Bokcirkelböcker

Det slog mig att jag helt har glömt bort att blogga bokcirkelböckerna. Tre böcker har vi hunnit med i år.

Första boken ut var Mordbyn av Andrea Maria Schenkel. Det är en historia som är baserad på en verklig händelse i efterkrigstidens Tyskland. En hel familj mördas i den lilla byn Einhausen (byn har ett annat namn i verkligheten). De bor på en enslig gård och håller sig också mycket för sig själva, så det tar några dagar innan mordet upptäcks. Läsaren får veta vad som har hänt genom att olika personer från byn "intervjuas" och en tämligen ljusskygg bild av familjen tecknas. Olika teorier om vem som kan ha mördat familjen (och deras nyanställda piga) läggs fram och får till slut en kanske lite oväntad lösning. Boken beskrivs som en kriminalroman och det är det väl så till vida att det begås ett mord och en polis försöker hitta mördaren. Egentligen är det väl en slags dokumentär eller en "BOAT". Författaren har skickligt gett de olika personerna unika berättarröster och det var för mig den stora behållningen med boken.

Nästa bok var John Ajvide Lindqvists textsamling Låt de gamla drömmarna dö. Jag ville först inte läsa den för jag är så lättskrämd, men långtifrån alla texter var läskiga. Boken innehåller manuset till författarens sommarprat (mycket underhållande), sketchmanus till Reuter och Skoog och så några skräcknoveller. Novellen som lånar sin titel till boken är en fortsättning på vampyrromanen Låt den rätte komma in och den var lite extra rolig att läsa. Boken var alltså inte så läskig som man skulle kunna tro, men för säkerhets skull läste jag den bara på dagtid ;)

Boken vi läste nu senast var mitt val. Då passade jag på att få in boken Stilla dagar i Mixing Part av Erlend Loe i bokcirkeln för den ville jag gärna läsa. Han är en av mina favoritförfattare och jag brukar nästan alltid skratta gott när jag läser hans böcker. På baksidan av den här boken står det så här om handlingen:

"Nina Teleman. 43 år. Lärare. Tjocka glasögon. Älskar Tyskland.

Bror Teleman. 42 år. Älskar inte Tyskland. Antydan till alkoholproblem.

De är på semester i Mixing Part, eller Garmisch-Partenkirchen som orten också kallas."

Det är alltså berättelsens ram. Nina och Bror har två barn också, men de har inte så framträdande roll i boken. Hela berättelsen är i dialogform och det är inte alltid så tydligt vem som säger vad, så det gäller att hänga med.

Det hela är en ganska dråplig historia om två människor som vill väldigt olika saker. Nina vill ha en trevlig familjesemester, hon vill upplevas sitt älskade Tyskland och hon kan kanske tänka sig lite semestersex också. Bror (eller Teleman som han kallas av sin fru) vill inget av det där. Han vill lata sig, tänka på teater och få det att verka som att han är väldigt upptagen av att skriva ett teaterstycke. I själva verket ägnar han sig åt att fantisera om TV-kocken Nigella. Nina tröttnar på sin make och inleder ett förhållande med deras hyresvärd och då ställs hela situationen på sin spets.

Det är lättläst och inte alls tråkigt, men inte så roligt som det brukar vara att läsa Loe.