet. Men jag tror också att de är lika stor skillnad på människor i allmänhet som skillnader mellan just män och kvinnor.
Fokus i denna bok är på att inte begränsa ett barn bara för att det råkar vara en pojke eller en flicka och det gillar jag. Alla borde läsa!

Barskrapad

Jag läser inte mycket facklitteratur nuförtiden, men ibland slinker det med någon. Barskrapad - konsten att hanka sig fram är journalisten Barbara Ehrenreich skildring av ett "socialt experiment" där hon försöker förstå hur det är att leva längst ner på samhällsstegen.

Hon låtsas att hon inte har någon utbildning när hon söker jobb och får anställning som städerska, servitris, vård- och affärsbiträde. Hon tog det bäst betalda arbetet hon kunde hitta och den billigaste bostaden och upptäckte snart att det inte gick ihop. De flesta måste ha två jobb för att överhuvud taget få ihop till det nödvändigaste.

Med boken kritiserar hon de dåliga anställningsvillkoren och näst intill obefintliga arbetstryggheten i USA. Intressant.

Hänger inte med längre

Det är visst bokrea på gång. Jag hänger inte med längre - sådant brukade jag ha koll på. Det ska tydligen redan finnas kataloger ute, men någon sådan har jag inte heller sett till. Men jag blev sugen på att skaffa de här fina boxarna som Hyllan har bloggat om..

En hylla hos Hyllan

Hos Hyllan kan man få inspiration - inte bara om böcker att läsa - utan också om hur man kan förvara böckerna. Den här hyllan gillar jag också skarpt!

Ska bara skaffa mig ett hus med snedtak först ...

Någon som anar en tanke?

Jag ska bara fixa en grej i köket

Vill man ha "feel good"-läsning, så ska man inte läsa den här boken. Moa Herngrens Jag ska bara fixa en grej i köket är en bok som svider i hjärtat.

Den handlar om Ingrid som är ensamstående mamma till Juni. Hon är osäker i sin roll som mamma och knyter därför dottern hårt, hårt till sig. Ingrid har fått nytt jobb som förskolechef och är osäker i sin roll som chef över sina före detta kollegor. Och hon är en bra bit på väg in i ett alkoholmissbruk som börjar gå ut både över dottern och jobbet.

Jag läser den med ett lätt illamående hela tiden. Då har jag ändå läst en del "romaner ur verkliga livet" där människor är med om riktigt otäcka saker, men det här berörde mig. Säkert för att den handlar om ett barn som kommer i kläm. Kanske för att den balanserar precis så där på kanten mellan vad som är "acceptabelt" och vad som kan bli en riktig katastrof.

En del recensioner anklagar boken för att vara för ytlig, att den inte beskriver alkoholmissbruket som tillräckligt "allvarligt". Men för mig blir det tillräckligt allvarligt i de delar av boken som beskrivs genom 7-åriga Junis ögon.

Kejserlig kvinna

Det här är en bok som jag återvänder till då och då.

Kejserlig kvinna av Pearl S. Buck är en historisk roman om den kinesiska kejsarinnan Tzu-hsi. Hon kommer till det kejserliga palatset som en av många konkubiner till kejsaren, men lyckas med hjälp av klokhet och list bli den som under många år styr landet.
Det är också en berättelse om en kvinna som försakar sin egen lycka för sin sons skull och för det hon tror är bäst för sitt rike. Hon är stundom skoningslös, men inte hjärtlös. Boken innehåller många beskrivningar av vackra kläder, smycken och rum. Jämfört med de västerländska människorna som beskrivs i boken känns den kejserliga miljön högstående och förfinad, men också traditionstyngd och gammaldags.

Värd att läsa och värd att läsa om.

Dessutom kan man känna sig höglitterär eftersom Pearl S. Buck fick nobelpriset 1938 ;)