Svart himmel

I december var det Island som var i fokus i den nordiska läsutmaningen som går hos Dantes bibliotek.

Kanske borde jag ha valt en mer utmanande isländsk bok, men jag är svag för Arnaldur Indridason och hade hans senaste bok på önskelistan till jul. Nu fick jag andra böcker som också stog på listan, men hittade Svart himmel till bra pris i mellandagarna.

I Indridasons deckare är det vanligtvis den buttre (!) polisen Erlendur som är huvudperson, men på sistone har han fått ta ett steg tillbaka och hans kollegor har fått ta mer plats.

Den här gången är det polisen Sigurdur Óli som är huvudpersonen. Han är en ganska hårdhjärtad polis som ser ner på de personer som hamnat utanför i samhället. Han tycker oftast att brottslingarna får skylla sig själva och har lite till övers för "snyfthistorier" om dåliga uppväxtförhållanden och trasiga familjer. Sigurdur Óli blir ombedd av en vän att på egen hand utreda ett utpressningsfall, men när han söker upp kvinnan för att tala med henne finner han henne svårt misshandlad. Han kan inte undvika att göra det till en officiell polissak och när kvinnan avlider av sina skador har han dessutom ett mord att utreda.

Historien letar sig in i fina bankkretsar och tjusiga villor tills den får sin upplösning på ett, kanske inte oväntat, men i alla fall inte ett helt förutsägbart sätt. Parallellt med denna utredning löper också berättelsen om den sorgliga människospillran Andrés. Han söker gång på gång kontakt med polisen för att berätta om övergrepp, pedofili och missbruk. Det är hans historia som berör mig som läsare. Så småningom berör han även Sigurdur Óli, som till slut förstår att alla som hamnat på samhällets botten inte har sig själva att skylla. Tyvärr kommer hans insikt för sent för att straffa förövaren och för sent för att hjälpa Andrés.

Precis som i förra boken att jag saknar Erlendur som huvudperson och jag hoppas att han är tillbaka i nästa bok. Svart himmel är inte en av Indridasons starkaste titlar, men för mig som saknar Island så är det ändå härligt att läsa om platser och gatunamn som jag känner till. Jag vet hur polishuset på Hverfisgata ser ut och jag vet hur det känns att strosa omkring på kyrkogården där Andrés stämmer träff med Sigurdur Óli. Sådant gillar jag.

Fler isländska böcker som jag läst och bloggat finns här och här.