Ett år av magiskt tänkande är Joan Didions skildring av sin makes död och sorgarbetet som följer därefter. Joans make, sedan 40 år tillbaka, John dör i en hjärtinfarkt dagen innan nyårsafton. Hon skriver denna bok för att bearbeta sorgen efter maken, för att försöka förstå varför han dog och för att hitta ett sätt att leva utan honom. Samtidigt kämpar hennes enda dotter mot en svår sjukdom.
Många av mina kollegor har läst boken och pratat mycket om den och därför hade jag höga förväntningar. Boken är skriven på en väldigt intellektuell nivå, fylld av citat från författare och filosofer. Ofta går det mig förbi. Det är i de små uttrycken för sorg - som att inte förmå sig att slänga en förpackning intorkade tuschpennor som hon fått av maken - som griper tag i mig. Kanske var det dumt av mig att läsa den just nu när jag själv känner mig stressad och splittrad, då den är ganska fragmentrisk och det är svårt att hålla ihop berättelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar