Jag nappade på Fiktiviteters upprop om en Gardell-lördag och läste med anledning av det om Jonas Gardells En komikers uppväxt.
Skildringen av Juha Lindholms högstadietid i en förort på 70-talet är ingen rolig bok. Om man tror det så blir man nog väldigt besviken. Ofta tycker jag att Gardells scenhumor blir lite för hysterisk och föredrar nog honom som författare. Hans böcker är lättlästa, men är på intet sätt lättviktiga.
Jag kunde minnas att En komikers uppväxt var en ganska svart berättelse, men inte att den var fullt ångestladdad. Juhas försök att passa in och bli populär är stundom rent plågsamma att läsa. Inte minst då han sviker Jenny och Thomas, de två som kanske är de enda som verkligen är hans vänner, för att imponera på eller bara få en liten stunds gemenskap med de coolare klasskamraterna.
Total ångest! Det kan kanske ha något med att göra att jag har blivit förälder sedan förra läsningen. Tanken på att mitt barn skulle bli mobbat är otroligt plågsam. Den möjlighet att mitt barn, för att bli accepterat, går med på saker/tvingas till saker som skadar eller sårar andra barn är på många sätt ännu mer plågsam.
Trots att min egen högstadietid var långt ifrån så här jobbig, så finns det igenkänning. Högstadiet är nog en jobbig tid för de flesta och visst kan även jag minnas de olika grupperna, det sociala spelet och inte minst hur otroligt hopplösa föräldrarna var.
Tidigare har jag också läst och bloggat Jonas Gardells Jenny. (I bokhyllan har jag också Ett ufo gör entrée och Om Gud som jag läste innan jag började blogga.)
Vill man istället läsa en trevlig skildring av högstadietiden kan jag rekommendera Radhusdisco av Morgan Larsson.
Jag måste läsa Ett ufo gör entré och Jenny också. Det var en omtumlande upplevelse att läsa Gardell...
SvaraRaderaDet är en väldigt mörk och ångestladdad bok, inte minst för att den skildrar det där sveket och fegheten så bra. Har inte läst den sen jag blev mamma, känns som att det skulle kunna bli outhärdligt... Håller med om Radhusdisco, den är riktigt bra och mindre mörk.
SvaraRaderaDu satt ord på noe jeg glemte i min kommentar, nettopp at det blir enda verre når man holder på å oppdra barn selv. Selvsagt frykter jeg at datteren min skal bli mobbet, men enda verre, rett og slett, er frykten for at hun skal være med på å mobbe andre. På mange måter tror jeg det er enda mere ødeleggende.
SvaraRaderaNär Juha sviker Jenny och Thomas är det absolut värsta i de här böckerna. Outhärdligt.
SvaraRaderaMonika - ja, det kan jag rekommendera.
SvaraRaderaHelena - det var på gränsen till att jag var tvungen att lägga undan den.
Lattermild - ja, det är nog absolut värre. Det blir jag säkrare på ju mer jag tänker på det.
Ela - verkligen outhärdligt.
Ja, det är en förfärlig och förfärligt bra bok.
SvaraRaderaPyrets mamma - så sant.
SvaraRadera