Tja, hur ska man beskriva den här boken egentligen. Baksidestexten till Håkan Nessers Himmel över London lyder så här: "Det börjar klockan 4.50 på Paddington Station i hjärtat av London. Eller också börjar det en septemberkväll 1968 på Trafalgar Square. Eller möjligen längre tillbaka ändå med en lögnaktig stins i staden K- och hans son. Det är en spionhistoria, eller kanske en kärlekshistoria, eller kanske någonting helt annat, och det mesta utspelar sig i London, den eviga staden. Om en döende mångmiljonär och hans tänkbara arvingar handlar det. Och om böcker: varför det inte går att vara utan dem. Om tiden som stjäl våra liv och hjärtats obotliga ensamhet handlar det också, och kanske är det rentav själva berättaren som är huvudperson. Men vem är berättaren?"
Mycket klokare än så blir man inte heller efter att ha läst boken. Det är en metaroman och jag har läst att någon beskrev den som roman om en roman som kommenterar sin egen tillkomst. Låter det krångligt? Ja, kanske. Men ganska smart. Ett av de roligare greppen är att man tror att man har fått fel bok när man tar av skyddsomslaget. På pärmen under står det tryckt "En sömngångares bekännelser" av Steven C. Russel, men det visare sig senare att den boken kommer att spela en roll i Nessers bok. Nessers språk är ju som det är. Han använder ganska storvulna ord på sina ställen, men det gör inte boken tungläst. Slutet lämnar mig med en lite trist "jaha"-känsla, men läsningen på väg dit är inte tråkig alls.
Den här boken har jag funderat fram och tillbaka över, men kan inte riktigt bestämma mig för om jag vill läsa den eller ej. Jag brukar ju gilla Nesser, men den här verkar vara något helt annat än det han brukar skriva. Ofta brukar jag tycka som du, så nu lutar det mot att läsa den. Igen. :)
SvaraRaderaGe den en chans. Där finns mycket av det som jag gillar med Nesser annars.
SvaraRadera