söndag 5 mars 2023

Inertia

Det är förvisso en härlig känsla att ta sig an en riktigt tjock bok och veta att man har många härliga timmars, eller kanske dagars, läsning framför sig.

Men frågan är om inte kortromanen är ett optimalt format ändå? Där novellen kanske måste stressa fram sitt början-mitt-slut eller bara ge läsaren ett (förvisso ofta skickligt skrivet) brottstycke ur berättelsen, kan kortromanen leverera en välkomponerad och avslutad historia som ändå är tillräckligt kort för att kunna njutas i en enda obruten sittning.

För ett par helger sedan hade jag lyxen att kunna ägna Inertia av Johan Daisne ett par timmars obruten tid.

Den flamländske författaren skrev Inertia redan 1950, men den blev översatt till svenska först 2021.

Vår huvudperson, en namnlös man, är på väg hem med tåg efter att ha föreläst i en närliggande stad. Det är en resa han gör ofta och omständigheterna och medpassagerarna är bekanta inslag i hans vardag. Han slumrar till en stund och vaknar upp för att märka att alla i kupén sover, tåget är nedsläckt och hans klocka verkar ha stannar på halv sju.

Han smyger försiktigt ut ur kupén för att tända en cigarr och upptäcker att alla passagerare sover och att alla klockor har stannat. Så småningom stöter han på en annan person som är vaken, en äldre professor och de får senare sällskap av den unge studenten Val.

När tåget stannar för en stund, tar det beslutet att kliva av det märkliga tåget och försöka ta sig till närmsta stad. Tillsammans vandrar de tre över ett mörkt fält mot några glimmande ljus i fjärran som aldrig tycks komma närmare. De talar om filosofi, om livet och om "inertia" - ett begrepp inom naturvetenskapen som beskriver tröghet hos objekt.

Kanske är det ungefär här i berättelsen som läsaren får bekräftat sina misstankar om vad som egentligen har hänt med tåget och de tre följeslagarna, men jag lämnar det åt er att upptäcka själva.

Daisnes skönlitterära verk säga ha introducerat den magiska realismen i den flamländska litteraturen, men där den sydamerikanska motsvarigheten ofta slår över till "mustig skröna", håller Daisnes magiska realism till en stillsammare ton. Karaktärerna i boken förundras över situationen, men tar det med jämnmod och blir inte rädda. De finner trygghet i att allt har en orsak och en verkan.

Slutet är ett uppvaknande så att säga - på vissa sätt bokstavligt och på andra sätt bildligt då de sista eventuella tvivlen om vad som utspelats skingras.

Ibland kan jag tycka att de akademiska utläggningarna är lite långrandiga och jag vill åter till det som driver handlingen framåt. Å andra sidan är det något lite rogivande och nästan trivsamt över både samtalet och de tre männens promenad över det mörka landskapet.

Det här är en intressant bok och jag tycker om att befinna mig i den här berättelsen.
En bok som är väl värd att lägga ett par timmars obruten tid på.

lördag 4 mars 2023

De tar allt ifrån mig

De tar allt ifrån mig av Linda Jones handlar om Frida som bor i en avfolkad ort någonstans i Norrlands inland. Affärerna stänger ner, folk flyttar ifrån orten, skolan är trist - det enda Frida ser fram emot är höstens älgjakt. I år ska hon äntligen få vara med!
Hennes mammas, som är jaktlagets ledare, är hennes förebild. Frida vill bli precis som hon. Men så upptäcks ett ovanligt djur i skogen och länsstyrelsen ställer in älgjakten. Fridas tillvaro vänds upp och ner. Hon ser sin mammas auktoritet som jaktledare ifrågasättas och hennes bästa vän Emmy verkar glida ifrån henne allt mer och hon förstår inte varför. Vad ska hon nu göra? Vem är hon ens om hon inte får jaga? Men en ny, trevande vänskap växer fram med Frej - nyinflyttad och inte lik någon av de killar hon växt upp med.

Den här romanen är verkligen väldigt bra! Skildringen av människorna på den lilla orten och hur dynamiken i en grupp snabbt kan växla när tradition och identitet ställs på spel känns mitt i prick. Här finns en del givna "typer", men författaren har lyckats skriva dem så att de inte känns som schabloner. Frida känns också väldigt äkta och den stökiga tillvaro hon upplever i boken väcker medkänsla och jag vill läsa vidare för att se hur det ska gå.

Det här är en riktigt fin roman som jag hoppas att många läsare upptäcker.

Hur det går med mina hyllvärmare?

Jo tack, ganska bra!😊

I utmaningen #färggladahyllvärmare2023 skulle vi i januari läsa en isblå bok. Mitt val blev Lycke av Mikaela Bley. Det är en spänningsroman om en försvunnen 8-årig flicka och tragiska familjeomständigheter. Huvudpersonen är journalisten Ellen som har en historia i sitt förflutna som påminner om Lyckes försvinnande. Då kunde hon inte göra något, men nu är hon fast besluten att hitta den som rövat bort Lycke. Otäckt och spännande!

I februari var det dags för vita böcker och jag hade många att välja på. Jag började med Linda Skugges bok 40 - Constant Reader, men det var inte riktigt en bok för mig. Alltför episodisk och upprepande för att jag skulle få in ett läsflyt, men jag uppskattade den stora kärleken till läsning och böcker som genomsyrar boken. Jag började också läsa Romeo Calling av Alexandra Potter (som jag tror att också @grefvinnan valde som sin februari-bok). Det var en ganska klassisk feelgoodbok med kärlek, förvecklingar, missförstånd och ett väntat och lyckligt slut. Helt ok underhållningsläsning. Dock hann jag inte läsa ut hela i februari, utan den spillde över några dagar i mars.


Den här månaden är det gröna titlar som gäller och jag har plockat fram 4 kandidater. Hjälp mig gärna att välja!

Pågår: vård av blogg

Det har snurrat snabbt både på jobbet och privat de senaste veckorna och energinivån har varit ganska låg. Även om jag ändå orkar läsa, har jag inte haft energi att skriva om böckerna. Men idag, när barnen är iväg på varsitt håll, hemmet är relativt i ordning och tvättmaskinen jobbar på, ska jag ta mig lite tid att uppdatera bloggen.

Just nu i mars 2023



Första lördagen i månaden innebär en "just nu"-enkät här på bloggen. Den är ett arv från forna Kulturkollo och alla som vill är välkomna att svara på frågorna på sin blogg eller Instagramkonto. Du hittar svar på frågorna också hos mina fd. Kulturkollo-kollegor Och dagarna går, Fiktiviteter och Enligt O.

Just nu läser jag: I munkens skugga av Helena Thorfinn inför bokcirkelsamtal på måndag. Jag har också några sidor kvar i Calling Romeo av Alexandra Potter som jag valde som februaribok i hyllvärmarutmaningen. 

Just nu tittar jag: serien Sweet Tooth på Netflix. Resten av familjen började titta på den när de var bortresta på sportlovet och nu försöker jag titta ikapp så att vi kan se resten tillsammans.

Just nu lyssnar jag på: eller rättare sagt - har jag precis lyssnat på  - ljudboken Nödvändigt ont av Maria Adolfsson. Det är den nyaste boken i Doggerland-serien och jag orkade inte vänta på att e-boken skulle komma på Storytel.
 
Just nu längtar jag: efter att få känna mig pigg. Ja, jag vet att jag skrev det förra månaden också, men vi har haft mycket omkring oss på sistone och dessutom har vi drabbats av olika baciller i omgångar. Piggheten lyser verkligen med sin frånvaro.

Just nu njuter jag: av alla vårtecken som dyker upp. Vintergäck och snödroppar har vi haft i ett par veckor och nu börjar också krokus, iris och påskliljor titta fram.

fredag 3 mars 2023

Månadssammanfattning februari 2023

Februariläsningen blev mycket bra - hela elva lästa böcker och en ljudbok lyssnad på.

Jag blev helt tagen av Om det inte vore för dig av Delphine de Vigan och fascinerad av Coyote av Gabrielle Filteau-Chiba, jag njöt av den söta The Reading List av Sara Nisha Adams och pusslade med Doggerland-kriminalaren Nödvändigt ont av Maria Adolfsson i öronen.

Förutom Frankrike, Kanada, USA och Doggerland i böckerna ovan har jag "besökt" Nigeria, Japan, Nederländerna, Island och Rwanda.

I Sverige har jag hoppat mellan Norrbotten, Dalarna och Stockholm.

En bra månad helt enkelt. Hur gick din läsning i februari?