Jag gillar sanna historier och trodde detta var en sådan. Men när jag började läsa Judy Merrill Larsens Bara till låns så förstod jag att det var en roman, men en sådan slags roman som lika gärna kunde vara sann. Huvudpersonen Ellen förlorar sin yngste son i en olycka med en vattenskoter och måste på något vis hantera sin sorg, ta ställning till organdonation, finnas till hands för den andre sonen och kämpa för att förövaren ska bli dömd och sona sitt brott.

En ganska bra historia. Minus för den lite onödiga kärlekshistorien som författare klämt in.