Ett år av magiskt tänkande

Ett år av magiskt tänkande är Joan Didions skildring av sin makes död och sorgarbetet som följer därefter. Joans make, sedan 40 år tillbaka, John dör i en hjärtinfarkt dagen innan nyårsafton. Hon skriver denna bok för att bearbeta sorgen efter maken, för att försöka förstå varför han dog och för att hitta ett sätt att leva utan honom. Samtidigt kämpar hennes enda dotter mot en svår sjukdom.

Många av mina kollegor har läst boken och pratat mycket om den och därför hade jag höga förväntningar. Boken är skriven på en väldigt intellektuell nivå, fylld av citat från författare och filosofer. Ofta går det mig förbi. Det är i de små uttrycken för sorg - som att inte förmå sig att slänga en förpackning intorkade tuschpennor som hon fått av maken - som griper tag i mig. Kanske var det dumt av mig att läsa den  just nu när jag själv känner mig stressad och splittrad, då den är ganska fragmentrisk och det är svårt att hålla ihop berättelsen.

En plats i paradiset

Hittade en bok från En bok för alla i hyllan här hemma. Hama Dosan beskriver i En plats i paradiset en kurdisk mans flykt från Saddam Husseins Irak och de prövningar som sedan möter huvudpersonen när han söker asyl i Sverige.

Det framgår inte riktigt om boken är självbiografisk, men troligen är åtminstone en del av av händelserna självupplevda. Och även om de delar av berättelsen som utspelar sig i irakiskt fängelse, och som beskriver helt ofattbar tortyr, är väldigt starka, så är det nog ändå huvudpersonens känsla av ensamhet och rotlöshet i det nya hemlandet - utan familj, släktingar eller vänner, som berör mest.

Pojke försvunnen

Månadens paket från Månpocket landade i brevlådan, innehållande Anna Janssons Pojke försvunnen. Jag gillar Janssons deckare och liksom nästan alla hennes tidigare böcker utspelar sig denna på Gotland och har kriminalinspektör Maria Wern som huvudperson.

Strax före midsommar försvinner en nioårig pojke från en fest och kort därefter hittas hans pappa död. Gotlandspolisen undersöker om händelserna har något samband och hur i så fall.

Det är något visst med brott och svenska sommarnätter och Jansson gör det så bra. Jag gillar att hon inte ger svar på precis alla frågor, men alla viktiga trådar knyts ihop. Perfekt läsning i hängmattan på sommaren, eller en solig vårlördag på balkongen.

Belsassars dotter

Jag läste om Belsassars dotter av Barbara Nadel hos Bloggbohemen och ställde mig genast i kö på bibblan för att få läsa den.

Det är en deckare som utspelas i Turkiet. Ett våldsamt mord på en åldrig alkoholiserad jude i Istanbuls fattigaste kvarter utreds av kommissarie Íkmen och hans kollega Suleyman. Kommissarien är av klassisk typ - ovårdad, bufflig och tar sig lite för ofta ett glas, men det är ändå en uppfriskande och annorlunda miljö. Och den historia som sakta vecklas fram är spännande och i det närmaste mytisk.

Riktigt bra!

Mig äger ingen

Mamma tipsade om Åsa Linderborgs bok Mig äger ingen. Den utspelas i Västerås i kvarter där vi bodde när jag var liten (iofs lång senare, men jag känner ändå igen mig - gatunamn, Stjärnhallen, parkleken).

Boken är en kärleksfull skildring av en ensamstående far som både alltid finns till hands och som alltid sviker. Om alkoholism, om arbetarstolthet, om motsägelser, om att önska sig ett annat liv, om oförmågan att förändra.

Jag blir berörd och illa berörd. Och jag gråter en skvätt.

Ich bin en bibliotekhar!

En bekant tipsade om Christer Hermanssons bok Ich bin en bibliotekhar!

Det är en tunn, liten bok om bibliotekarien Oliver C. Johansson. Han är en ganska excentrisk person, men han kan konsten att se det positiva i allt. Och det vet ju alla som inte är lika optimistiskt lagda hur irriterande den egenskapen är ;)

Birgitta och Katarina

Alexandra Coelho Ahndorils bok Birgitta och Katarina handlar om den heliga Birgittas liv och hur hon och hennes dotter kämpar för att få öppna ett nunnekloster i Vadstena.

Precis som i Ahndorils bok Stjärneborg om Tyko Brahe så är det en skönlitterär berättelse vävd kring historiska fakta, utan väldigt stora anspråk på tillförlitlighet.

Språket är ibland lite för poetiskt för min smak och berättelsen är löst sammanhållen. Men det är en stämning i boken och en tanke på att "det skulle ha kunnat vara så här" som är tilltalande.

Eremitkräftorna

Eremitkräftorna av Anne B. Ragde är uppföljaren till Berlinerpopplarna. Den tyckte jag väldigt mycket om och jag blev inte besviken nu heller.

Läsaren får fortsätt att följa de tre norska bröderna Tor, Margido och Erlend och Tors nyfunna dotter Torunn. Lika ömsint och tragikomiskt som tidigare. Det enda som var synd var att boken tog slut så snabbt. Och att tredje delen inte finns än.

Travels in the Scriptorum

Travels in the Scriptorum av Paul Auster är en liten tunn bok som innehåller en märklig berättelse. En gammal man vaknar upp i ett nästa tomt rum. Han kommer inte ihåg någonting om sig själv, sitt liv eller varför han befinner sig i rummet - han är inte säker på om han är inlåst i rummet eller inte. En kvinna vid namn Anna kommer in i rummet och det är uppenbart att de känner varandra sedan tidigare, men att hon nu fungerar som en slags vårdare. Andra personer kommer och går och ge honom brottsstycken av ett liv, samtidigt som läsaren också får följa en annan persons öde genom ett manuskript som mannen läser.

En bok som kräver full koncentration och som inte er några svar, men ändå engagerar läsaren.

På Chesil Beach

I bibblans "snabblåne"-hylla plockade jag åt mig Ian McEwans På Chesil Beach.

Och den passade bra där för den var oerhört snabbläst - på tåget till jobbet, på lunchen och på tåget hem - sen var det klart! Men det var en bra bok! Den handlar om ett nygift par som båda är oerfarna och osäkra.

Den stundande bröllopsnatten gör dem spända och nervösa. En bok om förväntningar, roller, fördomar och brist på kommunikation. Mycket läsvärd!