Jag har länge haft Den stora utställningen av Marie Hermansson i hyllan, men det var först nu när den fristående uppföljaren Pestön kom som jag mig för att läsa dem.
I den första boken är handlingen centrerad kring Einsteins besök på världsutställningen i Göteborg 1923. Han anlände senare än annonserat för att hålla sitt nobeltal och kring denna okända försening har Marie Hermansson vävt en spännande berättelse som delvis är baserad på verkliga händelser. Einstein var mycket populär, men också kontroversiell och han hade motståndare. Huruvida dessa motståndare verkligen konspirerade för att mörda honom vet man väl inte säkert, men i denna bok gör den unga polisen Nils och den nyfikna och orädda journalisten Ellen sitt bästa för att hålla honom vid liv.
I Pestön får vi möta Nils och Ellen igen. Han har blivit biträdande kriminalkommissarie och Ellen är förlovad och har accepterat sina föräldrars önskemål om att gå på hushållsskola. När ett mystiskt dödsfall leder Nils till den sk. pestön, en tidigare karantänstation som nu fungerar som fängelseö hjälper Ellen honom genom att ta anställning under cover på ön som piga. Det visar sig snart vara ett minst sagt riskfyllt uppdrag.
Jag läste båda böckerna i ett nafs för de var så välskrivna och spännande. De är på ett ytligt plan kriminalromaner, men de är också så mycket mer - inte minst intressanta historielektioner. Marie Hermansson är en författare som jag mer än gärna läser och jag tyckte mycket om dessa två böcker och huvudpersonerna i dem.
I den första boken är handlingen centrerad kring Einsteins besök på världsutställningen i Göteborg 1923. Han anlände senare än annonserat för att hålla sitt nobeltal och kring denna okända försening har Marie Hermansson vävt en spännande berättelse som delvis är baserad på verkliga händelser. Einstein var mycket populär, men också kontroversiell och han hade motståndare. Huruvida dessa motståndare verkligen konspirerade för att mörda honom vet man väl inte säkert, men i denna bok gör den unga polisen Nils och den nyfikna och orädda journalisten Ellen sitt bästa för att hålla honom vid liv.
I Pestön får vi möta Nils och Ellen igen. Han har blivit biträdande kriminalkommissarie och Ellen är förlovad och har accepterat sina föräldrars önskemål om att gå på hushållsskola. När ett mystiskt dödsfall leder Nils till den sk. pestön, en tidigare karantänstation som nu fungerar som fängelseö hjälper Ellen honom genom att ta anställning under cover på ön som piga. Det visar sig snart vara ett minst sagt riskfyllt uppdrag.
Jag läste båda böckerna i ett nafs för de var så välskrivna och spännande. De är på ett ytligt plan kriminalromaner, men de är också så mycket mer - inte minst intressanta historielektioner. Marie Hermansson är en författare som jag mer än gärna läser och jag tyckte mycket om dessa två böcker och huvudpersonerna i dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar