Jökelteatern

Några dagar försenat är jag klar med juniboken i den Nordiska läsutmaningen. Island var månadens land och jag valde Jökelsteatern av Steinunn Sigurdadóttir. Det är en burlesk historia om en grupp människor som bestämmer sig för att sätta upp teaterpjäsen Körsbärsträdgården (Tjechov) med bara män i rollerna. I spetsen för spektaklet står "byhövdingen" Vatnar Jökel och historien berättad av sufflösen Beatris.

Herr Jökel bestämmer sig för att inte bara sponsra teateruppsättningen utan också för att bygga en helt ny teaterbyggnad enkom för pjäsen. Dessutom beställer han en nyöversättning av verket. Han väljer inte de kanske inte de samarbetspartners som hade varit mest naturliga utan har sitt helt egna sätt att göra saker på. Arkitekten är inte arkitekt egentligen och översättaren är en försupen och självmordsbenägen bokhandlare.

Samtidigt pågår arbetet med att rollbesätta med (nästan) idel amatörer. Den inhyrda regissören får arbeta hårt med att få de barska isländska männen att hitta sin kvinnoroll och hans metoder är tämligen ovanliga.

Ja, ni förstår att detta är en dråplig historia, men stundom också ganska vemodig. Det är ingen "skratta högt"-humor, men det är underhållande. Kanske händer det lite väl mycket och det är många personer att hålla reda på. Utan att säga för mycket tyckte jag nog att slutet var lite snöpligt, men när jag hade tänkt på saken lite inser jag att det här är en bok där resan är målet, så egentligen spelade det ingen roll.

Jag har tidigare läst boken Solskenshäst av samma författare.