Den drunknade

Ni vet sådana där böcker som man läser med en molande känsla i magen hela tiden. En sådan där bok där man vet att något kommer att gå fel, frågan är bara när och hur. Den drunknade av Therese Bohman är en sådan bok.

Marina hälsar på sin äldre syster Stella i hennes nya hus på Österlen. Där får hon för första gången träffa systerns man, författaren Gabriel. I den idylliska miljön har Stella lyckats skapa sig ett till synes perfekt liv. Ganska snart märker dock Marina att det är något som gnisslar i relationen mellan Stella och Gabriel. Hon upptäcker dessutom att hon är mycket attraherad av sin systers man. I den tryckande högsommarvärmen byggs en förtätad spänning upp och läsaren (jag) bara väntar på urladdningen.

Nu är boken så skickligt konstuerad att det inte blir ett explosivt sammanbrott som man kunde vänta sig. Berättelsen snarare imploderar, vänder, upprepar sig och blir på så sätt än mer obehaglig.

Boken är tunn, men inte en lätt läsning. Det är inte en deckare, men väldigt spännande. Therese Bohman fick mycket fin kritik för sin debutroman och det med all rätt.